Ukraina

WIKIPEDIA om Majdan-revolutionen i Ukraina 2013.

WIKIPEDIA om Ukrainas historia

Det är lätt att, i skenet av Putins härjningar, glömma att Ukraina är ett korrumperat samhälle med tendens att lösa konflikter med väpnat våld och brutal statsrepression.

Ukrainas historia

I det som idag är norra Ukraina grundades i slutet av 800-talet Kievriket som blev ett mäktigt furstendöme. Från 1200-talet hamnade området under först mongolisk och senare polsk och litauisk överhöghet. Från 1600-talet var det ryssarna som dominerade, och 1922 blev Ukraina en del av Sovjetunionen. Ukraina drabbades av utbredd svältdöd och hårt förtryck under sovjetledaren Josef Stalin på 1930-talet, och under andra världskriget dog miljontals ukrainare i krig, umbäranden och utrensningar.


Områdets äldsta historia

Tidigt i historien svepte olika ryttarfolk fram över de stäpper som idag utgör Ukraina. På 800-talet f Kr kom det första orientaliska ryttarfolket, kymrerna, som sedermera avlöstes av skyterna och sarmaterna. Samtidigt började sjöfarare slå sig ned längs Svarta havets kust. Det finns spår av grekiska bosättningar från 600-talet f Kr.

Slaviska stammar började bosätta sig i området från 600-talet efter Kristus. På 800-talet uppstod den första statsbildningen. Enligt Nestorskrönikan grundades Kievriket (Kyjivska Rus) i norra Ukraina år 862 av furst Oleh (Oleg på ryska), nära vän till den nordiske vikingen Rurik. Oavsett om det var vikingar som grundade riket eller inte spelade vikingarna en viktig roll i Kievs tidiga historia, eftersom riket låg längs deras handelsleder mellan Nordeuropa och Konstantinopel.

När furst Volodymyr (Vladimir på ryska) antog kristendomen från Östrom år 988 blev Kievriket ett av östra Europas viktigaste politiska och andliga centrum. Det främsta byggnadsminnet från denna tid är Sofiakatedralen, byggd med Sofiakyrkan i Konstantinopel (Istanbul) som förebild. Relativt snart började dock en nedgångsperiod till följd av att de nord-sydliga handelsvägarna minskade i betydelse. Slutet kom 1240, då mongolerna intog Kiev.

Polskt välde

De västra delarna av riket, däribland furstendömena Galizien och Volhynien, behöll ett visst mått av självstyre fram till 1340 då de föll under polsk överhöghet. I takt med att mongolväldet föll sönder införlivades de centrala och östra delarna i först Litauen och sedan Polen.

Den ukrainska adeln antog polska seder. Många privilegier förutsatte konvertering till katolicismen. Det polska systemet med gods och förläningar spred sig till Ukraina och medförde att de tidigare fria ukrainska bönderna blev livegna. Det ledde till sociala spänningar mellan polacker och ukrainare.

I det läget kom kosackerna att spela en avgörande roll. Kosackerna var bönder som hade flytt livegenskapen och slagit sig ned i sydöst, bland annat kring floden Dnepr. Konflikter med de polska härskarna blev oundvikliga.

Det första kosackupproret ägde rum 1591. Konflikterna kulminerade 1648, då kosackernas ledare (hetman) Bohdan Chmelnytskyj ledde ett uppror mot den polska överhögheten. Det medförde att kosackerna på kort tid kunde etablera kontroll över större delen av Ukraina. Chmelnytskyjs segrar åtföljdes av grymma förföljelser av polska adelsmän och präster samt judar. Kosackerna behövde dock en allierad i kampen och ställde sig därför 1654 under Moskvafurstens beskydd.

Ryskt välde

Beslutet förde Ukraina in i den ryska sfären. Den omedelbara följden blev ett krig mellan Moskva och Polen, vilket slutade med att fred slöts över de ukrainska kosackernas huvuden. Vid freden 1667 delades Ukraina så att området öster om Dnepr samt Kiev tillföll Ryssland och återstoden gick till Polen. Den efterföljande nedgångsperioden kallas ”ruinen” i ukrainsk historieskrivning.

Ett sista försök att hävda Ukrainas självbestämmande gjordes av hetmanen Ivan Mazepa, som slöt förbund med den svenske kungen Karl XII mot Ryssland i hopp om att uppnå oberoende för ukrainarna. Företaget slutade i nederlaget vid Poltava 1709, då Ryssland besegrade Karl XII:s armé. Därefter stärkte Ryssland gradvis greppet över Ukraina.

Den ryska erövringen av östra Ukraina följdes av fortsatt rysk expansion västerut. Efter Polens delningar 1793 och 1795 erhöll Ryssland merparten av de ukrainska områdena väster om Dnepr utom Galizien, som tillföll Österrike. Ryssarna fortsatte även söderut. År 1783 besegrades Krimkhanatet, en rest från det forna mongolväldet. Den ryska överhögheten bekräftades genom att ryssarna grundade nya städer vid Svarta havet: Odessa, Nikolajev (nu Mykolajiv), Cherson och Sevastopol. Ryska nybyggare skickades till södra Ukraina för att odla upp den tidigare folktomma stäppen. Även andra folkgrupper uppmuntrades att bosätta sig där. Många var tyskar, men det fanns också en liten grupp svenskar som förvisats från Dagö i Estland. Ännu idag bor dryga hundratalet svenskättlingar kvar i byn Zmijivka (Gammalsvenskby).

Ukrainsk nationalism

Det nationella återuppvaknandet i den ryska delen av Ukraina började i mitten av 1800-talet. Den ukrainska intelligentians första försök att utmana det ryska styret slutade med att deltagarna greps och deporterades. Samtidigt pågick inom intelligentian, den bildade klassen i samhället, en dragkamp mellan dem som kämpade för ukrainarnas frigörelse och panslavister, det vill säga personer som betonade de slaviska folkens gemensamma intressen. Även i Galizien i väster väcktes nationalistiska känslor bland ukrainarna. Staden Lviv och dess universitet blev centrum för den ukrainska nationalismen.

Industrialiseringen i den ryska delen av Ukraina i slutet av 1800-talet medförde stora sociala förändringar: inflyttning till städerna, uppkomsten av en arbetarklass samt en förstärkt förryskning. År 1876 förbjöds undervisning på ukrainska och utgivning av ukrainska böcker och tidskrifter. Detta förbud upphävdes efter 1905 års revolution i Ryssland.

Efter februarirevolutionen i Ryssland 1917, då tsaren abdikerade, väcktes tankar på en oberoende ukrainsk stat. Redan i mars bildade representanter för olika politiska rörelser en provisorisk folkförsamling, Centrala rådet. Kommunisterna, då kallade bolsjevikerna, anslöt sig något senare.

Sedan bolsjevikerna gripit makten i Ryssland genom oktoberrevolutionen samma år bildades en ukrainsk sovjetregering i staden Charkiv i öster. Centrala rådet i Kiev utropade å sin sida Ukrainas självständighet den 22 januari 1918. Det blev upptakten till ett förvirrat inbördeskrig, som slutade med freden i Riga den 18 mars 1921, då Ukraina delades. Polen återfick Galizien och Volhynien, medan större delen av Ukraina tillföll bolsjevikerna. Den 30 december 1922 var Ukraina en av de fyra republiker som grundade Sovjetunionen.

Sovjetisk republik

Efter inbördeskriget och hungersnöden 1921–1922 blev resten av 1920-talet något av en gyllene tidsålder för sovjetrepubliken Ukraina. Kaoset tvingade fram en tillfällig reträtt från de planekonomiska principerna som sa att all egendom skulle ägas av staten. Den nya ekonomiska politiken (NEP) 1921–1928 tillät privat företagsamhet inom jordbruk, handel och småindustri. Bolsjevikerna återlämnade också en del jord som nationaliserats. Kulturlivet blomstrade, och en ny språklag gav ukrainskan företräde framför ryskan.

Allt detta fick ett abrupt slut med Stalins brutala kollektivisering av jordbruket från 1929. Då förstatligades all mark och övergick i så kallade kolchoser, som på papperet ägdes kollektivt, eller i stora statsjordbruk, sovchoser. Välbärgade bönder, så kallade kulaker, förvisades med sina familjer till avlägsna landsdelar där flertalet dog. I de bördiga jordbruksområdena i Ukraina utbröt svår hungersnöd och flera miljoner människor svalt ihjäl. Den politiska terrorn under 1930-talet krävde också många människoliv. Utrensningarna av dem som Stalin betraktade som sina fiender var mycket omfattande i Ukraina.

Vid andra världskrigets utbrott införlivades även de ukrainska områdena i Polen med Sovjetunionen. Ukrainska nationalister hoppades att den tyska invasionen av Sovjetunionen 1941 skulle ge dem tillfälle att upprätta en självständig ukrainsk stat. Ett försök att utropa självständighet krossades dock av tyskarna. Efter en tid bildades en ukrainsk upprorsarmé som bedrev gerillakrig mot både sovjetmakten och tyskarna.

Andra världskriget fick förödande konsekvenser för Ukraina. Ungefär var sjätte invånare dödades. Större delen av den judiska befolkningen förintades och flera ukrainska städer totalförstördes. Genom kriget förenades emellertid i stort sett alla ukrainska områden. Utöver de före detta polska områdena fick Ukraina Transkarpatien från Tjeckoslovakien (dagens Tjeckien och Slovakien) samt norra Bukovina och delar av Bessarabien från Rumänien.

Självständighet

Efter Stalins död 1953 inträdde ett politiskt "töväder" i Sovjetunionen under den nye ledaren Nikita Chrusjtjov. Förtrycket mildrades, men den nya andan innebar inte bara fördelar för Ukraina. Ukrainska språkets ställning försvagades till exempel genom att ukrainska inte längre var obligatoriskt i skolorna.

Den nye ukrainske kommunistpartichefen Petro Sjelest, som utnämndes 1963, försökte stärka ukrainskans ställning och försvara Ukrainas ekonomiska intressen gentemot Moskva. Men 1972 ersattes han av den hårdföre Volodymyr Sjtjerbytskyj, som såg till att hålla den ukrainska nationalismen under kontroll genom att förfölja oppositionella.

Sjtjerbytskyjs styre ledde till att de politiska förändringarna dröjde längre i Ukraina än i andra sovjetrepubliker, när sovjetledaren Michail Gorbatjov väl inledde sin reformpolitik, perestrojkan, under andra halvan av 1980-talet.

Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl (Tjornobyl) i norra Ukraina i april 1986 blev en väckarklocka. Miljoner människor utsattes för strålning och radioaktivt nedfall, vilket ledde till miljö- och hälsoproblem. Statens hantering av katastrofen bidrog till att grupper bildades som arbetade för större politisk frihet, medborgerliga rättigheter och miljöskydd.

Även kyrkan, framför allt den återuppväckta grekisk-katolska kyrkan i västra Ukraina, kom att spela en viktig roll för oppositionen mot kommunistregimen. Gruvstrejker i Donbas i öster luckrade upp det kommunistiska maktmonopolet. 1989 bildades folkfronten Ruch som paraplyorganisation för den nationalistiska oppositionen, med fäste främst i väster.

När ett första val som åtminstone till en del var fritt hölls våren 1990 fick Ruch och närstående grupper ungefär en tredjedel av mandaten i parlamentet. Det politiska klimatet radikaliserades. Parlamentets nye talman Leonid Kravtjuk, som varit en av kommunistpartiets högsta ledare, intog nu en nationalistisk hållning och närmade sig Ruch.

Ett kuppförsök i Moskva i augusti 1991, då reformmotståndare gjorde ett sista försök att stoppa Sovjetunionens sönderfall, ledde till att Ukraina förklarade sig självständigt den 24 augusti 1991. Samma månad förbjöds kommunistpartiet. Självständigheten befästes med överväldigande majoritet vid en folkomröstning den 1 december. Samtidigt valdes Kravtjuk med god marginal till president.

Den 8 december 1991 kom Ukraina, Ryssland och Belarus (Vitryssland) överens om att upplösa Sovjetunionen och bilda Oberoende staters samvälde (OSS).

Svenska

Svenska språket och svenskt medborgarskap är ett känsligt ämne för mupparna i Mp & V.

Därför har vi människor som har bott i Sverige i tio år och ändå behöver ha tolk.

Därför har vi människor som blir svenska medborgare utan att kunna svenska .

Därför har vi människor som blir svenska medborgare trots att de är kriminella.




Partierna eniga om uppdaterade Tidöavtalet – vill skärpa krav för svenskt medborgarskap. 2024-11-30

Regeringspartierna och Sverigedemokraterna har enats om ett uppdaterat Tidöavtal. Bland annat föreslås skärpta krav för att få svenskt medborgarskap, skriver partiledarna på DN Debatt. Man vill också bromsa utfärdandet av fler medborgarskap tills den nya lagen träder i kraft.

Efter den senaste tidens förhandlingar presenterar nu M, KD, L och SD sju punkter i en uppdaterad version av Tidöavtalet.

”Vi lägger nu i ännu en växel för att säkerställa att allt som vi kommit överens om genomförs före valet 2026”, skriver de fyra partiledarna på DN Debatt.

Ett av förslagen som nu läggs fram är att kraven för svenskt medborgarskap ska skärpas. Enligt Tidöpartierna vill man se fler åtgärder för att medborgarskap ”inte ska ges till personer som hotar svenska intressen”.

Vill hindra utfärdande

Innan de nya kraven är på plats ser partierna dessutom ”anledning att agera mot att medborgarskap utfärdas enligt den nuvarande lagstiftningen”, då det anses utgöra en sårbarhet för Sveriges säkerhet.

”I den mån det är möjligt ska därför åtgärder vidtas för att hindra att fler svenska medborgarskap utfärdas, fram till dess att den nya lagstiftningen träder i kraft”, skriver partiledarna.

Det framgår inte av debattartikeln vilka åtgärder som kan bli aktuella. Men enligt källor till TV4 Nyheterna kan regeringen via det så kallade regleringsbrevet instruera Migrationsverket att göra noggrannare säkerhetsprövningar, vilket gör att ärendena tar längre tid.

Migrationsminister Johan Forssell (M) kan inte bekräfta vilka åtgärder regeringen vill ta till.

”Vi tittar på olika möjligheter att skydda svenska intressen i prövningen av medborgarskap. Vi kommer att återkomma till vilka alternativ som kan vara aktuella”, skriver han till SVT Nyheter.

Brottslighet och vårdköer

Tidöpartierna har också enats om bland annat ytterligare åtgärder för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Man vill också säkra ”en snabb och kostnadseffektiv” utbyggnad av kriminalvården.

Andra punkter på listan handlar bland annat om att korta vårdköerna samt åtgärder för mer energi fram till 2035 och en snabbare elektrifiering av fordonsflottan.

Tidigare i veckan blev det också känt att partierna enats om vilka undantag som ska gälla för den omdebatterade informationsplikten, av kritiker kallad ”angiverilagen”. Överenskommelsen ses av Sverigedemokraterna som ett bakslag – samtidigt har partiet hävdat andra framgångar i förhandlingarna.

Widar Andersson: Kunskapsförbudet om det kriminella Sverige är samhällsskadligt 2024-11-30

Utrikes född tycks vara ett mindre problem.

Det är Sverige som ställer till det.

– Samhällsmodellen har varit väldigt offside, skriver Widar Andersson.

Vilka är det som sitter på våra fängelser? Vad har de för bakgrund? Ökad kunskap behövs för att kunna motverka och förhindra brottslighet i samhället. Att inte våga/vilja veta är en dålig strategi. 

Klassisk invandring och folkvandringar i stort har inga starka band till kriminellt leverne och gangsterfasoner. Tvärtom så är invandringens starkaste drivkraft möjligheten att arbeta och att tjäna pengar för att skapa sig ett bättre liv. Under rekordårens stora arbetskraftsinvandring till Sverige så var det vanliga mönstret att invandrarna arbetade mer och tjänade mer än de infödda svenskarna. 

Men invandringspolitiken ändrade gradvis karaktär. Under 1970-talet gick Sverige över till asylinvandring istället för arbetskraftsinvandring och vid början av 2010-talet avvecklades den politiska styrningen av invandringens volymer till förmån för ett rent rättsligt system där invandrarens möjligheter att bli integrerad i vårt land totalt ignorerades. 

I en krönika nyligen problematiserar Kvartals chefredaktör Jörgen Huitfeldt det svenska förbudet mot att undersöka hur många människor med utländsk bakgrund  (födda i Sverige med två utrikes föräldrar) som döms till fängelsestraff.Huitfeldt har en viktig poäng. 

Han har framförallt rätt i själva sakfrågan. Uppgifter om hur svenskfödda, utrikes födda och människor med utländsk bakgrund fördelar sig i arbetslivet och på fängelser/häkten bär på viktig kunskap för samhällsbyggandet i stort och lite mer specifikt för det brottsförebyggande arbetet. 

Det finns idag offentlig statistik över hur ofta folk med olika bakgrunder förekommer som misstänkta i brottmål. Huitfeldt citerar uppgifter från Brottsförebyggande rådet: "Det är 4,5 gånger så vanligt för en person som är född i Sverige med båda föräldrarna födda utomlands att misstänkas för brott än för en svenskfödd person med två svenskfödda föräldrar. Motsvarande siffra för personer födda utanför Sverige är 2,3. Skillnaderna är ännu mycket större när det gäller misstänkta för dödligt våld. De som fötts i Sverige av utländska föräldrar tycks i genomsnitt alltså vara klart mer brottsbenägna än de som själva är födda utomlands. Vilket på allvar borde få politiken att mer stenhårt koncentrera sig på Sverige istället för att stirra sig blind på utlänningen som sådan. Den flummiga invandringen leder till enorm segregation där den svenska samhällsmodellen har varit och är väldigt offside. 

Justitieminister Gunnar Strömmer säger till Kvartal att han kanske överväger försök att avveckla kunskapsförbudet när det gäller Utländsk bakgrund. Det är i så fall bra och klokt. Vårt samhälle har stora problem. Alla kunskaper som visar hur landet ligger behövs för ett bättre samhällsbygge. 

Angiverilagen

Demirokligan har hakat på vänsterns vulgarisering av lagförslaget om informationsplikt.

Demiroks populistiska modus operandi är att slå upp öppna dörrar, vilseleda och förvanska.

Lagen om informationsplikt är inte tagen av riksdagen och ändå ylar mupparna i miljöpartiet och vänsterpartiet om angiverilagen som om den vore ett faktum!

På tisdagsförmiddagen den 26 november hölls en pressträff på regeringskansliet där migrationsminister Johan Forssell tog emot juristen Anita Linders utredning om stärkt återvändandeverksamhet där bland annat förslaget om utökat informationsutbyte ingår.

Eller för att vinkla saken som Sveriges Radio valde att göra i sin nyhetssändning vid sextiden på tisdagsmorgonen: "Regeringens och Sverigedemokraternas utredning om att offentligt anställda ska vara skyldiga att rapportera in papperslösa till Migrationsverket och Polisen."

"Papperslösa" är ju som bekant en vänsterinspirerad identitetspolitisk beskrivning av människor som vistas i Sverige på olagliga grunder.

Vilket inte Ann-Charlotte Gavelin Rydman, ordförande för Sveriges skolledare verkar ha helt klart för sig. Hon och Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro intervjuades i Eko-nyheterna på tisdagsmorgonen. Enligt Gavelin Rydman riskerar barn och ungdomar - om de "anges" av skolpersonal - att hamna i "kriminalitet och brottslighet".

Problemet är ju att de redan är indragna i kriminalitet av sina föräldrar. De vistas utan tillstånd i Sverige.

Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro påstår för sin del att sjukvård är en "mänsklig rättighet" och att vården därför inte har något annat val än att ge vård till alla som behöver det. Vilket är ett snurrigt resonemang.

Svenska medborgare och människor med uppehållstillstånd i Sverige har rätt till vård efter behov. Det finns särskilda regleringar för sjukvården inom EU och tillfälliga besökare från andra världsdelar har givetvis möjlighet till akuta insatser vid behov.

Men att svenska skattebetalare skulle stå för hela mänsklighetens rätt till sjukvård; det är som sagt snurrigt tänkt.

Med detta väl sagt så "befriade" utredaren Anita Linder och även migrationsminister Johan Forssell kommuner och regioner från att involveras i en utökad informationsplikt. Anita Linder argumenterade för sina förslag utifrån ett effektivitetsperspektiv. Efter gedigna samråd och utredningar tillsammans med både obundna experter och med aktörer inom Migrationsverket och Polisen så förslår Linder att en handfull statliga myndigheter, (Pensionsmyndigheten, Kriminalvården, Skatteverket, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Kronofogdemyndigheten) ska ges en plikt att utbyta information om utlänningar som misstänks befinna sig i Sverige på olagliga grunder.

Enligt utredaren har Socialtjänsten redan en plikt att lämna uppgifter om Polisen frågar. När det gäller skolan har "andra myndigheter" redan i huvudsak de uppgifterna och för sjukvårdens del kan den rådande sekretessen ha haft stor betydelse för utredarens val och prioriteringar.

Johan Forssell var mycket tydlig med att alla fyra partier i Tidösamarbetet är överens om att följa utredningens förslag. Man var också överens om utredningens direktiv där det fanns en tydlig uppgift om att föreslå åtgärder - också på en rad andra områden än just informationsplikten - som på det mest effektiva sättet kan bidra till att minska skuggsamhällets utbredning i det svenska samhället.

I utredningen finns flera förslag om att stärka den inre utlänningskontrollens möjligheter att arbeta mer effektivt. Så kallad biometri - fingertryck - och beslag av mobiler kommer att underlättas för att fastslå utlänningars identitet vid till exempel medborgarskapsärenden och ansökningar om uppehållstillstånd.

Utredaren Anita Linder och statsrådet Johan Forssell framstod som mycket rationella och effektiva i jämförelse med den flummiga papperslöshetskritik som kommit från särintressen och media under de två år som utredningen arbetat. Tusen tack för det.

Jag vet inte om Demirok är korkad eller manipulativ men lutar åt det senare.

Han skriver "den så kallade informationsplikten" och fokuserar på "angiverilagen".

"Angiverilagen" är vänstermupparnas öknamn på förslaget till lag om informationsplikt och nu ägnar sig Demirok åt samma vulgära  språkbruk vilket är ohederligt och ovärdigt ledaren av Centerpartiet.

Fälldin gjorde mig till Centerpartist och Demirok vanhedrar uppdraget att leda det parti som Fälldin gjorde till statsbärande!

Jag är fortfarande medlem av två skäl:

1. Jag hoppas att Helena Lindahl snart ersätter Demirok.

2. (CENSUR).

Regeringen och Sverigedemokraterna har presenterat ett nytt förslag om utökat informationsutbyte.

Det innebär att anställda som arbetar inom kommuner och myndigheter ska bli skyldiga att meddela polisen om någon vistas utan tillstånd i landet.

Nu är utredningen klar och kommer att presenteras.


1. Förslaget
Ett av de mest omdebatterade delarna i Tidöavtalet har varit den om informationsplikten och som av kritiker har kommit att kallas för angiverilag. I utredningen som tagits fram och överlämnats till regeringen har förslag tagits fram på hur anställda som arbetar inom kommuner och myndigheter blir skyldiga att meddela polisen och Migrationsverket om någon vistas i Sverige utan tillstånd.


2. Syftet
Syftet med lagen menar Tidöpartierna är att det ska bli svårare att ”leva illegalt i Sverige”. Genom att göra det svårare att vistas i Sverige som papperslös ska skuggsamhället motverkas, menar samarbetspartierna.


3. Kritiken
Förslaget har också mött kritik, inte minst från oppositionen men även yrkesgrupper och människorättsorganisationer. Just från kritikerhåll har det nya lagförslaget kommit att kallas för ”angiverilagen”. Flera av de yrkesgrupper som kommer att beröras av lagen har sagt att den kommer att slå mot samhällets svagaste och vill undantas från den.


4. Sprickan
Redan innan utredningen blev klar fanns det en spricka inom Tidöpartierna kring just förslaget om informationsplikten. Den sprickan är mellan Sverigedemokraterna och Liberalerna. Liberalerna har velat att vissa grupper ska undantas, så som skola och sjukvård. Frågan om informationsplikten har varit infekterad mellan samarbetspartierna, så pass att Sverigedemokraterna och Liberalerna bråkade om vilka som skulle få vara med på pressträffen när direktiven till utredningen presenterades förra året.


5. Kommunernas svar
Akademikerförbundet SSR gjorde en enkät där de ställde frågan till landets 290 kommuner och 21 regioner kring hur de ställer sig till införandet av en angiverilag. Av de 195 som svarade uttryckte 44 kommuner att de är emot lagen. Bland de kommunerna fanns Stockholm, Göteborg och Malmö. 14 av 21 regioner uttryckte att de var emot lagen och majoriteten av landets kommuner samt sju regioner svarade att de ännu inte hade tagit ställning i frågan.

Styckmordet

Flashbacktråd 1

Flashbacktråd1 sidan 2915

Flashbacklänkar




Teet Härm friades i ett av Sveriges mest uppmärksammade styckmord, men anklagelserna levde kvar. På grund av hot och förföljelse har han levt nästan helt isolerat i 40 år. Ända fram till nu.

”Allmänläkaren” och ”Obducenten” var under åttiotalet och en lång tid efteråt kända begrepp på svenska löpsedlar. De åtalades för att ha mördat 27-åriga Catrine da Costa, vars kropp styckades och hittades under en motorväg för 40 år sedan. Tingsrätten friade men männen bedömdes ändå vara skyldiga till att ha styckat kroppen. Eftersom det brottet hade hunnit preskriberas och domslutet var friande kunde påståendet aldrig överklagas.

Rättsprocessen har kritiserats hårt och nu har Dokument inifrån gått igenom hela utredningen.

– Allt bygger på att en mamma påstod att hennes tvååriga dotter hade berättat att hon som ettåring hade bevittnat styckmordet. Tar man bort det orimliga vittnesmålet så faller allting, säger Dokument inifråns Dan Josefsson.

”Obducenten” omskriven som ett monster

Den så kallade obducenten heter egentligen Teet Härm, och var vid tiden då da Costa dog en rättsläkare i 30-årsåldern. Han blev under åren som följde omskriven i medier som ett monster. Han har blivit attackerad, hotad och lever fortfarande under skyddad identitet.

– Sen -85 har jag överhuvudtaget inte haft kontakt med omvärlden, säger han.

Letar efter Catrine da Costas mördare

Teet Härm har en grav hörselskada på grund av ett självmordsförsök som han gjorde under mordutredningen. Dan Josefsson har intervjuat honom fyra gånger.

– Han hoppas fortfarande på att Catrine da Costas mördare ska hittas. Varje gång han har kommit hem till mig har han haft med sig en minnessticka med material kring da Costa-utredningen som han samlat ihop i olika nätforum, berättar han.

– Något regelrätt arbete har jag inte. Man har ju aldrig kunnat släppa det och gå vidare, utan det är hela tiden det här ältandet, från morgon till kväll, säger Teet Härm i programmet.

Se hela första avsnittet av Dokument inifrån: Det svenska styckmordet på SVT Play eller i SVT1 onsdag 27 november klockan 20.00.

CATRINE DA COSTAS DÖD

1984 dog 27-åriga Catrine da Costa. Hennes kropp hittades styckad under en motorväg. Fallet blev ett av Sveriges mest omdebatterade mord, där två läkare blev felaktigt utpekade.

Teet Härm misstänktes tillsammans med en kollega för mordet. De kallades för ”obducenten” och ”allmänläkaren” i medierna, som hårdbevakade fallet.

1988 friades de för mordet, men i domskälen stod det att de ansågs skyldiga till att ha styckat kroppen. Eftersom domen var friande kunde de inte överklaga det påståendet. Senare blev männen av med sina läkarlegitimationer på grund av samma bevisning.

Männen har i efterhand stämt staten och krävt skadestånd, men nekats.

UNHRC

Förenta Nationernas organisation för mänskliga rättigheter UNHRC har en majoritet av medlemsstater som definitivt inte är några väktare av reglerna för mänskliga rättigheter!

Membership of the Human Rights Council

Membership

The Council is made of 47 Member States, which are elected by the majority of members of the General Assembly of the United Nations through direct and secret ballot. The General Assembly takes into account the candidate States' contribution to the promotion and protection of human rights, as well as their voluntary pledges and commitments in this regard.

The Council's Membership is based on equitable geographical distribution. Seats are distributed as follows:

1. African States: 13 seats
2. Asia-Pacific States: 13 seats
3. Latin American and Caribbean States: 8 seats
4. Western European and other States: 7 seats
5. Eastern European States: 6 seats

Members of the Council serve for a period of three years and are not eligible for immediate re-election after serving two consecutive terms.

With membership on the Council comes a responsibility to uphold high human rights standards. This is a criteria insisted on by States themselves when they adopted resolution 60/251 in March 2006 to create the Human Rights Council.

Human Rights Council membership around the world

By 31 December 2022, 123 UN member states will have served as Human Rights Council Members, reflecting the UN’s diversity and giving the Council legitimacy when speaking out on human rights violations in all countries:

- African states: Algeria, Angola, Benin, Botswana,Burkina Faso, Burundi, Cameroon, Congo, Côte d’Ivoire, Democratic Republic of the Congo, Djibouti, Egypt, Eritrea, Ethiopia, Gabon, The Gambia, Ghana, Kenya, Libya, Madagascar, Malawi, Mali, Mauritania, Mauritius, Morocco, Namibia, Nigeria, Rwanda, Senegal, Sierra Leone, South Africa, Somalia, Sudan, Togo, Tunisia, Uganda, Zambia.

- Asia-Pacific States: Afghanistan, Azerbaijan, Bahrain, Bangladesh, China, Fiji, India, Indonesia, Iraq, Japan, Jordan, Kazakhstan, Kuwait, Kyrgyzstan, Malaysia, Maldives, Marshall Islands, Mongolia, Nepal, Pakistan, Philippines, Qatar, Republic of Korea, Saudi Arabia, Sri Lanka, Thailand, United Arab Emirates, Uzbekistan, Viet Nam.

- Latin America & Caribbean States: Argentina, Bahamas, Bolivia (Plurinational State of), Brazil, Chile, Costa Rica, Cuba, Ecuador, El Salvador, Guatemala, Honduras, Mexico, Nicaragua, Panama, Paraguay, Peru, Uruguay, Venezuela (Bolivarian Republic of).

- Western European & others States: Australia, Austria, Belgium, Canada, Denmark, Finland, France, Germany, Iceland, Ireland, Italy, Luxembourg, Netherlands, Norway, Portugal, Spain, Switzerland, United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland, United States of America.

- Eastern European States: Albania, Armenia, Bosnia and Herzegovina, Bulgaria, Czechia, Croatia, Estonia, Georgia, Hungary, Latvia, Lithuania, Montenegro, Poland, Republic of Moldova, Republic of North Macedonia, Romania, Russian Federation, Slovakia, Slovenia, Ukraine.

Presidency and Bureau

The Bureau of the Council consists of five people - one President and four Vice-presidents - representing the five regional groups. They serve for a year, in accordance with the Council's annual cycle.

Bidrag

Över en miljon människor i arbetsför ålder i Sverige är inte självförsörjande. För att bygga ett Sverige som håller ihop måste fler människor få ett arbete. Därför tar regeringen i dag nästa steg för att införa ett aktivitetskrav för personer som får försörjningsstöd, skriver Ulf Kristersson (M) och Anna Tenje (M).

En under många år ansvarslös migrationspolitik i kombination med kravlös integrationspolitik har lett till stora problem. Arbetslösheten är nästan tre gånger högre bland utrikes födda än inrikes födda. Förra året var också ungefär 60 procent av alla som fick ekonomiskt bistånd utrikes födda.

Situationen göder inte bara ett skuggsamhälle, utan utanförskapet riskerar också att gå i arv i generationer. Det är en utveckling som nu måste brytas en gång för alla. Vi behöver ersätta bidragslinjen med arbetslinjen och ställa betydligt högre krav.

Socialdemokraternas tid vid makten präglades av bidragslinjen. Det har cementerat utanförskapet och förvärrat problemen. Det ledde fram till det integrationsmisslyckande den här regeringen nu måste hantera.

Därför gör vi nu precis tvärtom jämfört med den tidigare regeringen. Vi lägger om migrationspolitiken och går nu mot det lägsta antalet asylansökanden sedan 1997.

Vi fokuserar på ett Sverige där fler arbetar. Vi vill att fler barn ska se sina föräldrar gå till jobbet för att försörja sig själva och sina familjer.

En grundläggande förutsättning är att det finns fler jobb att gå till. Därför har regeringen under hösten lagt en tillväxtbudget, för att få fart på svensk ekonomi igen. Vi investerar i ett rikare och tryggare Sverige där företag vågar investera och växa.

Vi genomför satsningar för att fler ska kunna ta de jobb som finns, exempelvis med 11 000 fler platser inom yrkesutbildningar för vuxna. Vi stärker också stödet till personer som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Rätt förutsättningar och möjligheter är en bra början men inte tillräckligt – det handlar också om incitament och att ställa krav. Vi förväntar oss att den som har kommit till vårt land lever hederligt och respekterar våra grundläggande värderingar, rättigheter och skyldigheter. Och vi förväntar oss att den som kan jobba och försörja sig själv också gör det. Det gäller oavsett om man är född här eller om man är invandrad.

Dubbel vinst

Varje person som går från utanförskap till arbete innebär dubbla vinster för skattebetalarna när bidragsförsörjning ersätts med skatteintäkter till vår gemensamma välfärd.

Utöver skattesänkningar för alla som arbetar går regeringen nu fram med omfattande bidragsreformer som stärker drivkrafterna för arbete och integration.

För det första behövs ett bidragstak som gör det mer lönsamt att arbeta än att gå på bidrag. Det är en grundläggande princip att det alltid ska löna sig att ställa klockan och gå till jobbet på morgonen.

För det andra ska personer som kommer till Sverige gradvis kvalificera sig för att få ta del av den svenska välfärden. Det kan inte vara så att man har rätt till hela vårt generösa välfärdssystem från dag ett. Det handlar inte minst om rättvisa mot dem som idag arbetar och betalar skatt.

En ödesfråga

Och för det tredje behövs ett aktivitetskrav för den som får försörjningsstöd. Från att passivt ta emot bidrag till att aktivt lära sig svenska, för att ens kunna gå på en anställningsintervju. Eller på heltid göra insatser som är till nytta för samhället.

Det ska helt enkelt inte vara möjligt att göra ingenting, om man i grunden kan arbeta. I dag tar regeringen nästa steg för att införa ett sådant förslag och skickar ut det nya förslaget på remiss.

Att ställa krav är att bry sig. Alternativet är att låta människor som befinner sig i utanförskap stanna kvar där och i värsta fall att det går i arv till nästa generation. För oss är det inget alternativ.

Att arbetslinjen vinner över bidragslinjen är en ödesfråga för Sveriges framtid. Och får man samhällets hjälp med bidrag ska man också ge någonting tillbaka.

Islam

 

Nedanstående skrev jag på Sveriges Radios hemsida 1/9-2010.

Mats Svegfors som skrev repliken var då VD för SR och hävdade att jag hade fel eftersom hans svärson var muslim och en god människa; – ett fullständigt idiotiskt argument!

Tre veckor senare avled mitt barnbarn Jonny vilket gladde de muslimska debattörer som hade bemött mina åsikter.

Högerklicka på texten i bilderna och

välj ny flik för bättre läsbarhet

Enligt min ringa mening finns det inga regler för hur man ber inom buddhismen och kristendomen medan bönen i islam är strikt reglerad 

Högerklicka på texten i bilderna och

välj ny flik för bättre läsbarhet

Fri(hets)märken för ett civiliserat samhälle.

Hur många islamdominerade samhällen

tillåter dessa ideal?

Fibonacci & Fi (Phi)

 Fibonaccis talserie

Why does the center of a sunflower develop in such a fascinating way? The answer can be traced back to the 13th century Italian mathematician Leonardo Fibonacci. In his 1202 book Liber Abaci, he proposed this hypothetical mathematical problem: How many pairs of rabbits would be produced in a year, starting with one breeding pair, and adding their subsequent breeding offspring pairs each month. The solution reveals the sequence 1,1, 2, 3, 5, 8, 13, 21, 34, 55, 89, 144. Each new number is attained by adding the previous two numbers. This is the Fibonacci Sequence — and can continue ad infinitum beyond the rabbit explosion!

Furthermore, if you divide each number in this sequence by the previous number, you approach what’s labeled in mathematics by the Greek letter Φ (pronounced 'fi'): ~1.618… And the higher in the sequence you go, the closer you get to the “real phi,” which actually can never be reached, because it cannot be written as a fraction —it’s an irrational number! It's been assigned the description of the “golden ratio.” (Click here to read about other methods of arriving at the golden ratio.) 

The crisscrossing spirals we see in the center of the sunflower create a pattern of densely packed seeds with no gap between them, creating the most systematic arrangement to maximize the sunflower’s chances of reproductive success. These overlapping “golden spirals,” (technically called parastichies) happen to be adjacent Fibonacci numbers — typically 34 clockwise and 55 counterclockwise; the larger number divided by the smaller results in the golden ratio! And the “golden angle” describes the spatial relationship of each seed to its neighboring seed. (Scroll down in this link to see an animation of a sunflower’s seed formation.) As a non-mathematician, I'm simply satisfied to know that the Fibonacci sequence in nature reflects a robust and efficient method of growth, ultimately perpetuating the particular species — and creates a mystifying, yet stunning beauty.

I snapped this photo in a sunflower field along a highway in eastern North Carolina on August 4, 2024. A Fibonacci number can almost always be seen in the number of petals in a flower — I count 34 in my picture! The golden ratio can also be observed in other natural phenomena, such as pinecones and pineapples, and approximated in others, including hurricanes and galaxies. It was described as the Divine Proportion by Leonardo Da Vinci as early as the 1500s in the comparison of proportions of human body parts.

There's such an admiration for this mathematical phenomenon that Fibonacci Day is celebrated annually on 11/23 (November 23) — the first four numbers of the Fibonacci sequence!

Demirok epilog akt 1

Muharrem Demirok; Jag känner ett starkt förtroende”

Donald Trump; "Var alltid redo att attackera, förneka alltid allting och medge aldrig någonsin ett nederlag".

Bagdad Bob; " "No I am not scared and neither should you be!"".

Diskussionen om vilken väg Centerpartiet ska ta har tagit fart under hösten – och blivit allt mer infekterad internt, har Expressen rapporterat under veckan.

Att C-ledaren Muharrem Demirok har dragit i gång en förankringsprocess, där han efterfrågar ett mandat för Magdalena Andersson (S) som partiets statsministerkandidat inför valet 2026, har lett till kraftiga reaktioner internt.

Men till skillnad från tidigare handlar det inte längre bara om synen på samarbete med Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna, erfar Expressen.

– Det här är en ledarskapsfråga nu, säger en mycket central företrädare.

Muharrem Demiroks framtid som partiledare står på spel. Och kritiken kommer på bred front, även från personer som tidigare stöttat honom.

– Det här går inte längre, säger en av dem.

Källor som Expressen talat med säger att de fått nog av Muharrem Demiroks sätt att styra partiet. Det finns en besvikelse över att han har svårt att vinna stöd hos väljarna, men också kring hans personliga egenskaper.

Demirok beskrivs som idéfattig och dålig på att lyssna, som en person som tar kritik personligt och har en tendens att bli aggressiv i sin retorik, när han möts av motstånd.

– I hans värld är du alltid med eller emot Murre, säger en centerpartist som tidigare stått bakom honom.

Personer i C framhåller att irritationen kring ledarskapet skiljer sig åt över landet och beror på hur nära relation man har till partiledningen.

De som jobbar nära Muharrem Demirok, i partistyrelsen och riksdagsgruppen, är i första hand kritiska till hur han agerar.

Ute i partilandet handlar det snarare om hans låga förtroende hos väljarna och partiets svaga opinionsstöd. Man befarar att C kan tappa stort i valet 2026, och att partiets företrädare kan förlora sina positioner. Det är särskilt känsligt nu, i en tid när partiet håller på att spika sina listor och topplaceringar inför nästa val.

Det finns också personer som säger sig vara personligt besvikna på Muharrem Demirok.

De menar att han som ny partiledare verkade vilja öppna upp partiet, som under Annie Lööfs sista år som C-ledare blev allt mer slutet. Nu, menar man, toppstyr även han.

Demirok beskrivs som ”mycket ifrågasatt internt” och flera Expressen pratat med utesluter inte att hans tid som partiledare kan vara på väg att rinna ut och att han ”kan tvingas bort”.

Att EU-parlamentarikern Abir al-Sahlani under måndagen gick ut till stöd för Muharrem Demirok och krävde att de som inte håller med honom ”lämnar partiet” har också slagit tillbaka. Internt har det tolkats som att hon agerat på uppdrag av partiledaren.

Medlemmar i landet uppges ha vänt sig till partiet med sin besvikelse. Anton Sauer, gruppledare för C i Malmö, är en av dem som reagerat.

– Jag tycker att det är ett ofantligt övertramp att man går ut på det sättet och uppmanar partikolleger att avgå eller lämna sina uppdrag om man inte håller med. Det säger ju något om vilken stämning man vill ha i partiet, säger han.

Men också att partistyrelsen, på Muharrem Demiroks uppmaning, tagit ställning i regeringsfrågan till Magdalena Anderssons fördel har retat upp Anton Sauer. Detta eftersom partiledningen innan dess uppmanat C-distrikt runtom i landet att diskutera partiets vägval.

– Det blir någon typ av skendemokrati. Man låtsas att min åsikt betyder någonting och jag ska lägga en massa av min fritid på detta, och delta i dessa träffar för att diskutera vägvalet, när man redan bestämt något över våra huvuden.

Det är samtidigt långt ifrån alla som är kritiska. Flera tunga företrädare sluter upp bakom Demirok, och riktar i stället ilskan mot de interna kritikerna och deras ”krypskytte”. Några framhåller att interna diskussioner bör tas internt, inte genom media.

Men att läget är allvarligt tycks alla vara överens om. Att så många nu går ut och talar emot den egna partiledaren beskrivs som unikt.

– Vi ser början på ett inbördeskrig, varnar en central källa i partiet.

De närmaste veckorna, kanske dagarna, ses som avgörande för Muharrem Demiroks framtid som partiledare.

Muharrem Demirok vill inte kännas vid kritiken som nu riktas mot hans ledarskap. C-ledaren vill inte heller kommentera vad som sades på partistyrelsemötet.

– Det är svårt att bemöta anonyma källor. De får gärna visa hur de ser på vägen fram. Jag försöker förhålla mig till verkligheten.

Han gör samtidigt klart att frågan om vilken statsminister Centerpartiet tänker stödja är avgjord i och med Moderaternas samarbete med SD. Enligt Demirok är det Ulf Kristersson (M) som ”stänger dörren till Centerpartiet”.

– Det är inte jag som gör det valet, säger han.

Har du mandat från partiet att ta ställning för Magdalena Andersson?

– Att säga nej till Sverigedemokraterna, det är ett mandat jag har extremt starkt. Var jag än kommer i landet hör jag det, den dörren ska inte ens gläntas, säger Muharrem Demirok.

C-ledaren Muharrem Demirok pressas om vem som är hans statsministerkandidat

Att Centerpartiets interna diskussioner kommit ut i offentligheten tycker Muharrem Demirok inte om. Samtidigt är han tydlig med att partiet måste ”landa i en inriktning” för att få politiskt inflytande.

– Ulf Kristersson stänger dörrar. Då kan inte centerpartister stå utanför som tiggare och vänta på att han ska öppna den, säger C-ledaren.

Regeringsfrågan har seglat upp som en ny kris för Centerledaren Muharrem Demirok som fått intern kritik för att han ska ha satt ner foten kring vem som är partiets statsministerkandidat – trots att det är länge kvar till nästa val.

Enligt Expressen handlar den interna kritiken om att Demirok har tagit ställning för Magdalena Andersson (S) som statsministerkandidat på ett möte med partistyrelsen. Där ska han ha velat nå ett beslut trots att flera ledamöter lämnade mötet.

I onsdagens Aktuellt får han frågan om Andersson är Centerpartiets statsministerkandidat.

– Vi har inte fattat några sådana beslut. Varken i fredags eller tidigare än så, det finns inga sådana beslut.

Trots skarp intern kritik känner Muharrem Demirok att han har ett orubbat förtroende från medlemmarna att leda partiet. Att interna diskussioner nu blivit allt mer offentliga tycker han inte gynnar partiet.

– Det skadar det förtroende som byggt vår folkrörelse så stark.

Själv menar Muharrem Demirok att hans dörr alltid varit öppen och att han träffar andra centerpartister ofta.

– Då blir det illa när kritiken kommer anonymt. Man tar ifrån medlemmarna möjligheten att vara med och påverka. Man skapar en situation där tilliten brister i vår folkrörelse.

Samtidigt är Demirok tydlig med att Centerpartiets sakpolitik ska vara vägledande framåt och att man som parti ”måste landa i en inriktning” för att få inflytande efter lång tid i opposition.

– Det gläder mig att Andersson säger att hon kan samarbeta med alla partier utom Sverigedemokraterna . Det är ett positivt besked, säger Demirok.

– Ulf Kristersson stänger dörrar. Då kan inte centerpartister stå utanför som tiggare och vänta på att han ska öppna den. Vi har ryggrad och väntar inte bara på att andra ska släppa in oss, fortsätter C-ledaren.

Han menar att det inte bara är hans vägval som spelar roll framåt – även Moderaterna måste göra ett val. Bryter man SD-samarbetet är C öppna för samtal.

– Men Kristersson surrar sig hårdare och hårdare fast vid SD. Det är uteslutet att ta en diskussion i det läget, säger Demirok.

Katter

 

Forskare slår fast: Alla katter är psykopater

En studie visar att vanliga tamkatter bär på äkta psykopatiska drag.

Katten är Sveriges vanligaste husdjur. Vi gillar dem för deras självständighet – och det sägs att vår vilopuls sjunker när vi klappar en katt som spinner. Historiskt har katten också varit viktiga för att hålla sorkar och möss borta från våra skafferier. Ett riktigt toppendjur, med andra ord!

Men allt är som vanligt inte guld och gröna skogar med det vi älskar här i livet, visar ny forskning.

Din katt är förmodligen psykopat

Det är forskare vid Liverpools universitet som i en studie slagit fast att de allra flesta katter befinner sig i spektrat för vad som skulle klassas som psykopati. I alla fall om man bedömer dem utifrån ett mänskligt psykologiskt perspektiv. Katter besitter precis rätt typ av "djärvhet" och "elakhet" och "hämningslöshet" som en mänsklig psykopat.

Studien gjordes på 549 deltagare och deras respektive katter. Genom att ställa 46 frågor till kattägarna om deras katters beteenden kunde forskarna komma fram till spännande psykologiska slutsatser. Svaren angavs i skalor mellan 1-5 – där 1 var "Beskriver inte min katt" och 5 var "Beskriver min katt väldigt bra."

"Torterar sina offer innan de dödar"

Bland annat fick kattägarna frågan om hur mycket, på en skala, som deras katter torterar deras offer istället för att döda dem på en gång. Där hade en stor majoritet av deltagarna svarat på den högsta poängskalan.

"Jagar bort andra"

De fick också frågan om på vilken skala deras katter dominerade sina revir (läs: jagar bort "inkräktare"). Även här var det många som kände igen sin katts beteenden.

"Avskräcks inte av straff och tillsägelser"

Man frågade även kattägarna på vilken skala deras katter löd tillsägelser eller straff, och kom fram till att katter överlag inte avskräcks av straff på samma sätt som till exempel hundar.

"Jamar eller låter högt utan någon anledning"

Har din katt jamat och låtit högt utan synbar anledning? Studien slog också fast att detta var mycket vanligt bland tamkatter.

Så förklarar forskarna de psykopatiska dragen

Det faktum att alla katter besitter rent psykopatiska drag förklarar forskarna med deras djuriska instinkter.

"Det är troligt att alla katter har ett visst drag av psykopati eftersom det kunde hjälpa deras förfäder att komma över basala behov, så som mat, revir och parning", berättar en forskare i studien.