onsdag 30 augusti 2023

Utvisning – ett misslyckande

Kvartetten som sprängdes var titeln på en bok om en stråkkvartett.

Det kanske också blir titeln på en bok om en misslyckad regering.

På område efter område visar de fyras gäng att deras stora ord före valet bara var härsknande valfläsk.

LDC (lame ducks conferens) gör som den förra regeringen; de startar utredningar som aldrig kommer till resultat!









SUSANNA BIRGERSSON

Svenska utvisningar är fortfarande ett skämt

Publicerad 29 aug 2023

I två timmar stod Karl-Erik Ludvigsson och hans poliskolleger i ett stenregn i Sveaparken i Örebro, långfredagen 2022. De var där för att garantera ordningen vid en av Rasmus Paludans manifestationer.

Huvudpersonen själv dök aldrig upp, men folkmassan som samlats gick ändå till attack mot poliserna. Flera av deras bilar stacks i brand och när en kvinnlig kollega träffades i huvudet och avsvimmad föll till marken, jublade mobben. Till slut tvingades poliserna kasta sig in i de kvarvarande fordonen och fly från platsen.

I dagarna rapporterades om att en av männen som dömts för stenkastning och uppvigling, efter prövning i hovrätten, slipper utvisning. Skälet? Anknytning till Sverige: att han haft bostad, ett jobb och kunnat svenska ganska bra.

Det är stötande. Har man inte förverkat sin rätt att vara i Sverige om man med vett och vilja hetsar en mobb mot svensk polis och under flera timmar själv kastar stora stenar mot ordningsmakten? Givetvis har man det.

Brottet inträffade i april 2022. Senare samma år skärptes regelverket för utvisning. Enligt dåvarande justitieminister Morgan Johansson, S, skulle utgångspunkten vara att en utländsk medborgare som begår brott ska utvisas. Han lät därför sänka tröskeln, så att brott som ger fängelse i sex månader ska leda till utvisning. Hade det gjort någon skillnad i Örebro-fallet?

Misslyckandet för det nya regelverket låg i korten från början.

Kanske. Men man kan konstatera att utvisning ingalunda har blivit ”utgångspunkten”, efter att den nya lagen trätt i kraft. Andra hänsyn tillåts gång på gång väga tyngre.


Några exempel:

En man från Somalia döms i tingsrätten till tio månaders fängelse och utvisning för att tillsammans med två andra ha misshandlat och hotat en fjärde man till livet. Han är även tidigare straffad. Men hovrätten häver utvisningen med hänvisning till att den unge mannens mamma bor här.

Om anknytning får väga så tungt är utvisning, de facto, inte utgångspunkten när utländska medborgare begår brott i Sverige. Det ena upphäver det andra.

I våras blev en man på ett gruppboende våldtagen av grannen i rummet bredvid, två gånger samma natt. Våldtäktsmannen dömdes till 4,5 års fängelse och utvisning, men på grund av situationen för homosexuella i hemlandet, hävdes utvisningen – trots att mannen inte sökt asyl.

Man tänker att rätten att få stanna i Sverige skulle ha förverkats om man utsätter andra för sådan grymhet. Tydligen inte.

Två män, en 50-åring och en 30-åring, dömdes till sju respektive tio månaders fängelse för grov stöld. Vid olika tillfällen hade de lurat av äldre kvinnor deras plånböcker och sedan länsat deras konton. Men eftersom den ene mannens fru, som var med vid stölderna, frikändes och alltså inte ska utvisas, fick männen också stanna, de är anknutna till henne.

Den där ”utgångspunkten om utvisning” tycks snarast vara ett litet väggupp att ta sig över.

Men misslyckandet för det nya regelverket låg i korten från början. Trots sina tuffa uttalanden gjorde Morgan Johansson halt redan i direktiven till utredningen och la där in alla de förbehåll som nu gör att utvisningarna stoppas, den ena efter den andra.

Enligt Tidöavtalet ska regelverket för utvisning av dömda utlänningar utredas och skärpas. Det är läge att tillsätta den utredningen nu.


Vi väntar fortfarande på paradigmskiftet.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar