Islamisk extremism

Värdet av att förstå islamistisk extremism

GästkolumnTyvärr har det under alltför lång tid varit tabu såväl inom arbetarrörelsen som samhället i stort.

Det händer att jag tänker på romarriket. Oftast ur Asterix och Obelix perspektiv. ”50 år före Kristus och hela Gallien var ockuperat av romarna. Hela Gallien? Nej! En liten by, som befolkades av envetna galler, vägrade ge upp.”

René Goscinnys och Albert Uderzoz geniala berättelser inleddes alltid med detta mantra. Det är en sedelärande historia om att inte vika ner sig för majoriteten och om att våga ta en fajt.

Jag medverkar på en utbildning vid Viskadalens Folkhögskola som heter ”Politisk islam – som nutida politisk ideologi”. Under rubriken ”Mina möten med islamisterna, och politikens naivitet under många år” ger jag min bild av vikten av att dra en skarp gräns mot extrema röster.

Detta är inget konstigt för den arbetarrörelse som fostrat mig. Historiskt har vi tydligt markerat mot extremism från både vänster och höger. Framgångsrikt skulle jag säga.

Men på senare år har något hänt. Inte bara inom arbetarrörelsen utan i samhället i stort har det smugit sig in röster som vill något annat än vårt samhällssystem. Här har markeringar mot den islamistiska extremismen börjat avfärdas som islamofobi. Det är en försåtlig argumentation som förs.

Det är en ihärdig kampanj med starka förespråkare. De som betalar priset är till stor del kvinnorna som degraderas till en tillvaro där man inte längre bestämmer över sig själv eller sitt liv.

Ingen normal människa vill bli kallad rasist. Det är alltid bekvämare att haka på de som ropar högst. Som i Palestinademonstrationerna där det blivit rumsrent att skrika ut sin antisemitism. Eller det vanligaste, att inte säga något alls. Så snart du tar ställning mot extrema krafter är risken överhängande att du blir kallad islamofob. Tro mig.

Sedan det Muslimska brödraskapet grundades i Egypten 1928 har rörelsen vuxit och bildar idag ett globalt nätverk med många förgreningar. I boken Broderism, utgiven på Fri Tanke och översatt av Mats Forsgren, beskriver författaren Florence Bergeaud-Backler hur rörelsen utövar, och ofta maskerar, sitt inflytande över såväl vardagsliv, akademiska tankeströmningar och offentliga institutioner i Europa.

Det är en uppgörelse med en utbredd naivitet inför krafter som utnyttjar religionsfriheten för att utöva förtryck, inte minst mot andra muslimer.

Det finns tillfällen när man måste ta fajten. När det gäller den islamistiska extremismen och Muslimska brödraskapet behöver vi bli många som säger ifrån. Det är inte rasistiskt att protestera mot förtryck. Det är att slå vakt om vår demokrati. Och när mobben skriker som högst ska vi inte bli rädda utan kraftsamla.

Det är viktigt att skapa kunskap kring den islamistiska extremismen. Detta har under alltför lång tid varit tabu såväl inom arbetarrörelsen som samhället i stort. Men Viskadalens Folkhögskola med rektor Joakim Hjelm i spetsen orkar stå stadigt i skitstormen som alltid drabbar den som säger emot den för tillfället rådande doktrinen. Hela Gallien? Nej! I en by har några envetna folkbildare tagit på sig uppdraget att visa vägen. Way to go.

Ann-Sofie Hermansson