En mycket chic tidskrift för intellektuella kommer ut i New York och heter följaktligen The New Yorker. Läsarna är unga, högt utbildade och superinne människor med moderna uppfattningar. Tidskriften har stil. Till exempel har den infört en troligtvis unik grammatikalisk innovation, nämligen tremat som normalt inte existerar i engelska språket. Ett trema är en vokal med prickar, till exempel ë, vilket används för att markera att två närstående vokaler ska separeras i uttalet, typ Citroën. Därför skriver The New Yorker reëlection och coöperate. Det är nästan franskt mondänt. Läsarna reser ofta till Paris eller så besöker de en alldeles gudomlig sushibar som ligger på andravåningen till en före detta fabriksbyggnad på Herald Square. Guy Allen är restaurangchef, du känner kanske honom?
Läsekretsen hatar Donald Trump.
Nästan alla jag träffar i Sverige hatar också Donald Trump så att tidskriftens läsare spyr när de tänker på den presidentvalde är nog inte så konstigt. Men jag var för några år sedan på ett fint kalas i New York och upptäckte då att bemärkta amerikaner kan hata som ingen annan. Och då talar jag ändå om ett socialt skikt som är tränat att förakta andra människor utan att med en min avslöja sina känslor.
Här är några utdrag ur ett nummer av tidskriften som publicerades några veckor efter presidentvalet. På omslaget syns den gråsvarta silhuetten av en ondskefull, tjurliknande mänsklig varelse med ostyrigt ondulerande hår och buskiga ögonbryn.
Många amerikaner kan inte fullt begripa hans karaktär, hans ondskas dimensioner. Det är omöjligt för dem att suga i sig det hot han utgör mot internationella allianser och nationella institutioner, hans förakt för sanning, vetenskap, pressen och för så många av hans kompatrioter.
Det finns inte längre någon ursäkt för att inte förstå vad en omvald (”reëlected”) Trump kan ställa till med. Massutvisning av papperslösa. En statsapparat som fylls med medelmåttor vars främsta egenskap är lojaliteten mot den Store Ledaren. Hånfull överlägsenhet mot klimatpolitik, mänskliga rättigheter och vapenkontroll. En försvagning av NATO. En alltmer reaktionär Högsta Domstol. En attack mot pressen. Och detta är inga lösa påhitt av en paranoiker. Detta är hans löften från valkampanjen.
Justitieråden i Högsta Domstolen kan införa drakoniska regler för att stoppa aborter som kanske inte förbjudits i respektive delstat. Till exempel kan de börja tillämpa Comstocklagen från 1873 som kriminaliserar transporter av abortrelaterad utrustning.
Hoppet är att den djupa statens egenintressen, byråkratins långsamhet samt pressens och domstolarnas opålitlighet ska få stopp på Trump:
Fördelen med den federala statens byråkratiska tillväxt är att det behövs briljant orkesterledare för att åstadkomma något som märks – en förmåga som en ombytlig, kroniskt felinformerad fastighetshandlare inte rimligtvis besitter. Man hade väntat sig att det giriga och alltmer reaktionära etablissemanget hos Republikanerna skulle lägga band på Trumps impulser och dingla tillräckligt med förströelser inför hans ögon för att förhindra honom från att helt inrikta sig på sina sant destruktiva mål… Han har blivit mer och mer manisk genom åren men nu är han en maniker med ett uppdrag och ett ärende… Under de senaste månaderna har han spridit vridna och rasistiska lögner och gjort oanständiga och obscena kommentarer och gester.
Framför allt är han nog en fascist:
Putin och Trump är båda två faktiskt fascister. De använder ordet om andra vilket är bara ett försök att förvilla… En fascist behöver bara kunna berätta historier. Dessa behöver inte på något sätt ha någon kontakt med den externa verkligheten. En fascist behöver bara känna auditoriets puls och hålla kvar vid den. Detta kan tränas fram, som hos Hitler, eller spontant väckas till liv genom trial and error, som hos Trump.
Det finns ingen ond egenskap som Trump saknar och knappt någon god egenskap som han besitter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar