Public Service = femtekolonnare

 

Vi som vill ha ett starkt public service kommer att bli svikna

Chefer som inte förstår var de arbetar.

Som om Hamas inte fanns.

– Aktivism och journalistik är olika saker.

Det är självklart omdömeslöst av reportrar inom public serfvice att skriva på upprop. Oavsett vad saker gäller. Än värre är att deras chefer inte tycks förstå sitt ansvar som upprätthållare av public service anseende och förtroende som oberoende och opartisk nyhetsleverantör.

2025-08-07
Widar Andersson

Nyligen publicerade Expressen en debattartikel där cirka 500 "journalister, författare och skribenter" undertecknat en text där svensk media anklagades för att medverka till Israels "folkmord" i Gaza. Medias medverkan bestod enligt undertecknarna i en underrapportering av människors vidriga förhållanden i Gaza som Israels gjordes ensamt ansvariga för. I uppropet nämns inte med ett ord att den andra krigförande parten är den islamistiska terrorgruppen Hamas som knappast gjort sig känd för vare sig humanitet eller pressfrihet.

När uppropet publicerades gjorde det mig först beklämd. Att journalister uppträder som aktivister och skriver under enögda debattartiklar och upprop är förstås ett otyg. Den seriösa och i viss mening samhällsbärande nyhetsjournalistikens hela berättigande och trovärdighet bygger på en stark strävan om oberoende och opartiskhet. Journalistens uppdrag i seriös media är att rapportera så brett, faktaunderbyggt och allsidigt som möjligt om vad som händer och sker. Den som vill vara journalist i seriös media skriver kort sagt inte under upprop. Svårare än så är det inte. Och det gäller alldeles oavsett vad de handlar om.

När jag i lugn och ro tittade lite närmare på uppropets undertecknare så bestod förvisso delar av min beklämdhet. På ett allvarligt område förstärktes också sorgen över uppropet. Men i det stora hela kunde jag konstatera att det var ytterst få nyhetsjournalister i seriös media som undertecknat uppropet.

Av de cirka 500 undertecknarna är det endast ett tjugotal personer som sticker ut som allvarligt problematiska. Allra allvarligast är förstås att ett antal journalistiska medarbetare inom den skattefinansierade radion och teven har skrivit under ett upprop som tydligt tar ställning för den ena parten i en pågående konflikt som deras redaktioner dagligen rapporterar om. Det tyder på mycket dåligt omdöme och på minst sagt dålig förståelse av vad ett arbete inom public service media kräver. 

Samma kritik kan med all rätt och tyngd riktas mot de medarbetare på TV4 som ställt sig bakom uppropet. TV4 har genom statliga beslut och tillstånd en särställning i den svenska medielandskapet. Vilket gör att kraven på opartiskhet och journalistiskt oberoende är extra stora även för TV4.

Det värsta av allt är dock de ansvariga chefernas agerande efter att uppropet publicerats. Chefernas bortviftande av kritiken mer än antyder att inte heller de ansvariga inom public service förstår vad de arbetar med och vilka krav deras ansvar ställer på dem.

Vilket i sin förlängning kommer att bidra till att public service undermineras än mer i breda folklager. Här krävs insikter om att hoten mot public service främst inte kommer utifrån utan inifrån. Omoget och räddhågat ledarskap i staten och i de skattefinansierade mediebolagen kan starkt bidra till att public services mycket viktiga samhällsroll kan komma att avvecklas.

Uppropets övriga undertecknare utgörs mer eller mindre av det traditionella vänstertyckargänget som har uppropsundertecknande som en del av sina dna.

Här återfinns till exempel en hel del åsiktsskribenter från kultursidor och vänsterpress. Huvuddelen av debattörerna står som "journalister" utan angiven arbetsplats, som "frilansjournalist", som "f.d. Journalist" eller som "pensionerad journalist." Poetskrået är också väl representerat och även enskilda statsvetare på vänsterkanten har smugit sig in.

Det är givetvis illa nog att människor med anknytning till journalistyrket inte förstår skillnaden mellan aktivism och journalistik.

Men allvarligast av allt är att även de ansvariga inom public service inte förstår vad de arbetar med. Att de inte bestämt ingriper mot medarbetarnas aktivism när det gäller Mellanösterns konflikter innebär att de har kastat all sin auktoritet som ledare överbord.

Med sådana chefer kommer bara ont att bli värre. Och vi som så gärna vill ha ett starkt public service riskerar att bli svikna.