De låtsas att den röda tråden bara är islamofobi och rasism!
Det råder ingen brist på kritik mot Tareq Al-Suwaidan, som beskrivits som Muslimska brödraskapets ledande gestalt i Kuwait. Hans uppviglande tal om jihad och många antisemitiska uttalanden har gjort honom ökänd i både Mellanöstern och i väst.
Al-Suwaidan är författare till den grovt antisemitiska ”The Jews - The Illustrated Encyclopedia”. Där beskrivs judar som den muslimska nationens fiender. Boken innehåller allt från klassisk judehatpropaganda till förnekelse av Förintelsen. Han har tidigare avskedats från en populär tv-show efter att han medgett sin roll i Muslimska brödraskapet. Hans böcker är förbjudna i Saudiarabien, där han dessutom sedan länge varit avstängd från att utföra pilgrimsfärden till Mecka. Han bodde nästan 20 år i USA, där han också är universitetsutbildad. Numera har han inreseförbud dit, liksom till flera andra länder.
Men när imamen vid Göteborgs moské kommenterar den kuwaitiske predikanten väljer han alltså att vördnadsfullt beskriva Al-Suwaidan som en man med stor symbolisk betydelse för den samtida muslimska världen. Illustrerat av en bild där de leende sitter bredvid varandra.
Såhär ser det tyvärr ofta ut från svenska moskéföreträdare.
Här i Göteborg fick jag nyligen upp ögonen för en mindre moské som beskriver sin inriktning som salafistisk. Förutom fredagspredikan har man koranskola för barn flera dagar i veckan. När jag tittar närmare på en av imamerna där ser jag att han sprider grov antisemitism i sina sociala medier.
De kommer från flera olika länder, men har gemensamt uttryckt samma åsikt: Att moskéerna här är alldeles för radikala.
Efter några telefonsamtal får jag veta att det kommunala bostadsbolaget hyrt ut lokalen i tron att det rörde sig om en förening som sysslar med ungdomsidrott.
Det är å ena sidan sant att många muslimer som kommit till Sverige är djupt religiösa och gärna vill låta religionen styra så mycket som möjligt i sin vardag. Men det är också sant att många muslimer i Sverige är skrämda av den form av religionsutövning som de möter här.
Jag har talat med flera personer som gång på gång understryker att de absolut är troende muslimer, men som också säger att de inte vill praktisera sin tro i svenska moskéer. De kommer från olika länder, men har gemensamt uttryckt samma åsikt: Att moskéerna här är alldeles för radikala.
En man med afrikanska rötter går i Bellevuemoskén. Han berättar att han inte är särskilt religiös och att han tvärtom känner sig rädd för moskéns inflytande. Men för att undvika frågor om han inte syns där – och för att han själv vill hålla sig uppdaterad på vad sägs – går han ändå dit. Varje gång vi talats vid har han låtit mer bekymrad än förra gången.
Samtidigt är frågan fortfarande minerad mark. Det är betydligt enklare att kritisera Jimmy Åkessons ordval när han sa att han vill riva antidemokratiska moskéer än att ta itu med den större och mer komplicerade diskussionen: Vad kan vi egentligen göra?
Att frågan är svår är jag den första att medge. Men den måste ändå resas, när allt fler muslimer vittnar om att moskéerna här känns främmande och ibland till och med skrämmande.
För i det ljuset framstår det som desto mer anmärkningsvärt att imamen från Göteborgs moské kan posera helt ostört med den antisemitiske extremisten Tareq Al-Suwaidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar