Gustav Eriksson Vasa

Peder Svarts krönika, skriven omkring 1560, berättar om Gustav Vasas liv, från födelsen till sonen Eriks födelse. Den är skriven av biskopen i Västerås Peder Svart, och är den enda samtida källan till bland annat kungens "öden och äventyr" i Dalarna.

Krönikan är mycket subjektiv till kung Gustavs förmån, men eftersom den är så pass detaljerad, har litterära kvaliteter som saknas i andra krönikor och är det enda som finns tillgängligt för vissa perioder i kungens liv, har den ändå använts flitigt i historieskrivningen.

Det finns två olika teorier om dess tillkomst. Enligt den första är den ett självständigt verk av Peder Svart, nedskrivet under de två åren mellan huvudpersonens död och hans egen, baserat på material från olika håll. Enligt den andra, som bland annat Lars-Olof Larsson håller för troligare, skall krönikan ha påbörjats då Peder var kunglig hovkaplan, och skrivit den mer eller mindre på Kung Gustavs diktamen. Tecken på detta skall vara bland annat att Erik XIV omtalas som kronarvinge, inte kung, och att krönikans språk mer påminner om kung Gustavs än annat som är bevarat av Peder Svart.

Gustav Eriksson (av Vasaätten) föddes troligen den 12 maj 149(6) i Uppland som son till riddaren och riksrådet Erik Johansson (Vasa) och Cecilia Månsdotterav Ekaätten. Gustav hade sju yngre syskon, fem systrar och två bröder. När Gustav 1523 utsågs till Sveriges kung var hans föräldrar och tre av hans syskon redan döda.

Man är inte helt säker på var någonstans i Uppland Gustav Vasa föddes men man tror att det antingen var på Rydboholm som hans far ägde vid den tiden, eller möjligen på Lindholmens gård där hans morföräldrar bodde vid tiden för hans födelse.


1510-talet

Gustav Eriksson, som han kallade sig innan han blev kung, var släkt med riksföreståndaren Sten Sture d.y. och anslöt sig tidigt till Sturepartiet i striden mot den danska kungen Kristian II och dennes danskdominerade Kalmarunion. Den 27 juli 1518 deltog Gustav i Slaget vid Brännkyrka utanför Stockholm där Kristian II blev besegrad. Gustav blev dock tillfångatagen av danskarna och förd till Jylland i Danmark men lyckades efter en tid fly från fångenskapen och tog sig via Lübeck hem till Sverige igen. Gustavs mor Cecilia Månsdotter och två av hans systrar lyckades dock inte undkomma med livet i behåll utan dog 1522 av pesten under sin fångenskap i Köpenhamn.


Gustav VasaStockholms blodbad 1520

Gustavs far, Erik Johansson avrättades 1520 i Stockholms blodbad tillsammans med drygt 80 andra som halshöggs på Stortorget i Gamla stan. Gustav lyckades undkomma blodbadet och begav sig till Dalarna, där man var trött på unionskungarna och deras Hansafientliga politik som bara ledde till ekonomiska svårigheter. I januari 1521 valde därför lantbefolkningen i Dalarna Gustav till deras hövitsman (en typ av ståthållare). Upproret fortsatte att sprida sig och de fick en militär framgång vid Brunnbäcks färja i april vilket medförde att den vacklande högadeln började ta Gustavs parti och i augusti valde de honom till rikshövitsman i Västerås.


Befrielsekriget

Under befrielsekriget 1521-1523 mot Kristian II framstod Gustav som landets starke man. Kriget började på nyåret 1521 med att Gustav lockade Dalkarlarna till uppror. Från år 1522 allierade sig också Lübeck med Sverige. Målet var att avsätta Kristian II från den svenska tronen och göra Sverige till ett fritt rike. Detta skedde också då Kristian tillslut blev avsatt och danskarna drevs ur Sverige. Den 6 juni 1523 samlades sedan en riksdag i Strängnäs som valde Gustav till Sveriges kung med namn Gustav I. Dock fick Sverige stora penningskulder till Lübeck efter krigets slut.


Reformationen

Efter befrielsekriget var Sveriges resurser små och skulderna till Lübeck alltså stora. Kyrkan och klostren ägde bortåt en tredjedel av Sveriges produktiva jord och fick 'tionde' av folket. För att kunna komma åt kyrkans pengar knöt därför Gustav reformatorerna och prästerna Olaus Petri och Laurentius Andreæ till sig. Gustav hade redan 1524 brutit med kyrkan i Rom och 1527 bestämde också riksdagen i Västerås att kungen skulle ha större makt, vilket blev det första steget mot en kyrklig reformation där man kom att bryta alla band med påven och Rom.

Den 12 januari 1528, fyra år och sju månader efter att han blivit vald till kung, kröntes Gustav i Uppsala domkyrka till Sveriges konung.


Gustav Vasas släktträd


Kyrkans överhuvud

I och med att Gustav bröt med Rom kunde han stärka den Svenska statsmakten både ekonomiskt och politiskt. Större delen av kyrkans marker och intäkter beslagtogs, och Gustav gjorde sig själv till kyrkans överhuvud.



Klostren plundras

Rent kulturellt blev dock reformationen en katastrof, eftersom de gamla klostren och kyrkorna plundrades, deras böcker skars sönder och klistrades om till bokomslag, som kungen sedan hade runt sina räkenskaper, så kallade munkepärmar. Både skolundervisningen och det sociala skyddsnät som kyrkan erbjudit försvann ju också, vilket ledde till att Stockholm svämmades över av tiggare och sjuka människor som inte visste var de nu skulle söka hjälp.


Klockupproret

På ett möte i Örebro 1531 beslöt Gustav att varje sockenkyrka i landet skulle lämna ifrån sig sin största eller näst största kyrkklocka eller lösa in klockans värde i pengar. Orsaken till insamlandet uppgav Gustav var skulden som landet hade till Lübeck, som hjälpt dem med pengar under befrielsekriget. När dalkarlarna fick höra om det här beslöt de att varken lämna någon klocka ifrån sig eller ge några pengar. När kungens män kom för att inkassera klockorna, eller de eventuella pengarna, möttes de istället av hugg och slag. Upproret har kommit att kallas för klockupproret och var det sista och allvarligaste upproret av dalkarlarna mot Gustav Vasa och hans lagar och bestämmelser.


Åren 1534 till 1536 deltog Gustav i ett krig som kallas för grevefejden där han försökte att förhindra att den danske kungen, Kristian II skulle återta makten i Danmark, vilket Gustav absolut inte ville.


Gustav byggde under sin regeringstid upp Sverige till ett fritt rike och genom reformationen införde han den lutherska läran, vilket bland annat gjorde att påven förlorade sin makt i Sverige. Även Hansans makt över den svenska handeln bröts under hans tid vid tronen. Bland hans övriga förändringar kan nämnas införandet av polisväsende, inrättandet av ett kungligt tryckeri och indragande av stora egendomar till kronan. År 1540 kom också Gustav Vasas bibel ut, det vill säga den första bibeln översatt till svenska språket.


Många uppror inträffade under Gustavs tid som regent, bland annat Dackefejden som pågick 1542-1543 och som fått sitt namn efter upprorsledaren Nils Dacke. Tillsammans med en stor skara anhängare gjorde Dacke revolt mot Gustav skattelagar, kyrkopolitiken och fogdarna. Dessutom var deras gamla katolska ceremoni helig och man såg med misstro på den nya protestantiska akten, man kämpade alltså för det som var 'gammalt och fornt'. Upproren slogs ned med stor brutalitet. En av orsakerna till dessa uppror var just att Gustav infört den Lutherska läran istället för katolicismen.


På nyåret 1544 kallade Gustav till en riksdag i Västerås. I samråd med rikets adel och biskopar fick han där igenom att Sverige skulle erkännas som ett arvkungadöme, det vill säga den äldste sonen och dennes manliga arvingar skulle ärva den svenska tronen. För de övriga yngre sönerna ville Gustav att de skulle få ärftliga hertigdömen. Dessa skulle dock alltid utgöra en del av Sverige och inte kunna avdelas/avskiljas från det svenska riket.


Gustav Vasas staty på Nordiska museet

Även om de flesta idéer och förslag oftast kom ifrån Gustavs eget huvud rådfrågade han sig gärna med andra, med herrar och allmoge, på möten med prästers och borgares ombud och emellanåt med alla slags ständer under olika former. Sverige, som han räddat från 'andlig och världslig träldom', betraktade han gärna som sin tillhörighet och utvidgade i många fall både sin och kronans rätt utöver lagliga förhållanden.


Stora ryska kriget

1554 kom ett ryskt sändebud till Gustav Vasa och klagade på att Gustavs befallningsmän vid gränsen hade tagit bort skatten från tjugo socknar som tillhörde Ryssland. Gustav hade dock aldrig hört talas om dessa socknar. Rysslands tsar, Ivan IV (Ivan den förskräcklige) och Gustav kunde inte komma överens om hur landsgränserna skulle gå. I början av 1555 gick konflikterna över i krig då en rysk armé tågade upp framför Viborg. Kriget pågick i tre år och kallas för ryska kriget och avslutades den 2 april 1557 då fredsavtal slöts i freden i Novgorod där bland annat den finske reformatorn Michael Agricola deltog som fredsmäklare.


Modelejon

Gustav Vasa var väldigt mode- och trendmedveten. Han hade alltid senaste modet i klädväg på sig och han ville se ut som de tyska furstarna, vilka han tyckte var stilbildande. År 1548 gjordes en garderobsinventering och då hade han 30 mycket fina broderade skjortor, 52 stycken huvudbonader och 41 par hosor, det vill säga tyska puffbyxor.

Det sägs också att han hade ett kolossalt gott minne, för så snart han sett en person, och det kunde vara för hur länge sen som helst, kände han genast igen personen. Där han en gång rest fram, där gick han aldrig vilse, och han kom till och med ihåg namnet på byarna och på de bönder som bodde där även om han inte varit där sedan ungdomen.