Sharia i Sverige

Kvinnokraft 4.0

När skam blir styrmedel – om religiösa normsystems återkomst i Sverige

När skam blir styrmedel – om religiösa normsystems återkomst i Sverige

av Caroline Thelning i Ledare Publicerat den 28/01/2026

Islam är, till skillnad från kristendomen, inte enbart en religion. Det rymmer också ett norm- och rättssystem: sharia. Detta religiöst baserade system saknar rättslig giltighet i Sverige. Det hindrar dock inte att dess normer praktiseras i vardagen, ofta informellt, utan insyn och utan rättssäkerhet.

Parallellt sker en tillvänjning och normalisering av sharias normer genom myndigheters kommunikation, utbildningsinsatser och användning av hijaben som symbol för identitet och tillhörighet. Detta sker ofta i toleransens och inkluderingens namn. Svenska myndigheter väljer därmed att bortse från den rättsliga och sociala kontext där symbolen hör hemma. Genom att använda sharias symbol, hijaben, på falska premisser bidrar de till att legitimera ett normsystem som står i direkt konflikt med kvinnors fri- och rättigheter.

I stället för att bevaka och skydda de rättigheter staten är satt att försvara tillåts en utveckling som kolliderar med både svensk lag och Sveriges internationella åtaganden. Det är inte neutralitet. Det är ett politiskt och institutionellt ställningstagande.

Sverige har befriat sig från ett patriarkalt religiöst förtryck. Att ett annat religiöst normsystem nu tillåts vinna mark borde vara otänkbart, men är i dag en realitet. Den sekulära rättsstaten och kvinnors rättigheter växte fram genom att religiösa normsystem förlorade sitt grepp över lagstiftning, samhällsordning och kvinnors liv. Den utvecklingen var inte självklar och krävde stora personliga uppoffringar av dem som gick före. Den var resultatet av lång kamp mot religiöst förmyndarskap. Varför skulle vi nu acceptera att ett annat religiöst normsystem ges inflytande på bekostnad av allas likhet inför lagen och kvinnors fri- och rättigheter?

När hijaben presenteras som ”frihet”, ”identitet” eller ”tradition” frikopplas den från det norm- och rättssystem som ger den sin funktion. Det som utelämnas är kraven, sanktionerna och den sociala kontroll som följer av sharia. Inom detta system är hijaben inte ett valfritt plagg bland andra, utan en juridisk och moralisk markör.

”Det är så skam ser ut när den blir lag.”

Formuleringen fångar hur sharia institutionaliserar skam och gör den till ett styrmedel. Kvinnor underordnas inte bara juridiskt, utan socialiseras också att själva upprätthålla ordningen. Krav på klädsel blir ett verktyg för disciplin och kontroll, där kvinnokroppen görs ansvarig för mäns blickar och handlingar.

Vittnesmål från kvinnor som vuxit upp i shariastyrda samhällen beskriver hur flickor tidigt lärs att anpassa sitt beteende för att undvika sanktioner. De lärs att sänka blicken, gå fortare och ta mindre plats för att inte anklagas för att provocera män. På så sätt formas identitet och självbild redan från barndomen av ett religiöst rättssystem där kvinnans kropp görs till bärare av kollektiv skuld och heder.

När svenska myndigheter använder hijaben i sin kommunikation utan att synliggöra detta sammanhang sker en farlig förskjutning. Ett normsystem som bygger på könsunderordning och kollektiv kontroll omdefinieras till något ofarligt, kompatibelt och skyddsvärt. Därmed osynliggörs de flickor och kvinnor som lever med konsekvenserna, även i Sverige.

Var är landets kvinnoorganisationer och självutnämnda feminister i denna utveckling? Ser de inte det växande hotet mot jämställdheten och den sekulära rättsstatens princip om allas likhet inför lagen, eller väljer de att se bort?

Sharia skyddas inte av religionsfriheten. Religionsfriheten skyddar individens rätt att tro, inte ett parallellt norm- och rättssystem som strider mot principen om allas likhet inför lagen. Det är en avgörande skillnad som alltför ofta suddas ut i den offentliga debatten.

Jämställdheten och den sekulära rättsstatens likhet inför lagen hotas när teokratiska och patriarkala krafter tillåts flytta fram sina positioner. Det handlar om aktörer som vill att Sverige ska acceptera sharias värderingar som något ofarligt eller likvärdigt med våra egna. Den typen av värderingar har generationer före oss aktivt avskaffat. Det finns ingen anledning att acceptera att de smyger sig tillbaka.

Myndighetssverige, och alla som kallar sig feminister, måste förhålla sig till detta ansvar. Att tiga, relativisera eller estetisera bort konsekvenserna när religiösa normsystem normaliseras i ett sekulärt samhälle är inte neutralitet. Det är ett ställningstagande som hotar kvinnors fri- och rättigheter här och nu.

– Caroline Thelning
Grundare, Kvinnokraft 4.0