När den till synes vänsterrabiata och skrynkelfixade Anne Ramberg blev ordförande för Expo, verifierades galenskapen!
29 april, 2024 Bitte Assarmo
BITTE ASSARMO: Kan man verkligen lita på Expo?
Anne Ramberg f. d. generalsekreterare Sveriges
advokatsamfund är numera styrelseordförande i EXPO.
På sociala medier går diskussionerna varma om huruvida attacken i Gubbängen verkligen var en nazistattack, som Expo påstår, eller om det hela är ett påhitt eller något som orkestrerats av dem själva. Och även om det givetvis finns all anledning att förmoda att ett politiskt möte med kommunistiska förtecken mycket väl kan få oönskad påhälsning av våldsbenägna nazister så finns det lika stor anledning att fråga sig om man verkligen kan lita på Expo.
Ett av huvudvittnena till attacken är Mathias Wåg, en av den autonoma vänsterns mest högprofilerade och skräniga figurer. På 90-talet var han med och stormade DN-skrapan tillsammans med en drös andra våldsbejakande vänsterextremister, något han fortfarande som medelålders man är barnslig nog att vara stolt över. Idag är han krönikör på tidningar som Aftonbladet och, givetvis, anarkistblaskan Arbetaren.
Mathias Wågs politiska hemvist finner vi i AFA. AFA må vara en förkortning för Antifascistisk Aktion men det finns ingenting antifascistiskt över den organisationen. Den består i själva verket av kommunister, anarkister och andra antidemokrater som kategoriserar i stort sett alla oliktänkande som fascister och därmed som legitima måltavlor. Allt våld mot fascister är självförsvar, enligt AFA, vilket i praktiken betyder att våld är helt i sin ordning om det riktar sig mot någon som inte delar deras egen perverterade värdegrund.
Med andra ord: Om det finns någon organisation i det här landet som är fascistisk på riktigt så är det just AFA.
2012 misshandlade AFA-aktivister två liberala politiker, en så svårt att han tvingades uppsöka sjukhus, under en demonstration mot politiskt våld. Efteråt skröt AFA om överfallet och skickade hotelsebrev till offret.
2013 fick två mellanchefer på Arbetsförmedlingen giftbehållare inkastade i sina hem då de låg och sov. Vänsterextremisterna tog stolt på sig attacken.
2014 gick Migrationsverkets dåvarande generaldirektör Anders Danielsson ut och krävde ökat skydd för myndigheten och dess personal, efter att 54 attacker av extremvänstern hade polisanmälts under två år.
Detta är den typen av våld som Mathias Wåg entusiastiskt ställer sig bakom. Man kan därför tycka att det är lite märkligt att han, när han enligt egen uppgift får ta emot ett tiotal knytnävsslag i ansiktet, inte slår tillbaka.
Ännu märkligare är det att knytnävsslagen inte tycks ha lämnat några märken i hans ansikte. På sociala medier går han nu under namnet ”stålmannen” eftersom han sannolikt är den ende i landet som kan ta emot så många slag i ansiktet utan en skråma.
Det betyder förstås ingenting. Slagen kan ha träffat på ett sätt som gjorde att de inte lämnar märken. De våldsamma nazisterna kan ha haft knytnävar mjuka som bomullstussar. Det kan rentav vara så att Mathias Wåg faktiskt är en av landets starkaste och mest hårdhudade karlar. Men ingen kan neka till att det här kommer mycket lägligt för Expo, och även för Vänsterpartiet och Miljöpartiet, i en tid då antisemitisk islamism manifesteras dagligen och stundligen och de själva väljer att vara så tysta de kan om det eskalerande hatet mot judar.
Jag påstår inte att de verkligen har fejkat alltsammans, eller hyrt in ett gäng tonårsgrabbar från något av stadens vänstersinnade kulturhus att agera nazister med svarta luvor och rödfärg. Däremot påstår jag att det är fullt möjligt att de skulle kunna göra det. Om viljan är tillräckligt stark, och om det finns tillräckligt mycket fanatism i en grupp, finns inga gränser för fantasin. Det har vi sett förr, som när hijabister fejkade en misshandel mot en kvinna i förtryckande slöja, för att väcka opinion för islamism, och när en överhettad fritös orsakade ett eko om rasism i både mediehusen och politiken, då en muslim ljög om att någon kastat in ett brinnande föremål i lokalen.
Hur stark viljan hos Expo är att flytta fokus från de reella samhällsproblemen till de betydligt mindre utbredda – det vill säga från antisemitism och islamism till nazism – vet bara Expos egna medlemmar. Men att de varit påfallande tysta efter Hamas terrorattack den 7 oktober, och är ännu tystare om de antidemokratiska krafter som sedan dess intar det offentliga rummet med sin antisemitism, råder det ingen tvekan om. Det är också något som diskuteras flitigt bland medborgarna.
”Var håller Expo hus?” sa en bekant till mig för ett tag sen. ”De pratar ju jämt om nazism och hotet mot demokratin, så varför är de så tysta nu när det är islamister ute och skriker antisemitiska slagord på gator och torg mest varje dag?”
Bra fråga.
Nu är de inte längre tysta. Det är inte Vänsterpartiet eller Miljöpartiet heller. Nu skriker de högt om terror, nazism och hot mot demokratin. Nu är det allvar!
Eftersom Expo är Expo, och genom oheliga allianser inom både den överprivilegierade medievärlden, den politiska vänstern och den organiserade islamismen skaffat sig mängder av vänner på höga positioner, får de nu allt gehör de kan önska. Sannolikt kan de suga på den här karamellen i flera veckor, så att de även fortsättningsvis kan blunda för våldsbejakande islamism och utbredd antisemitism.
Oavsett vem som egentligen stod bakom attacken i Gubbängen – och oavsett hur många av vänsterns representanter som förfasar sig över attacken – är en sak klar: Den här attacken kunde inte ha kommit lägligare för vänstern.
På sociala medier går diskussionerna varma om huruvida attacken i Gubbängen verkligen var en nazistattack, som Expo påstår, eller om det hela är ett påhitt eller något som orkestrerats av dem själva. Och även om det givetvis finns all anledning att förmoda att ett politiskt möte med kommunistiska förtecken mycket väl kan få oönskad påhälsning av våldsbenägna nazister så finns det lika stor anledning att fråga sig om man verkligen kan lita på Expo.
Ett av huvudvittnena till attacken är Mathias Wåg, en av den autonoma vänsterns mest högprofilerade och skräniga figurer. På 90-talet var han med och stormade DN-skrapan tillsammans med en drös andra våldsbejakande vänsterextremister, något han fortfarande som medelålders man är barnslig nog att vara stolt över. Idag är han krönikör på tidningar som Aftonbladet och, givetvis, anarkistblaskan Arbetaren.
Mathias Wågs politiska hemvist finner vi i AFA. AFA må vara en förkortning för Antifascistisk Aktion men det finns ingenting antifascistiskt över den organisationen. Den består i själva verket av kommunister, anarkister och andra antidemokrater som kategoriserar i stort sett alla oliktänkande som fascister och därmed som legitima måltavlor. Allt våld mot fascister är självförsvar, enligt AFA, vilket i praktiken betyder att våld är helt i sin ordning om det riktar sig mot någon som inte delar deras egen perverterade värdegrund.
Med andra ord: Om det finns någon organisation i det här landet som är fascistisk på riktigt så är det just AFA.
2012 misshandlade AFA-aktivister två liberala politiker, en så svårt att han tvingades uppsöka sjukhus, under en demonstration mot politiskt våld. Efteråt skröt AFA om överfallet och skickade hotelsebrev till offret.
2013 fick två mellanchefer på Arbetsförmedlingen giftbehållare inkastade i sina hem då de låg och sov. Vänsterextremisterna tog stolt på sig attacken.
2014 gick Migrationsverkets dåvarande generaldirektör Anders Danielsson ut och krävde ökat skydd för myndigheten och dess personal, efter att 54 attacker av extremvänstern hade polisanmälts under två år.
Detta är den typen av våld som Mathias Wåg entusiastiskt ställer sig bakom. Man kan därför tycka att det är lite märkligt att han, när han enligt egen uppgift får ta emot ett tiotal knytnävsslag i ansiktet, inte slår tillbaka.
Ännu märkligare är det att knytnävsslagen inte tycks ha lämnat några märken i hans ansikte. På sociala medier går han nu under namnet ”stålmannen” eftersom han sannolikt är den ende i landet som kan ta emot så många slag i ansiktet utan en skråma.
Det betyder förstås ingenting. Slagen kan ha träffat på ett sätt som gjorde att de inte lämnar märken. De våldsamma nazisterna kan ha haft knytnävar mjuka som bomullstussar. Det kan rentav vara så att Mathias Wåg faktiskt är en av landets starkaste och mest hårdhudade karlar. Men ingen kan neka till att det här kommer mycket lägligt för Expo, och även för Vänsterpartiet och Miljöpartiet, i en tid då antisemitisk islamism manifesteras dagligen och stundligen och de själva väljer att vara så tysta de kan om det eskalerande hatet mot judar.
Jag påstår inte att de verkligen har fejkat alltsammans, eller hyrt in ett gäng tonårsgrabbar från något av stadens vänstersinnade kulturhus att agera nazister med svarta luvor och rödfärg. Däremot påstår jag att det är fullt möjligt att de skulle kunna göra det. Om viljan är tillräckligt stark, och om det finns tillräckligt mycket fanatism i en grupp, finns inga gränser för fantasin. Det har vi sett förr, som när hijabister fejkade en misshandel mot en kvinna i förtryckande slöja, för att väcka opinion för islamism, och när en överhettad fritös orsakade ett eko om rasism i både mediehusen och politiken, då en muslim ljög om att någon kastat in ett brinnande föremål i lokalen.
Hur stark viljan hos Expo är att flytta fokus från de reella samhällsproblemen till de betydligt mindre utbredda – det vill säga från antisemitism och islamism till nazism – vet bara Expos egna medlemmar. Men att de varit påfallande tysta efter Hamas terrorattack den 7 oktober, och är ännu tystare om de antidemokratiska krafter som sedan dess intar det offentliga rummet med sin antisemitism, råder det ingen tvekan om. Det är också något som diskuteras flitigt bland medborgarna.
”Var håller Expo hus?” sa en bekant till mig för ett tag sen. ”De pratar ju jämt om nazism och hotet mot demokratin, så varför är de så tysta nu när det är islamister ute och skriker antisemitiska slagord på gator och torg mest varje dag?”
Bra fråga.
Nu är de inte längre tysta. Det är inte Vänsterpartiet eller Miljöpartiet heller. Nu skriker de högt om terror, nazism och hot mot demokratin. Nu är det allvar!
Eftersom Expo är Expo, och genom oheliga allianser inom både den överprivilegierade medievärlden, den politiska vänstern och den organiserade islamismen skaffat sig mängder av vänner på höga positioner, får de nu allt gehör de kan önska. Sannolikt kan de suga på den här karamellen i flera veckor, så att de även fortsättningsvis kan blunda för våldsbejakande islamism och utbredd antisemitism.
Oavsett vem som egentligen stod bakom attacken i Gubbängen – och oavsett hur många av vänsterns representanter som förfasar sig över attacken – är en sak klar: Den här attacken kunde inte ha kommit lägligare för vänstern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar