Tuvalu

Första klimatflytten av ett land inleds

Publicerad 1 aug 2025

Landet kommer att ligga under vatten inom 25 år. 

Så nu planerar önationen Tuvalu i Stilla havet för världens första organiserade flytt av en hel nation.

Önationen Tuvalu är känd för sina korallrev och sitt turkosa vatten. Men med en medelhöjd på endast två meter över havet är den mycket sårbar för översvämningar, stormar och stigande havsnivåer – effekter som förvärras av klimatkrisen. 

En del av landets byar vilar på en smal landremsa, bara 20 meter bred. Stora delar av Tuvalu kan ligga under vatten redan före år 2050, enligt studier från USA:s rymdmyndighet Nasa. Landets omkring 11 000 invånare, fördelade på nio lågt liggande öar, tvingas leta efter ett nytt hem.

Som ett svar på detta har Tuvalu och Australien startat ett gemensamt visumprogram. Det ger upp till 280 tuvaluaner per år rätt att bosätta sig i Australien. Visumen delas ut genom ett lotteri och ger de utvalda tillgång till samma rättigheter som australiska medborgare, som vård, skola, arbete och bostad. 

Första ansökningsomgången stängde i juli. Intresset var stort – hela 8 750 personer registrerade sig. Den första gruppen på 280 personer valdes ut i ett lotteri den 25 juli. När man räknar in andra sätt att bosätta sig i Australien och Nya Zeeland beräknas nästan fyra procent av Tuvalus befolkning flytta utomlands varje år, skriver Wired. 

Tuvalu gör mer än att förbereda fysisk flytt. Tjänstemän arbetar med en lösning där Tuvalu fortsätter att existera som självständig stat, även efter att öarna försvunnit under ytan. År 2022 lanserade landet ett projekt för att bli världens första ”digitala nation”. Det innebär att öarna skannas i 3D för att återskapas digitalt, och att statliga funktioner flyttas till en virtuell miljö. Syftet är att bevara kultur, historia och nationell identitet, även om landet skulle bli obeboeligt. 

Nio öar i Stilla havet bildar den lilla nationen Tuvalu. Öarna är små och höjer sig som mest knappt fem meter över havet. Oron är därför stor för att landet ska försvinna om havsvattennivån stiger till följd av klimatförändringarna. Tuvaluanerna lever i huvudsak av att odla och fiska till husbehov. En viktig inkomstkälla är internetdomänen .tv, som ett företag i USA har betalat en rejäl summa för att få använda.

Australien börjar lotta ut unika ”klimatvisum” – var tredje medborgare på Tuvalu vill lämna sitt sjunkande land

Årligen erhåller 280 lyckligt lottade tuvaluaner rätten att bosätta sig i Australien.




En flygbild av smala öband beklädda av träd i ett hav som är turkosblått. Stränderna är långa och sandbeklädda.

Tuvalu består av nio öar i Stilla havet. Två av öarna har redan mer eller mindre hamnat under havsytan. Bild: AOP

Som den första staten i världen har Australien ingått ett unikt avtal om klimatmigration.

Enligt avtalet ska Australien årligen erbjuda 280 visum åt medborgare i Tuvalu, som flyr undan klimatförändringens förödande konsekvenser. Efterfrågan är emellertid mycket större än så.

Ungefär en tredjedel av alla invånare i den lågliggande önationen Tuvalu i Stilla havet vill nu flytta till Australien.

Mer än 3 000 tuvaluaner har hittills anmält sig till ett lotteri där vinnarna beviljas uppehållstillstånd. De lyckligt lottade får bo, studera och arbeta i Australien.

Deltagande i lotteriet som ordnas den 18 juli kostar 25 australiska dollar.

Människor har fotograferats stående på stranden i ankelhögt vatten.

Tuvalu, vars högsta punkt ligger bara 4,5 meter över havet, hotas framför allt av de stigande havsnivåerna.

Forskare befarar att Tuvalu kommer att vara helt obeboeligt inom loppet av 80 år. Staten Tuvalu kan gå sitt öde till mötes redan innan dess om avbefolkningen fortsätter i allt snabbare takt.

År 2023 ingick Australien och Tuvalu en pakt som lade grunden för Falepili-Unionen. Beviljandet av ”klimatvisum” utgör en viktig del av pakten.

I enlighet med pakten ska Australien också bistå Tuvalu i frågor gällande naturkatastrofer, pandemier och militära aggressioner.

Tuvalu är ett av de tolv länder som upprätthåller formella diplomatiska förbindelser med Taiwan och inte Kina. Unionspakten ses därför som en viktig del av Australiens strävan efter att motverka Kinas ambitioner i Oceanien.

Tuvalu har i och med pakten också gett Australien inflytande över vilka försvarsallianser önationen går med i. Pakten befaras därmed begränsa mikrostatens suveränitet.

Källa: AFP


Wiki:

Tuvaluöarna beboddes av polynesier sedan 1000-talet f.Kr. Ordet Tuvalu betyder grupp om åtta och syftar på att ursprungligen var åtta av de nio atollerna bebodda. Den spanske upptäcktsresanden Álvaro de Mendaña de Neira blev den 16 januari 1568 den förste europé att besöka Nui[4] och Niulakita den 29 augusti 1595. Även brittiske John Byron upptäckte några öar 1764 och namngav öarna Lagoon Islands. Den 5 maj 1781 upptäckte spanske Francisco Antonio Maurelle även Nanumanga.

I maj 1819 upptäckte amerikanske Arent de Peyster (på ett brittiskt fartyg) Nukefetau som då fick namnet Peysteröarna och Funafuti som då fick namnet Elliceöarna. Den 6 november 1821 upptäckte amerikanske George Barrett även Nukulaelae. 1841 besöktes några öar av den amerikanska United States Exploring Expedition. Kring 1860 anlände de första missionärerna från den brittiska London Missionary Society till området. Elliceöarna hamnade 1877 under brittisk överhöghet där de i oktober 1892[6] deklarerades som ett brittiskt protektorat och införlivades i Gilbert och Elliceöarna och från 1916 blev området en egen koloni.

Under andra världskriget användes öarna av USA som plats för flygfält. 1949 bosatte sig emigranter från den då överbefolkade Niutaoön på den då obebodda Niulakitaön. I oktober 1975 erhöll öarna viss autonomi och införlivades en kort period i det Brittiska Västra Stillahavsterritoriet fram till 1976. Namnet ändrades då åter till Tuvalu. Den 1 oktober 1978 återfick nationen Tuvalu sitt oberoende och blev medlem i Samväldet. Den 7 februari 1979 slöts ett vänskapsfördrag med USA som då gav upp sina, och erkände Tuvalus, anspråk på öarna Funafuti, Nukefetau, Nukulaelae och Nurakita (Niulakita) som del av Tuvalu. Fördraget trädde i kraft den 23 september 1983.

Topografi och hydrografi

Tuvalu ligger söder om ekvatorn cirka 750 kilometer söder om Gilbertöarna i Kiribati och cirka 1.000 km norr om Fiji. Tuvalu består av nio öområden. Öarna har en sammanlagd areal om ca 25,63 km² och består av 6 korallatoller och 3 korallöar [7]

Funafuti, huvudatoll, cirka 2,8 km²

Nanumanga, ö, cirka 2,8 km²

Nanumea, atoll, cirka 3,8 km²

Niulakita, ö, cirka 0,5 km²

Niutao, ö, cirka 2,5 km²

Nui, atoll, cirka 2,8 km²

Nukufetau,atoll, cirka 3,0 km²

Nukulaelae, atoll, cirka 1,8 km²

Vaitupu, atoll, cirka 5,6 km²

Den högsta höjden är på endast ca 5 m ö.h. Befolkningen uppgår till ca 12.000 invånare [8] där ca 4.500 bor på huvudön Fongafale i Funafutiatollen. Landets huvudflygplats Funafuti (Funafuti International Airport, flygplatskod "FUN") ligger på Fongafales mellersta del och har kapacitet för lokalt flyg.

Tuvalu har ett tropiskt klimat, det vill säga varmt och fuktigt. Regnperioden varar från november till mars, men tyfoner är ovanliga.

Öarnas ringa höjd utgör en stor risk för översvämning om havsnivån höjs, eller att öarna sjunker p.g.a att de består av döda koraller. i likhet med andra önationer som Maldiverna och öområden som till exempel Tokelau och Carteretöarna.

Tuvalu tillhör Samväldet, där landets statschef är den brittiska monarken, representerad lokalt av en generalguvernör från Tuvalu. Enligt landets konstitution från 1978 ligger den lagstiftande makten hos ett parlament med 16 ledamöter, som utses genom allmänna och direkta val vart fjärde år.

Regeringen består av en premiärminister och upp till åtta ministrar, vilka har ett direkt ansvar inför parlamentet.

Tuvalu är uppdelad i 8 distrikt med 1 "Town council" (Funafuti) och 7 "Island councils" (övriga atoller där Niulakitaön ingår i Niutao council).

Parlamentet Fale I Fono har sitt säte i Vaiaku på Fongafaleön i Funafutiatollen.

I Tuvalu finns inga politiska partier, och parlamentets ledamöter representerar främst sina hemöar. Efter landets självständighet 1978 dominerade två framträdande politiker: Tomasi Puapua (född 1938), som tjänstgjorde som premiärminister mellan 1981 och 1989 samt som generalguvernör 1998–2003, och Bikenibeu Paeniu (född 1956), som var premiärminister 1989–1993 och 1996–1999.

Under början av 2000-talet präglades den politiska scenen av täta regeringsskiften, där konflikter mellan enskilda politiker ofta låg bakom oroligheterna. Flera premiärministrar avsattes genom misstroendeomröstningar i parlamentet. Bland dessa var Willy Telavi (född 1958), som förlorade sin post 2013 och ersattes av Enele Sopoaga (född 1956). Sopoaga behöll sin position efter valet 2015 men förlorade mot Kausea Natano (född 1957) i en parlamentarisk omröstning efter valet 2019. Efter detta val var 15 av de 16 parlamentsledamöterna män.

Generalguvernörer

Fiatau Penitala Teo, 1978-86

Tupua Leupena, 1986-90

Toaripi Lauti, 1990-93

Tomu Sione, 1993-94

Tulaga Manuella, 1994-98

Tomasi Puapua, 1998-2003

Faimalaga Luka, 2003-05

Filoimea Telito, 2005-10

Kamuta Latasi, 2010

Regeringschefer

Toaripi Lauti, 1975-81

Tomasi Puapua, 1981-89

Bikenibeu Paeniu, 1989-93, 1996-99

Kamuta Latasi, 1993-96

Ionatana Ionatana, 1999-2000

Lagitupu Tuilimu, 2000-01

Faimalaga Luka, 2001

Koloa Talake, 2001-02

Saufatu Sopoanga, 2002-04

Maatia Toafa, 2004-06

Apisai Ielemia, 2006

Ekonomi och infrastruktur

Tuvalus främsta industrier är fiske, kopra och kokos. De viktigaste exportvarorna var år 2002 fisk och kopra som exporterades till främst Storbritannien, Italien, Danmark och Fiji. De viktigaste importvarorna år 2002 var mat, bränsle, maskiner och andra förnödenheter. Varorna kom främst från Ungern, Japan och Fiji. I genomsnitt besöker färre än 1 000 turister Tuvalu varje år.

Statens inkomster kommer mest från försäljning av frimärken och mynt samt skatter från tuvaluaner som arbetar utomlands. Ungefär 1 000 tuvaluaner arbetar i fosfatgruvor i grannlandet Nauru, men fosfat-tillgångarna håller på att minska, och Nauru försöker få tuvaluanerna att flytta hem igen.

År 2000 förhandlade Tuvalu fram ett kontrakt där man under 12 år hyr ut sin toppdomän .tv för 50 miljoner amerikanska dollar.

Tuvalu mottar en del ekonomisk hjälp och de största bidragsgivarna var 1999 Australien, Japan och USA. USA betalar också för ett fiskeavtal med Tuvalu. Dessutom finns en internationell fond för ekonomisk hjälp till Tuvalu.

Staten har försökt minska sina utgifter genom att dra ner på statligt anställd personal och har försök att privatisera viss offentlig verksamhet.

Vägnätet på Tuvalu är begränsat till cirka åtta kilometer väg. Gatorna i Funafuti är asfalterade och har gatubelysning men andra vägar är oasfalterade. Tuvalu saknar helt järnvägar.

Den enda flygplatsen är Funafuti International Airport med en asfalterad landningsbana. Air Pacific från Fiji trafikerar Funafuti med reguljärflyg tre gånger i veckan (tisdag, torsdag och lördag) med avgång från Suva.

Befolkningen i Tuvalu består till 91 procent av polynesier och till 7 procent av personer med blandad bakgrund, där polynesiskt och mikronesiskt ursprung dominerar. Endast 46 procent av invånarna är män, vilket beror på att många arbetar utomlands som gästarbetare. Mer än en tredjedel av landets invånare bor på den tättbefolkade atollen Funafuti.

Majoriteten av invånarna i Tuvalu talar tuvaluanska, ett polynesiskt språk som är nära besläktat med samoanska. Engelska är också ett vanligt förekommande språk. Båda språken har officiell status i landet.

Kyrkan har en central roll i hela det tuvaluanska samhället och har tidigt utvecklat en unik form av ledarskap, disciplin och kulturellt uttryckt gemenskap. På 1860-talet anlände missionärer med kongregationalistisk bakgrund från Samoa, vilket ledde till uppbyggnaden av både kyrkor och skolor. Tack vare de språkliga och kulturella likheterna mellan folken blev denna överföring smidigare. Många tuvaluer valde senare att bli missionärer och verkade på andra öar i Polynesien och Melanesien efter sin utbildning. I mitten på 2020-talet tillhörde 86 procent av befolkningen den autonoma kyrkan Ekalesia Kelisiano Tuvalu. Utöver detta finns mindre religiösa grupper, inklusive sjundedagsadventister och romerska katoliker.