NÅGOT OM PARTILEDARDEBATTEN
Jag lyssnade inte så mycket på vad som sades i Agendas stora partiledardebatt igår utan mer på hur det sades, och några saker var nya.
Nooshi Dadgostar fick faktiskt pikar i början av debatten för sitt störiga uppträdande i förra årets debatt, även av programledarna Anders Holmberg och Camilla Kvartoft.
Därför antog hon en ny taktik. I stället för att gapa och skrika började hon hånle. Annars stod hon mest och såg ut som en bekymrad och ledsen myrslok, och inte undra på det - absolut ingen vill vara vän med henne!
Rollen som gapande, skrikande och avbrytande kvinnfolk övertogs istället i år av Amanda Lind, som i många stycken verkade helt desperat och hysterisk. Hon pratade så snabbt och forcerat att jag knappt hann uppfatta vad hon sa. Och jag förstår henne. Det måste kännas hemskt att veta att man är den enda i rummet som till fullo inser allvaret.
Hela planeten Jorden kommer att gå under om några få år på grund av klimatkrisen, så är det bara, och absolut allt kommer att vara Sveriges fel. Om inte vi får ner vår globala andel koldioxidutsläpp på en promille till noll promille nästa mandatperiod är det kört. Finito, morsning och goodbye!
Magdalena Andersson var som alltid stabil, i bemärkelsen lika stabilt vidrig som alltid. Hon och Dadgostar är märkvärdigt lika; hånflinar ständigt, är lika vänsterkorkade och det enda de kan säga är: "Sex tusen kronor mer i skattesänkningar till er själva!".
Elisabeth Thand Ringqvist kan jag inte kommentera alls då det inte framgår vad hon är. Är hon vänster, höger eller mittemellan? Hon är lite av allt samtidigt, blir därför allt och ingenting och är därmed omöjlig att säga något om. Mer än att hon är en nolla.
Ult Kristersson var som vanligt lugn och bra och fick in några rejäla högersvingar på Andersson. Simona Mohamsson är trevlig och vettig, vilket är min ärliga uppfattning. Ebba Busch är superbra, alltid rak och tydlig i debatter och alltid snyggast i studion.
Jimmie Åkesson är den klarast lysande stjärnan av alla partiledare. Det säger jag inte för att vara partisk utan för att det är ett faktum. Han är lugn, sansad, framför sina argument sakligt så att alla (nåja) ska få en chans att förstå. Att han i år dessutom nitade den hysteriska Lind rejält vid ett flertal tillfällen gjorde inte saken sämre.
Programledarna förhöll sig faktiskt opartiska denna gång, så vitt jag kunde se. Vilket får ses som årets sensation i detta sammanhang.
Jag låter Socialdemokraternas stora ledare illustrera debatten. Inte för att jag vill lägga upp en taskig bild på henne, utan för att visa att den här intressanta minen anlade hon under ungefär hälften av debattiden.
Här finns hela sändningen:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar