Ärkebiskopen och islam

Varför svarar inte ärkebiskopen?

Sameh Egyptson Teol. dr, i interreligiösa relationer

27 Mars 2025

Hög tid att kyrkans ledning tar ansvar och inleder en transparent och oberoende granskning av sina samarbeten med islamistiska organisationer

Kyrkans ledning verkar fortsätta att undvika att ta itu med allvarliga frågor genom att sticka huvudet i sanden, trots både intern och extern kritik. Trots uppmaningar från bland andra Kyrkans tidnings tidigare ledarskribent Jonas Eek, har ingen granskning inletts av det destruktiva samarbetet med islamistiska organisationer.

Under senare tid infann sig en viss optimism när ärkebiskopen Martin Modéus i Kyrkans tidning framhöll att kritik alltid är en gåva. Detta skedde i samband med debatten om Ibn Rushds stoppade bidrag från Folkbildningsrådet. Dock undvek ärkebiskopen att ge ett tydligt svar om framtida samarbeten med Ibn Rushd och visade ingen vilja att granska organisationen. I en artikel i Expressen påpekade ärkebiskopen också att det råder en utbredd okunskap om religion och tro i samhället. Detta tolkades av mig och andra som en öppenhet för självrannsakan och en vilja att lära av tidigare misstag.

Det nya, mer reflekterande tonläget hos kyrkans ledning uppfattade jag som konstruktivt och potentiellt banbrytande. Inspirerad av denna förändring skrev jag ett öppet brev till ärkebiskopen där jag uttryckte mitt stöd för hans initiativ att öka kunskapen om islam som religion och islamism som politisk ideologi. Tidigare hade jag mött hinder när jag försökte framföra mina åsikter om Svenska kyrkans samarbeten med islamistiska organisationer, bland annat vid ett föredrag i Färingsö församling.

Uppmuntrad av denna förändrade attityd skickade jag också en kopia av min avhandling till ärkebiskopen tillsammans med det öppna brevet. I brevet redogör jag för de felsteg som nyckelpersoner inom kyrkan har tagit i interreligiösa relationer. Brevet spreds flitigt på sociala medier och publicerades även i en tidning. Jag uttryckte förhoppningar om att få samtala med ärkebiskopen om avhandlingens innehåll. Widar Andersson kommenterade mitt initiativ på Folkbladets ledarsida och beskrev ärkebiskopen som en seriös person med potential att föra en meningsfull dialog.

Vid kyrkomötet i Uppsala hoppades jag få en reaktion på mitt brev, men ärkebiskopen undvek att tala med mig. När jag insisterade på ett samtal svarade han kort att han inte hade tid. Sedan dess har jag inte hört något från ärkebiskopen, och Widar Anderssons uppmaning verkar inte ha fått någon effekt. Svenska kyrkans ledning fortsätter att vara tyst. Ingen granskning har inletts, och samarbetet med islamistiska nätverk fortsätter som om inget har hänt.

Här är tre exempel på samarbeten som bör ifrågasättas:

I Stockholm fortsätter Svenska kyrkan sitt samarbete med Islamiska förbundet. Stockholms biskop, Andreas Holmberg, har gett legitimitet åt och normaliserat förbundets representanter, inklusive dess ordförande Mahmoud Khalfi, i bland annat ett dialogprojekt.

I Göteborg ser Svenska kyrkans företrädare Henrik Frykberg och Emanuel Furbacken inga problem med Göteborgsmoskén, som flera gånger har kritiserats för sin syn på kvinnor. Detta enligt en debattartikel i GP om användning av det som tidigare var Hammarkullens kyrka.

Linköpings biskop Marika Markovits och Maria Kjellsdotter Rydinger, interreligiös handläggare på kyrkokansliet i Svenska kyrkan, ger legitimitet genom att ingå i en organisation som leds av Helena Hummasten, tidigare ordförande för Sveriges muslimska råd. Rådet ingår i Islamiska förbundets nätverk och har drivit frågan om särlagstiftning för muslimer enligt sharia i decennier.

Under kyrkomötet i december samtalade jag med de ansvariga för dialog med muslimer i Svenska kyrkan. Ingen av dem hade läst min avhandling, trots den hårda kritiken som framförts. Kyrkans tidnings förslag om en utredning bör tas på allvar. Det är hög tid att kyrkans ledning tar ansvar och inleder en transparent och oberoende granskning av dessa samarbeten. Annars riskerar Svenska kyrkan att förlora sin trovärdighet och sitt förtroende hos både sina medlemmar och samhället i stort.

Sameh Egyptson

Teol. dr, i Interreligiösa relationer

Regeringen

 

Under de tre mus-ketörernas ledning härjar det

allahuakbar-ylande Hamas-slöddret

på våra gator och universitet!

Under de tre mus-ketörernas ledning

infiltreras vårdsystemet av "gängen"!

Under de tre mus-ketörernas ledning flödar

uppehållstillstånden och medborgarskapen!

Cornucopia är ymnighetshornet varur våra pensionspengar flödar till högriskprojekt som Norhvolt & Strega – två luftslott som skapades för att berika finanstrixarna Mix & Max

Hamas och universiteten

Terrorstöd och antisemitism i universitetens toppskikt

Posted By: Doku 23 mars, 2025

Ledande akademiker från flera universitet och högskolor sprider på sociala medier antisemitiska konspirationsteorier och stöd för terrororganisationer och beskriver i avhumaniserande ordalag politiker, journalister och judiska företrädare som avskum, monster och mördare. Doku har under en tid följt några professorer, docenter och andra framstående universitetsanställda som bland mycket annat ifrågasätter medias rapportering av terrorattacken den 7 oktober och kallar Hamas, Hizbollah och övriga terrororganisationer för befrielserörelser.

Iden svenska rörelse som stöder Palestina och kritiserar Israel ingår ett stort antal individer från utbildningssystemets högsta skikt, några är professorer, andra lektorer, forskare och administrativ personal. Många känns igen från de upprop och debattartiklar som samlat hundratals universitets- och högskoleanställda.

Flera av dem publicerar regelbundet inlägg och kommentarer på sociala medier om händelser med anknytning till de olika konflikterna i regionen. Anklagelser mot Israel om folkmord och ockupation blandas med kritik mot svenska politiker, medier och universitet som inte tydligt nog anses ta ställning mot Israel.

I de inläggen förekommer också olika typer av antisemitiska budskap, t.ex. att svensk media styrs av sionister och att Israel som ett led i ett folkmord riktar in sig på att döda palestinska kvinnor, och mer eller mindre tydligt stöd för Hamas och andra terrororganisationer.

Några av de personer som publicerar inläggen och kommentarerna sticker ut, både för att det som de skriver och delar är iögonfallande och för deras höga positioner inom universitets- och högskolevärlden. Vi väljer att beskriva tre av dem.

En är professor i Mellanösternstudier och mycket aktiv på X. Där delar han inlägg som stöder både terrororganisationen Hizbollahs tidigare ledare, Hassan Nasrallah, och Hamas. Han sprider också konspirationsteorier och har interagerat med en amerikansk islamist, som var aktiv i LVU-kampanjen mot den svenska socialtjänsten och som förespråkat barnäktenskap och legitimering av sexslavar.

I flera av inläggen som professorn delar lovordas terroristledaren Hassan Nasrallah:

Som vanligt hade han rätt och ni är inget annat än nyttiga idioter.

För varje dag som går ökar min kärlek och respekt för den här mannen, hans män, hans folk och hans beundrare. Vila i frid, Sayyed Hassan Nasrallah, du har bevisat att du är bättre än alla.

I ett inlägg, som innehåller en film med en rörd Nasrallah, berömmer han jemeniter för att ha donerat pengar till Gaza trots att de själva drabbades av en svält som dödade 200.000 personer.

Professorn kritiserar västerländsk media för propaganda och för att vara folkmordsstödjande sionistiska avskum eftersom de beskriver Huthirebellerna som Iranstödda och han säger om många syrier att de inte är människor utan vilda djur.

Han ifrågasätter i en tråd varför terrorattacken mot Salman Rushdie skulle bero på dennes författarskap: Rushdie är en notorisk kvinnokarl och har trakasserat unga kvinnor i årtionden – kanske var det en arg pappa, bror eller pojkvän. Låt oss inte dra förhastade slutsatser om motivet.

En annan tråd, som handlar om att Israel sannolikt inte kommer att få stöd av USA för att starta krig mot Libanon, kommenterar han med orden: folkmordsråttor som lever vidare för att kunna mörda en annan dag.

I flera fall delar han antisemitiska och andra konspirationsteorier:

israeliska patologer skördar organ från dödade palestinier,

Olof Palme och Anna Lindh mördades för att de hade kritiserat Israel,

det första israelerna gjorde efter att Ukrainas proxykrig börjat orsaka massförstörelse var att locka unga ukrainska flickor till sitt land för att våldta dem och förvandla dem till sexslavar, vilket regeringen främjade och möjliggjorde.

Professorn publicerar inlägg som stöder och lovordar Hamas, t.ex. när talespersonen Abu Obeida vänder sig till alla muslimska bröder i världen. Ett par av dem raljerar över israeliska familjers reaktioner när deras anhöriga släpptes efter att ha hållits som gisslan av Hamas:

Israeliska fångars familjers reaktion på bilderna av att kyssa huvudet på motståndskämpen Qassam. En stor pinsamhet för den sionistiska berättelsen.

Herregud, skrämmande, titta på grymheten, tvinga dem att kyssa dem på pannan, de är barbarer och måste förintas.

En annan, som är docent och ansvarig för en kulturinstitutions forskning, och som är en av dem som universitetet hänvisar journalister till för kommentarer om Israel och Palestina inom hans område, beskriver på Facebook israeler som törstande efter blod och förstörelse och Israel som ett land skapat för terror och rasism.

Han invänder mot att konflikten ska lösas med fred, eftersom palestinierna inte behöver det utan befrielse, och argumenterar för att israelerna kan flyttas till Sverige så att det blir lugnt i regionen och i världen.

I ett inlägg uttrycker han ett hot mot israeliska medborgare som befinner sig utomlands:

när sionistiska israeler reser utomlands för att sprida rasism ska de veta att vi, världens fria människor, kommer att vänta på dem.

Om Hamas säger han att det är en befrielserörelse, som valdes av folket 2006 och som har rätt till väpnat motstånd och som befriar sig från västs kolonialism och från terroriststaten Israel. Han förklarar också att Hamas och de andra motståndsrörelserna är Palestina.

När Sveriges radio avslöjar en planerad attack mot den israeliska ambassaden kallar den forskningsansvarige docenten nyheten för billig israelisk propaganda.

Han skriver i olika inlägg att Ebba Busch är en aningslös fanatiker och att statsminister Ulf Kristersson har en liten hjärna och bör förhöras av Internationella brottmålsdomstolen (ICJ).

Docenten påstår att det var den israeliska militären som låg bakom massakern den 7 oktober och att det inte finns bevis för att Hamas dödade någon vid Nova-festivalen. Han säger också att det är propaganda att hävda att Hamas då slog ned folk och att alla israeler som dödades den 7 oktober direkt eller indirekt deltagit i tidigare attacker mot palestinier.

En tredje person som utmärker sig är universitetslektor och forskare i sociologi med inriktning mot barn och ungdomar. Han skriver på Linkedin:

Israel måste upplösas och hela den israeliska vuxna befolkningen, liksom svenska politiker och media, ställas inför rätta för folkmordsbrott.

Han kallar på Facebook israeler för mördare och zionistiska monster som måste tvingas tillbaka till Östeuropa och USA, dit de kom från och sprider uppgifter om att det var Israel som självt avrättade sina medborgare den 7 oktober.

I ett inlägg ifrågasätter han varför svenska medier kallar Hamas terrorstämplad när de verkliga terroristerna är Israel och USA och han uppmanar svenska medier att inte svälja svartmålningen av Hamas.

När terrorforskaren Magnus Ranstorp lämnar kommentarer i ett reportage av Sydsvenskan, där en sjal med slagord som använts av en Hamasledare hängts på ett barn, gillar universitetslektorn ett inlägg som beskriver Magnus Ranstorp som en äcklig zionist och lägger själv till: den där jävla Magnus Ranstorp också. Fy fan. I en kommentar till en SvD-artikel kallar han också seniorprofessorn i statsvetenskap, Bo Rothstein, för zionist.

Efter att konsthögskolan HDK-Valand i Göteborg tillåtit Palestinaaktivister att husera i universitetets lokaler publicerade Göteborgs-Posten en debattartikel av Judiska centralrådets ordförande. Universitetslektorn kommenterar den på Facebook:

Den utåt så väne Aron Verständig är en mördare.

I olika inlägg om nyhetsartiklar kallar universitetslektorn utrikesminister Maria Malmer Stenergard för mördare, europaparlamentariker Alice Teodorescu en ond människa, och en judisk kvinna som tvingats lämna sin hemstad på grund av antisemitism för vidrig.

S+Mp=konkurs

Pensionärer betalar för S och MP:s hybris

Publicerad 15 mar 2025

När Northvolt nu slutligen gjort konkurs tvår Socialdemokraterna omedelbart sina händer.

Detta är extra osmakligt i fallet med Northvolt, eftersom det nu är Sveriges pensionärer som tvingas betala priset för vänsterns gröna hybris, skriver Henrik Jönsson.

Inget normalt bolag hade på så kort tid fått tillgång till så enorma resurser med så lite genomlysning som Northvolt, skriver debattören.

I sitt installationstal 2021 fastslog Socialdemokraternas tillträdande statsminister Magdalena Andersson att hon ämnade genomföra en ”grön industriell revolution” med koldioxidfritt stål och nya batterifabriker.

Detta följdes i en riksdagsdebatt av orden: ”Den våg av investeringar som sköljer över Sverige nu, med batterifabriker i norr [...] Det hade inte sett ut så här i Sverige om inte Miljöpartiet funnits i Sveriges regering och drivit på”.

Sällan har sannare ord yttrats av en socialdemokratisk partiledare, för utan regeringssamarbetet mellan S och MP hade faktiskt inte svenska skattebetalare förlorat 9 miljarder pensionskronor i Northvolts krasch.

Detta beror på att Socialdemokraterna och Miljöpartiet 2019 var så missnöjda med pensionsfondernas brist på så kallade ”gröna investeringar” att man tvingade bort trygghetsregeln som förbjöd AP-fonderna från att investera i onoterade högriskbolag – som Northvolt.

Omröstningen för att plocka bort denna spärr genomfördes med hjälp av näringsminister Ibrahim Baylan, som kort därefter började arbeta som lobbyist för den svenska Northvolt-storägaren Harald Mix, samt den tidigare utrikeshandelsministern Anna Hall – som är gift med den socialdemokratiske Northvolt-delägaren Anders Sundström.

I just detta avseende kan man lita på socialdemokratin: de skryter medan de spenderar andras pengar, och när notan väl kommer skyller de på alla andra.

Så snart denna regeländring var genomförd utövade Miljöpartiet påtryckningar för att pensionsfonderna skulle investera i hållbarhetsprojekt som Northvolt, och i en intervju samma år sa språkröret Per Bolund uttryckligen att ”om fonderna inte förstår regeringens signaler kan vi behöva rekrytera nya styrelser.”

Samtidig ägnade sig public service åt kampanjarbete för de gröna satsningarna i stället för att granska dem.

2021 fick Northvolts hyllade vd Peter Carlsson sommarprata i P1, vilket följdes av Northvolt-storägaren Harald Mix sommarprat 2023. Samma år lanserade Sveriges Television ”Den Gröna Kapplöpningen” som okritiskt hyllade Northvolt och andra gröna jättesatsningar.

Programmet följdes av en intervju där de gröna satsningarnas huvudmän lovprisades av statliga Fossilfritt Sveriges ledare Svante Axelsson – och där projektens kritiker hånades utan möjlighet att försvara sig.

Kritik likställdes med klimatförnekelse

Den mediepolitiska lojaliteten med Northvolt och de andra gröna satsningarna innebar även att kritik av projekten likställdes med klimatförnekelse. Denna hållning uttrycktes så sent som i februari av både Skellefteås socialdemokratiske kommunstyrelseordförande Lorents Burman och den miljöpartistiska kommunfullmäktigeledamoten Linnéa Öhman.

I ljuset av denna unisona hyllningskör från både politiker och journalister är det lätt att förstå att många lät sig duperas av Northvolts gröna löften. Detta gör dock inte bolagets krasch mindre skandalös, snarare tvärtom.

Politiker bär nämligen ansvaret för hur medborgarnas skattemedel förvaltas, och mediernas uppgift är att kritiskt granska hur väl de sköter detta uppdrag.

Kampanjjournalistik

Public service inte bara svek detta kritiska granskningsuppdrag, utan ägnade sig dessutom åt en form av kampanjjournalistik som aktivt försvårade kritik av de gröna projekten – vilket i sin tur möjliggjorde en politisk kapitalrullning som saknar motstycke i modern tid.

Inget normalt bolag hade nämligen på så kort tid fått tillgång till så enorma resurser med så lite genomlysning.

När Northvolt nu slutligen gjort konkurs tvår Socialdemokraterna omedelbart sina händer. När Magdalena Andersson tillfrågas om Socialdemokraternas ansvar för de nio miljarder förlorade pensionskronor som hennes regering tvingade in i Northvolt svarar hon att detta är ”helt absurt” – och partiets energipolitiske talesperson Fredrik Olovsson avkräver i stället den sittande högerregeringen ”en plan” för hur man ska städa upp den oreda de själva bidragit till att skapa.

I just detta avseende kan man lita på socialdemokratin: de skryter medan de spenderar andras pengar, och när notan väl kommer skyller de på alla andra.

Detta är extra osmakligt i fallet med Northvolt, eftersom det nu är Sveriges pensionärer som tvingas betala priset för vänsterns gröna hybris.

Av Henrik Jönsson

GP om islam

 

Vi måste hitta ett sätt att tala om islam!

Den muslimska världen lider av allvarliga tillkortakommanden. Ska islam kunna fylla en konstruktiv roll i Europa i stället för motsatsen behövs aktiva åtgärder för att få fram en moderniserad, europeisk form av religionen.

KD-ledaren Ebba Busch har fått utstå kritik efter en intervju i DN i veckan där hon slog fast islam i Europa måste praktiseras på ett sätt som är förenligt med europeiska värderingar. Hon formulerade sig drastiskt: ”Europa kommer gå förlorat” om vi inte står upp mot ett utövande av islam som är oförenligt med europeiska värderingar.

Det Busch avser är åsikter i delar av den muslimska världen, som att homosexuella förtjänar döden eller att hedersvåld mot kvinnor är legitimt, praktiker som går att hitta stöd för i den muslimska rättsskipningen Sharia.

Frågan är både komplicerad och känslig. Man bör för det första ha klart för sig att islam kan utövas och tolkas på många olika sätt. Att vara ”kulturell muslim”, som exempelvis centerledaren Muharrem Demirok beskriver sig själv, behöver inte ens innebära att du är troende. Det är snarast ett uttryck för att du är uppväxt i en muslimskt präglad miljö eller familj. Det är ett förhållningssätt som stämmer in på en stor grupp svenskar med bakgrund i muslimska länder.

Sedan finns det mer moderat troende muslimer och mer bokstavstroende. De senare brukar benämnas ”islamister”. De vill att religionen ska vara den överordnade principen i samhället. I praktiken rör det sig om en glidande skala eftersom islam inte skiljer på världslig och religiös ordning på samma sätt som kristendomen.

Det andra man behöver ha klart för sig är att islam inte är samma sak som kristendom. Det är lätt för sekulära svenskar att se all religion som varianter på samma sak. Men religioner har formats historiskt på väldigt olika sätt.

Det är inte oväsentligt att profeten Mohammed levde i en beduinmiljö som präglades av stamkrig och själv verkade som krigsherre. Detta medan Jesus var en kringvandrande profet i Romarriket som predikade icke-våld. Det är inte heller oväsentligt att Koranen bokstavligen betraktas som Guds ord medan Bibeln är en lång antologi av berättelser med olika författare.

Innehållet i de heliga skrifterna är trots det inte så avgörande som man kan tro. Av större betydelse är den historia som format religionerna. Många av de problem som i dag förknippas med islam – klaner, våld, kvinnoförtryck – är snarast uttryck för den kultur som islam växte fram inom. Islam var delvis ett försök att komma till rätta med problemen. Men precis som andra religioner tvingades islam anpassa sig till de sociala förutsättningar som fanns där religionen uppstod.

Islam bredde ut sig i länder som saknade en stark centralmakt och har därför på ett helt annat sätt än kristendomen behövt alliera sig med klanstrukturer. Islam är därför också en betydligt mer decentraliserad religion där varje imam har stort självbestämmande.

Kristendomen kom tvärtom att formas av det för sin tid urbana romarriket och katolska kyrkan blev starkt centraliserad. Kyrkan fick både möjlighet och anledning att bekämpa klanstrukturer när den expanderade.

Än mer avgörande är att kristendomen tvingats till långtgående reformer, först med Reformationen på 1400- och 1500-talen och sedan av Upplysningen på 1700-talet och välfärdssekulariseringen på 1900-talet. I merparten av västvärlden – och i synnerhet i protestantiska länder – betraktar vi i dag religion som en privatsak, något som är fullständigt onaturligt inom islam.

I en serie artiklar i Kvartal diskuterar Henrik Höjer den holländske Sociologen Ruud Koopmans, professor vid Humboldtuniversitetet i Berlin, och expert på muslimsk integration i väst. Till skillnad från islamologer, som anlägger ett texttolkande perspektiv på islam, har Koopmans studerat islam som ett socialt empiriskt fenomen.

Han påpekar att muslimska länder i dag kännetecknas av en mängd negativa indikatorer: diktatur, inbördeskrig, korruption, kvinnoförtryck och fattigdom. Det går inte att bortförklara detta med att det skulle vara västvärldens, kolonialismens eller judarnas fel – vilket är mycket vanligt att hävda i muslimska länder.

Koopmans menar att man exempelvis kan jämföra Indien och Pakistan/Bangladesh, som fram till 1947 vara samma land under brittiskt styre. Indien är idag ett betydligt rikare land än sina muslimska grannländer, respekten för mänskliga rättigheter, minoriteter och demokrati är också betydligt bättre. Ett annat exempel är Egypten och Sydkorea som hade liknande förutsättningar och ekonomisk standard, men där Sydkorea i dag närmar sig Västvärlden både materiellt och i respekten för demokrati och mänskliga rättigheter samtidigt som Egypten stagnerat i fattigdom och diktatur.

Samhällsvetenskap är inte fysik. Det är svårt att skilja ut orsakssamband. Men det är uppenbart att länder som domineras av islam i allt väsentligt klarat sig sämre än länder som domineras av andra religioner (eller som blivit sekulära). Om detta beror på att islam hindrar modernisering eller att länder med problematiska sociala strukturer varit mottagliga för islam är svårt att avgöra. Inget tyder dock på att islam varit en del av lösningen. I stället pekar det mesta på att islam låser fast människor i anti-individualistiska, kvinnofientliga, intoleranta och anti-demokratiska attityder som i sin tur leder till ekonomisk stagnation, korruption och våldsamheter.

Ett tydligt uttryck för den muslimska världens stagnation, enligt Koopmans, är hur lite böcker som trycks där eller importeras dit. Under 1900-talet trycktes fyra gånger så många böcker per invånare i icke-muslimska länder som i muslimska. Utbildningsnivån är signifikant lägre och andelen analfabeter högre i muslimska länder. Detta även om man tar hänsyn till ekonomiska förutsättningar. Orsaken är att utbildning i hög grad likställs med koranstudier.

Allt detta betyder inte att muslimer i Europa önskar att vår kontinent förvandlas till Mellanöstern. De, eller deras föräldrar har ju lämnat den muslimska världen bakom sig. Men islamismen lockar en allt för stor minoritet och den lockelsen har inte minskat med tiden.

Ska ha islam ha en plats i Europa måste det därför vara en annan sorts islam än den som i dag dominerar i den muslimska världen. I det har Ebba Busch rätt. Det är en diskussion som vi har haft svårt att hantera i Europa, och inte minst i Sverige. Vi tillåter exempelvis att några av Mellanösterns mest fundamentalistiska krafter finansierar moskéer i Sverige och vi har länge sett genom fingrarna med imamer som sprider extrema budskap.

Det är en grundläggande liberal tanke att man ska få hysa avvikande åsikter, inklusive starkt konservativa religiösa värderingar, i ett fritt demokratiskt samhälle. Men om allt för många hyser dessa värderingar och organiserar sig efter dem så blir det ett växande problem för både sammanhållningen och den liberala ordningen.

Enligt amerikanska Pew Research Center – som är ett välrenommerat institut – är fem procent av Europas befolkning i dag muslimsk. För Frankrike är siffran nio procent och för Sverige åtta procent. Institutet räknar med att den andelen kommer öka, även utan ytterligare invandring, till ett snitt på 7,4 procent 2050.

En mer realistiskt prognos är att en tiondel av Europas befolkning kommer ha muslimsk bakgrund om 25 år, genom legal och illegal invandring. Då bör man komma ihåg att de flesta öst- och centraleuropeiska länder i stort sett saknar muslimsk befolkning och alltså drar ned snittvärdet.

Hur islam utvecklas på den europeiska kontinenten kommer med andra ord att få stor betydelse enbart av den anledningen att väldigt många människor identifierar sig som muslimer.

Vill vi undvika ökade etniska motsättningar, segregation och andra sociala problem kan inte samhället stå passivt inför utvecklingen. Även om det inte behöver vara så enkelt som att mer hårdföra tolkningar av islam orsakar sådant som hedersvåld, klankriminalitet, terror och utanförskap så krävs det med all säkerhet en mer liberal eller i varje fall icke-politisk form av islam om religionen ska kunna fylla funktionen som någon slags konstruktiv motvikt till sådana sociala problem och inte förvärra dem.

2008 tillsatte dåvarande utbildningsministern, Lars Leijonborg, en utredning om att införa en statlig imamutbildning i just detta syfte. Men ett år senare meddelade utredaren, Erik Amnå, att det skulle ”innebära en inblandning i muslimernas inre samfundsangelägenheter”. Amnå menade även att en sådan reform skulle kunna ”peka ut” muslimer och hävdade att ”det bästa regeringen kan göra är att inget göra”. Så blev det också.

I efterhand kan man nog konstatera att Amnås inställning – och han var inte ensam –blev en björntjänst till den muslimska minoriteten. Passiviteten har lett till ökad intolerans, ökade motsättningar, fler offer för hedersförtryck och stärkta parallellsamhällen. Och utvecklingen går åt fel håll. Det är därför hög tid att göra upp med religionsblindheten och påbörja ett konstruktivt samtal om islams roll i Europa.

Sverige har en hädelselag – men bara för islam

Mordet på Salwan Momika visar att det i Sverige existerar ett straff för att häda mot islam.

Sverige har inga hädelselagar. Enligt lagen går det därför inte att dömas för att häda mot någon religion. År 1970 upphävdes hädelselagarna i Sverige. Den siste att dömas var skådespelaren Nils Eklund för en radiosketch om kyrkor och nattvarden. Den siste att dömas till döden för hädelse var dock långt tidigare, på 1700-talet.

Man kan vara kritisk och oförskämd – det ingår i rätten att yttra sig fritt i Sverige. Men vad som är lagligt är inte liktydigt med att det är populärt.

Väljer man att smäda kristendomen, buddhismen, judendomen eller hinduismen lär reaktionerna inte bestå av jubel och beröm, men du behåller i varje fall livet. Så är inte fallet om man på något sätt smädar islam. Det är i praktiken belagt med ett livslångt straff: ständig osäkerhet och, om du har otur, döden.

Varje person som öppet – och därmed blivit uppmärksammad – har hädat islam i Sverige har fått leva med livslånga konsekvenser. Konstnären Lars Vilks levde med polisskydd dygnet runt. Det var motiverat. Flera mordförsök mot honom avstyrdes.

Algeriern Ali Charaf Damache dömdes exempelvis i USA till ett femtonårigt fängelsestraff för att ha planerat att mörda Vilks. När Vilks för tio år sedan deltog i ett möte i Köpenhamn öppnade Omar Abdel Hamid El-Hussein eld mot mötet, varpå en person dog.

Den kristna irakiern Salwan Momika blev känd då han i Sverige under uppseendeväckande former offentligt eldade koraner. Nu har han skjutits ihjäl i Södertälje. Motivet är ännu oklart, men det är ingen vild gissning att det hade något att göra med hans offentliga handlingar. Fem personer har i skrivande stund anhållits för mord.

På internet firas Momikas död öppet. "Nu hoppas jag alla fattar att man inte bränner en koran" står att läsa i en kommentar på Facebook. "Rätt åt honom" står det i en annan. "Goda nyheter på morgonen" i en tredje. Så fortsätter det. Det finns uppenbarligen ett öppet och ärligt stöd för att den som smädar islam ska plikta med livet.

Det här var det nog få som förväntade sig skulle vara tangentens riktning när hädelseförbudet hävdes för 55 år sedan – att det ett halvsekel senare skulle bli aktuellt med ett i praktiken existerande, men väldigt selektivt, hädelseförbud.

För vad spelar det för roll att yttranden – eller handlingar – som av vissa uppfattas som kränkande gentemot en religion är tillåtna, om de i praktiken inte är det?

I realiteten lyder alla i Sverige under en religiös lagstiftning som gör gällande att man inte tillåts häda islam. Det är en maktdemonstration som heter duga.

Vissa invänder att Momikas handlingar var synnerligen provocerande. Men då gör man det lätt för sig. Författaren Salman Rushdie brände inga böcker – han skrev dem. Det räckte för att han skulle leva med ett livslångt hot över sig. För två år sedan blev han knivhuggen flera gånger och var nära att dö. Lars Vilks brände inga böcker – han gjorde konst med livet som insats.

"Den offentliga makten utövas under lagarna" står det i Sveriges statsskick. Men inte all makt. I Sverige finns en oskriven lag som alla måste följa, och den lagen stiftas inte i riksdagen.

Men som Mats @Skogkar  skriver i  @BulletinLedare  idag:

“Att frukta islam är inte en fobi”

“Islamofobi är ett begrepp som ställer en psykisk diagnos på den som ogillar islam. Islamofobi är ett begrepp som i decennier framgångsrikt använts för att tysta alla som ser med oro på hur en totalitär ideologi i religiös skrud breder ut sig i vårt samhälle. Islamofobi är ett begrepp som avsiktligt blandar ihop rasism med religionskritik i syfte att förhindra det senare.”

“Till det som enligt FN utgör en rasistisk vanföreställning – islamofobi – hör uppfattningen att islam som religion på något sätt står i konflikt med, eller utgör ett hot mot, västerländska värderingar.

Men att en sådan konflikt, ett sådant hot, existerar är ingen vanföreställning. Att FN hävdar något annat är bara ytterligare ett exempel på att denna organisation saknar trovärdighet och relevans.”

Trump & Putin

Det har blivit uppenbart för alla politiska omvärldsanalytiker att Putin har hållhakar på Trump men av någon, för mig oförklarlig anledning, gräver ingen i det.

Alla vet att Trumps fastighetsaffärer var i kris på 80-90-talen och att ryska oligarker räddade honom genom att köpa in sig. Det hände igen runt 2008 och åter räddades han av ryska oligarker!

Eventuellt är det så att Putin kan tvinga oligarkerna att lösa in sina lån och ruinera Trump.

Det är det enda vettiga förklaringen till Trumps krypande för putin.