Epilog Northvolt – prolog Stegra

Uppdatering 1 0808: Lyten

Uppdatering 2 0808: Northvolt

Mot avgrunden – Boken om Northvoltkraschen
Måndag 4 aug 2025E

Northvolts konkurs tidigare i år var en av de största i Europa sedan 1930-talet. Företaget växte snabbt men kollapsade på grund av stora finansiella förluster, produktionsproblem och överexpansion. Dess korta, men dramatiska, resa beskrivs i “Northvoltkraschen” av Christian Sandström. En bok som får läsaren att ligga sömlös i lika delar läsglädje över boken som ilska och frustration över bolagets ägare och ett entreprenörskap som aldrig kände eller tog något ansvar.

Northvolts konkurs 2025 var en av de största i Sverige sedan 1930-talet, med skulder på cirka 83 miljarder SEK. Företaget växte snabbt men kollapsade på grund av stora finansiella förluster, produktionsproblem och överexpansion.

Det fanns ett starkt politiskt och finansiellt stöd, men varningar om orealistiska mål ignorerades vilket ledde till miljöskador och sociala konsekvenser. Christian Sandström, docent från Chalmers i Göteborg kritiserar med en omfattande dokumentation och på goda grunder på “grön politisk kapitalism” och pekar på systemiska problem som bidrog till misslyckandet i “Northvoltkraschen” (Timbro, 2025).

Northvolt, grundat 2017, skulle bli en ledande batteritillverkare för grön omställning, men gick i konkurs 2025. Egentligen var Northvolt, Vargas Investments stora paradnummer redan från början dömt att få problem.

Och problem blev det snabbt med stora finansiella förluster, som till exempel 3,5 miljarder SEK i förlust för år 2022 på en omsättning av 1 miljard SEK,. Bolaget kämpade med släpande produktion med återkommande störningar på grund av dålig utrustning och arbetsplatsolyckor. Företaget kom aldrig under sin levnad att någonsin leverera ett fullt ut egentillverkat batteri.

Företaget expanderade samtidigt aggressivt, men strategin att sälja framtida produktion för lån visade sig riskabel. Trots varningar från experter och stöd på 88 miljarder SEK från offentliga medel, inklusive EU och Europeiska Investeringsbanken EIB, kunde inte Northvolt konkurrera med Kina.

Konkursen lämnade efter sig ekonomiska svårigheter för anställda och leverantörer. Northvolt är en del av en “grön bubbla” menar Sandström där politisk konsensus och brist på kritik förvärrade situationen.

Sandström beskriver i mångt och mycket den kultur som födde det som internationellt kallas för ”mjuk korruption” i kombination med ”Group Think”, grupptänkande där inga avvikande uppfattningar tillåts. Närgångna detaljerade frågor viftas bort samtidigt som nära band till politiker som socialdemokraterna Anders Sundström och Thomas Östros väcker frågor om intressekonflikter. Konflikter som förstärks av frånvarande ägare och inkompetent bolagsledning utan adekvat industriell bakgrund eller kompetens.

Northvolts öde berodde på en kombination av överoptimism, dålig planering och en beroendeställning av offentliga medel, vilket ledde till en konkurs med stora konsekvenser. Den största i Sverige sedan Kreugerkraschen.

Konsekvenserna inkluderar miljöskador, ekonomiska förluster och sociala påfrestningar, medan systemiska problem som “subventionskapitalism” och konsensuskultur bidrog till misslyckandet. Sandströms analys betonar behovet av kritisk granskning och hållbara strategier för framtida gröna projekt.

Sandström har konsekvent varnat för den bubbelekonomi som den gröna omställningen har riskerat att leda till i allmänhet under flera år och varit en av de första att ifrågasätta ekonomin och de tekniska förutsättningarna. En kritik där han visat sig få rätt men där han motarbetats inte bara av Vargasbolagen, grundare till Northvolt utan även av skattefinansierad media som SVT.

Hånad och häcklad – Men fick rätt

I det efterföljande debattprogrammet till dokumentären ”Den gröna kapplöpningen” menade företaget Stegras VD (även det grundat av Vargas) att kritiker som Sandström representerade någon form av folkhögskoleakademiker och visste inte vad de pratade om.

Kritiken, som framfördes av Stegras VD Henrik Henriksson fick medhåll av SVT:s programledare Camilla Kvartoft.

Min anmärkning: Camilla Kvartoft är tillsammans med Anders Holmberg de vidrigaste träsktrollen i Svensk Public Service

Debatten, där Sandström häcklas i sin frånvaro är numera borttagen från SVT:s hemsida även om själva dokumentären ligger kvar.

Christian Sandströms ”Northvoltkraschen” (Timbro 2025) har en tendens att förstöra nattsömnen för läsaren. Inte bara är informationen, beskrivningen av händelseförloppet och sammanställningen upprörande utan den är lätt att läsa även för en lekman som inte närmat sig ämnet om entreprenörskap eller omställningen till grön ekonomi. Northvoltkraschen bör vara obligatorisk läsning för varje engagerad samhällsmedborgare i allmänhet och kanske i synnerhet just Camilla Kvartoft och Henrik Henriksson i synnerhet.

För bortom Northvolts konkurs tornar nästa gröna härdsmälta upp sig vid horisonten i norr. Bolaget Stegra som även om ägarna nu skrinlagt alla expansionsplaner efter Northvolts konkurs i praktiken dras med samma systemfel i etableringen.

Med samma systemfel som i fallet med Northvolt, vilket Sandström beskriver, är en giftig mix av önsketänkande, ”Group Think”, orealistiska förväntningar, ofärdiga lösningar, glädjekalkyler på det mesta, jävssituationer som går in i den politiska miljön och inte minst i beroendeställning till extern finansiering för sin överlevnad för oöverskådlig tid.

Sandströms bok hade kunnat ha undertiteln “Mot avgrunden” och står stabilt på egna ben. Och boken sätter inte punkt för detta mörka kapitel i den svenska näringspolitiska historien.

Tvärtom är Sandströms “Northvoltkraschen” den startpunkt på en helt nödvändig granskning av den politiska och semipolitiska nivån som ser ut att ha försett sig rikligt med förmåner så länge det var roligt.

Det miljardslukande företaget Stegra beslutade nyligen om reformering av styrelsen samt om en nyemission. Tidigare har bolaget kommunicerat alla finansiella händelser av vikt men denna gång är tystnaden kompakt. Extrastämman genomfördes utan den tidigare huvudägaren närvarande samtidigt som andra ägare kräver att den svenska staten skall fortsätta betala ut statsbidrag. Utan att staten eller allmänheten får egentlig kunskap om vem som för närvarande äger bolaget efter nyemissionen.

Den tredje november genomförde stålföretaget Stegra en extra bolagsstämma. Hälsningsanförandet kom att hållas av Carl-Erik Lagercrantz då den dåvarande huvudägaren Harald Mix befann sig på en fotvandring i Nepal med sin hustru. Bolagsstämman kom att besluta dels om de tidigare kommunicerade förändringarna i styrelsen, där Shaun Kingsbury kom att ersätta Harald Mix som styrelseordförande, dels om en nyemission av preferensaktier.

Mix, som innan bolagsstämman var största ägare genom stamaktier i Stegra via bolagen Vargas, Altor och Kallskär kvarstår dock i styrelsen enligt tidigare.

Tidigare har bolaget varit övertydliga med alla nya kapitaltillskott i form av beviljade lån, kreditgarantier och inte minst aktieägartillskott och nyemissioner. Någon sådan information delger bolaget inte denna gång.

Presschefen Karin Hallstan menar på en direkt fråga från Ledarsidorna om varför bolaget håller inne med denna information att


”Vi har gjort det tidigare vid de tidpunkter som vi själva valt. Så även denna gång”.

Stegra och Hallstan utnyttjar därmed den möjlighet som onoterade bolag, trots att de är beroende av offentlig finansiering, har att inte följa EU:s Market Abuse Regulation Act, MAR. Syftet med MAR är att öka transparensen i finans- och kapitalmarknaden samt undvika marknadsmanipulation. Noterade bolag, som konkurrenten SSAB, är tvingade att följa MAR vilket ger Stegra en statligt sanktionerad konkurrensfördel eftersom den svenska staten valt att inte kräva transparens vid kreditgivning.

Relaterat: Kommer Stegras kommunikation prövas?

En av Stegras största ägare är riskkapitalbolaget Hy24. Hy24 VD Pierre-Etienne Franc är starkt kritisk mot den svenska regeringen som inte säkerställer statliga bidrag till bolaget. Det samtidigt som det idag efter nyemissionen är okänt om vem som egentligen är huvudägare till bolaget.

Det finns heller ingen information från bolaget vilken värdering som nyemissionen genomfördes på. Trots det söker bolaget ytterligare offentlig finansiering.

Relaterat: Stegra – Där lögnen är den enda sanningen

Förutom att Stegra medvetet valt att helt utelämna finansiell information som bör bedömas vara av allmänintresse har bolaget allt oftare kommit att lämna information om bolaget som senare inte visat sig stämma. Bland annat att bolaget så sent som i juni var fullfinansierat med en buffert om 30 miljarder kronor samt att den tidplan som skulle innebära en produktionsstart under tidig 2026 fortfarande höll.

Relaterat: Gröna krediter – Grönt heroin

Först nyligen kom information att anläggningen endast är färdigställd till 60 procent och att en färdigställningsgrad på 75 procent beräknas till årsskiftet. Det senaste beskedet om produktionsstart är idag under 2027. Detta är en framskjutning från alla tidigare tidsplaner som inledningsvis siktade på produktion redan 2024.

Men den viktigaste frågan bör vara vem som egentligen är huvudägare till det alltmer märkliga och milljardslukande bolaget Stegra.