Opibus – Roam

Tidningen Ny Teknik har alltid vurmat för lycksökare med bidragsstrategi.

De gjorde sitt bästa för att marknadsföra Smite, Flynano och Uniti.

Nu satsar de på Roam – Opibus.

Länkar

Smite

Flynano

Uniti

Intervju med Albin Wilson

Sveriges Radio

Som regel avfärdar jag allt från Vidrige Wolodarski som journalistisk

dynga men nu verkar han sitta säkert i sadeln.

SR måste vara säkert!

Sveriges Radio har en särställning i det svenska samhället och en roll i totalförsvaret, men tar lätt på säkerhetsrisker och frångår journalistiska principer.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Sveriges Radio har upprepade gånger visat att man inte tar säkerhetsrisker inom det egna medieföretaget på allvar. Förra året avslöjade stiftelsen Doku att en av public service-företagets journalister haft en relation med en terroristmisstänkt, som journalisten själv gjort reportage om. Sveriges Radios VD Cilla Benkö värjde sig då mot de krav på en oberoende utredning som framfördes av bland andra terrorforskaren Magnus Ranstorp och yttrandefrihetsexperten Nils Funcke.

I dagarna har Dagens Nyheter uppdagat uppgifter om den så kallade skyddade produktionsplatsen – med studio och teknisk utrustning – som Sveriges Radio förfogar över och som ska användas för sändningar om Radiohuset behöver evakueras i händelse av krig och kris. Det är enbart ett fåtal anställda som känner till var den ligger.

Dagens Nyheters granskning visar att den skyddade produktionsplatsen kartlades och utvecklades av en extern konsult som inte säkerhetsprövats. Konsulten spred sedan uppgifter om uppdraget offentligt. Andra icke-säkerhetsprövade externa konsulter har arbetat med den digitala tekniken för VMA – viktigt meddelande till allmänheten – och känslig information har laddats upp i utländska molntjänster.

Avslöjande om konsulterna är naturligtvis uppseendeväckande på flera vis, dels de riskfyllda händelserna i sig, men även att den skyddade produktionsplatsen varit eftersatt i decennier samt att arbetet med teknikutvecklingen för VMA har varit långdraget.

Sveriges Radio blir på så sätt en spegel av det svenska samhället, där politiska beslut, och bristen på desamma, resulterat i en nedrustning av såväl försvar som totalförsvar, en nedrustning som vägletts av en naiv och okunnig inställning till säkerhetsrisker. Ingen nation har råd med illusionen att inget ont kan hända.

”Sveriges Radio blir på så sätt en spegel av det svenska samhället, där politiska beslut, och bristen på desamma, resulterat i en nedrustning av såväl försvar som totalförsvar, en nedrustning som vägletts av en naiv och okunnig inställning till säkerhetsrisker.”

Och även denna gång värjer sig Sveriges Radio mot avslöjandena. VD Cilla Benkö vägrar att svara på frågor och hänvisar till den nyligen tillsatta säkerhetschefen Anna Svedberg. Denna, i sin tur, hotar Dagens Nyheters grävande journalister med att anmäla tidningen till Säkerhetspolisen och kräver att få ta del av källmaterial, då journalisterna har handlingar som Svedberg bedömer som säkerhetsskyddade.

Sveriges Radios egen mediehantering är således bristfällig och rimmar illa med grundläggande journalistiska principer. Principer som att makthavare ska svara på journalisters frågor och att granskningar är mediernas kronjuveler i demokratiska länder med fri press. Hanteringen visar tydligt att det inom public service behövs ett arbete med den egna självbilden, maktutövningen och rollen.

Public service är inte vilket medieföretag som helst, utan har – och ska ha – en särställning i det svenska samhället. Inte minst genom just uppdraget att vid kris och allvarlig störning sända VMA. Men, det är många som vill se en bantning av eller till och med nedläggning av public service, sådana politiska krafterna får nu bränsle. Förtroendet har naggats i kanten ytterligare och det är bekymmersamt.

Sveriges Radios ledning behöver förstå och utgå ifrån att man alltid måste ta det säkra före det osäkra när det gäller säkerhetsrisker samt att journalistiska grundprinciper gäller även public service.

Hijab – Symbol för underhastelse

Normalisera inte underordning

Malmö Museers utställning ”Modest Fashion” framställer underordningsplagget hijab som mode och personlig stil.

Bristen på kultur- och religionskompetens har ofta resulterat i att den svenska debatten har varit valhänt när det kommer till frågor om slöjan. Slöjan – i dess olika former, från löst sittande till heltäckande – har tolkats genom västvärldens raster och uppfattats som uttryck för individualism och fria val.

Slöjan har dock en helt annan betydelse och kontext, som handlar om synen på kvinnans kropp, mannens blick på densamma och kvinnors sexualitet.

Det är således inte ”kyskhetsmode”, som Malmö stads Malmö Museer oreflekterat ger uttryck för när de gör slöjan till en modedetalj i en aktuell utställning, utan för kollektiva krav på, begränsningar av och normer för hur kvinnor ska och får leva. Kvinnor ska vara sexuellt ”rena” och måttfulla såväl i sin person som i sättet att klä sig.

Hijab är inte en modeaccessoar, utan en starkt laddad symbol.

I Malmö Museers skattefinansierade utställning, där designers fått i uppdrag att tolka kyskhetsplaggen, låtsas man istället som att tvingande kyskhetsnormer i själva verket är mode och trend. ”Ofta bärs hijab, turban, slöja eller skarfs till outfiten. Stilen syns tydligt i Malmös gatubild”, kan man läsa i informationen om utställningen.

Slöjan är dock ett kollektivt plagg som avkrävs specifika grupper: flickor och kvinnor. Att kvinnor sedan inom de ramar som satts i strukturer där kvinnor och män har skilda och särskiljande roller laborerar med slöjans färg och form, är inte detsamma som att slöjan är ett frivilligt val. Tvärtom. Gränserna är uppsatta av kulturella och religiösa normer, där kvinnors och mäns makt inte är jämställd.

”Malmö Museer normaliserar således en djupt problematisk symbol för kvinnors underordning samt legitimerar även modevärldens kommersialisering av densamma.”

Slöjans roll för att begränsa, tvinga och skambelägga inom hederskulturen får inte utrymme i utställningen. Malmö Museer normaliserar således en djupt problematisk symbol för kvinnors underordning samt legitimerar även modevärldens kommersialisering av densamma.

I förtryckets Iran protesterade kvinnor förra veckan mot slöja och hijab genom att ta dem av sig när nationen högtidlighöll National Hijab and Modesty Day. Sedan år 1979 är det tvingande lagar för flickor från nio års ålder att bära hijab och modesta, löst hängande och skylande, kläder. ”Modest Fashion”? Knappast.

Men, i Malmö legitimeras således plaggen samt därmed flickors och kvinnors underordning. Vad sänder det för signaler till dem som lever under hedersnormernas förtryck i Sverige? Hur är det egentligen med allas lika värde och med att det svenska samhället bekämpar hederskulturer? Gäller frihet och individualism enbart kvinnor med västerländsk bakgrund?

År 2002 erhöll Malmö Museer utmärkelsen Årets museum för ”sitt banbrytande arbete med mångkulturella frågor”. En sådan utmärkelse förpliktigar, därför är det förvånande att det inte inom institutionen utvecklats mer fördjupande och problematiserande kunskap om de komplexa frågorna.

Aningslöshetens tid måste vara förbi. Slöjan ska inte normaliseras och behandlas som en modeaccessoar, utan diskuteras som den symbol den faktiskt är.

Gardell

Jag undrar hur broder Mattias Gardell ser på broder Jonas Gardells inställning.

Mattias har hittills konsekvent försvarat islams inställning till allt inhumant.

Den gud som kräver av sina troende att de ska exkludera människor, ska naturligtvis hängas ut som en motståndare till mänskliga rättigheter!

Gängkriminalitet

Regeringen och oppositionen har kapitulerat inför den skenande gängkriminalieten!

Den politiskt korrekta manualen för publik omvärldsanalys tillåter inte sanningen!

Nyhetsredaktionerna är rensade från folk med ryggrad

Politikerna och nyhetsredaktörerna vet var gängkriminalitetens rötter finns men ingen vågar ens skissa på en verklighetsbild.

Gängkriminalitetens dolda kostnader.

Den skenande brottsligheten bland unga i olika nätverk gör att hemmen i Staten institutionsstyrelses regi fylls av gängkriminella.

I juni gick Statens institutionsstyrelse (SiS) upp i stabsläge. SiS, som bedriver tvångsvård och verkställer sluten ungdomsvård för unga med allvarliga psykosociala problem, missbruk eller som är kriminella, konstaterade att man inte längre kunde utföra sitt uppdrag.

Orsakerna uppgavs vara flera: platsbrist, bråk, skadegörelse och sönderslagna lokaler som skapat behov av renovering samt svårigheter att rekrytera kompetent personal. Myndigheten har 21 särskilda ungdomshem med 730 platser och elva LVM-hem med 359 platser för vård av vuxna missbrukare. Hem i SiS regi har tvingats stänga på grund av den allvarliga situationen. Den negativa utvecklingen har även krävt nya och strukturerade säkerhetsbedömningar som ska larma om risk för våld, hot och fritagningar.

Att det är svårt att rekrytera personal som förmodligen inte tänkt sig att i huvudsak arbeta med hotfulla brottslingar från kriminella gängnätverk är knappast att förvånas över. De gängkriminella tränger undan andra behövande, som flickor med missbruksproblem eller svåra psykosociala besvär.

För det är detta som har hänt: de gängkriminella ungdomarna, i huvudsak pojkar och unga män med invandrarbakgrund, har kommit att dominera SiS verksamhet.

Dominera, bokstavligt talat och i flera andra meningar. SiS prioriterar nämligen alltid gängkriminella, så myndighetens lösning på det pressade läget är att trycka ut andra grupper till socialtjänsten som utskrivningsklara eller till annan vård än den missbruksvård som är anpassad för unga.

Klientelet på SiS-hemmen har således förändrats och det utgör i sig en spegel av de politiska tillkortakommanden som skapat dagens situation. SiS är ytterligare en myndighet och ett samhällsområde som får ta de hårda stötarna från en kriminalitet som inte heller, och inte längre, rättsvårdande instanser rår på och som S-regeringen kapitulerat inför.

Det är dystert att konstatera denna utveckling, som blir allt mer påtaglig för fler och fler yrkesgrupper och sektorer. Men det är avgörande att hela kartan av gängkriminalitetens effekter på samhället blir synliggjord, för utan den orienteringen och inventeringen går inte problemen att – om än inte lösas – motas och mildras.

Situationen på landets SiS-hem visar kriminalitetens dolda kostnader, såväl ekonomiskt som mänskligt. Det är oacceptabelt att allt mer av våra gemensamma resurser förs över och går till gängkriminella och att allt färre medel kommer de utsatta och behövande som inte är utåtagerande eller farliga på den nivån till godo. Dessa sistnämnda gruppers intressen måste tas till vara i ett land som vill kalla sig en välfärdsstat. SiS har varit till för precis det, men klarar inte längre denna ytterst angelägna uppgift.

Att S-regeringen kastar ut förslag på hårdare tag i princip på daglig basis under ett valår ändrar inte detta faktum och det är heller inte trovärdigt. I två mandatperioder har justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S) och migrations-och integrationsminister, tidigare inrikesminister, Anders Ygeman (S), suttit stilla i regeringsbåten medan vattnet forsat in.

Underlåtenheten att fatta skarpa och effektiva beslut på rätts- och migrationsområdet får nu konsekvenser i fler och fler av samhällets bärande sektorer. En modig, ny och handlingskraftig regeringen, som inte låter kriminaliteten gå ut över samhällets mest sårbara, är en nödvändighet.

Almedalen 2022

SD-ledaren Jimmie Åkesson anklagar statsminister Magdalena Andersson för att avsiktligt ha förstört Sverige.Du har ägnat dig åt att slå ett helt land i spillror, och nu ber du ändå om förtroende att få en chans till, säger Åkesson.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson (SD) anklagar Magdalena Andersson (S) för att ha förstört Sverige avsiktligt.

Han målade upp en mycket dyster bild av tillståndet i Sverige med klanstyren, utländska stöldligor, "svenskfientliga rasistiska dåd", blodiga strider mellan kriminella gäng och "muslimska kravaller" på gatorna.

— Det som jag och mina partivänner så länge varnat för, i princip allt det vi har varit oroliga för och dessutom blev kallade fula ord för ja, det blev verklighet. I många fall blev det rent av ännu värre, säger Åkesson.

"Andersson älskar inte Sverige"

Skulden för denna utveckling lägger Åkesson helt och hållet på Socialdemokraterna.

— Häromdagen hörde vi Magdalena Andersson säga att hon "älskar Sverige". Socialdemokraterna och Magdalena Andersson älskar inte Sverige. Det borde stå utom allt rimligt tvivel efter de senaste åtta årens brutala hantering av vårt land.

— Socialdemokraterna älskar i första hand sig själva. Socialdemokraterna älskar makten, säger Åkesson.

Hundra stenar

Han kritiserade även regeringen för att inte vända på rätt stenar. Med sig hade han hundra stenar som bör vändas på, hundra politiska förslag för att få ordning på sakernas tillstånd.

Han nöjde sig dock med att räkna upp fem av den: en noggrann genomförd folkräkning, fängelseplatser utomlands, slopad mängdrabatt vid flera brott, avskaffad sekretess mellan myndigheter och betald polisutbildning.

— Vill vi återupprätta de värden som en gång i tiden fungerade som själva grunden för vårt samhällsbygge? Vill vi se till att alla de som gör sin plikt också ges möjlighet att hävda sin rätt? Vill vi ha tillbaka det här, då krävs en omstart. Då krävs ett maktskifte.

— En förutsättning för det är att vi får bort de politiker som styrt Sverige under alldeles för lång tid. De som orsakat alla dessa problem. De klarar helt enkelt inte jobbet, säger Jimmie Åkesson.