Det muslimska parlamentet

 

Obehagliga vibrationer när gatans parlament tar över på torgen

Då förtrycktes vanligt folk i Sverige av stat, lagar och skatter.

(Visst finns det en och annan som fortfarande känner så.)

– Men i stort har vi lämnat det stadiet bakom oss, skriver Widar.

Här ser vi en bild från demonstrationen på Sergels torg i Stockholm på söndagen. Folkbladets Widar Andersson kände "obehagliga vibbar" när han gick förbi. Inte inför firandet i sig. Högst begripligt att en förtryckares flykt firas. Men det är något obehagligt med folkmassor som larmar och skriker ramsor på språk man inte känner igen och som liksom andas mer av utanförskapets "gatans parlament" än av hygglig svensk demokrati.

I söndags eftermiddag gick jag genom de centrala kvarteren av Stockholm för att ta mig till Centralstationens utbud av tågavgångar mot Norrköping. På Sergels torg var det ett jäkla och obehagligt, hotfullt, rökigt och störande oväsen. På ytan framstod det som en av de numera vanliga demonstrationerna för Hamas och Hizbollah. Samma arabiska skrik och ramsor, samma militära trummor och ett väldigt flaggviftande. Senare förstod jag att det var syrier som har flyttat till Sverige som samlats för att fira att Syriens diktator Bashar al-Assad har tvingats lämna landet. Enligt uppgift har diktatorn och hans familj fått politisk asyl i Ryssland.

Jag kan förstå att syrier firar. Al-Assad familjen har plågat och förtryckt folk i ett halvt sekel. Frågan är förstås om det också finns anledning att fira de islamistiska terrorgrupper som för tillfället tycks ha tagit över landet? Antagligen inte. Osvuret är förstås bäst. Att det plötsligt skulle uppstå något som liknar en västlig demokrati i Syrien är dock hur som helst otänkbart. Vilket väl antagligen är det som skapar de obehagliga vibrationerna från många av de Mellanösterndemonstrationer som har blivit en del av gatubilden i dagens Sverige.

Tillställningarna vibrerar av stämningar från det slags gatans parlament som är en väsentlig del av Mellanösternregionens problem. Enorm korruption, spritt privat våldskapital, religiös politik, fattigdom, antisemitism, hederskulturer och analfabetism håller folket nere. Det är förstås inget speciellt för Mellanöstern. För inte så länge sedan levde många vanliga svenskar under liknande ok. Frigörelsen kom genom gedigen folkrörelseorganisering som bäddade för vettiga och demokratiska partier som steg för steg omvandlade staten från något som kunde besjungas som i Internationalens fjärde vers: "Båd stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner" till en demokratisk välfärdsstat.

Det är bara att hoppas att det etableras en hyggligt human och religiöst nedtonad stat där människor kan leva utan iranska moralpoliser och utan ryska stridsflygplan. Några av ondskans axelmakter i vår tid - Iran och Ryssland - har tappat en allierad när Bashar al-Assad nu har lämnat styret i Syrien. Vilket förstås är positivt för syrier och kanske också för folket i Gaza och Libanon. Ett försvagat Iran kan få svårare att finansiera terrorgrupperna Hamas och Hizbollah vilket ju är det som kanske kan pressa fram fred och återuppbyggnad för de arma folken som lever under terrorvälde. Men som sagt; demokratin står inte och bankar på dörren. Men det kan steg för steg bli lite bättre. Och kanske slipper vi på sikt att gatans parlament styr och ställer på våra offentliga platser.