Den tickande bomben

Berlinterroristens släkt – jihadister i Borås

Berlinterroristen Abdul Rahman Ballout tillhör en av Europas mest beryktade jihadistsklaner. Släkten har också förgreningar till Sverige och en familj i Borås där flera söner stupat i jihad.

Terroristen Abdul Rahman Ballout som attackerade gayfestivalen i Berlin var klassad som säkerhetsrisk av tyska myndigheter. Inte bara var han sedan tidigare dömd för rån, misshandel och utpressning. Han hade därtill försökt ansluta sig till Islamiska staten, men istället fängslats i Libanon. Åter i Tyskland greps han direkt på flygplatsen för att så sent som i maj i år dömas för terrorismrelaterad verksamhet. Ballout släpptes dock på fri fot, mot kravet att han genomgick en avradikaliseringsterapi, vilken han deltog i två gånger. Han kom aldrig till det tredje mötet – då hade han begått terrordådet.

Ballout stod under intensiv övervakning. Polisen ska ha haft en kamera riktad mot hans bostad.

Släkt ökänd för jihad

Ballout var ingen ensamvarg. Han ingår i en familj som är välkänd för jihadism, avslöjar Die Zeit utifrån uppgifter från libanesiska myndigheter. Han ska ha rekommenderats till Islamiska staten av två kusiner, bägge medlemmar i IS. Den ene lär ha stupat, den andre ska vara fängslad i Irak.

Abdul Rahmans släkt är mycket beryktad bland islamiska terrorister. Hans faster, alltså mamman till de två kusinerna, är enligt de libanesiska uppgifterna gift med den ökände predikanten Sheikh Omar Bakri, som gjorde sig ett stort namn under åren i Storbritannien. Bakri tillhörde dem som öppet stödde Al Qaida efter attackerna i USA den 11 september 2001.

Sheikh Omar Bakri Muhammad

Kretsarna kring Sheikh Omar Bakri Muhammad och hans grupp Al-Muhajiroun genererade ett stort antal terrorister. Predikanten kunde kopplas till en självmordsbombning i Tel Aviv 2003, och till självmordsbombningarna i Londons tunnelbana i juli 2005, med mera.

Också flera av Bakris egna söner har dragit ut i jihad. Sheikh Omar Bakri dömdes sedermera till ett långt fängelsestraff i Libanon för terrorism. Han kom ut 2023.

Högadeln inom europeisk jihadism

Den stora jihadistsläkten består av flera sammangifta familjer, som genom åren har dykt upp i olika terroristrelaterade nyheter i Europa. Man kan med fog hävda att Abdul Rahman Ballout tillhör högadeln inom europeisk jihadism, om de libanesiska uppgifterna stämmer.

En gren var inblandad i ett terrorförsök med resväskor på ett tåg i Tyskland 2006. En bror dömdes, men en annan dog istället i heligt krig i Libanon.

Släkt med jihadister i Borås

En annan gren finns i Sverige. I augusti 2013 dog två svensklibanesiska bröder i ett dåd mot Syrien. Den ene brodern sprängde sig i en självmordsattack, den andre blev skjuten i den efterföljande eldstriden. Bröderna bodde i Borås. En tredje broder hade stupat redan 2012. En fjärde broder rapporterades död året efter, som bombman i Libanon.

I den stora Boråsfamiljen finns fler jihadister. Deras aktiviteteter i sociala medier och på internet har väckt uppmärksamhet. En släkting i Borås var medverkande bakom en svensk jihadistisk websajt för ungefär femton år sedan. Släktingen är brorson till Sheikh Omar Bakri.

När de två Boråsbröderna dog i Syrien 2014 framträdde Sheikh Omar Bakri i pressen och intygade familjens djupa engagemang i jihadismen.

Säkerhetspolisens sökarljus

Familjen har med all visshet stått i den svenska Säkerhetspolisens sökarljus i åtminstone två decennier. Frågan är om svenska myndigheter är så mycket mer effektiva än tyska. I vilket fall har inget dåd skett i Sverige, hittills.

Terroristens koppling till Sverige – jihadistsläkt

Från Borås till Berlin – samma jihadistsläkt pekas ut för terrordåd på flera platser i Europa.

Terroristen Abdul Rahman Ballout som pekas ut för attacken mot en prideparad i Berlin har kopplingar till en jihadistisk klan som finns också i Sverige, skriver 100.se.

Fyra bröder från en familj i Borås ska ha dött i attacker i Syrien och Libanon.

Tysk polis sköt ihjäl Abdul Rahman Ballout, 21, i söndags i Berlin. Han var misstänkt för vad de tyska myndigheterna kallar en ”islamistisk terrorattack” mot prideparaden i Berlin – då han körde en bil in i folkmassan där en kvinna dödades och ett 30-tal människor skadades.

Ballout var tysk medborgare av libanesiskt ursprung. Nu avslöjar tyska medier att han enligt libanesiska uppgifter tillhörde en släkt som är beryktad för jihadism, skriver 100.se.

Förgreningar i Sverige
Släkten har förgreningar också i Sverige. Medlemmar i stor familj i Borås är sedan länge engagerad i jihadistiska aktiviteter. Två svensklibanesiska bröder dog 2013 i samband med en självmordsattack i i Syrien, ytterligare två bröder dog i attacker i Libanon, enligt 100.se

Medlemmar av familjen har varit mycket aktiva på internet och i sociala medier. De är liksom Berlinterroristen Abdul Rahman Ballout släkt med schejk Omar Bakri Muhammad, en predikant ursprungligen från Syrien som är av de mest framträdande jihadistiska ledarna.

Flera spektakulära självmordsbombningar och många terrorister kopplas till Bakri och hans omgivning. Han stödde öppet al-Qaida och dömdes för terrorism till ett långt fängelsestraff i Libanon – och blev fri 2023, enligt 100.se. Bakri Muhammad kopplas bland annat till självmordsdåd i Tel Aviv och London samt till en terrorattack mot ett tåg i Tyskland.

Abdul Rahman Ballouts faster uppges vara gift med Omar Bakri Muhammad

”Högadeln inom europeisk jihadism”
”Den stora jihadistsläkten består av flera sammangifta familjer, som genom åren har dykt upp i olika terroristrelaterade nyheter i Europa. Man kan med fog hävda att Abdul Rahman Ballout tillhör högadeln inom europeisk jihadism, om de libanesiska uppgifterna stämmer”, skriver Per Gudmundsson på 100.se.

En medlem av familjen i Borås, som är brorson till schejk Omar Bakri Muhammad, stod bakom en svensk jihadistisk websajt för ungefär femton år sedan, enligt 100.se som skriver att Bakri framträdde i medier och intygade Boråsfamiljen stora engagemang för den islamistiska saken efter det att de två bröderna dött i Syrien 2014.

Islam

Islamismen försvinner inte när man tittar bort!

Efter terrordådet mot Berlin Pride talar vissa hellre om högerextremism och Agnes Wold än om gärningsmannens islamistiska motiv.

När Abdul Ballout i lördags körde in i en folkmassa i anslutning till pridefirandet i Berlin var han redan välkänd av rättsväsendet och nyligen dömd för terrorrelaterade brott. Inom ett dygn offentliggjorde Berlins åklagarmyndighet omfattande dokumentation om honom.

Ballout var inte bara välkänd av polis och åklagare. Han hade också dömts för att ha förberett en allvarlig statshotande våldshandling. Det här är ännu en smärtsam lärdom om värdet av att ta radikaliserade personer på allvar.

Redan i februari 2022 dömdes Ballout för misshandel och rån begångna 2019 och 2020. Sedan bytte han från en brottslig bana till en annan. Under 2025 försökte han ansluta sig till Islamiska staten (IS). Efter ett misslyckat försök att resa till Mauretanien via Turkiet tog han sig till sina föräldrars hemland Libanon med målet att fortsätta till Syrien och ansluta sig till IS.

I Libanon greps han i juli 2025 och dömdes av en militärdomstol till tre månaders fängelse. Den 17 november återvände han till Tyskland, där han greps på flygplatsen och satt häktad fram till domen den 12 maj 2026. Då dömdes han enligt tysk ungdomsstraffrätt till ett år och tio månaders fängelse för förberedelse till allvarlig statshotande våldshandling. Domstolen konstaterade även att han spridit IS-propaganda på nätet. Beslutet om att straffet skulle villkoras sköts upp i sex månader. Ballout ställdes under övervakning av en frivårdsövervakare, samtidigt som häktningen hävdes.

Åklagarmyndigheten överklagade domen och hade yrkat på ett högre, ovillkorligt straff samt fortsatt häktning. Ballout ålades också att delta i ett avradikaliseringsprogram men detta verkar inte haft någon effekt på honom, personalen ansåg dessutom att han inte var uppriktigt intresserad av att lämna extremismen. Ett tredje och avslutande bedömningssamtal var planerat till måndagen efter attentatet.

Åklagarmyndighetens överklagande hade inte hunnit behandlas när Ballout på lördagskvällen genomförde sitt terrordåd. Han dödade en person och skadade ytterligare 29, flera av dem allvarligt.

Det råder ingen tvekan om vad Ballout motiverades av, var hans ideologiska hemvist fanns och i vilka miljöer han hade radikaliserats. Han sökte sig till en organisation vars ideologi bygger på förtryck och förföljelse av etniska och religiösa minoriteter samt hbtq-personer.

IS och liknande organisationer har redan en lång rad terrordåd i Tyskland på sitt samvete. Det handlar inte om någon engångsföreteelse.

Det finns ingen anledning att ersätta en ensidig hotbild med en annan. Hbtq-personer utsätts globalt för hot och våld både från högerextremister och religiösa fundamentalister. Islamister som Abdul Ballout har på intet sätt ensamrätt på hatet mot hbtq-personer. Trots detta är vissa av reaktionerna på attentatet grumliga och inte sällan vilseledande. De behandlar allt utom de ideologiska motiv som faktiskt låg bakom det som skedde.

I en text i Expressen om händelsen skriver Jonas Gardell om hotet från partiet Alternative für Deutschland (AfD): ”Ett attentat i Tyskland med sin mörka historia blir extra skrämmande nu när det högerextrema AfD vuxit sig så stora.”

Man kan förstås beskriva AfD som ett politiskt hot, men vad har det med det aktuella attentatet att göra? Ballout radikaliserades inte i AfD:s partilokaler utan i islamistiska nätmiljöer. Varken islamismen, Islamiska staten eller attentatsmannens ideologiska bakgrund nämns med en stavelse i den ordrika texten.

I Aftonbladet väljer ledarskribenten Lina Stenberg en liknande omväg. Hon ägnar stort utrymme åt läkaren Agnes Wold: ”Det allvarliga med Agnes Wolds hets mot hbtqi-personer är att hon legitimerar ett hatiskt synsätt och språkbruk som får konsekvenser.”

Ska man av upplägget anta att Ballout eller andra personer i islamistiska miljöer har inspirerats av Agnes Wolds kritik mot könskorrigeringar av barn? I Wolds kritik mot dessa behandlingar går det inte att finna någon ”hets”, utan en ingående granskning av den ”vård” som många barn i Sverige och andra länder har fått, med tveksamma konsekvenser för deras fysiska och mentala hälsa.

Stenberg namnger inte attentatsmannen och nämner varken hans islamistiska bakgrund eller hans försök att ansluta sig till IS.

Båda texterna präglas av selektiv perception. När händelseförloppet inte passar den ideologiska världsbilden riktas uppmärksamheten någon annanstans. Gardell skriver om AfD och Stenberg om Agnes Wold, och båda landar i samma förutbestämda problemformulering: det främsta hotet mot hbtq-personer i vår samtid kommer från högerextremt håll.

Hur kommer det sig? Är det så att radikal islamism passar inte in i problembeskrivningen och blir därför ett störande faktum. Är det rädslan för att spela ett parti som AfD i händerna att man väljer att bortse från den ideologiska drivkraften? Då signalerar man att ideologiska hänsyn är viktigare än de faktiska omständigheterna kring attentatet.

Hotbilden mot sexuella minoriteter skiljer sig ut i olika delar av världen. I delar av Östeuropa kommer hotet främst från kristna fundamentalister och högerextremister, medan det i Mellanöstern och Nordafrika framför allt handlar om muslimskt motiverat våld, i Västeuropa är det en blandning av båda kategorier.

Det borde inte vara svårt att låta dessa insikter samexistera. Tvärtom är det nödvändigt. Man kan inte bortse från verkligheten när man försöker förstå den. Att välja bort ena halvan av hotbilden är självbedrägeri. Det hjälper ingen, allra minst dem som riskerar att utsättas för religiöst och politiskt motiverat våld.

Vänsterns blinda fläck

 De flesta utom en del vänsterpartister och miljöpartister är nog
överens om att islamism är en samhällsolägenhet!

 De flesta utom en del vänsterpartister och miljöpartister är nog
överens om att islamism är politisk islam!

 De flesta utom en del vänsterpartister och miljöpartister är nog
överens om att islamister är muslimer som vill implementera
islam i samhället!

Ännu ett terrordåd skedde i helgen. En kvinna dödades och 29 har skadats efter att en bil körde in i en folkmassa under lördagens Pridefirande i Berlin. Mannen som körde bilen, en 21-åring med tyskt medborgarskap och libanesiska rötter, sköts till döds av polisen under söndagen.

Gärningsmannen ville tidigare ansluta sig till Islamiska Staten, men blev dömd till fängelse och var på fri fot under övervakning när han begick terrorattacken.

Och det dröjde inte länge innan vänsterns maskineri var igång.

I en krönika i Expressen den 26 juli nämner författaren Jonas Gardell terrordådet i inledningen.

Men texten handlar sedan om homosexuellas ställning i Nazityskland. Ordet “islamistisk” nämns en gång. Nazism däremot kan man läsa hela fyra gånger. Han beskriver bland annat: “Ett attentat i Tyskland med sin mörka historia blir extra skrämmande nu när det högerextrema AfD vuxit sig så stora. Skrämmande för att historien har en tendens att upprepa sig om vi inte sätter ner foten och gör motstånd“.

Visste man inte bättre skulle man tro att terrorattentatet utförts av en högerextrem.

Och vänstertidningen Dagens ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson gjorde en liknande förflyttning. På X skriver han att “En reaktionär, bakåtsträvande attack. Denna gång av allt att döma en islamist. Men det är en bred rekyl mot basala mänskliga rättigheter vi ser, där olika typer av högerextremism delar fokuspunkt.”

Vad har högerextremism med helgens terrorattentat att göra? Vad spelar motstånd mot nazism för roll i förklaringen av just detta dåd?

Islamism och högerextremism delar auktoritära drag.

Men de är inte samma ideologi, och likheterna gör inte högerextremismen till förklaringen bakom en islamistiskt motiverad attack.

Problemet för delar av vänstern är att islamism inte passar in i deras världsbild. Och passar inte bilden med verkligheten är det verkligheten som får maka på sig.

Hotet är i stället väst.

Återkommande efter islamistiska terrordåd pekar debattörer till vänster på USAs krig i mellanöstern, kolonialism eller ojämna strukturer som gynnar vita och missgynnar minoriteter. Islamism – och terroristen – blir således enbart ett symptom på västvärldens förtryck. Terroristen är snarast ett offer.

Det är därför den tidigare miljöpartistiske ministern Mehmet Kaplan menade att “islamofobin” är ett av de viktigaste skälen till att ungdomar ansluter sig till IS.

Och efter terrordådet på Drottninggatan lyftes vänsteranalyser med fokus på utanförskap och segregation, och sociala och ekonomiska klyftor, på integration – snarare än på den ideologi som driver människor att vilja mörda andra.

Attacken mot Pridefirandet är inte enbart en attack mot homosexuella. Det är en attack mot de värderingar och normer som hela västvärlden vilar på.

En majoritet av de islamistiska terrorattentaten har, enligt Nationellt Centrum för terrorhotbedömning, NCT, riktats mot “slumpmässigt utvalda individer på offentliga platser som gator och torg”.

Under 2025 genomfördes tretton islamistiska terrorattentat i Väst. Femton attentat avvärjdes, bland annat ett i Sverige, enligt NCT.

Men vill man inte tala om problemen, går det inte att lösa dem. Då kommer vi inte heller kunna motverka att fler attentat likt det som nu skedde i Berlin, där en person dog och många skadades, inträffar.

Vämjeliga vänstern

 

Greta akt 666Y

Gretas tröja är ingen skämtsam markering

Greta Thunberg poserar i en t-shirt med texten ”Yalla Intifada” – ett ord som för israeler och judar är förknippat med blodiga terrorattacker mot civila. Det är ingen oskyldig modemarkering utan ett uttryck för hennes samröre med Hamas-kopplade miljöer, skriver Christoffer Jonsson.

Den 27 mars 2002 detonerade en självmordsbombare sin bomb under den judiska högtiden Pesach i Park Hotel i Netanya. Trettio personer dog och ytterligare runt hundra skadades. Attacken, som begicks av terrorgruppen Hamas, blev en av de dödligaste attackerna under den andra intifadan.

Fyra dagar senare fortsatte massakrerna när en annan självmordsbombare detonerade sin väst inne i en israelisk-arabisk restaurang i Haifa i norra Israel. Terrorattacken krävde totalt 15 människoliv och skadade ännu fler.

Under både den första och den andra intifadan mördades tusentals israeler i attacker utförda av palestinska terrorgrupper. På grund av attackernas omfattning, där civila mål som bussar, hotell och restauranger utsattes för blodiga massakrer, har ordet ”intifada” en mycket stark betydelse bland israeler och judar.

Det för tankarna tillbaka till en tid då israeler levde under konstant hot.

”Det var krig, men inte som något annat jag någonsin hade bevakat. Det fanns inga sirener. Det var så nära hemmet, och det spelade ingen roll hur starka våra divisioner och stridsvagnar var. Våra familjer, våra styrkor, var aldrig så sårbara för vågen av Hamas och Fatahs självmordsbombningar i stormarknader, restauranger och bussar”, skriver The Jerusalem Posts tidigare korrespondent Arieh O’Sullivan.

Därför blir det problematiskt när Greta Thunberg poserar på en demonstration i Tyskland iklädd en t-shirt med texten ”Yalla Intifada”. Med tanke på intifadornas historiska betydelse är hennes slogan att likställa med en uppvigling till terror.

Tröjan förmedlar samma budskap som aktivister som demonstrerar med terrorflaggor i Göteborg. Vilket leder till att extremister flyttar fram sina positioner och fortsätter att omöjliggöra judiskt liv i Sverige och Europa.

”Greta Thunberg bar en t-shirt med texten ’Yalla Intifada’ vid en protest. För judar och israeler var intifadorna skrämmande perioder av meningslöst våld som dödade hundratals civila. För Greta är det en rolig och unik t-shirt”, skriver den israeliske samhällsdebattören Hen Mazzig på sociala medier.

Att Greta Thunberg bär en sådan t-shirt förvånar inte många, med tanke på hennes umgänge med Hamas-kopplade aktivister. Flottiljen som hon rest till Gaza med båda gångerna har haft starka kopplingar till Hamas. Flottiljen, som var tom på mat, var givetvis inget annat än ett PR-jippo i syfte att söka uppmärksamhet.

Tidigare har Greta Thunberg även utsetts till ”årets antisemit” 2024 av organisationen Stop Antisemitism.

Hennes samröre med problematiska miljöer och ännu mer problematiska uttalanden har länge ignorerats av etablissemanget. I stället har hon hyllats för sin segling och sitt PR-jippo till Gaza.

När kultureliten tillsammans med flera politiker investerat så mycket förtroendekapital i henne genom att lyfta henne till skyarna kan man inte backa. Det skulle vara politiskt självmord.

Även om det är politiskt självmord vore det hederligt om fler erkände att Greta Thunberg inte längre är den unga flickan som stod utanför riksdagen med en skylt.

Greta Thunberg är idag en vuxen kvinna som poserar med en t-shirt med slogans som kan tolkas som uppvigling till terror.

Heder ett hinder för flickor

Högerklicka och välj ny flik för större text

Hedersnormer bör kartläggas i förskolan

Medan de allra flesta barn i Sverige njuter av sitt sommarlov, bär andra på en växande klump i magen. För hundratals unga innebär de stängda skoldörrarna inte frihet och vila, utan direkt livsfara.

Sommarlovet är den mest riskfyllda tiden på året för barn som lever under hedersförtryck.

Varje år försvinner ca 200 barn från Sverige

Under dessa veckor kan semesterresan riskera att bli en enkelbiljett till tvångsäktenskap, könsstympning eller uppfostringsresor.

Varje år försvinner omkring 200 barn från Sverige, förda utomlands av sina egna familjer. Sommarmånaderna är ett perfekt tillfälle för den som vill begå brott i hederns namn.

Det är ett systematiskt svek mot flickor och unga som tvingas betala priset för familjens heder.

Bortförandena är en av vår tids största utmaningar för rättsstaten. Att barn rycks upp från sina liv under sommaren för att föras till länder där de saknar skydd är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

Under lång tid har politiken duckat för att prata om och vidta särskilda åtgärder mot hedersförtrycket, men i dag syns ett tydligt skifte.

Regeringen har tagit viktiga kliv, exempelvis infört ett eget jämställdhetspolitiskt delmål, tagit fram en omfattande handlingsplan och satsat rekordstora resurser.

Handlar inte om att misstänkliggöra kulturer

Parallellt har en lång rad lagskärpningar skett, exempelvis genom ett utvidgat utreseförbud, kriminalisering av oskuldskontroller, förbud mot kusinäktenskap, skärpta straff för hedersrelaterade brott. Detta är nödvändig reformer för att staten äntligen ska stå på de utsatta flickornas sida.

Trots framstegen räcker inte dagens insatser. När skolorna stänger för sommaren försvinner också skolpersonal, ofta de vuxna som annars fungerar som barnens skyddsnät och som kan slå larm.

Idag saknas ett samordnat ansvar. Ett center med fokus på just bortförda barn skulle fungera som en expertinstans som snabbt kan agera och samordna räddningsinsatser när ett barn har förts ut ur landet och stöd för den unga person som lyckats återvända.

● Kompetens i rättsväsendet.

Hedersbrott är komplexa. Därför behövs nationella kompetensteam inom åklagarväsendet och särskilda enheter mot hedersbrott i varje polisområde. När polisen förstår hedersproblematikens komplexa mekanismer ökar chansen att stoppa bortförandet redan innan planet lyfter.

● Förskolan och skolan som arena.

Genom att kartlägga hedersnormer i förskolemiljön och ta fram tydliga handlingsplaner kan personalen upptäcka varningssignaler i god tid innan sommarlovet börjar.

Heder får aldrig användas som en ursäkt för att begränsa unga människors liv. Att skydda en flicka från ett tvångsäktenskap under sommarlovet handlar inte om att misstänkliggöra kulturer, som insatser för att skydda de hedersutsatta tidigare har utmålats som.

Det handlar om att garantera varje barns grundläggande frihet.

Friheten att bestämma över sin egen kropp och sin egen framtid är inte förhandlingsbar. Det är dags för en nationell kraftsamling där rättsväsendet, socialtjänsten och skolan arbetar som en enad front.

Inget barn ska behöva frukta sommarlovet.

Staten mot lantbruket

Den här sortens idioti ska Centerpartiet motarbeta

i stället för att stödja socialdemokraterna!


HOTEN MOT SKOGSBRUKET

Myndigheterna förbjöd avverkning av Kurt Hyttstens skog efter att aktivister hittat spår av en hackspett. Nyligen föll domen som gjorde Kurts skog värdelös över en natt. Idag mår han psykiskt dåligt. ”Tiden rinner ut för mig och min fru”, säger han till TN.

I över tre år har skogsägaren Kurt Hyttsten och hans familj kämpat för att få bruka sin skog. Tidningen Näringslivet har tidigare rapporterat om hur Skogsstyrelsen förbjudit familjen från att avverka 78 procent av den totala skogsmarken efter att fynd kopplade till tretåig hackspett rapporterats in i Artportalen. Några aktivister hade märkt ut märken av så kallade ringhack från en tretåig hackspett.

Panik bland skogsföretag efter översättningsmiss – ”Nu rasar allt”

– De smyger runt i skogen i det tysta. Det var en överraskning när vi skulle lämna in avverkningsanmälan att det varit aktivister här ett halvår innan, sa Kurt Hyttsten till Tidningen Näringslivet då.

Kurt Hyttsten och hans familj överklagade beslutet till Mark- och miljödomstolen, som valde att gå på Skogsstyrelsens linje. Därefter överklagade familjen till högsta instansen Mark- och miljööverdomstolen.

Men nyligen kom beskedet att även familjen förlorade där. ”Domstolen delar Skogsstyrelsens bedömning att den anmälda avverkningen innebär en sådan risk för arten tretåig hackspett att det finns skäl för förbud”, stod det i beslutet.

”Det är fruktansvärt”

När Tidningen Näringslivet kommer i kontakt med Kurt Hyttsten efter beskedet är han ledsen och bekymrad.

– Det är fruktansvärt, och en sak man kan nämna är ju hur psykiskt illa man mår. Dålig sömn och det ena med det andra. Känslan är att du har förlorat säkerheten. Jag kan inte fatta hur en myndighet kan göra så här, säger han och fortsätter:

– Hur kan man göra på det viset mot en enskild näringsidkare? Det kan jag inte förstå. Men det verkar som att man kan göra precis hur som helst när det gäller artskyddet och framför allt hackspett. Handlar det om en hackspett så kan du ju förlora i princip allting.

Kurt Hyttsten berättar att familjen bedriver ett certifierat skogsbruk och sedan tidigare har avsatt sex procent av den produktiva skogen för miljöhänsyn och miljöåtgärder.

Han beskriver stora konsekvenser för honom och hans familj till följd av domen. Enligt honom är skogen en viktig ekonomisk förutsättning för lantbruket. När marken inte längre kan brukas på det sätt som varit avsett försvinner en stor del av värdet.

Skogsstyrelsen säger att man är medveten om att beslut av den här typen kan få stora konsekvenser för enskilda markägare.

– Det är självfallet tufft att fatta ett beslut som får stora konsekvenser för den enskilde. Men för att vi ska behålla ett demokratiskt, rättssäkert och objektivt samhälle är det viktigt att vi som myndighet följer lagen och inte fattar beslut baserade på känslor, säger Helena Eriksson, distriktschef på Skogsstyrelsen i Norra Jämtlands distrikt.

Kurt Hyttsten beskriver att familjen inte längre kan använda skogen som säkerhet för att ta lån. Dessutom är skogen en form av pensionsförsäkring som kraftigt minskar i värde då, eftersom ingen kommer vilja köpa skogsmark som inte får brukas.

– Du kan ju inte betala någonting för värden som inte finns, utan jag kanske får skänka bort alltihop, säger Kurt Hyttsten och fortsätter:

– För det här området som är totalt förbud på, det blir ju noll där. Det blir ju noll värde, åtminstone av skogssynpunkt.

Familjen har tidigare beskrivit att den planerade avverkningen var en viktig del i det generationsskifte som de förberett på gården. När skogen inte längre kan brukas som planerat försämras förutsättningarna för att lämna över verksamheten till nästa generation kraftigt.

– Tiden rinner ut för mig och min fru. Vi kan ju knappast fortsätta jobba något mycket längre, och finns det då inga förutsättningar för nästa generation som det var tänkt blir det ju en avveckling av lantbruket. Det är ju svårt att sälja vidare någonting som inte har något värde längre.

Skogsstyrelsen kunde ha inväntat nya regler

Frågan om eventuell ersättning har inte prövats i målet. Enligt Skogsstyrelsen behöver familjen Hyttsten väcka talan mot staten för att få den frågan prövad.

– Skogsägarna – familjen Hyttsten – behöver stämma staten för att få sin rätt till ersättning prövad. Om och hur lång tid det tar att få ersättning är svårt att säga, säger Helena Eriksson.

Vilka möjligheter till ersättning finns för markägare som drabbas av avverkningsförbud på grund av artskydd?

– En markägare som har lämnat in en anmälan och fått den nekad för avverkning på grund av artskyddsförordningen behöver överklaga beslutet och få det prövat och även söka dispens från artskyddsförordningen hos Länsstyrelsen innan de kan stämma staten och eventuellt få ersättning, säger Helena Eriksson.

I juni beslutade riksdagen om nya regler som innebär att markägare ska kunna få ersättning när artskydd begränsar möjligheten att använda sin mark. Däremot är det fortfarande oklart om reglerna kommer att omfatta markägare vars ärenden redan har avgjorts i domstol, däribland Kurt Hyttsten, menar Helena Eriksson. Reglerna börjar att gälla i oktober, alltså efter valet.

– Vi vet inte om det kommer att gälla ärenden retroaktivt eller inte. För att markägare ska vara säkra behöver markägare stämma staten om de vill få sin rätt till ersättning prövad.

Kurt Hyttstens största kritik mot domstolarnas hantering av ärendet är att de inte tagit hänsyn till konsekvenserna för familjen.

– Den största kritiken till domstolen är att dom inte tagit upp i princip något av vad vi yrkat på. Däremot anser domstolen att det är okej att vi förlorar 70 procent av våra tillgångar, men struntar i vilka konsekvenser det får för vårt jordbruk och generationsväxling, säger Kurt Hyttsten och fortsätter:

– Det är väldigt tråkigt att det inte överhuvudtaget går att ha en rimlig dialog med Skogsstyrelsen utan att man automatiskt ska fösas in i domstolarna.

Kortspelsregler

 

Kortspelsregler

Hotet från islamismen

Islamism är politisk islam!

En ny rapport från Europol konstaterar att islamister fortfarande står för majoriteten av terrorbrotten inom EU, och även skördar flest liv.

Efter terrorattentatet 11 september 2001 kom hotet från jihadismen och kriget mot terrorismen att prägla mycket av samhällsdebatten under lång tid:

Afghanistan och Irak invaderades, terrordåd spred sig från land till land i Europa. I Sverige talades det om betydelsen av insatsförsvar, och konstnären Lars Vilks fick ett pris på sitt huvud på grund av sina Muhamedkarikatyrer. Till slut kom terrorn också till Sverige. 2010 inträffade ett bombdåd i Stockholm, i vilket dock endast gärningsmannen Taimour Abdulwahab dog. 2017 slog terrorn till igen, på Drottninggatan i huvudstaden. Den gången förlorade flera oskyldiga människor livet. I båda fallen var terroristerna islamister.

Den tiden känns relativt avlägsen redan, så även terrordådet på Drottninggatan – trots att det var mindre än tio år sedan. Mycket har hänt i världen sedan dess. Islamiska statens stora skräckvälde i Irak och Syrien föll. Storbritannien lämnade EU. Pandemin kom och gick. Ryssland påbörjade sin fullskaliga invasion av Ukraina. Sådan är historien. Den rullar obarmhärtigt vidare, dagens politiska storfrågor blir snabbt gårdagens bekymmer och nya kriser tar vid.

Terrorismen har gått in i en ny fas genom att extremistiska våldsverkare samverkar med kriminella nätverk.

Det betyder dock inte att hotet från islamistisk terrorism faktiskt är över. I en helt ny rapport från Europol konstateras det att jihadistiska attentat stod för de dödligaste terrordåden inom EU i fjol. Jihadismen står också för den största andelen av terrorverksamhet inom EU. Mer än hälften av av alla terrordåd begicks av islamister.

Terrorismen har dessutom gått in i en ny fas genom att extremistiska våldsverkare samverkar med kriminella nätverk. Något att ta fasta på i ett Sverige som härjats av gängkrig. Kom ihåg rapporterna om hur iransk säkerhetstjänst använt gängkriminella för att utföra attentat i Sverige mot judiska och israeliska mål. Plötsligt framstår inte benämningen ”inhemsk terrorism,” som ibland har använts om gängkriget, som särskilt opassande.

I juni denna sommar tillsatte regeringen en utredning för att kartlägga det islamistiska hotet mot demokratin. Inte utan anledning. Sådana demokratihot kan yttra sig på flera sätt, men att faran med terrorismen kvarstår står klart. Kriget mot terrorismen må ha gått över i en ny fas, från massiva militära ingrepp till underrättelsearbete och terrorbekämpande insatsoperationer. Men kampen är lika viktig nu som då.

Islamisering i förskolan?

Kvinnokraft 4.0

De första stegen mot en islamisk teokrati har redan tagits

av Caroline Thelning 17/07/2026 

När Göteborgs-Posten 2018 genomförde sin granskning av 40 kommunala förskolor i Göteborg, Stockholm och Malmö var frågan enkel: Om en femårig flicka själv tog av sig sin hijab under dagen – kunde personalen hjälpa till att sätta på den igen?

27 av 40 förskolor svarade ja.

Personal på nästan sju av tio förskolor var beredd att följa föräldrarnas önskemål om att upprätthålla en religiös norm för hur små flickor skulle klä sig. Att samarbeta med och visa respekt för vårdnadshavare är en självklar del av förskolans uppdrag.

Men det uppdraget omfattar inte att verkställa religiösa normer.

När reportaget publicerades gick det kanske att avfärda som ett enskilt och upprörande exempel. I dag framstår det snarare som ett tecken på en större förskjutning: religiösa normer som steg för steg har fått större utrymme i förskolor, myndigheter och andra delar av det offentliga Sverige.

Religionsfrihetens gränser

Religionsfriheten skyddar människors rätt att tro och utöva sin religion. Den innebär däremot inte att religiösa normsystem kan ställas över svensk lag. Inte heller innebär den att offentliga institutioner ska anpassa sitt uppdrag efter enskilda religioners regler även om enskilda troende uppfattar religionsfriheten på det sättet.

Normer om rätt och fel formas tidigt i livet

Förskolan handlar inte bara om lek, omsorg och lärande. Den bidrar till att forma barns uppfattning om vad samhället betraktar som normalt, rätt och accepterat.

Så när förskolepersonal konsekvent korrigerar ett barns klädsel för att följa en religiös norm lär sig barnet mer än att bära ett plagg. Barnet lär sig vilka regler som gäller, vem som har rätt att bestämma över den egna kroppen och vilka förväntningar som följer av att vara flicka eller pojke i svensk förskola.


De första stegen mot islamsk

teokrati har redan tagits


GP:s granskning är ett tydligt exempel på när en religion lyckas flytta utanför den privata sfären och börjar och börjar påverka offentliga institutioner. GP sammanfattar resultatet så här:

"Nästan sju av tio kommunala förskolor i utsatta områden i Göteborg, Stockholm och Malmö kan tänka sig att aktivt kontrollera och tvinga på barn slöja mot deras vilja, trots att det kan bryta mot lagen."

Många motiverade sitt svar med att de ville vara tillmötesgående mot föräldrarnas önskemål, trots att barnets rättigheter enligt svensk lag ska vara utgångspunkten för förskolans verksamhet.

Demokratiska rättsstater monteras sällan ned genom ett enda beslut. Förändringen sker när grundläggande principer successivt får ge vika för andra normsystem. När religiösa normer tillåts påverka institutioner som ska styras av sekulär lag läggs grunden för en religiöst styrd stat – en teokrati, i detta fall en islamsk sådan. I Sverige sker det inte genom en väpnad revolution utan genom långsiktig påverkan och omtolkningar av begrepp som religionsfrihet och yttrandefrihet.

Vi ser sedan flera år tecken på denna utveckling. Offentligt anställda uppfattar religiösa krav som viktigare att tillmötesgå än principen om barnets individuella frihet. Myndigheter, kommuner, skolor, universitet och public service använder återkommande en specifik religions kvinnliga klädkod i sin kommunikation och presenterar den som en självklar symbol för mångfald och inkludering, samtidigt som de blundar för de normer och regler som plagget representerar.


Det är i sådana små förskjutningar de första stegen tas.


När börjar ansvariga myndigheter tillämpa svensk lag för att skydda barnen?

Offentligt anställda har ett ansvar och en skyldighet att skydda barn mot normer som begränsar deras frihet och möjligheter. Frågan är därför inte om lagen räcker. Frågan är när offentliga verksamheter börjar använda de verktyg lagen redan ger dem?

Hur många fler generationer i Sverige ska fostras in i religiösa normer i stället för de fri- och rättigheter som gäller för alla, även flickor?

Botkyrka del 666 akt 6

S-ledningen valde fel sida i Botkyrka

Ebba Östlin vände på varje sten i kampen mot den organiserade brottsligheten. För det sveks hon av partiet.

När Socialdemokraterna 2023 beslöt offra den tidigare gruppledaren för partiet i Botkyrka, Ebba Östlin, till förmån för de kriminella krafter som infiltrerat arbetarrörelsen lokalt, splittrades partiet. Klantänkandet blev synligt och ett antal socialdemokrater tog konsekvenserna, bröt sig ut och bildade Oberoende S.

Detta hör inte till vanligheterna i mitt parti, det skedde inte lättvindigt och om jag kunnat hade jag röstat på dem den 13 september.

Bakgrunden var att Östlin gjorde det partiet i föregående valrörelse sagt att man skulle göra, knäcka de kriminella gängen genom att vända på varje sten för att upprätthålla samhällets skydd mot maffian. När nu stenen låg på arbetarrörelsens egen bakgård, ABFs fritidsgårdar, agerade Östlin ändå resolut och sa upp avtalet.

Ett rimligt beslut med tanke på att det förekom såväl kriminella, narkotika som skyddsvästar i lokalerna.

I mötet med extrema krafter sätts den personliga moralen på prov. Klanmentalitetens första regel är alltid att skydda medlemmarna, oavsett vilka handlingar som har begåtts. Här drog man sig inte för att hota om våld, skicka fram nyttiga idioter i form av socialdemokrater med position som indignerat protesterade mot fakta i målet och inte minst om att svärta ned Östlin med sliriga argument om bristande ledarskap. En effektiv kampanjmetod. Tro mig.

Sveriges Radios Kaliber har på ett förtjänstfullt sätt beskrivit de olika inslagen i det som kommit att kallas Botkyrkaskandalen. Bland annat med anledning av denna har regeringen nu fattat beslut om att tillsätta en ”infiltrationskommission” för att stoppa infiltration av kriminella i kommuner, regioner och näringsliv. Kommissionen ska ledas av den tidigare Säpo-chefen Klas Friberg.

Det är alldeles utmärkt om än fruktansvärt sorgligt att det ska behövas. Justitieminister Gunnar Strömmer poängterar att det inte enbart är Socialdemokraterna som drabbats, såväl Moderaterna som Kristdemokraterna har lokalt infiltrerats av kriminella. Problemet är dessvärre utbrett och det som skett i Botkyrka är inte unikt. När det handlar om pengar spelar inte parti någon roll.

I Kaliber framkommer att personer med kopplingar till gängkriminalitet i den interna S-process som ledde till att Östlin röstades bort. Flera av dessa hade nyligen blivit medlemmar i partiet tillsammans med släktingar och anhöriga. Så ser klanmentalitet ut.

När partiet centralt valde att låtsas som att det handlade om en personkonflikt konstaterar Östlin att man antingen är okunnig eller medvetet väljer att blunda för fakta. Så dum är ingen.

Det är helt centralt att som samhälle kunna dra en skarp gräns mot extrema rörelser.

Oavsett om det rör sig om kriminalitet, religiös eller politisk extremism. 

Den sortens klanmentalitet som vuxit sig in i samhällskroppen är inget annat än maffiakultur.

Det är enkelt att producera politiska talepunkter om att knäcka gängkriminalitet i teorin. Betydligt svårare att agera konsekvent och se bakom dimridåer i en mobbningskampanj när det blåser hårt i praktiken.

Trump and Air Force One

 

Högerklicka och välj ny flik för större text

Mahmoud al debe

Högerklicka och välj ny flik för större bild

Mahmoud Aldebe: Hijaben är mer än ett personligt klädval

av Caroline Thelning i Artikelserie / Muslimer om hijaben Publicerat den 15/06/2026

Under många år har debatten om hijaben främst handlat om individens rätt att bära den. Betydligt mindre uppmärksamhet har ägnats åt hur muslimer själva beskriver hijabens betydelse. I denna artikelserie granskas vad personer som är aktiva inom politik, organisationer och opinionsbildning faktiskt säger om hijaben, religionens roll i samhället och relationen mellan islam, politik och samhällsutveckling.

Utgångspunkten är enkel: att låta aktörerna tala med sina egna ord och därefter analysera vad deras uttalanden säger om hijabens funktion och betydelse. Först ut är Mahmoud Aldebe, som i ett aktuellt Facebook-inlägg uppmanar muslimer att organisera sig, rösta och påverka samhällets utveckling för att försvara hijaben och religiösa rättigheter.

Mahmoud Aldebe: Hijaben är mer än ett personligt klädval

När Mahmoud Aldebe kommenterar SD:s förslag om förbud mot hijab, niqab och burka uppmanar han muslimer att organisera sig, rösta och påverka samhällets utveckling för att försvara hijaben och religiösa rättigheter. Det gör hans inlägg intressant, eftersom hijaben i hans beskrivning inte enbart framstår som ett personligt klädval.

Mahmoud Aldebe har under flera decennier varit en välkänd företrädare för organiserad islam i Sverige.

Han har haft ledande roller inom Sveriges Muslimska Förbund och Sveriges Muslimska Råd och har länge deltagit i debatten om islam, integration och muslimers roll i det svenska samhället.

År 2006 väckte han stor uppmärksamhet när han skickade ett brev till svenska riksdagspartier med förslag om särskilda regler för muslimer i Sverige. Förslagen berörde bland annat familjerätt, skilsmässor och utbildning och byggde på principer hämtade från sharia. Kritiker menade då att förslagen riskerade att skapa parallella normsystem vid sidan av svensk lag.

Aldebes senaste inlägg följer samma linje. Under lång tid har han argumenterat för att islam inte enbart är en privat trosfråga utan också har betydelse för samhällsliv och politik. I sitt aktuella inlägg kopplar han återigen samman hijaben med politiskt deltagande, organisering och samhällspåverkan.

I sitt inlägg om hijaben beskriver Aldebe inte frågan som enbart personlig eller privat. Tvärtom uppmanar han muslimer att organisera sig politiskt, delta i val och påverka samhällets utveckling. Han skriver att rösten inte bara skyddar hijaben utan också framtidens samhälle.

"Din röst skyddar inte bara hijaben – den skyddar allas frihet."

Under många år har debatten om hijaben främst handlat om individens rätt att bära den. Betydligt mindre uppmärksamhet har ägnats åt varför hijaben finns, vilken funktion den fyller i de normsystem där den används och vilka normer den förmedlar om kvinnors och mäns roller.

När ledande företrädare själva beskriver hijaben som en fråga om politisk organisering och samhällspåverkan blir det svårt att samtidigt hävda att den enbart är ett privat klädval utan samhällelig betydelse.

Kvinnokraft 4.0 granskar inte människors tro. Däremot är det relevant att granska aktörer som vill påverka samhällets normer, lagar och värderingar. Där blir Mahmoud Aldebe ett intressant exempel på hur vissa företrädare beskriver islam som mer än en privat tro. I hans eget resonemang kopplas hijaben till politiskt deltagande, organisering och samhällspåverkan.

Frågan är därför inte bara vem som bär hijab utan vilka normer, värderingar och samhällsidéer som förs fram när hijaben görs till en politisk fråga.

Mahmoud Aldebes Facebook-inlägg

Svensk översättning av Mahmoud Aldebes inlägg på sin Facebook-sida 11 juni 2026:

"Hijaben är inte bara en fråga om klädsel – utan en fråga om frihet. Under de senaste åren har hijaben återkommande blivit föremål för politisk debatt i Sverige.

För många muslimska kvinnor är hijaben inte bara ett tygstycke, utan en del av deras personliga och religiösa identitet.

Den skyddas av svensk lag och av principerna om frihet och demokrati. Det svenska samhällets styrka ligger inte i att alla lever på samma sätt, utan i att man respekterar mångfald och försvarar varje människas rätt att välja sin tro och sin klädsel, så länge lagar respekteras och andras rättigheter inte kränks.

Därför är det viktigt att muslimer och muslimska kvinnor är en aktiv del av samhällslivet. Att delta i val och i det offentliga samtalet är inte bara en rättighet utan också ett ansvar. Genom demokratin kan medborgare försvara sina rättigheter och påverka samhällets utveckling.

När muslimer deltar i val handlar det inte bara om hijaben. Det handlar om rätten för varje människa att leva i enlighet med sin övertygelse utan rädsla för diskriminering eller utestängning.

Budskapet är tydligt: delta, gör din röst hörd och stöd dem som respekterar religionsfrihet, mänsklig värdighet och likabehandling mellan medborgare.

Ett starkt demokratiskt samhälle behöver allas deltagande. Muslimer är en del av Sveriges framtid, precis som alla andra medborgare. Din röst skyddar inte bara hijaben – den skyddar allas frihet."



AI-översättning från arabiska till svenska. Originalinlägget återges ovan i form av en skärmdump från Mahmoud Aldebes Facebook-sida publicerad den 11 juni 2026.

Hijab – ett tvång

Patriarkalt påhitt – blir ofta påtvingade hijab

Publicerad 2026-07-07 

Många invandrare som flytt från islamistiskt förtryck reagerar när de även här möter islamismens uttryck. Men de vågar inte protestera, ofta av rädsla för repressalier mot släktingar i hemländerna, skriver undertecknaren.

Abdulla Miri, beklagar sig över att kvinnor i hijab/shariadok fotograferas. Han menar att man i Sverige ”får klä sig som man vill”. Det får man i princip, men hijab är inte vilket plagg som helst. Det är en symbol för islamism; med samma laddning som svastikan eller hammaren och skäran.

Islamism är en totalitär ideologi precis som nazism, fascism och kommunism.

Tidigt i mitt yrkesliv mötte jag kvinnor som täckte sig. De beklagade sig över tvånget. Jag mötte också de som kände befrielse över att slippa täcka sig och gladdes över att deras döttrar fick växa upp utan hijab-krav. Jag tänkte då att det inte skulle dröja länge innan plagget var helt borta från svenskt samhällsliv.

Sedan dess har mycket hänt. Migranter med nya krav har sökt sig hit. En rad moskéer som bedriver politisk verksamhet har etablerats och fått förbli okontrollerade.

Många invandrare som flytt från islamistiskt förtryck reagerar när de även här möter islamismens uttryck. Men de vågar inte protestera, ofta av rädsla för repressalier mot släktingar i hemländerna.

Många påtvingas dessa plagg

Kvinnor med hijab får vänja sig vid att bli fotograferade, precis som vi andra som rör oss ute får acceptera att vi kan hamna på bild. Och om just kvinnor med hijab fotograferas ofta kan det bero på att deras politiska uniformering väcker uppmärksamhet. Det har hänt att jag på huvudgatan i en småländsk tätort varit den enda utan hijab. Då har det varit frestande att ta ett foto för att visa hur det kan se ut i dagens Sverige.

Det som bör uppmärksammas är inte att kvinnor i hijab fotograferas, utan att så många påtvingas dessa plagg, som är ett patriarkalt påhitt för att kontrollera deras sexualitet och skilja de ”ärbara” från ”hororna”. Många flickor och kvinnor i dagens Sverige har inte friheten att göra egna livsval. De som vill stå upp för likabehandling och allas värdighet i det sekulära, demokratiska Sverige bör fokusera på detta.

Det finns exempel på hur islamister infiltrerat politiska partier för att kunna driva en separatistisk agenda.

Många immigranter som kommit på senare år är vana att tillhöra en majoritetskultur, och strävar inte efter att integreras, utan efter att dominera.

Vänstern och slöjan

Hela berättelsen om hijaben måste få plats

Är mer än ett klädesplagg

Debatten handlar om vuxnas rätt att välja, men betydligt mer sällan om de flickor och pojkar som växer upp i miljöer där normer om klädsel, heder och social kontroll blir en självklar del av vardagen, skriver undertecknaren.

Debattartikeln ”Nej, slöjan är inget hot – men SD:s förbud är det” vill försvara kvinnors frihet, religionsfriheten och demokratin. Det är ett viktigt syfte. Men för att människor ska kunna bilda sig en egen uppfattning måste också hijabens historiska och normativa sammanhang finnas med.

Artikeln beskriver hijaben som en fråga om religionsfrihet och kvinnors rätt att själva välja sin klädsel.

Däremot utelämnas varför hijaben finns och vilken funktion den haft inom sharias normsystem.

Den som läser artikeln får därför inte hela bilden. Inom sharias normsystem är hijaben mer än ett klädesplagg. Den ingår i regler om kvinnors klädsel, relationen mellan kvinnor och män samt föreställningar om anständighet och familjens heder. Det betyder inte att varje kvinna som bär hijab delar denna syn, men plaggets historiska sammanhang försvinner inte därför.

Står inte utanför offentlig granskning

Religionsfriheten skyddar människors rätt att tro, byta religion och utöva sin religion. Däremot förändrar den inte den historiska eller normativa betydelsen av en religiös symbol. Den innebär inte heller att religiösa normsystem står utanför offentlig granskning. Att diskutera ett normsystems idéer och konsekvenser är något annat än att begränsa människors religionsfrihet.

Det är också anmärkningsvärt att artikeln nästan helt saknar de kvinnor som flytt från Iran, Afghanistan eller Saudiarabien och beskriver hijaben som en del av ett system av social kontroll. Deras erfarenheter är inte ett undantag från debatten. De är en del av den. Även barnens perspektiv saknas. Debatten handlar om vuxnas rätt att välja, men betydligt mer sällan om de flickor och pojkar som växer upp i miljöer där normer om klädsel, heder och social kontroll blir en självklar del av vardagen.

Det finns en tredje hållning i den här debatten. Man kan försvara religionsfriheten och samtidigt granska de normsystem som påverkar kvinnors, mäns och barns frihet. Om hijaben enbart handlar om individuell frihet – varför är det då nästan alltid kvinnor som förväntas bära den och inte män?

Först när hela berättelsen om hijaben får plats i debatten kan människor bilda sig en egen uppfattning.

Karolinska i fritt fall

 

Karolinska agerar mot att anställda demonstrerat med arbetskläder på

Publicerad: 3 juli 2026

Karolinska universitetssjukhuset kommer att ha enskilda samtal med vårdanställda om det framkommer att de deltagit i en manifestation utanför sjukhusets entré den 1 juli iförda arbetskläder. Det skriver sjukhuset i ett klargörande.

I veckan, den 1 juli, hölls en manifestation till stöd för Palestina utanför entrén till Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Ett hundratal personer hade anslutit, och manifestationen hade fått tillstånd från polisen.

I ett klargörande på Karolinskas hemsida skriver sjukhuset att flera deltagare bar sjukvårdskläder. Det är enligt sjukhuset fortfarande oklart om de arbetar på Karolinska, eller hos annan vårdgivare i området.

Karolinska skriver vidare att det står anställda fritt att delta i manifestationer på sin fritid. Och att sjukhusets regler för arbetskläder är tydliga: ”de får endast användas på arbetsplatsen och inom sjukhusområdet, bland annat vid patienttransporter och förflyttning mellan byggnader.”, skriver sjukhuset på sin hemsida.

Eftersom reglerna, enligt sjukhuset är tydliga, skriver de i sitt förtydligande att om det kommer till sjukhusets kännedom att anställda deltagit i manifestationen iklädda arbetskläder, kommer det att kallas till enskilda samtal.

Men om en anställd har rast, eller precis har klivit av sitt pass – men ännu inte hunnit byta om, och deltar i manifestationen som var utanför entrén och därmed kan räknas till sjukhusområdet – vad gäller då?

”Man får inte bära arbetskläder i manifestationer eftersom dessa sker på fritiden, skriver Karolinskas presstjänst i ett mejlsvar.

Måste man ta av sig arbetskläderna om man ska delta i en manifestation som är på sjukhusområdet när man har rast?

”Ja”, svarar Karolinskas presstjänst i ett mejlsvar.


Vilken härdsmälta, Karolinska!

Karolinska uttalar sig om vårdkläder och hävdar yttrandefrihet. Så sanktionerar de att arbetskläder nyttjas vid politiska manifestationer.

Publicerad 2026-07-05

Den 1 juli hölls en hätsk antiisraelisk och antisemitisk manifestation utanför Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Vissa deltagare var medarbetare på sjukhuset och klädda i Region Stockholms egna arbetskläder.

För alla normala människor är detta något oerhört allvarligt. Det här är en plats där svårt sjuka människor passerar på väg för att få vård och hjälp. Detta är dessutom något som medborgarna i Stockholm har betalat för. Verksamheten och platsen ska vara opolitisk och en plats för alla. Detta är inte en plats för politiska demonstrationer, splittring eller hätska utfall mot olika grupper i samhället.

Det förstår alla. Utom tydligen Karolinska Universitetssjukhusets ledning och kommunikatörer. Deras uttalande kring händelsen är totalt huvudlös. Så här skriver sjukhuset: ”Manifestationen hade inget med Karolinska Universitetssjukhusets verksamhet att göra”.

Eh, va?

Det har absolut med er att göra! Era patienter passerar denna plats. Patienter som har rätt att kunna passera platsen på väg till vård under trygga och säkra former. Självklart är det väl ingen som trott att det är sjukhuset själva som arrangerat manifestationen, men den har i allra högsta grad med er att göra! Om den inte har något med er att göra, varför skriver ni i så fall ett långt uttalande om denna händelse? Om den inte hade med er att göra, varför var ni på plats före, under och efter händelsen, som ni erkänner att ni var? Det faller på sin egen orimlighet.

Många frågor väcks av sjukhusets märkliga uttalande.

Varför underlättade ni exempelvis för denna hätska manifestation genom att lotsa patienter att komma in i sjukhuset på andra vägar? Om ni nu var på plats som ni skriver, varför tillät ni att deltagarna använde sjukvårdsarbetskläder?

Och när ni ska uttala er om klädanvändningen så skriver ni i nästa mening att det råder yttrandefrihet i Sverige. Förstår ni inte att dessa ord sanktionerar att arbetskläder nyttjas vid politiska manifestationer?

Varför har vårdpersonal arbetskläder? Jo, för att signalera professionalism, objektivitet och likabehandling.

Hur tror ni det känns för en judisk patient att behöva passera dessa antisemitiska medarbetare som står och skriker i megafoner utanför ert sjukhus? Vill patienterna ens ha vård av personer som stunden innan skrikit ut hat?

Ta nu och gör tankeexperimentet att detta var Nordiska motståndsrörelsen som demonstrerade. Hade ni skrivit att ”våra medarbetare får vara nazister på fritiden om de vill”, ”vi har ingenting med nazismen att göra men vi hjälpte nazisterna att demonstrera genom att lotsa patienter till andra ingångar”, ”visst hade nazisterna våra sjukhuskläder på sig men de har ju yttrandefrihet precis som alla andra”.

Knappast troligt, va?

Det här var en riktig härdsmälta, Karolinska Universitetssjukhuset.

De demonstrerar makt, inte åsikter

Förtroende är fundamentet för sjukvårdens verksamhet. Varje människa som söker medicinsk hjälp måste känna så stark tillit till vårdpersonalens professionalitet att de bokstavligen är beredda att berätta sina mest intima hemligheter och lägga sitt liv i deras händer. Relationen mellan patient och behandlande läkare är på samma gång urstark och papperstunt ömtålig.

Detta vet såklart den handfull vårdanställda Palestinaaktivister som häromdagen, med sina yrkestitlar som ursäkt och till synes iförda sina arbetskläder, höll en uppmärksammad anti-israelisk manifestation utanför Karolinska sjukhusets entré. Allt nödtorftigt maskerat som en protest mot att en palestinsk barnläkare från Gaza – med väl belagda kopplingar till Hamas – sitter i israeliskt förvar sedan slutet av 2024.

Relationen mellan patient och behandlande läkare är på samma gång urstark och papperstunt ömtålig.

Men slagorden utanför sjukhusentrén var ungefär desamma som på andra Palestinaaktioner. Så också arrangörerna. Bland dem fanns till exempel den ur Vänsterpartiet uteslutna riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas, och proffsaktivisten Sami Suliman.

Den sistnämnda har bland annat gjort sig känd för att sprida öppet judehat och konspirationsteorier i sociala medier, och står åtalad för hets mot folkgrupp efter ett tal på en demonstration i Stockholm 2025. Till och med den antirasistiska stiftelsen Expo, som annars ofta har förunderligt svårt att känna igen rasism med rötterna i Mellanöstern, har i en granskning pekat ut Suliman som uppenbar antisemit.

Vem som helst som genomgått en vårdutbildning, eller har den minsta förståelse för patienters perspektiv, förstår att det är djupt olämpligt att förlägga en politisk manifestation utanför en sjukhusentré. Men för de mest radikala delarna av Palestinarörelsen är allt annat underordnat Den Stora Saken, inklusive vårdetiken och eventuella konsekvenser för kollegor och vårdens förtroende i stort.

Aktionens primära syfte var knappast heller att manifestera åsikter, utan att manifestera makt.

Att, som SvD-kolumnisten och Mellanösternkännaren Christer Sfeir skarpsynt beskrev det på plattformen X, ”lägga beslag på vårdens moraliska auktoritet”. Liksom att sända det underförstådda budskapet till omgivningen att Israels fiender kan finnas överallt. Till exempel under den vita rocken på narkosläkaren som söver ner dig inför en livsavgörande operation.

Tillvägagångssättet är del i ett internationellt mönster. Det löst sammansatta aktivistnätverket ”Healthworkers 4 Palestine” manifesterar återkommande runt om i Europa, liksom i den digitala geografin. Ofta bär företrädarna verkliga vårduniformer, eller egentillverkade med organisationens logotyp tryckt på bröstfickan. Och gärna med ett stetoskop runt nacken, för att ytterligare parasitera på professionens trovärdighet och moraliska legitimitet.

Gärna med ett stetoskop runt nacken, för att ytterligare parasitera på professionens trovärdighet och moraliska legitimitet.

I Storbritannien har det gått så långt att regeringens särskilde rådgivare om antisemitism har föreslagit ny lagstiftning, som bland annat förbjuder vårdanställda från att bära politiska symboler på sina arbetskläder. Ett förslag som naturligtvis inte är föranlett av att läkare burit Labour-knappar eller att brexit-kritiska sjuksköterskor smyckat sig med EU-flaggan, utan av att allt fler anställda bär Palestina-pins på sina bussaronger. Vilket både lett till konflikter med andra anställda, och att ett växande antal brittiska judar känner rädsla och obehag inför att söka vård. Eller, till exempel, inför att som inlagd patient be om mat som är kosher.

”Vården är inte platsen dit man tar med sig sina egna åsikter. Och ju starkare åsikterna är, desto större blir problemet”, sade rådgivaren Lord Mann till BBC när han överlämnade sin rapport till den brittiska regeringen.

Den hållningen ska också gälla i Sverige. Vården måste skyddas från aktivistiska maktdemonstrationer, oavsett vilka de är.

Daniel Wellington

 

Jag bytte ut min Seiko mot en Daniel Wellington för tio år sedan

Daniel Wellington-grundaren säljer sitt livsverk – så slutar en era
Publicerad: 06 juli 2026

Daniel Wellingtons grundare Filip Tysander säljer sina sista aktier i företaget till Timex. Därmed tar en 15-årig resa som enligt legenden började i Australien slut.

Enligt Filip Tysander föddes idén till företaget år 2006 när han luffade runt i Australien. Där träffade han en engelsman som bar en Rolex-klocka med ett slitstarkt tygarmband.

Främling gav namn åt företaget

Engelsmannens namn var Daniel Wellington, och fick ge namn åt företaget Filip Tysander grundade år 2011. Men nu, efter 15 år är resan över.

Grundaren har nu sålt sina sista aktier i klockbolaget till amerikanska Timex Group, som därmed tar över verksamheten helt.

Från slipsförsäljning till miljardbolag

Trots att han undvek riskkapital blev Daniel Wellington snabbt en succé. De 200 000 kronor Filip Tysander tjänat på att sälja slipsar på nätet räckte gott.

Att genombrottet kom så snabbt berodde på att företaget använde en marknadsföringsmetod som då var ny. Man satsade allt på influencer marketing på Instagram.

Det var inte bara betalda profiler som marknadsförde klockorna med personliga rabattkoder.

Även. vanliga konsumenter lade ut bilder på

klockorna i mängder, och taggade varumärket.

På så sätt blev Daniel Wellington snabbt en snackis.

Miljardomsättning för Daniel Wellington

Två saker gjorde varumärket till en stor succé: Moderiktiga klockor som man lätt kunde byta armband på, till överkomliga priser. Och användandet av sociala medier som främsta kommunikationskanal.

År 2017 omsatte bolaget 2,4 miljarder kronor och gjorde omkring 700 miljoner kronor i vinst.

Framgången höll dock inte i sig. År 2019 gick Daniel Wellington in i väggen: resultatet föll från en vinst på över 370 miljoner kronor 2018 till en förlust på närmare 100 miljoner kronor året därpå.

En kostsam satsning på ett stort nätverk av egna fysiska butiker pekas ut som en viktig orsak, en satsning som sedan förvärrades av coronapandemin. Snart halverades personalstyrkan.

Mellan 2019 och 2023 uppgick förlusterna till närmare en miljard kronor.

Timex kliver in

Hösten 2022 klev den amerikanska klockjätten Timex Group in på scenen. Först som delägare, och har amerikanerna alltså köpt upp Tysanders resterande aktier och äger bolaget till 100 procent.

Köpesumman är hemlig, men rör sig sannolikt inte om några enorma belopp. Daniel Wellington brottas fortfarande med svag lönsamhet.

Daniel Wellington idag

Under 2025 minskade omsättningen med 10 procent till 750 miljoner kronor, men bolaget redovisade samtidigt ett positivt ebitda-resultat på 40 miljoner kronor, exklusive vissa engångsposter och valutaeffekter.

Året innan gjorde Daniel Wellington en förlust före skatt på 69 miljoner kronor. Vd Tianhao Liu, som fortsätter leda bolaget under Timex, säger att företaget nu återvänt till ”lönsam tillväxt”.

Framgångshistoria på nätet

Även om det gått knackigt för Daniel Wellington på senare år är det fortfarande en e-handelssaga utan like som Filip Tysander skapade. Designen som tog klockvärlden med storm, användandet av influencers och Instagram, och ett passande dramatiskt slut där ägaren lämnar sitt livsverk.

Vi lär inte glömma bort Daniel Wellington i första taget.