Tidigare om stollen
Mera om stollen
BITTE ASSARMO: Jan Guillou är lika relevant som en gammal sovjetisk propagandaaffisch
Att SVT har slagsida åt vänster har belagts så många gånger att inte ens en proffsmatematiker skulle kunna hålla räkningen. Trots detta – eller snarare just därför – går nu champagnekommunisten Jan Guillou ut i Aftonbladet och hävdar på sedvanligt grötmyndigt vis att ”inte en doftmolekyl antyder vänster hos SVT”.
Det har naturligtvis inte alls förmågan att avgöra. Det finns nämligen inte en doftmolekyl som antyder neutralitet, eller ens minsta förmåga till nyansering, hos Jan Guillou.
Att han är totalt oförmögen att se något annat än sitt eget hammaren och skäran-marinerade perspektiv bekymrar honom inte. Jan Guillou är så viss om sin egen förträfflighet att han inte ens förstår att han är partisk i frågan. För honom är rött den enda existerande färgen och han föredrar till och med en ännu rödare nyans än den SVT tillhandahåller. Undra på då att han ser SVT som direkt högervridet.
Jan Guillou säger sig framför allt uppfatta detta på grund av doften:
”Public service har inte haft någon vänstertendens i sin journalistik på fyrtio år. Jag tror mig kunna skilja höger- och vänsterjournalister åt, om inte på uppsynen så åtminstone på lukten. Går man idag in på SVT finns inte ens en doftmolekyl i luften som antyder något vänster.”
Eftersom vänstern numera – i alla fall i Sverige – främst doftar champagne, ostron och blod från storvilt förmodar jag att SVT:s doft inte är tillräckligt dyr och exklusiv för Guillous känsliga näsa. Men vänster är det likväl. Och någon doft från högerjournalister skulle Guillou aldrig kunna urskilja. Han vet inte hur vare sig motvind, kämpaglöd eller stigmatisering doftar.
Jan Guillou tror förmodligen att hans dryga lilla text ska få svenska folket att sluta prata om vänstervridningen på SVT. När den store Guillou talar lyssnar folket, det tar han för givet. Men han har, som så ofta, alldeles fel. På sociala medier exploderar nu hånet mot skribentens verklighetsfrånvända text. Här är ett litet axplock ur de snällare kommentarerna:
”Jag heter Jan Guillou, mitt doftsinne är vida överlägset den bästa spårhund”
”Inte visste jag att Guillou var komiker”
”Nu börjar han bli mer än lovligt virrig”
”Guillou har publicerat sin vänsterpropaganda i över 50 år och de flesta är innerligt trötta på hans tradiga rants. Hemtjänsten borde begränsa hans skärmtid.”
Ja, ni fattar. Folk har rejält roligt åt den överprivilegierade gamle kommunisten och hans uttjatade propaganda. Den där pondusen som han alltid har trott att han har, den har han inte alls. Han är lika relevant som en gammal sovjetisk affisch från Stalintiden, med knutna nävar som sträcks mot en röd himmel.
Det är med andra ord synd om Jan Guillou. Men han har åtminstone stöd av Aftonbladetkollegan Jonna Sima – ni vet, hon som är så obildad att hon inte vet att Volvosymbolen är en uråldrig symbol för järn utan på fullt allvar tror att Volvoledningen valt den som symbol för att den representerar manlighet. Vi får hoppas att det är till lite tröst för hans ego.
BITTE ASSARMO: Jan Guillou är lika relevant som en gammal sovjetisk propagandaaffisch
Att SVT har slagsida åt vänster har belagts så många gånger att inte ens en proffsmatematiker skulle kunna hålla räkningen. Trots detta – eller snarare just därför – går nu champagnekommunisten Jan Guillou ut i Aftonbladet och hävdar på sedvanligt grötmyndigt vis att ”inte en doftmolekyl antyder vänster hos SVT”.
Det har naturligtvis inte alls förmågan att avgöra. Det finns nämligen inte en doftmolekyl som antyder neutralitet, eller ens minsta förmåga till nyansering, hos Jan Guillou.
Att han är totalt oförmögen att se något annat än sitt eget hammaren och skäran-marinerade perspektiv bekymrar honom inte. Jan Guillou är så viss om sin egen förträfflighet att han inte ens förstår att han är partisk i frågan. För honom är rött den enda existerande färgen och han föredrar till och med en ännu rödare nyans än den SVT tillhandahåller. Undra på då att han ser SVT som direkt högervridet.
Jan Guillou säger sig framför allt uppfatta detta på grund av doften:
”Public service har inte haft någon vänstertendens i sin journalistik på fyrtio år. Jag tror mig kunna skilja höger- och vänsterjournalister åt, om inte på uppsynen så åtminstone på lukten. Går man idag in på SVT finns inte ens en doftmolekyl i luften som antyder något vänster.”
Eftersom vänstern numera – i alla fall i Sverige – främst doftar champagne, ostron och blod från storvilt förmodar jag att SVT:s doft inte är tillräckligt dyr och exklusiv för Guillous känsliga näsa. Men vänster är det likväl. Och någon doft från högerjournalister skulle Guillou aldrig kunna urskilja. Han vet inte hur vare sig motvind, kämpaglöd eller stigmatisering doftar.
Jan Guillou tror förmodligen att hans dryga lilla text ska få svenska folket att sluta prata om vänstervridningen på SVT. När den store Guillou talar lyssnar folket, det tar han för givet. Men han har, som så ofta, alldeles fel. På sociala medier exploderar nu hånet mot skribentens verklighetsfrånvända text. Här är ett litet axplock ur de snällare kommentarerna:
”Jag heter Jan Guillou, mitt doftsinne är vida överlägset den bästa spårhund”
”Inte visste jag att Guillou var komiker”
”Nu börjar han bli mer än lovligt virrig”
”Guillou har publicerat sin vänsterpropaganda i över 50 år och de flesta är innerligt trötta på hans tradiga rants. Hemtjänsten borde begränsa hans skärmtid.”
Ja, ni fattar. Folk har rejält roligt åt den överprivilegierade gamle kommunisten och hans uttjatade propaganda. Den där pondusen som han alltid har trott att han har, den har han inte alls. Han är lika relevant som en gammal sovjetisk affisch från Stalintiden, med knutna nävar som sträcks mot en röd himmel.
Det är med andra ord synd om Jan Guillou. Men han har åtminstone stöd av Aftonbladetkollegan Jonna Sima – ni vet, hon som är så obildad att hon inte vet att Volvosymbolen är en uråldrig symbol för järn utan på fullt allvar tror att Volvoledningen valt den som symbol för att den representerar manlighet. Vi får hoppas att det är till lite tröst för hans ego.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar