”Svenska språket helt avgörande”
Sverige och svenska språket är ett viktigt fokusområde för partiet framåt. Riksdagsledamoten Lawen Redar leder ”Ökad samhällsgemenskap genom att vi delar ett gemensamt språk”, en av elva arbetsgrupper som ska utforma Socialdemokraternas framtida politik.
Hon beskriver segregation och integration som en av de absolut viktigaste politiska frågorna i Sverige. Därför är svenska språket en prioriterad fråga för S.
– Vi erkänner att den svenska demografin har förändrats. På 20 år har vi tagit emot en miljon nya människor till vårt land och det är entydigt att svenska språket är helt avgörande för människors livschanser, säger Lawen Redar i Politikbyrån och fortsätter:
– Vi har också förväntningar på att svenska språket ska brukas i välfärden. Därför ställer jag mig väldigt kritisk till att vi inte har någon tydlig språkpolitik i Sverige. Jag hoppas att det här arbetet ska leda till att förtroendet för vår politik ska öka.
Lawen Redar tycker inte heller att det är konstigt att Magdalena Andersson kallar sig för patriot – hon beskriver nämligen också sig själv som en patriot.
– Absolut, säger hon.
– Att öka vår samlade motståndskraft, det är en uppgift för hela svenska folket. Och det kommer att kräva uppoffringar av oss alla, sa Magdalena Andersson i sitt tal.
Partiledaren talade också om att samhällsgemenskapen ska stärkas för att hålla ihop samhället mot inre och yttre hot. Ett led i det arbetet är att fler ska kunna tala god svenska.
– I dag är svenska språket alldeles för svagt i många område, slog Magdalena Andersson fast.
På kongressen har partistyrelsen gått fram med att partiet ska stå bakom en politik som innebär att samhällsorienteringen för nyanlända ska vara tydligare kring ”grundläggande svenska värderingar och skyldigheter”.
”Svenska flaggan ska hissas”
Som en symbol för partiets integrationspolitik talade Magdalena Andersson om den svenska flaggans betydelse som symbol för svenska värderingar.
– Jag vill att den svenska flaggan ska hissas på varje torg och att det ska betyda något. Att i vårt land ska alla barn se båda sina föräldrar gå till jobbet och få en schysst lön så att man kan leva ett gott liv. Att alla anstränger sig för att lära sig språket och bli en del av samhällsgemenskapen, sa Magdalena Andersson.
Men den här partikongressen, den 42:a i ordningen, är inte till för att lyhört bjuda in gräsrötterna till att forma Socialdemokraternas politik framåt. Den är till för att ge Magdalena Andersson och partiledningen ett starkt och tydligt mandat att föra partiet i den riktning de anser lämpligast – in i den konservativa hörnan där SD och Moderaterna redan befinner sig och hopplöst kämpar om samma väljare.
Den nya politiken beskrivs som en socialdemokrati som går tillbaka till rötterna efter en tid där Socialdemokraterna tycker att de svepts med i en liberal och identitespolitisk våg. De tycker att det har förvirrat partiet och tror att det har förvirrat väljarna.
Med ett år kvar till valet vill Magdalena Andersson få väljarna att tro på att socialdemokratin förstår och bryr sig om hur människor har det. Det ska partiet uppenbarligen göra genom att låta som Moderaterna i flera, för väljarna viktiga frågor – kriminalpolitiken och migrationspolitiken som de viktigaste exemplen.
Detta vill hon dessutom krydda med ett ansenligt mått nationalism.
Socialdemokraterna verkar ha dragit slutsatsen att alla väljare är potentiella SD-väljare och vill locka dem med hårda straff och blågula fanor.
Nu vill de istället testa att vinna på SD:s egen arena och övertrumfa SD i nationalismen. Magdalena Andersson kallar det för patriotism. En tramsig, semantisk övning. Hon borde bara löpa linan ut och ge sig in i kampen om att omdefienera nationalismen till sin egen fördel, precis så som Sverigedemokraterna har gjort.
Det finns inte heller så mycket annat att ta upp kampen om, nu när Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna ligger så nära varandra politiskt.
Om två dagar är S-kongressen över och med det också Socialdemokraternas glada dagar. På måndag börjar arbetet med att försöka få väljarna att förstå vad kongressens rubrik En ny riktning för Sverige egentligen betyder. Oroväckande för det arbetet är att inte ens sossarna på kongressen verkar veta det.
Socialdemokratin: Sveriges mest framgångsrika plagiat
Mitt under en svajig partikongress, där Magdalena Anderssons ledarskap för första gången ifrågasätts öppet, påminns vi om vad Socialdemokratin egentligen är: inte en idérörelse, utan ett maskineri för makt – byggt på att stjäla andras idéer, döpa om dem och låtsas som om de alltid varit röda. Det är inte politik. Det är plagiat med partibok.
Det börjar alltid likadant. Socialdemokraterna hånar. Förlöjligar. Kallar det farligt, extremistiskt, odemokratiskt. Så fort någon annan vågar formulera en idé som skaver mot partilinjen, då kommer drevet: "högerpopulism", "främlingsfientlighet", "hot mot demokratin". Men så går tiden. Opinionen vänder. Väljarna får nog. Och då – som på beställning – gör S det enda de verkligen är bra på: de snor allt.
Folkhemmet? Fråga vem som helst på gatan, och du får svaret att det var Per Albin Hansson som uppfann begreppet. I själva verket var det en gammal konservativ idé från Rudolf Kjellén, som såg staten som ett hem för folket, en organisk helhet. Hanssons retoriska kupp var att ta denna nationalistiska tanke och sminka om den i social rättvisa – men kärnan var redan borgerlig.
Välfärdsstaten? Den lanserades av Otto von Bismarck, inte av svenska välfärdsideologer. Den var en konservativ uppfinning för att mota bort revolution – inte för att bygga jämlikhet. Neutraliteten? Den har rötter i monarkins realpolitik, inte i någon särskild socialdemokratisk moral.
Listan kan göras lång:
– Ordning och reda i skolan – från Moderaterna, men nu en sosseparoll.
– Kameraövervakning och visitationszoner – förr fascism, nu "ansvar".
– Volymmål för migrationen – ett "rasistiskt" krav igår, en "hållbar strategi" idag.
Och det är här vi befinner oss just nu: S går full SD.
De säger att migrationen ska minska. De pratar om återvandring, språkkrav, försörjningskrav, kriminalisering av klankopplingar. Allt det som Åkesson sa för 10–15 år sen, och blev demoniserad för. Nu kommer det tillbaka – som sossepolitik. Det var inte S som först ville ha språkkrav för medborgarskap – men nu låtsas de som att det alltid varit deras linje.
Det är samma gamla mönster:
Först förlöjliga – sen kopiera – sen förneka.
Först ropa fascism – sen sno rubriken – sen kalla det ansvarstagande.
Det är inte för att de har idéer. Det är för att de har maktbegär.
S är inte en idérörelse. S är en maktmaskin. Och maktmaskiner tar det som fungerar – utan skam, utan erkännande och utan att någonsin säga "ni hade rätt".
Detta är inte politisk utveckling.
Det är inte pragmatism.
Det är stöld. Skamlös och lumpaktig.
Och värst av allt: när S är klara med att kopiera andras politik – då försöker de skriva om historien så att det ser ut som om det var deras idé hela tiden.
De är som den där chefen som snor dina förslag på mötet och får applåder. Och du sitter där och vet – men får inte säga något.
Och medan partiet står där med SD:s gamla manus i handen, står Magdalena Andersson och famlar på kongresscenen – som en skådespelare som glömt vilken pjäs hon är med i.
Så nästa gång du hör en socialdemokrat prata om ansvar, om trygghet, om ordning – minns en sak:
Det är inte deras tanke. Det är din. De bara klädde om den i rött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar