Kvinnokraft 4.0
Vem bestämmer vad sharia betyder?
av Caroline Thelning i Artikelserie / Fördjupning Publicerat den 09/02/2026
Artikel 2 i serien om sharia som norm- och rättssystem
I den här artikeln fördjupas analysen av sharia genom att rikta fokus mot tolkningsmakten. Hur fick systemet sitt praktiska innehåll? Vem har rätt att definiera vad som gäller – och varför förändrar skillnader i tolkning inte sharias grundläggande funktion som norm- och rättssystem?
Kort sammanfattning av föregående artikel
Sharia beskrevs som ett historiskt framvuxet norm- och rättssystem, skilt från religion i privat mening. Artikeln visade hur sharia kan påverka människors liv även utan att vara statlig lag, genom normer och sociala strukturer. Utgångspunkten för serien är att religionsfriheten skyddar individens rätt att tro, men inte parallella rättssystem.
Från berättelser till normer
Koranen är islams religiösa grundtext, men den är inte utformad som en lagbok. Den innehåller religiösa uppmaningar och berättelser, men få detaljerade regler för hur ett samhälle ska organiseras i praktiken. För att fylla detta tomrum fick sunna en avgörande roll.
Sunna bygger på hadither, berättelser om hur Muhammed anses ha levt och handlat. Dessa samlades in och systematiserades flera generationer efter hans död. Under denna process värderades, sorterades och rangordnades berättelserna. Vissa accepterades som tillförlitliga, andra förkastades.
Sharia formades steg för steg genom mänskliga tolkningar av texter som getts religiös auktoritet.
När blir en text religiös?
En text är inte religiös i sig. Den blir religiös när den tillskrivs gudomlig auktoritet och erkänns som normgivande av religiösa företrädare. Detta gäller generellt för religiösa traditioner. Det religiösa ligger i anspråket på gudomlig auktoritet, inte i att texten saknar mänskligt ursprung.
De rättslärdas roll
De religiöst lärda, ofta benämnda ulama, fick i denna process en central position. De avgjorde vilka hadither som skulle accepteras, hur Koranens formuleringar skulle förstås och hur dessa tillsammans skulle omsättas i normer för vardagslivet. Genom detta fick de rättslärda möjlighet att fastställa:
vilka handlingar som anses tillåtna eller förbjudna
hur familjeliv och könsroller ska ordnas
vilka normer som ska gälla för socialt umgänge
Denna makt är inte demokratisk och inte tidsbegränsad, utan vilar på religiösa auktoriteter och accepteras av dem som underordnar sig shariasystemet. Detta kan innebära konflikter i länder där man har en lagstiftning som säger annat än sharia och ulamas tolkning.
Gäller de rättslärdas roll fortfarande?
Ja, inom sharia finns ingen central lagstiftare som kan ändra eller upphäva regler genom demokratiska beslut. Systemet är inte knutet till en stat eller ett territorium, utan till religiös auktoritet. Det innebär att:
religiösa rättslärda (ulama) fortsatt tolkar källorna
deras tolkningar sprids genom moskéer, undervisning och rådgivning, och förs vidare som bindande normer i familjer och lokala gemenskaper
variation i tolkning finns, men systemets anspråk består
Även i dag är det alltså människor med religiös auktoritet som avgör vad sharia anses kräva i praktiken – oavsett i vilket land normerna tillämpas.
Rättsskolor och tolkningsskillnader
I takt med att sharia utvecklades växte olika rättsskolor fram. De använder delvis olika principer för hur rättskällorna ska tolkas och hur regler ska tillämpas. I dag dominerar olika rättsskolor i olika delar av den islamiska världen.
Detta lyfts ibland fram som ett tecken på flexibilitet. Men skillnaderna handlar främst om hur reglerna tillämpas, inte om vilka delar av livet som omfattas. Oavsett rättsskola regleras centrala områden som äktenskap, skilsmässa, könsroller, barnuppfostran och social ordning.
Tolkningsskillnader förändrar alltså inte systemets omfattning, men de påverkar vem som har inflytande över normernas innehåll.
När tolkning får praktisk betydelse
Eftersom sharia bygger på tolkning behöver den inte införas som lag i ett land för att få genomslag. Det räcker att religiösa auktoriteter förmedlar normer som uppfattas som bindande. Avvikelse kan då mötas av skuld, skam eller sociala konsekvenser.
Det är på denna nivå sharia ofta blir synlig i vardagen, även i sekulära samhällen. Inte genom domstolar i första hand, utan genom normer som påverkar familjeliv, uppfostran och relationer inom lokala gemenskaper.
I vissa länder har dessa normsystem också fått mer formaliserade uttryck. I England finns i dag närmare ett hundratal så kallade shariaråd som hanterar familje- och skilsmässofrågor vid sidan av det ordinarie rättssystemet. De saknar formell statlig lagstiftningsmakt, men har i praktiken fått betydande normativ betydelse.
Vem är man underkastad – Gud eller de rättslärda?
Om tolkningen av Guds vilja ligger hos de rättslärda uppstår en avgörande fråga. Vem är det man i praktiken underkastar sig – Gud, eller dem som gör anspråk på att tolka honom? Därmed blir underkastelsen i praktiken riktad mot dem som tolkar Guds vilja, snarare än mot Gud själv.
Varför tolkningsfrågan är avgörande
När sharia beskrivs som ”personlig tolkning” hamnar fokus ofta på hur enskilda människor känner och resonerar. Men sharia fungerar inte som en individuell samvetsfråga. Det är inte upp till var och en att själv avgöra vad som gäller.
I stället är sharia ett normsystem där reglerna formas och tolkas av religiösa auktoriteter. Dessa tolkningar förs vidare till familjer och lokala gemenskaper och får betydelse för hur människor förväntas leva sina liv. Den som avviker riskerar sociala konsekvenser, även när det inte handlar om formella straff. Den sociala kontrollen är central och fullt fungerande även i ett sekulärt rättssamhälle som Sverige.
När ett system får påverka människors liv utan demokratisk förankring, utan insyn och utan möjlighet att ställa någon till svars, uppstår ett parallellt maktfält vid sidan av rättsstaten.
Hijabens symbol för sharia
Inom sharia betraktas hijaben som en juridisk plikt för kvinnor efter puberteten. Den fungerar som ett verktyg för könssegregering och social kontroll, där avvikelse kan leda till sanktioner. Hijaben är därför inte enbart en religiös symbol, utan en integrerad del av sharias norm- och rättssystem.
Sunna bygger på hadither, berättelser om hur Muhammed anses ha levt och handlat. Dessa samlades in och systematiserades flera generationer efter hans död. Under denna process värderades, sorterades och rangordnades berättelserna. Vissa accepterades som tillförlitliga, andra förkastades.
Sharia formades steg för steg genom mänskliga tolkningar av texter som getts religiös auktoritet.
När blir en text religiös?
En text är inte religiös i sig. Den blir religiös när den tillskrivs gudomlig auktoritet och erkänns som normgivande av religiösa företrädare. Detta gäller generellt för religiösa traditioner. Det religiösa ligger i anspråket på gudomlig auktoritet, inte i att texten saknar mänskligt ursprung.
De rättslärdas roll
De religiöst lärda, ofta benämnda ulama, fick i denna process en central position. De avgjorde vilka hadither som skulle accepteras, hur Koranens formuleringar skulle förstås och hur dessa tillsammans skulle omsättas i normer för vardagslivet. Genom detta fick de rättslärda möjlighet att fastställa:
vilka handlingar som anses tillåtna eller förbjudna
hur familjeliv och könsroller ska ordnas
vilka normer som ska gälla för socialt umgänge
Denna makt är inte demokratisk och inte tidsbegränsad, utan vilar på religiösa auktoriteter och accepteras av dem som underordnar sig shariasystemet. Detta kan innebära konflikter i länder där man har en lagstiftning som säger annat än sharia och ulamas tolkning.
Gäller de rättslärdas roll fortfarande?
Ja, inom sharia finns ingen central lagstiftare som kan ändra eller upphäva regler genom demokratiska beslut. Systemet är inte knutet till en stat eller ett territorium, utan till religiös auktoritet. Det innebär att:
religiösa rättslärda (ulama) fortsatt tolkar källorna
deras tolkningar sprids genom moskéer, undervisning och rådgivning, och förs vidare som bindande normer i familjer och lokala gemenskaper
variation i tolkning finns, men systemets anspråk består
Även i dag är det alltså människor med religiös auktoritet som avgör vad sharia anses kräva i praktiken – oavsett i vilket land normerna tillämpas.
Rättsskolor och tolkningsskillnader
I takt med att sharia utvecklades växte olika rättsskolor fram. De använder delvis olika principer för hur rättskällorna ska tolkas och hur regler ska tillämpas. I dag dominerar olika rättsskolor i olika delar av den islamiska världen.
Detta lyfts ibland fram som ett tecken på flexibilitet. Men skillnaderna handlar främst om hur reglerna tillämpas, inte om vilka delar av livet som omfattas. Oavsett rättsskola regleras centrala områden som äktenskap, skilsmässa, könsroller, barnuppfostran och social ordning.
Tolkningsskillnader förändrar alltså inte systemets omfattning, men de påverkar vem som har inflytande över normernas innehåll.
När tolkning får praktisk betydelse
Eftersom sharia bygger på tolkning behöver den inte införas som lag i ett land för att få genomslag. Det räcker att religiösa auktoriteter förmedlar normer som uppfattas som bindande. Avvikelse kan då mötas av skuld, skam eller sociala konsekvenser.
Det är på denna nivå sharia ofta blir synlig i vardagen, även i sekulära samhällen. Inte genom domstolar i första hand, utan genom normer som påverkar familjeliv, uppfostran och relationer inom lokala gemenskaper.
I vissa länder har dessa normsystem också fått mer formaliserade uttryck. I England finns i dag närmare ett hundratal så kallade shariaråd som hanterar familje- och skilsmässofrågor vid sidan av det ordinarie rättssystemet. De saknar formell statlig lagstiftningsmakt, men har i praktiken fått betydande normativ betydelse.
Vem är man underkastad – Gud eller de rättslärda?
Om tolkningen av Guds vilja ligger hos de rättslärda uppstår en avgörande fråga. Vem är det man i praktiken underkastar sig – Gud, eller dem som gör anspråk på att tolka honom? Därmed blir underkastelsen i praktiken riktad mot dem som tolkar Guds vilja, snarare än mot Gud själv.
Varför tolkningsfrågan är avgörande
När sharia beskrivs som ”personlig tolkning” hamnar fokus ofta på hur enskilda människor känner och resonerar. Men sharia fungerar inte som en individuell samvetsfråga. Det är inte upp till var och en att själv avgöra vad som gäller.
I stället är sharia ett normsystem där reglerna formas och tolkas av religiösa auktoriteter. Dessa tolkningar förs vidare till familjer och lokala gemenskaper och får betydelse för hur människor förväntas leva sina liv. Den som avviker riskerar sociala konsekvenser, även när det inte handlar om formella straff. Den sociala kontrollen är central och fullt fungerande även i ett sekulärt rättssamhälle som Sverige.
När ett system får påverka människors liv utan demokratisk förankring, utan insyn och utan möjlighet att ställa någon till svars, uppstår ett parallellt maktfält vid sidan av rättsstaten.
Hijabens symbol för sharia
Inom sharia betraktas hijaben som en juridisk plikt för kvinnor efter puberteten. Den fungerar som ett verktyg för könssegregering och social kontroll, där avvikelse kan leda till sanktioner. Hijaben är därför inte enbart en religiös symbol, utan en integrerad del av sharias norm- och rättssystem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar