Kvinnokraft 4.0:
HAR VI REDAN LAGAR MOT PARALLELLA RÄTTSYSTEM – ELLER BEHÖVS DET NYA?
Det korta svaret: Vi har lagar mot enskilda brott – men ingen lag som förbjuder själva organiseringen av parallella rättssystem.
Ur motion 2025/26:1712 av Ann-Sofie Alm (M):
”Det ligger en otäck orättvisa i att alla i Sverige inte har möjlighet att leva under den trygghet som svensk lag innebär, med rättigheter och skyldigheter som ger möjligheter att leva i frihet.
Sverige måste stå upp för sina grundläggande värden om demokrati, jämställdhet och rättsstatens principer. Att tydligt markera att ingen står över den svenska lagen, oavsett religiös eller kulturell tillhörighet, är nödvändigt för att säkerställa ett fritt och rättssäkert samhälle för alla som lever här.”
Denna motion förtjänar stor uppmärksamhet!
Sverige förbjuder redan tvångsäktenskap, hot, våld, diskriminering och hedersbrott. Men dessa lagar träffar först när skadan redan skett. De stoppar inte strukturerna som gör skadan möjlig.
I dag saknas en tydlig lag som förbjuder att organisera, upprätthålla eller driva ett parallellt rättssystem – exempelvis sharia – vid sidan av svensk lag.
Det innebär att shariaråd, ”islamska skilsmässor”, interna domstolar och informella medlingssystem kan verka relativt ostört, så länge ingen anmäler och inget brott bevisas.
Det är ett hål i lagstiftningen – och ett direkt hot mot kvinnors och unga flickors frihet.
- Motionens kärna är enkel:
Det räcker inte att stoppa brotten. Vi måste stoppa strukturerna bakom dem.
Därför handlar förslaget om att kriminalisera organiserad parallell rättskipning – inte tron, inte religionen, utan själva försöket att ersätta svenska lagar med ett eget rättssystem.
Religionsfriheten skyddar tron – inte alternativa rättssystem.
Ska Sverige stå upp för rättsstaten måste lagen markera det självklara: Här gäller en lag – svensk lag – och den ska skydda varje individ, särskilt dem som riskerar att tystas och kontrolleras.
Att förstå sharias makt över flickor och kvinnor
När man förstår att sharialagarna styr såväl tro, politik som vardagsliv blir det tydligt att islam, under inflytande av sharia, inte kan utövas lagligt i Sverige.
I väst har vår samhällsordning formats av övertygelsen och strävan efter utveckling – tron på att bildning, upplysning och demokrati kan övervinna våra djupt liggande instinkter, en omodern kultur och förlegade traditioner.
I mötet med islam som system, inte med den enskilde troende utan med den världsomspännande gemenskapen Ummah, möter vi något helt annat.
Här ses människan inte som en självständig individ med fri vilja, utan som en del av en gudomlig ordning där hennes uppgift är att underkasta sig Guds vilja, sådan den tolkas av profeten och sharias rättslärda.
Lagen, makten och moralen är oupplösligt sammanflätade – det finns ingen tydlig gräns mellan det andliga och det världsliga. Bildning får bara finnas inom ramen för den religiösa läran, och ifrågasättande betraktas som synd. Demokrati ersätts av teokrati, där människans röst väger lätt mot Guds påbud.
Vissa tolkningar rymmer också en politisk ideologi om ett islamiskt styre – ett kalifat. Denna vision är central för Muslimska brödraskapet, som är etablerade i Sverige sedan många år.
Det är därför islam inte är en tro likt kristendomen. Den är mer, den är ett helt system för lag, styrning, straff och samhällsordning – och bör förstås som just det. Kvinnan ses här ur ett perspektiv från 800-talet, då sharialagar som styr islam formaliserades och bestämdes.
Sharias lagar och mallar för samhällsstyrning saknar helt motsvarighet inom kristendomen. Det gör det svårt för många svenskar att förstå islams omfattning och hur dess jurister och uttolkare (ulama) påverkar människors liv – även här i Sverige.
När symboler från sharia, som hijaben, lyfts fram i svensk offentlighet utan kontext, normaliseras i praktiken ett parallellt rättssystem – ett system som står i konflikt med svensk lag, frihet och jämställdhet, och som hotar kvinnors frihet oavsett tro.
Kvinnokraft 4.0 synliggör hur sharia påverkar barns och kvinnors frihet i Sverige. Våra frihetssegrar är aldrig självklara – de måste ständigt försvaras mot patriarkala normsystem som smyger sig in genom nya sammanhang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar