Stolpskottet Anders vet att hans överbetalda marionettjobb hänger på hans förmåga till desinformation.
När manliga journalister försvarar kvinnoförtryck
Kvinnoförtryck är inte en symbolfråga. Det är ett system.Dokument i verkligheten – inte i ledarspalter. Foto Helene Bergman
Kvinnor förtrycks först av religiösa män – och sedan av manliga journalister som kallar kvinnors motstånd för hat.
Det är alltid män som vet bäst när kvinnor ska hålla tyst: män som reglerar kvinnors kroppar, och män som förklarar att protesten mot detta är ”demokratihotande”.
När Anders Lindberg på Aftonbladet angriper Kvinnokraft 4.0 försvarar han inte demokratin – han försvarar ett parallellt könssystem där kvinnors frihet är förhandlingsbar.
Att stötta Kärringbloggen är att stötta kvinnofrihet!
Swisha 100:- till 123 220 79 75
Dessutom har Anders Lindberg mage att kalla kvinnors kritik av religiösa könsmarkörer för ett ”demokratiskt haveri!” Han försvarar alltså ett kvinnoförtryckande parallellt lagsystem.
I ledaren – som bygger på rapportering från Dagens ETC – görs kvinnor som organiserar sig mot religiösa symboler i offentlig sektor misstänkta. När Kvinnokraft 4.0 mejlar myndigheter, ringer kommuner och ifrågasätter varför flickor i slöja används som symboler, beskrivs det som ”påverkansoperation” och nästan som brottsligt.
Stanna där!
Sedan när blev fredlig opinionsbildning ett hot mot demokratin? Att kritisera ett parallellt lagsystem – för vissa kvinnor. När slöjan beskrivs som en neutral identitetssymbol som inte får kritiseras, händer något avgörande.
Kvinnors rättigheter görs villkorade.
Budskapet blir:
Det som vore oacceptabelt i ett sekulärt eller kristet sammanhang ska accepteras här – annars är du rasist.
Detta är kolonial logik i progressiv förpackning:
Att acceptera kvinnors underordning, så länge den kan kallas kulturell eller religiös. Det är inte tolerans. Det är kulturell relativism byggd på kvinnors kroppar. Feminism är inte kulturellt relativ. Feminism omfattar alla kvinnor i hela världen.
Jag har arbetat nationellt och internationellt med kvinnoförtryck i decennier.
Jag har mött kvinnor som:
- tvingats bära slöja
- straffats för att de vägrat
- levt i normsystem där deras kroppar aldrig varit deras egna.
Jag har t o m skrivit två böcker om det: Förortens Grupp8 och Kulturkrocken. Ett reportage om herrskap och tjänstefolk i en muslimsk familj.
Att då läsa en manlig ledarskribenter förklara att slöjan är okontroversiell och att kritik är hat, är inte bara verklighetsfrånvänt.
Det är bekvämt.
Och bekvämligheten betalas alltid av andra kvinnor.
Män som alltid vet bäst
Det är också talande vilka som sätter agendan.
Joakim Medin på ETC och Anders Lindberg på Aftonbladet talar med stor självsäkerhet om demokrati, påverkan och hat – utan egen erfarenhet av kvinnoförtryck i religiösa miljöer.
Det är alltid intressant hur män utan kroppslig eller livslång erfarenhet av könsförtryck ändå vet exakt var gränsen går för kvinnors motstånd.
De definierar problemet. De sätter språket. Och de gör det på kvinnors bekostnad.
Kvinnokraft 4.0 gör det demokratin kräver Kvinnokraft 4.0 gör inget märkligt alls.
De använder yttrandefriheten. De organiserar sig öppet. De ifrågasätter makt.
Det är demokrati.
Att detta skrämmer ledarsidor säger mer om hur snäv åsiktskorridoren blivit, än om kvinnorna som vägrar backa.
Det verkliga demokratiska haveriet
Det verkliga demokratiska haveriet är inte att kvinnor organiserar sig.
Det är att:
- religionskritik görs moraliskt otillåten
- feminism villkoras av identitet
- kvinnors frihet reduceras till en känslig fråga
När Aftonbladet manlige ledarskribent kallar kvinnors motstånd för hat, säger han i praktiken:
Alla kvinnor är lika värda – men vissa ska nöja sig med mindre frihet.
Alltså: Kvinnor förtrycks först av religiösa män – och sedan av manliga journalister som kallar motståndet odemokratiskt. Det är dubbelt förtryck. Och det är fullständigt oacceptabelt.
Helene Bergman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar