Greta akt 666L

Helena Lindahl, C, Västerbotten

Ni kanske kommer ihåg att jag skrivit om en skogsägare i Arjeplog som i höstas stoppades från att avverka sin skog av ditresta aktivister?

Nu avslöjar tidningen Fokus att SVT mer eller mindre lät dessa aktivister, som dessutom utreds för brott, att okontrollerat påstå saker som har visat sig vara missvisande i ett flertal inslag. Alltså en typ av förlängt angrepp på skogsägaren – som inte fick medverka (även hon anställd på SVT). Hanteringen beskrivs av medarbetare på redaktionen med orden ”jag tycker att hon är orättvist behandlad av SVT”.

Personligen har jag främst reagerat på att man än i dag inte lyckats berätta att Skogsstyrelsen yttrat sig till skogsägaren Beatrice Karlssons fördel och att myndigheten bland annat pekar på uppgifter som motsäger mycket av det som kanalen framhållit i sin rapportering. Exempelvis att det inte alls var en för området unik eller gammal skog och att landskapet ingalunda är fragmenterat.

Vidare ligger skogen bokstavligen väldigt nära ett naturområde på 1 200 hektar som innehåller äldre skog med höga naturvärden. Dessutom i en kommun som karaktäriseras av stora volymer formellt skyddad skog. Man har så väl nationalparken Pieljekaise som flertalet större reservat inom kommunen. Bara nationalparken och de tre största reservaten summerar allt som allt ihop till omkring 200 000 hektar.

Detta är uppenbara sakförhållanden av relevans som borde föranlett kritiska frågeställningar när inresta aktivister påstår saker som uppenbart inte går ihop med verkligheten. Att då välja bort att återge information eller myndighetsyttranden som står i strid med rapporteringen är också ett redaktionellt val, som det står var och en fritt att tycka vad man vill om.

Här under ett par punkter från Tidningen Fokus långa granskning:

🌲 Markägaren intervjuades aldrig – Beatrice Karlsson fick inte komma till tals i något av de fyra inslagen.

🌲 Ensidig rapportering – aktivisters och renägares påståenden återgavs okritiskt som fakta och tilläts avgöra vinkeln på inslagen, även i fall där utsagor var uppenbart felaktiga, missvisande eller inte relevanta för ärendet.

🌲 Samebyns ”sagt nej” återgavs utan kontext – SVT återger påståendet okritiskt i en kontext där det framställs som ett relevant skäl till missnöje, trots att det saknar juridisk betydelse i avverkningsärenden.

🌲 Samrådet med samebyn utelämnades – SVT nämnde inte att markägaren faktiskt genomfört samråd och dessutom gått samebyn till mötes med större hänsyn och skonsam markberedning.

🌲 Faktafel – basala uppgifter som storleken på avverkningen återgavs felaktigt med en för hög siffra.

🌲 Centrala fakta saknades – exempelvis undantagen hänsynsyta på 8,5 ha och stora skyddade skogsområden i närheten exkluderades helt.

🌲 Oemotsagda påståenden – beskrivningar av ”gammal skog”, ”fragmenterat landskap” och ”få områden kvar” kontrollerades inte och föranledde inga följdfrågor.

🌲 Utelämnade myndighetsbesked.

🌲 Ingen egen granskning av SVT Norrbotten – man förlitade sig helt på SVT Sápmi utan att kontrollera saklighet. Den senare redaktionen uppger själva ”att markägarens perspektiv inte återges är ett redaktionellt val helt i linje med hur vi brukar rapportera”. Denna linje innebär konkret i det här fallet att personer som medverkat i en aktion som utreds för brott är en relevant part, men brottsoffret är det inte.

Jag rekommenderar var och en att själva läsa artikeln och bilda sig en egen uppfattning i ärendet.




SVT sviker när man gör sig till aktivist-tv

Publicerad 10 dec 2025

SVT Sápmi publicerar aktivistiska reportage med chefernas goda minne. Det är uselt för public services trovärdighet och ett tecken på omvänd rasism.

Greta Thunberg deltog i stoppandet av avverkningen.

SVT Sápmi vinklar – och cheferna reagerar inte.

Under varje SVT-artikel står följande: ”SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant.”

Men det finns tydligen undantag. När SVT Sápmi, den samiskspråkiga redaktionen, rapporterar om tvister kring skogsavverkning är partiskhet ett aktivt val.

Tidskriften Fokus har synat fyra SVT-reportage om avverkningen av ett stycke skog väst om Arjeplog – eller, mer exakt, om hur avverkningen avbröts av aktivister, bland dem Greta Thunberg.

I inslagen fick aktivisternas perspektiv råda närmast oinskränkt.

Greta Thunberg sa till exempel sammanbitet: ”Vi borde respektera urfolkens rätt att säga nej till att hugga ner de här skogarna.”

Hon fick understöd av SVT:s (!) speaker-röst:

”Skogsbolaget SCA har avverkat viktig tallskog i Maskaure sameby. Detta trots att samebyn har motsatt sig det”.

Men att samebyn har sagt nej är juridiskt irrelevant. I själva verket ägs skogen av en privatperson vars familj har brukat den i generationer. Markägaren hade också samrått med samebyn och minskade avverkningsytan med hänsyn till rennäringen.

Han vill inte lägga sig i vad SVT Sápmi gör. Eventuella fel får stå för dem. Han vill inte påverka deras publicering. Och så vidare.

Det var heller inga omistliga naturvärden som stod på spel – det var därför som Skogsstyrelsen inte stoppat avverkningen. Men inget av detta framgick eftersom markägaren inte fick komma till tals i SVT.

Hur kunde det bli så fel?

När Tidskriften Fokus intervjuar Sápmis redaktionschef, Linda Hermansson, har hon ett häpnadsväckande svar:

”Att markägarens perspektiv inte återges är ett redaktionellt val helt i linje med hur vi brukar rapportera om liknande skogsavverkningshändelser.”

Sápmi-reportagen publicerades också av SVT Norrbotten, eftersom markägaren själv är anställd där.

Men redaktionschefen där, Kristofer Naess, rycker hörbart på axlarna när Fokus vill ha en kommentar om bristerna. Han vill inte lägga sig i vad SVT Sápmi gör. Eventuella fel får stå för dem. Han vill inte påverka deras publicering. Och så vidare.

Rapporteringen om den stoppade skogsavverkningen är tyvärr inte den enda dikeskörningen bland public service minoritetsredaktioner.

Minns våren 2022 då Ebba Busch kommenterade påskkravallerna med orden ”Varför har vi inte 100 skadade islamister?” Det var grovt, men beskrivningen av uttalandet i Sveriges Radios somaliska redaktion var helt felaktigt: ”KD:s partiledare Ebba anklagar polisen för att de inte dödade många muslimer”.

I det spända läge som rådde i många utanförskapsområden hade SR:s publicering kunnat få katastrofala följder.

Det felet rättades åtminstone och åtgärder vidtogs. Men mönstret med partiska reportage är tydligt också på Sveriges Radios romska redaktion.

När den förra Expressen-journalisten Jenny Strindlöv kom ut med en bok om romani kris var det författaren som ställdes mot väggen – inte de romska ledare som ägnar sig åt en parallell rättsskipning.

Att inte ha lika höga förväntningar på minoritetsredaktionerna som på de reguljära är ett uttryck för omvänd rasism och ett hot mot public services trovärdighet.