Islam och vänstern

Enkäter som tyder på att medarbetarna i SR och SvT sympatiserar med V och MP kanske kan förklara varför rapporteringen ofta framhåller islamisternas perspektiv trots att islam definitivt inte är en ideologi som  främjar vänsterrörelsens syn på genusjämlikhet, genusjämställdhet, demokrati och religionsfrihet.




SVT riktar kamerorna åt fel håll

Det är talande att SVT:s Aktuellt väljer att fokusera på religionens roll i USA istället för dess roll i Iran när man ska förklara det pågående kriget. Vi måste bli bättre på att förstå omvärlden än så.

Iran är sedan 1979 en konstitutionell teokrati, alltså en stat som styrs av religion. Dess religiösa ledare bestämmer vilka som får inneha politiska befattningar. Landets militära attackdrönare heter Shahed, vilket i denna kontext betyder martyr. Martyrskapet är även en central del av det fruktade revolutionsgardet, inklusive dess elitstyrka Quds vars namn i sin tur betyder Jerusalem.

Martyrskapet är också centralt för Hamas, Hizbollah och andra terrorgrupper som Iran har tränat och finansierat i syfte att kunna bedriva krig via ombud i och mot andra Mellanöstern-länder. De religiösa ledarna har även utfärdat dödsdomar mot icke-iranier runt om i världen som anses ha förolämpat islam, varav den mest kände är författaren Salman Rushdie som i närmare 40 år levt med ständigt personskydd och som var mycket nära att mördas 2022.

Religiösa föreställningar spelar alltså en helt avgörande roll i det mesta som har med Iran att göra. Men när SVT:s Aktuellt valde att studera religionens roll i det nu pågående kriget (4/3) så var det i stället religionens roll i USA som stod i centrum.

USA är, med västerländska mått, ett starkt religiöst land. Men det är en milsvid skillnad mellan en sekulär stat med många religiösa invånare och ett land vars andliga ledare har det avgörande ordet i alla frågor. Det här är varför inte bara USA och Israel, utan även Europa och en lång rad arabländer, är livrädda för tanken på ett kärnvapenbestyckat Iran. Det kalla kriget präglades visserligen av ömsesidig oro för rivalernas massförstörelsevapen. Men de inblandade länderna styrdes inte av ledare som hyllade martyrskap som politisk princip. Och de förenades i den basalt mänskliga rädslan för döden.

Därför hade de amerikanska, brittiska, franska, sovjetiska och kinesiska kärnvapnen en avskräckande effekt. Insikten om den ömsesidigt garanterade förstörelsen avhöll dem från att passera den yttersta gränsen. De två trätande kärnvapenmakterna Indien och Pakistan håller varandra i schack med samma metod.

Men det är långt från säkert att den spärren skulle fungera på Irans ayatollor. En av de viktigaste shiitiska berättelserna är slaget vid Karbala år 680, där omkring hundra rättrogna drog ut i omöjlig strid mot tiotusentals fiender hellre än att ge upp. För måttligt troende shiiter är detta en sorgehögtid, ungefär som långfredagen. Men Irans ledning är inte måttligt religiös.

Det är långt från säkert att kriget kommer leda till regimskifte. Att slå ut dess luftförsvar är en sak. Att göra samma sak med alla dess beståndsdelar i det iranska samhället, utan att skada landets inhemska opposition, är en helt annan. Men just därför är det viktigt att förstå de olika drivkrafterna inom och utanför Mellanöstern. Även Sverige har markerat att Iran aldrig får bli en kärnvapenmakt och det beror knappast på att våra regeringar har lyssnat till amerikanska tv-predikanter.

Det var bra att SVT lyfte religionens roll. Synd bara att de vände sina kameror mot fel världsdel.