Magda-Gate
1) S Botkyrka
2) Det tårfyllda försvaret av Jamal El-Haj
3) Angreppen mot en av Sveriges största opinionsbildare till höger
4) Försöket att misskreditera Sveriges politiska tillstånd i tysk media
Vad socialdemokratin bör fråga sig är varför folk är villiga att ta ur sin egen ficka och ge till en rad högerdebattörer, medan deras egna opinionskanaler ifrågasätts allt mer.
S har inte förstått utvecklingen av ideella initiativ och frivilliga donationer.
I en uppmärksammad intervju i DN (den 15 februari) insinuerade Magdalena Andersson (S) att youtubern och entreprenören Henrik Jönsson hade rysskopplingar: “Min fråga är bara vem finansierar honom? Han har ju en studio och sitter och har tid att göra det här. Var kommer pengarna ifrån?“
Hon fortsatte att påstå att regeringsmedarbetare betalas för att sprida “hat” mot oppositionen: ”Att skattebetalare betalar medarbetare till statsministern som sitter och driver hat mot oppositionsledaren 24 timmar om dygnet, det är ju en nyordning.”
Men vad är det för hat, kan man fråga sig? Vänstern har som bekant en tendens att likställa hat med berättigad kritik.
Men haveriet fortsatte senare i Aftonbladet (den 16 februari) med partisekreterare Tobias Baudin (S) som påpekade att “Det kan inte uteslutas att se över lagstiftningen”. För att då offentliggöra de privatpersoner som står bakom finansieringen av exempelvis Jönsson, får man anta.
Spektaklet är talande för var Socialdemokraterna och Magdalena Andersson befinner sig mentalt.
Folkets verklighetsuppfattning är inte densamma som Socialdemokraternas. S har inte heller förstått utvecklingen av ideella initiativ och frivilliga donationer, eftersom deras egen verksamhet och opinionsbildning i princip uteslutande är skattefinansierad. Således har de inte heller behövt bry sig om vad folk tycker eller hur verkligheten förändrats. De har fått sina pengar ändå: via exempelvis LO eller genom lotteriverksamhet. Deras opinionsbildning drivs också till stor del via civilsamhället eller andra skattefinansierade institutioner.
Men Anderssons och Baudins utspel är en reaktion på att deras gamla och trygga strukturer är på väg bort. I dag finns en flora av privata initiativ som är baserade på frivilliga donationer: Ivar Arpis Rak Höger eller Jens Ganmans Brev från Dårkolonien eller poddar som God Ton och Dekonstruktiv Kritik är några, av mängder. Samtliga är finansierade av privatpersoners donationer.
Initiativen bör också ses som en motreaktion mot den gamla socialdemokratiskt dominerade ordningen. Folk är intresserade av att lyssna till andra källor och åsikter än det fåtal vänsterdominerade som funnits att tillgå tidigare. Och människor är till och med villiga att betala för det, ur egen ficka.
”Initiativen bör också ses som en motreaktion mot den gamla socialdemokratiskt dominerade ordningen.”
Givetvis är det provocerande, chockerande och oroande för Andersson och Baudin. Och de förstår det inte heller, eftersom de själva tidigare innehaft åsiktsmonopolet genom skattefinansierade medel.
S:s reaktion på Jönsson och tankarna efter följde således en vanlig socialdemokratisk mall: Det är hatpropaganda! Det är algoritmernas fel! Eller så måste vara finansierat av Putin! För att landa i att det eventuellt måste lagstiftas bort.
Vad Magdalena Andersson och hela socialdemokratin bör fråga sig är varför folk är villiga att ta ur sin egen ficka och ge till en rad högerdebattörer, medan deras egna opinionskanaler ifrågasätts allt mer. Vad gör högern rätt? Kanske, bara kanske, är det så att dessa “hatpredikanter” tilltalar vanligt folk.
Grunden har börjat rämna under Socialdemokraterna. Och deras haveri kring Jönsson var ett exempel på det.
Min anmärkning Mänga är, liksom jag fyllda av förakt inför vänsterns megafoner SR, SvT och DN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar