Pride

HBTQ-stödet för Hamas är bisarrt
Publicerad 19 apr 2024

Det är svårt att förstå hur de som har mest att förlora på ett islamistiskt samhälle anammar Hamas propaganda utan eftertanke, skriver Magnus Norell.

Hamas är absolut inte intresserade av någon självständig palestinsk stat vid sidan av Israel. Inte heller vill de ha en stat där västerländska normer om jämlikhet och acceptans för sexuella olikheter gäller, skriver debattören.

Sedan Hamas attack på Israel – där det huvudsakliga syftet var att så brutalt som möjligt döda civila och ta gisslan – har en tsunami av antisemitism svept fram över delar av västvärlden.

Detta har tagit sig många uttryck och några av det mest bisarra är de öppna uttryck för stöd för terrorrörelsen Hamas som kommit från HBTQ-grupper och andra som säger sig vara för jämlikhet mellan könen.

Detta blir än mer osmakligt eftersom de sexuella övergreppen under attacken den 7/10 var så utbredda och även filmades av förövarna själva.

Ett exempel är Queers for Palestine som i demonstrationer hyllat Hamas ”motstånd” mot Israel även efter Hamas massaker på judar 7/10/23.

Andra exempel är från Tyskland – där HBTQ-grupper varit med och organiserat demonstrationer till stöd för Hamas på Gaza, tillsammans med det terrorstämplade PFLP:s utländska gren Samidoun – och USA där events på till exempel Columbia University och i Washington inkluderade HBTQ-grupper, både som medarrangörer och deltagare.

Hamas är absolut inte intresserade av någon självständig palestinsk stat vid sidan av Israel.

Gemensamt för dessa exempel är stöd för Hamas (som oftast blir synonymt med ALLA palestinier) och en uttalad vilja att Israel ska förintas.

Det är på rak arm svårt att hitta en organisation som slår Hamas när det gäller diskriminering, direkt våld och andra former av hot mot sexuella minoriteter. Sexuellt beteende utanför det traditionella avvisas helt och individer som upptäckts har fängslats, misshandlats och dödats.

Det kan i sammanhanget vara värt att påminna om att en hel del individer med en annan sexuell läggning än den mest förekommande, har fått sin tillflykt i det demokratiska Israel. Något som möjligen också kunde förmå de HBTQ-knutna grupperna att tänka till innan de stämmer in i den islamistiska hatkören mot Israel.

Detta är inget unikt för Hamas i och för sig. Alla andra islamistiska rörelser har samma grundläggande syn på kvinnlig frigörelse och vad som ses som avvikande sexuellt beteende.

Duperas av islamister

Så hur kommer det sig då att det under hela den tid som kriget pågått, det från tid till annan, i synnerhet i sociala medier, dyker upp upprop till stöd för Hamas och mot Israel från grupper som betecknar sig som HBTQ?

Ett skäl kan vara att det narrativ som satt sig redan från början, utmålade Israel som den ”onde” och som anklagades för övergrepp. Som sagt, antisemitismen fanns där redan och behövde inte mycket för att komma upp till ytan. Det blev därmed enkelt för många att hänga på och utan att reflektera alltför mycket, sälla sig till kören av fördömande.

Sedan finns det självklart vänsterorganisationer som sedan det kalla kriget allierat sig med palestinska grupper, i och för sig utan att alltför noga ha satt sig in i skillnader mellan olika delar av den palestinska rörelsen. Att flera av dessa vänsterorganisationer sedan lättvindigt låtit sig duperas av islamister är intressant och blir förhoppningsvis föremål för framtida studier.

Men det förklarar inte hur just de som skulle ha mest att förlora (inklusive sina liv!) på ett islamistiskt samhälle, med så lite eftertanke, anammar Hamas propaganda.

Det är naturligtvis inga problem med att säga sig vilja ha fred och ett självständigt Palestina vid sidan om Israel. Men hur det går till spelar roll.

Hamas är absolut inte intresserade av någon självständig palestinsk stat vid sidan av Israel. Inte heller vill de ha en stat där västerländska normer om jämlikhet och acceptans för sexuella olikheter gäller – och självklart är alla former av sexuella minoriteter förbjudna – och man motsätter sig absolut alla liberala demokratiska värden.

Tvärtom eftersträvas folkmord på judar och att Israel förintas. Inget av detta är okänt. Hamas har aldrig gjort någon hemlighet av sina mål.

Att i det läget tåga med sina regnbågsflaggor tillsammans med Hamasaktivister och andra som kräver Israels undergång, mord på judar och motsätter sig alla former av demokratiska rättigheter, inklusive sådana för kvinnor och sexuella minoriteter, borde åtminstone stämma till eftertanke.

Av Magnus Norell
forskare med inriktning mot terrorism, Mellanöstern och demokratifrågor

Hamasanhängarna och Malmö Pride

Efter påtryckningar från islamistvurmande krafter har allt fler artister börjat hoppa av Eurovision. Nu handlar det förstås inte om några storheter, utan om högst mediokra artister som Dotter och Titiyo, men det är uppenbart att den moraliska kompassen är en smula skev. Mest skev är den ändå hos ledningen för Malmö Pride, om det nu är så att de väljer att hoppa av för att de tar avstånd från Israel.

Nu har jag faktiskt inte läst någonstans (förutom på sociala medier där folk spekulerar ivrigt) att det är på grund av Israels medverkan som Malmö Pride drar sig ur. Men deras avhopp nämns hela tiden i samband med andras avhopp, så det är lätt att tro det. Och om det är så – om Malmö Pride tar avstånd från Israel – så är det något som är väldigt, väldigt sjukt med Prides värdegrund. Hur kan Pride-rörelsen ta avstånd från den enda stat i Mellanöstern där hbtqia-personer kan leva i fred och vara sig själva, och istället stödja Gaza, där en majoritet av befolkningen stödjer en regim som är känd för att kasta homosexuella utför höghustak?

Det är fullkomligt obegripligt, totalt självdestruktivt och ungefär lika intelligent som det skulle vara om en kyckling demonstrerade till förmån för Kronfågel.

Och vad är, i så fall, nästa steg? Att försöka arrangera en Pride-festival i Gaza eller Iran? Lycka till med det.

Om Malmö Pride istället hoppar av Eurovision för att de skräms av BDS-rörelsen och de andra Hamasanhängarna som hotar och hatar har jag dock en viss förståelse för beslutet. De här rörelserna erkänner öppet att de utsätter alla inblandade i Eurovision för påtryckningar och vem vet hur långt de kan gå med allt sitt hat? Hur lång tid tar det innan de tröttnar på att ordbajsa på sociala medier och istället manifesterar hatet med våld? Även om det kanske är judar som är prio ett på deras hatlista kommer inte hbtqia-personer långt efter.

Hatet har dock ingenting med omsorg om Gaza att göra, som de gärna vill låta påskina. Det handlar om antisemitism och inget annat. Annars skulle dessa människor ta avstånd från Hamas. Men det gör de inte. Faktum är att de så kallade ”Palestinavännerna” har för vana att faktiskt bua ut politiker och andra som tar avstånd från terrororganisationen Hamas, trots att Hamas startade kriget och utan att blinka offrar både kvinnor och barn och andra civila.

Det är raka motsatsen till omsorg om Gaza och palestinierna. Hade terrorkräken i Hamas velat sitt folks bästa hade de viftat med vit flagg, överlämnat gisslan och tagit sin medicin. Och hade ”Palestinavännerna” i Sverige brytt sig det minsta om barnen i Gaza hade de krävt Hamas omedelbara kapitulation.

Hur det kommer att gå när Eurovision går av stapeln kan ingen veta idag. Men risken finns att det blir total katastrof, med lidande och till och med död som följd. Att det hela arrangeras i Malmö, en stad där antisemitismen frodats i decennier – sen Ilmar Reepalus tid och kanske ännu längre – gör inte saken bättre.

Värst av allt är att SVT och Malmö stad har gått in i det här med öppna ögon. De vet mycket väl att Malmö är en av Sveriges mest islamistiska och västfientliga städer, men envisas med att presentera staden som en färgstark smältdegel där alla kulturer får ta plats. Men det är bara en fåfäng dröm, född av ideologiskt drivna politiker som inte ens idag, trots alla uppenbara bevis, vill erkänna att den där mångfalden de värderar så högt har visat sig vara total enfald.