Tro och solidaritet del 1

Ända sedan Peter Weiderud och Ulf Bjereld tog över T&S har målet varit att bana väg för islam i det svenska samhället.

Det kristna budskapet som var basen för Broderskapsrörelsen övergavs och politisk makt blev kärnan i verksamheten.

Mera om problemet

Tro & solidaritet kollaborerar med Qatar och Turkiet

FÖRSVARSHÖGSKOLAN Publicerad 12 nov 2021 kl 05.45

Magnus Ranstorp, forskningschef CATS, Försvarshögskolan.

Följetongen med personliga påhopp och smutskastningskampanj fortsätter mot mig med oförtruten styrka. Det handlar om att sabotera för oss forskare som studerar islamism.

Men denna gång har nog avsändaren inom Socialdemokrater för tro och solidaritet gått lite väl långt, skriver Magnus Ranstorp.

Det som skett är en klassisk illustration av när främmande makt utövar informationskampanjer, här med avsikt att misskreditera en enskild forskare och tre svenska myndigheter: Försvarshögskolan (FHS), Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och den nya Myndigheten för psykologiskt försvar.

Ledande personer inom Tro och solidaritet verkar ha försett en brittisk forskare nära kopplad till Qatar och Turkiets president Erdogan med information som de öppet hämtat in eller begärt ut från svenska myndigheter i syfte att misskreditera dessa så mycket som möjligt. Samtidigt har de varit så pass amatörmässiga i sina försök att sopa igen spåren att kopplingen snabbt blev uppenbar.

Erdogans påverkansverktyg

I en artikel på Politics Today, en hemsida knuten till turkiska tankesmedjan SETA (tillika ett av Erdogans primära påverkansverktyg) går forskaren Andreas Krieg till våldsam attack mot mig, FHS, MSB och den nya Myndigheten för psykologiskt försvar, där vi med ett stort mått av kreativitet anklagas för att vara Förenade Arabemiratens förlängda arm i Sverige. Det är allvarliga beskyllningar helt renons på substans.

Det som skett är en klassisk illustration av när främmande makt utövar informationskampanjer.

Vid en första anblick framstår artikeln som ett sammelsurium av rena sakfel, förvanskningar och konspirationsteorier som inte hade behövt bemötas då den av uppenbara skäl saknar trovärdighet. Mitt tidigare oavlönade engagemang med Hedayah i dess internationella ‘advisory board’ är känt för UD och andra svenska myndigheter samt för Global Counterterrorism Forum (GCTF) som har ett engagemang i Hedayah. Detta redogjorde jag för i ”Trygghetspodden” när den ToS-allierade imamen för Södermoskén i Stockholm gjorde samma grundlösa angrepp för nästan ett år sedan. Nu vill man göra en gigantisk höna av en fjäder.

Intressanta detaljer

Artikeln innehåller dock några specifika detaljer som gör den mer intressant ur ett svenskt perspektiv.

Under 2021 verkar anställda inom Tro och solidaritet, enligt journalister och anonyma uppgiftslämnare, öppet gjort förfrågningar samt begärt ut handlingar från olika myndigheter relaterat till både forskning om islamism samt fiskande av information i stort, i syfte att misskreditera och kartlägga forskare som studerar ämnet. Dessa misstankar stärks då det finns vissa detaljer i Kriegs artikel som inte tidigare varit offentliga som exempelvis identitet av inbjuden talare (som aldrig medverkade).

Uppgifterna återfinns nu i en konspiratorisk artikel i en tankesmedja knuten till både Qatar och Erdogan. Samtidigt ger författaren Krieg (som inte kan svenska) länkar till MSB:s svenskspråkiga utvärdering av vårt center på FHS. Samma utvärdering som Tro och solidaritets företrädare ständigt återkommer till i sina angrepp på oss. Kopplingen är uppenbar. Att publiceringen av artikeln på en obskyr turkisk hemsida omedelbart delades på sociala medier i triumferande ordalag av samma företrädare för Tro och solidaritet är också talande i sammanhanget.

Så här uttrycker sig en femtekolonnare:


Ranstorps skrämselretorik är en fara för demokratin
Det är dags att fler tar mod till sig att syna den lilla klicken högljudda och inflytelserika antimuslimska röster i Sverige. Den granskningen bör börja med terrorforskaren Magnus Ranstorp, skriver Mattias Irving, ordförande för Hjärta.

Vi i föreningen Hjärta har under många år återkommande blivit föremål för hans angrepp. Vi har bland annat kallats för en ”front” för Muslimska brödraskapet i Sverige, och ”djupt innästlade med islamister”. Han har spridit påståenden om vårt S-förbunds före detta ordförande, statsvetaren Ulf Bjereld, som ”terroristkramande” – ett språkbruk och en anklagelse som borde höja åtskilliga ögonbryn, men som istället har blivit en normaliserad del av debatten på nätet.

Ranstorp anklagar idag vem han vill för att gå terroristers ärenden. Lika uppseendeväckande är hans påstående att vår lilla S-förening skulle ha ett hemligt inflytande i regeringskansliet.

Den antimuslimska rörelsen spänner idag över ett brett spektrum av aktörer, från uppburna akademiker och karismatiska debattörer till förvirrade och våldsamma ensamvargar. De har tankesmedjor, tidningar och lobbyorganisationer. De är svåra att kartlägga i och med att de inte har en tydlig organisation, utan istället utgör en bred åsiktsgemenskap – med andra ord lite som Muslimska brödraskapet. Men till skillnad från muslimer i Sverige och övriga Europa har dessa rörelser ofta pengar, social status och politiskt inflytande som gör att det blir särskilt svårt att kritisera dem.

Så när Ranstorps närmaste allierade i forskningsvärlden, Aje Carlbom och Magnus Norell, 2017 publicerade en myndighetsrapport för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) vid namn ”Muslimska brödraskapet i Sverige”, så hade de inga problem med att hänvisa till flera källor inom den radikala antimuslimska miljön, såsom Gatestone institute och den hårdfört proisraeliska lobbygruppen Washington institute for near east policy – liksom flera debattartiklar skrivna av forskarna själva. För den här lilla gruppen forskare finns det uppenbart inga vattentäta skott mellan opinionsbildning och forskning. Ranstorps senaste text om folkbildningen är bara en del av det mönstret.

MSB-rapporten blev hårt kritiserad av en lång rad faktiska religionsvetare, såväl för sina halsbrytande slutsatser som för sitt tunna och fläckvis extremistiska källunderlag. I försöken att skademinimera nedgraderade man rapportens betydelse till ”en förstudie”, vilket dock inte nämns någonstans i själva dokumentet. Hade den varit ensam i sitt slag kunde detta möjligen ha viftats bort som en olycka i arbetet, men vi som genom vårt politiska engagemang varit utsatta för angreppen från Ranstorp et consorties vet att detta tvärtom är deras ständiga arbetssätt.

Men vår lilla S-förening har inte längre något att förlora, för vi är redan utpekade, redan uthängda av Ranstorps gäng sedan flera år. Och fastän det har lett till stor utsatthet för hat och hot från den ansenliga mängd högerextrema näthatare som följer och hyllar Ranstorp i sociala medier, så har vi överlevt. Vi har aldrig sviktat i våra progressiva, demokratiska värderingar. Men vi har däremot sett hur de muslimska rösterna har tystnat i debatten. Ingen vågar. Ingen orkar. Ingen är perfekt nog för att undgå att misstänkliggöras.

När vanliga muslimer känner att varenda dörr i samhället stängs i deras ansikten samtidigt som radikala muslimhatare kan få framskjutna positioner i samhället, i parlamentet, då får extremisterna på båda kanterna rätt, de som säger att islam inte har en plats i västerlandet, och att en konflikt är oundviklig.

Det är dags att fler tar mod till sig att syna den lilla klicken högljudda och inflytelserika antimuslimska röster i Sverige. Den granskningen bör börja med Magnus Ranstorp. Hans skrämselretorik är en fara för demokratin.


MATTIAS IRVING
ORDFÖRANDE FÖR HJÄRTA – TROENDE SOCIALDEMOKRATER I STOCKHOLM, LOKALFÖRENING I SOCIALDEMOKRATER FÖR TRO OCH SOLIDARITET