Antisemitismen

Malmö har minst lika stora problem med slöddret som de har i USA men i Malmö beror det på  en oproportionerligt stor andel människor med rötter i MeNa.

KSO Malmö Katrin Stjernfeldt Jammeh anser inte att problemen med antisemitism är större i Malmö än i andra svenska städer vilket säger allt om hennes omvärldsanalys!

De tre syltryggarna (eller mesarna) i regeringen) tycker att det är förfärligt och oacceptabelt i stället för att sätta ned fötterna och stampa några gånger för att kalla in civilförsvarsministern och ge honom skarpa direktiv utan begränsningar för att åtala samtliga antisemitiska gaphalsar.

Bekämpa slöddret med alla medel!

Studentbråk kommer och går – men antisemitismens gift består

Studenterna som upprättar tältläger på amerikanska universitet är ett slags barnsoldater för Iran. Fast det begriper de inte.

De ser nog heller inte att deras tältläger och deras gapande och skrikande rent fysiskt mer påminner om tillvaron i den häxkittel till diktatur som Hamas skapat i Gaza än om de ordnade samhällen som de själva annars lever i och tar för självklara. Och som de snart kommer att återvända till.

Det riktigt otäcka med studentupploppen på de amerikanska universiteten är förstås antisemitismen som flödar genom upploppen. De flesta av studenterna begriper nog inte, även i det avseendet, vad de egentligen håller på med. Antisemitismen är ett förtryckande gift med en enorm våldspotential.

Revolterandet och tältockuperandet och demonstrerandet i sig självt är annars inte mycket att oroa sig för. Västeuropa och USA tog sig med hälsan i behåll, igenom uppsvinget för kommunismen under några år på 1960-70-talen. Den uppsjö av kommunistiska förbund och partier som stred mot varandra om vilka som företrädde den sanna kommunismen/socialismen och om vilka som kunde förolämpa Socialdemokraterna och USA bäst och mest genererade faktiskt en mängd av blivande toppersoner för näringslivet, samhällsförvaltningen och politiken.

Kommunismen var aldrig särskilt allvarligt menad hos de flesta av aktivisterna i de små förbunden och partierna. Våldet mellan dem som å ena sidan hejade på Kina och å den andra sidan på Sovjet var mestadels enbart verbalt. Vad jag minns eller vet så fanns det heller inga allvarliga anknytningar och band till de terrorligor som härjade i Tyskland och Italien under den här tiden.

Antisemitismen är annorlunda. När den invandrade antisemitismen möter den alltid slumrande antisemitismen i vänster- och högerextrema grupper i Västerlandet så är steget över till våld och terror inte särskilt långt. Säkerhetspolisen runt om i EU och USA håller förstås koll på de här miljöerna och på de värsta personerna. Men det finns en uppförsbacke. Personer som Magnus Ranstorp och Sameh Egyptson med flera har ju fått kämpa i snart nog decennier för att deras varningar om den politiska islamismens faror ska tas på fullt allvar. Många vill inte se världen som den ser ut.

Studenterna i USA går snart hem till sig när maten sinar och ölen tar slut. Kanske får vi i Sverige också en släng av studentradikalismens tältprojekt. Det överlever vi nog. Men antisemitismen är värre. Den måste slås tillbaka hårt, varje gång och varifrån den än kommer.