Gängkriminalitet

Regeringen och oppositionen har kapitulerat inför den skenande gängkriminalieten!

Den politiskt korrekta manualen för publik omvärldsanalys tillåter inte sanningen!

Nyhetsredaktionerna är rensade från folk med ryggrad

Politikerna och nyhetsredaktörerna vet var gängkriminalitetens rötter finns men ingen vågar ens skissa på en verklighetsbild.

Gängkriminalitetens dolda kostnader.

Den skenande brottsligheten bland unga i olika nätverk gör att hemmen i Staten institutionsstyrelses regi fylls av gängkriminella.

I juni gick Statens institutionsstyrelse (SiS) upp i stabsläge. SiS, som bedriver tvångsvård och verkställer sluten ungdomsvård för unga med allvarliga psykosociala problem, missbruk eller som är kriminella, konstaterade att man inte längre kunde utföra sitt uppdrag.

Orsakerna uppgavs vara flera: platsbrist, bråk, skadegörelse och sönderslagna lokaler som skapat behov av renovering samt svårigheter att rekrytera kompetent personal. Myndigheten har 21 särskilda ungdomshem med 730 platser och elva LVM-hem med 359 platser för vård av vuxna missbrukare. Hem i SiS regi har tvingats stänga på grund av den allvarliga situationen. Den negativa utvecklingen har även krävt nya och strukturerade säkerhetsbedömningar som ska larma om risk för våld, hot och fritagningar.

Att det är svårt att rekrytera personal som förmodligen inte tänkt sig att i huvudsak arbeta med hotfulla brottslingar från kriminella gängnätverk är knappast att förvånas över. De gängkriminella tränger undan andra behövande, som flickor med missbruksproblem eller svåra psykosociala besvär.

För det är detta som har hänt: de gängkriminella ungdomarna, i huvudsak pojkar och unga män med invandrarbakgrund, har kommit att dominera SiS verksamhet.

Dominera, bokstavligt talat och i flera andra meningar. SiS prioriterar nämligen alltid gängkriminella, så myndighetens lösning på det pressade läget är att trycka ut andra grupper till socialtjänsten som utskrivningsklara eller till annan vård än den missbruksvård som är anpassad för unga.

Klientelet på SiS-hemmen har således förändrats och det utgör i sig en spegel av de politiska tillkortakommanden som skapat dagens situation. SiS är ytterligare en myndighet och ett samhällsområde som får ta de hårda stötarna från en kriminalitet som inte heller, och inte längre, rättsvårdande instanser rår på och som S-regeringen kapitulerat inför.

Det är dystert att konstatera denna utveckling, som blir allt mer påtaglig för fler och fler yrkesgrupper och sektorer. Men det är avgörande att hela kartan av gängkriminalitetens effekter på samhället blir synliggjord, för utan den orienteringen och inventeringen går inte problemen att – om än inte lösas – motas och mildras.

Situationen på landets SiS-hem visar kriminalitetens dolda kostnader, såväl ekonomiskt som mänskligt. Det är oacceptabelt att allt mer av våra gemensamma resurser förs över och går till gängkriminella och att allt färre medel kommer de utsatta och behövande som inte är utåtagerande eller farliga på den nivån till godo. Dessa sistnämnda gruppers intressen måste tas till vara i ett land som vill kalla sig en välfärdsstat. SiS har varit till för precis det, men klarar inte längre denna ytterst angelägna uppgift.

Att S-regeringen kastar ut förslag på hårdare tag i princip på daglig basis under ett valår ändrar inte detta faktum och det är heller inte trovärdigt. I två mandatperioder har justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S) och migrations-och integrationsminister, tidigare inrikesminister, Anders Ygeman (S), suttit stilla i regeringsbåten medan vattnet forsat in.

Underlåtenheten att fatta skarpa och effektiva beslut på rätts- och migrationsområdet får nu konsekvenser i fler och fler av samhällets bärande sektorer. En modig, ny och handlingskraftig regeringen, som inte låter kriminaliteten gå ut över samhällets mest sårbara, är en nödvändighet.