Barn som mördare

Den människa som dödar en annan människa för pengar ska avskiljas från det civiliserade samhället utan pardon oavsett ålder!

Vänsterns gullande med terrorister och mördare är ett samhällshot om de kommer i regeringsställning!

Håll MP&V borta från inflytande över lagstiftningen!

Innan journalister och politiker slutar upp med att mörka och ignorera sambanden mellan migration och kriminalitet har vi kvar grundproblemet;

Verkligheten visar att vänstern har fel!

Publicerad 3 feb 2026

Efter åtta år av blodiga rubriker kom en historisk månad: noll dödsskjutningar. Regeringens hårdare linje ger resultat – trots vänsterns varningar.

Januari 2026 var första månaden utan dödsskjutningar sedan mars 2018.

Vänsterpartiet röstade nej till att låta polisen avlyssna minderåriga.

Ibland är den största nyheten det som inte har hänt: Ingen sköts till döds i Sverige under januari – det var den första månaden utan dödligt skjutvapenvåld på åtta år, visar Expressens granskning.

Antalet dödsoffer har sjunkit sedan gängkrigets blodigaste år, 2022. Då sköts 62 personer ihjäl, förra året var det 44 – varav tio föll offer för det fruktansvärda massmordet vid Risbergska skolan i Örebro.

Efter ett decennium av svarta rubriker om att allt yngre barn mördar och mördas anas nu en ljusning vid horisonten. Kan det vara så att kritikerna hade fel – att tuffare tag visst kan leda till att färre brott begås?

I statistiken över skjutningar syns en skarp nedgång i oktober i fjol. Det sammanfaller med regeringens utskällda reform som gav polisen möjlighet att avlyssna barn under 15 år i brottspreventivt syfte. Vänsterpartiet röstade nej. De flesta miljöpartister lade ned sina röster.

Tidigare var polisen tvungen att sluta lyssna om gängledare ringde upp en fjortonåring. Det betydde att barn under femton år blev extra attraktiva rekryter för gängen – eftersom regelverket minskade upptäcktsrisken för deras vuxna uppdragsgivare.

En annan trolig förklaring till att skjutvapenmorden minskat är att allt fler beställare har sytts in. Förra året greps över 200 svenska kriminella utomlands, varav ett femtiotal gängledare. Däribland Mikael ”Greken” Tenezos, Eddie ”Fifty” Jobe och Ismail ”Jordgubben” Abdo.

Att låsa in gängtoppar – länge – ser alltså ut att fungera. Ju färre som kan organisera en mordplan, desto färre mord.

Tidigare kunde gängtopparna riskfritt sippa paraplydrinkar samtidigt som de lade ut morduppdrag i chattgrupper. Men fristäderna för knarkkungar på rymmen blir allt färre.

Det är inte någon slump. Strategiskt arbete från både den svenska polisledningen och regeringen har gett resultat. Sverige har nu utlämningsavtal eller samarbeten med en lång rad nya länder, som Turkiet, Dubai, Irak och Mexiko.

Och när ledarna grips svalnar konflikterna.

– Våldet minskar när en person slutar pumpa in pengar i konflikten, säger kriminologen Manne Gerell till DN.

Att låsa in gängtoppar – länge – ser alltså ut att fungera. Ju färre som kan organisera en mordplan, desto färre mord.

Även vardagsbrotten har sjunkit två år i rad, visar preliminär statistik från Brå. Mest minskar stölder, av sådant som cyklar, båtmotorer och bildelar.

Ett skäl till det är att polisen har blivit bättre på att stoppa utländska stöldligor redan vid gränsen. I fjol avvisades 400 individer från Sverige – en ökning med 140 personer jämfört med året innan. Resultatet: 50 000 färre brott än väntat.

Justitieminister Gunnar Strömmers paradigmskifte har kritiserats av hårt kriminologer, vänstertyckare och tongivande politiker i Magdalena Anderssons regeringsunderlag. De har påstått att den hårda linjen inte har stöd i forskning. Att brottsligheten bara kan förhindras med sociala insatser.

Alla rasar mot fängelsestraff – ingen ser dagens skandal

Gunnar Strömmers förslag om att sätta 13-åringar i fängelse får massiv kritik.

Men den verkliga skandalen är hur barnen behandlas i dag.

Patrik Kronqvist

Vintern 2023 noterar åklagare i södra Stockholm ett nytt oroväckande fenomen. Åldern på fotsoldaterna i gängkriget sjunker plötsligt dramatiskt. Vid flera skjutningar är de misstänkta gärningsmännen så unga som 13 år.

Trenden där barn rekryteras av gängen via sociala medier sprider sig blixtsnabbt. På bara några veckor blir det närmast vardag med fall där icke straffmyndiga barn avlossar automatvapen och kastar handgranater.

Hastigheten i denna mörka samhällsförändring är svindlande. Problemet har vuxit sig stort på mindre än en mandatperiod. I fjol var 52 barn under 15 år involverade i rättsliga prövningar, så kallad bevistalan, om mord och mordplaner.

Det är mot den bakgrunden justitieminister Gunnar Strömmers förslag om sänkt straffbarhetsålder för vissa grova brott måste diskuteras. Men många invändningar ter sig som hämtade från en helt annan tid och verklighet.

Barnen som sätts i fängelse riskerar att utveckla en kriminell identitet, menar kritikerna. Men det här handlar inte om småtjuvar på väg upp på brottsstegen utan om barn som redan har gjort det mest förbjudna – tagit en annan människas liv.

Reformen går emot forskning och beprövad erfarenhet, hävdar andra. Men Sveriges situation, med en epidemi av unga barnsoldater, är unik i västvärlden. Vilka länder kan vi ens lära oss av för att tackla det här problemet?

Kriminalvården får alldeles för kort tid att förbereda sig på att ta hand om barn, invänder myndigheten själv. Det stämmer. Men det snabbt uppblossande gängvåldet har tagit hela samhället på sängen. Det finns inget väloljat system för den här gruppen. Alla myndigheter famlar.

Faktum är att ingen vet hur det offentliga i dag omhändertar de 13- och 14-åringar som har begått några av lagbokens värsta brott. Statens institutionsstyrelse uppger att man har ett tiotal sådana barn på sina ungdomshem. Var resten befinner sig – hos föräldrarna, på HVB-hem eller i familjehem – finns ingen statistik om. 

Det är häpnadsväckande! Sverige har en mordvåg, men ingen har brytt sig om att ta reda på vilka insatser som sätts in för de yngsta mördarna. 

I vissa fall ser det riktigt illa ut. Källor inom rättsväsendet vittnar om att det hänt att barn som misstänks för förberedelse till mord har placerats i familjehem hos ensamstående män som inte ens har fyllt 30 år. Om det är vanligt förekommande vet ingen, men det är bisarrt att det ens är möjligt.

Här finns det bästa argumentet för sänkt straffmyndighetsålder. Då skulle barn tas om hand av staten på ett likvärdigt sätt.

Dagens system, där kompetensen och resurserna hos den enskilda socialtjänsten avgör insatsen, ter sig både ineffektivt och rättsosäkert. Och blotta misstanken om att små kommuner kan ta budgethänsyn vid beslut om unga mördares framtid är genuint skrämmande.

Debattörer har en lyx som politiker inte har, de slipper svara på sådana detaljfrågor.

Att låsa in barnen handlar inte bara om att värna det omgivande samhället, det handlar minst lika mycket om att skydda dem själva. Unga som har begått grova brott befinner sig i en mycket utsatt situation. De riskerar både att drabbas av hämnd och att värvas för nya våldsdåd.

Men varken familjehem eller HVB-hem, där många av de här barnen tycks hamna i dag, har tillräckliga befogenheter att begränsa barns digitala och fysiska kontakter. Många grova brottslingar under 15 år har begått sina värsta brott under tiden de varit omhändertagna av socialtjänsten, skriver Brottsförebyggande rådet.

De kritiker som menar att behandling i Kriminalvården, med sitt mobilförbud och låsta avdelningar, skulle innebära en särskilt stor risk för återfall tycks således inte göra några jämförelser med dagens system – som inte ens kan garantera att kontakterna med gängen bryts.

Samtidigt finns det berättigade invändningar mot reformen. En är den korta strafftiden. 13- och 14-åringar ska få 90 respektive 80 procents straffrabatt, de yngsta mördarna kommer därmed bara att dömas till mellan ett och två års fängelse. Det innebär att tiden hos Kriminalvården blir knapp, förmodligen allt för knapp för effektiv behandling i många fall. 

Äldre barn som döms till sluten ungdomsvård får i dag ofta sitta kvar på Sis-hem även efter avtjänat straff. Om de bedöms behöva ytterligare insatser, omhändertas de med stöd av LVU, lagen om vård av unga.

Så kommer det säkert att bli även för många av de unga som döms till fängelse. Men då behöver de flytta från Kriminalvården, förmodligen till Statens institutionsstyrelse. Att bryta behandlingskedjan är en riskfaktor i sig. 

Det väcker frågan varför regeringen inte låter Sis ta ansvar för verkställigheten även av straffen. Myndigheten kommer ju oavsett att ha ansvar för många av de här barnen vid något tillfälle i framtiden. Det gäller särskilt som reformen bara föreslås vara i kraft i fem år. Risken finns att Kriminalvården med stor möda bygger upp viktig kompetens – som sedan går förlorad.

För mig framstår argumenten för sänkt straffbarhetsålder som starka, däremot är det inte lika självklart att just Kriminalvården ska ta hand om dem som döms.

Men det här är genuint svåra frågor. Det finns för- och nackdelar med olika lösningar. Därför förvånas jag över tvärsäkerheten i debatten.

Inga 13-åringar ska sättas i fängelse! heter det med emfas. Nähä – men ska de sitta i familjehem och ha fortsatt kontakt med gängen då?

Debattörer har dock en lyx som politiker inte har, de slipper svara på sådana detaljfrågor.

Jag är mer oroad över hur vi hanterar de här barnen i dag, än över hur regeringen vill behandla dem i morgon.