Pojkar som dödar

Gängen har hittat Sveriges svaga punkt

Publicerad 14 jun 2025
Högstadiepojkar mördar medan politikerna väntar på remissvar. Det är inte en seger för demokratin, utan för gängen.

En 14-årig kille sköt mot sex män i Jordbro i juni i fjol.

Patrik Kronqvist

En fredag i januari 2023 skjuter en kille mot en lägenhetsdörr i södra Stockholm med automatvapen. En video på dådet får snabbt stor spridning i sociala medier.

När åklagaren Lisa dos Santos, som leder förundersökningen, får klart för sig att den misstänkta skytten blott är 14 år gammal blir hon ställd.

Dittills har det varit mycket ovanligt med så unga gärningsmän för så allvarliga brott. På åklagarkammaren Flemingsberg hanteras rentav grova brott och ungdomsbrott på olika avdelningar.

Men på bara några veckor under vintern 2023 blir den gränsdragningen helt daterad. Plötsligt är det mer regel än undantag att skyttarna i gängkriget går på högstadiet.

Det skapar svåra problem för rättsväsendet. Polisen har till exempel inte rätt att avlyssna den misstänkte skytten eller ens positionera hans mobiltelefon. Enligt lagen får barn under 15 år inte utsättas för sådana hemliga tvångsmedel.

I sin nyutkomna bok Gängens hus beskriver Lisa dos Santos hur snabbt gängbrottsligheten förändras. För bara några år sedan drog 30-åriga gängmedlemmar själva på sig skyddsvästar och utförde grova dåd mot sina konkurrenter. Planerna gjordes ofta upp i krypterade appar, som Encrochat.

Numera regisserar gängtopparna våldet från sina gömställen i Turkiet, Iran och Mexiko. Och kontrakt på mord och sprängningar läggs ut öppet i Snapchat. Det är en slags morbid gig-ekonomi där de unga skyttarna behandlas som förbrukningsvaror.

Rättsväsendet kämpar för att hänga med i den snabba förändringen. Tyvärr hamnar man på efterkälken. Gängen rör sig at the speed of light, brottsbekämparna at the speed of law, som en polisman uttrycker det i boken.

Ta bara detta med hemliga tvångsmedel.

Först i oktober i år kommer det att bli lagligt att avlyssna även barn. Då har det gått närmare tre år sedan åklagare först började larma om högstadiepojkar som mördar. Det är under all kritik.

Medan barnsoldater blivit vardag i Sverige har polisen alltså stått utan ett av sina viktigaste verktyg för att lösa mordfall. I fjol var ofattbart nog 120 barn, i åldrarna 14 år eller yngre, misstänkta i svenska mordutredningar.

Det är inte konstigt att polisen har kämpat i motvind för att få bukt med våldsvågen.

Som så ofta var perspektivet både historielöst och provinsiellt.

Mönstret går igen på fler områden. Kriminella hittar kryphål i betydligt snabbare takt än vad lagstiftarna hinner åtgärda dem. Som när regeringen skärper kraven på hvb-hem. Då startar kriminella i stället familjehem, där kontrollen fortfarande är slappare.

Det är en katt- och råttalek där rättsväsendet ohjälpligt halkar efter. Gängen har hittat Sveriges svaga punkt.

Man hade kunnat tro att det skulle väcka en kritisk debatt om varför samhället reagerar så förtvivlat långsamt på systemhotande brottslighet.

Men när SVT:s Agenda tog upp ämnet för några veckor sedan var vinkeln i stället den omvända. Det var på grund av regeringens blygsamma försök att snabba på utredningar som justitieminister Gunnar Strömmer ställdes mot väggen. De framställdes i princip som ett hot mot demokratin.

Som så ofta var perspektivet både historielöst och provinsiellt.

I inslaget nämndes inte att det numera går långsammare att stifta lag jämfört med på 1980-talet. Och tittarna upplystes inte heller om att det går betydligt fortare i resten av Norden.

”I Danmark och Finland finns inget utredningsväsende alls. Regeringen bereder själv sina förslag, och lagstiftning tar ofta månader – inte år,” skriver juristen Adam Danieli på Timbro.

Där får även myndigheter och organisationer kortare tid på sig att granska lagförslag. I Danmark och Norge är remisstiden sällan mer än en månad. I Finland sex veckor. I Sverige är den däremot tre månader – oavsett storlek på utredningen.

Vi borde lära av våra grannländer. I en tid då gängbrottsligheten muterar allt snabbare, måste rättsväsendet kunna hänga med.

När barn mördar och politikerna väntar på remissvar är det inte demokratin som räddas – det är gängen som belönas.