SvT – fördumningsmediet

 

SVT:s felprioritering är ett hån mot skattebetalarna

SVT skär ned på samhällsbevakningen samtidigt som man fortsätter producera dyr men lättviktig underhållning. Politiken måste bli tydligare kring vad Public service uppdrag ska vara.

SVT har aviserat att de lägger ned ett stort antal TV-program. I besparingspaketet som vd:n Anne Lagercrantz presenterade i måndags ingick program av varierande kaliber, såsom pensionärsdejtingen i Hotell Romantik och Carina Bergfeldts talkshow. Men även nyhetssidan drabbas, när Agenda och Aktuellt får sina redaktioner sammanslagna, med färre tjänster som följd.

Draget skaver. För samtidigt som samhällsprogrammen får spara in, blir rena underhållningsprogram som Gift vid första ögonkastet, Therese i kassan, Leif och Billy och Dolph and the Lundgrens kvar i tablån.

Det är en märklig prioritering. Public services existens motiveras ofta med att det är en garant för granskande, opartisk journalistik. Argumentet är att utan kommersiella intressen i bakgrunden, ska makten kunna ställas till svars på ett sakligt och opartiskt sätt.

Men, för att citera en återkommande filmfavorit i statstelevisionen – voffor gör di på detta viset? För att besvara den frågan måste vi gå tillbaka till januari, då TV4 lämnade marknätets sändningar. Detta innebar att hela kostnaden för kablarna lämpades över på SVT – en årlig kostnadsökning med nästan 200 miljoner kronor.

SVT:s ledning har sedan dess bett regeringen om mer pengar. Finansdepartementet har hittills inte hörsammat vädjan. Men det kan ändras. En rimlig invändning från SVT är att bolagets uppdrag fortfarande innefattar att tillhandahålla ett brett utbud av olika sorters program.

Det vore därför klokt om politikerna kunde sätta sig ner för att fundera på vad uppdraget egentligen ska vara. För grundproblemet är detta: En genomsnittlig löntagare betalar ungefär en tusenlapp om året för en streamingtjänst som han eller hon inte kan välja bort. Den som argumenterar för public service är skyldig att motivera varför hårt arbetande människor ska tvingas till det. Det gör sig lättare om det är maktkritik man ägnar sig åt, snarare än dejtingprogram och realityserier.

Vill man kolla på sport kan man betala för Viaplay, TV4 eller någon annan av de tjänster som erbjuder det. Samma gäller för alla de filmer och TV-serier som tillhandahålls på SVT Play, trots att de redan finns att tillgå på kommersiella streamingtjänster. Principen borde vara enkel: Den som vill titta på en viss underhållning kan gott betala för det utan att tvinga andra att göra samma sak. Det är dessutom olämpligt att ett statligt, skattefinansierat bolag som SVT konkurrerar med företag som inte har skattebetalarnas miljarder att falla tillbaka på.

I nuläget får SVT gärna skära ned på rätt ställen. Skattebetalarna ska inte behöva stå för den extra kostnad som kommer av situationen med marknätet. Men därefter är det dags att ta tag i public services uppdrag.

Politikerna är skyldiga att svara på frågan om hårt arbetande människor verkligen ska tvingas betala för en realityserie med Dolph Lundgren.