Judehatet

Nu skäms de inte längre över sitt judehat!

ISRAEL

Publicerad 10 okt 2023


Demonstrationer till stöd för Hamas bestialiska terrordåd, på flera platser i Sverige, illustrerar en alarmerande antisemitism.

Vänsterpartiet upplåter sina lokaler åt en organisation som kallar massmordet på israeler ett värdigt och stolt kapitel. Det går inte att blunda för den nakna antisemitismen i reaktionerna efter helgens pogromer.

Nästan alla svenska judar – nio av tio – upplever att antisemitismen i Sverige har ökat. Många känner sig utsatta och fruktar för att visa sin judiskhet offentligt, enligt en EU-studie.

Särskilt illa är det i Malmö, en stad som blivit internationellt ökänd för det utbredda judehatet. Där krävs det mod för att öppet bära en Davidsstjärna eller kippa.

Nu har ett nytt kapitel skrivits i denna skammens antologi. I söndags anordnade svenska Hamaskramare en karneval med flera hundra bilar för att fira ett av de värsta massmorden på judar sedan andra världskriget.

De firande fruktade uppenbarligen inte för att visa sin antisemitism offentligt.

”Jag är rädd och så är jag jättearg. Att Malmö stads ledning möter dessa hyllningar med total tystnad gör mig än argare. Hur ska vi svenska judar kunna känna oss trygga?” frågade sig en judisk man i Svenska Dagbladet på måndagen.

Helt tyst var det dock inte från staden. Men det tog tid – ett dygn efter bilkaravanen – för kommunalrådet Katrin Stjernfeldt Jammeh, S, att formulera några lama rader på Facebook om ”våldet i Israel och Palestina”. Och hon skrev:

”Om någon firar eller hyllar att oskyldiga civila mördas, så är det förkastligt.”

Om? Om?! Det är svårt att tänka sig ett mer oengagerat avståndstagande från det öppna judehatet än så.

Förtroendevalda svenska politiker har ett särskilt ansvar för att rida spärr mot antisemitismen. Det ansvaret tar inte alla.

Min anmärkning: Jag förstår kommunalrådet. Hon agerar i självbevarelsedrift eftersom det är malmösossarnas kärnväljare som kaosar – igen!

Malmö var inte den enda svenska ort där människor firade pogromerna i Israel, vilket understryker att Sverige har ett stort antisemitismproblem.

Problemet är tydligt kopplat till invandring från Mellanöstern. En studie från Forum för levande historia (2005) visade att 39 procent av dem som identifierade sig som muslimer hade en antisemitisk inställning. I befolkningen som helhet var siffran 5 procent.

Fem år senare gjorde Forumet en studie bland gymnasieelever där hela 55 procent av de elever som såg sig som muslimer hade en negativ inställning till judar.

Detta är förstås inte detsamma som att alla människor från Mellanöstern är antisemiter. Naturligtvis inte. Här gäller det att hålla balansen, att motstå både instinkten att se minoriteter som homogena och frestelsen att blunda för hela problemkomplexet.

Det finns också betydande antisemitism även bland högst infödda svenskar, både i den högerextrema miljön och bland vänsterfolk som aldrig skulle erkänna rasism, men vars syn på Israel bär antisemitiska förtecken.

Förtroendevalda svenska politiker har ett särskilt ansvar för att rida spärr mot antisemitismen. Det ansvaret tar inte alla.

När detta skrivs kommer exempelvis beskedet att Vänsterpartiet i Göteborg upplåter sina lokaler för organisationen Samiduon, som på sin hemsida stöder Hamas terrordåd: ”Det heroiska palestinska motståndet har öppnat ett kapitel av strider med värdighet och stolthet i gryningen den 7 oktober 2023”.


Vilket mörker.