Kairodeklarationen, som antogs av den Islamiska konferensen (OIC) 1990, beskriver de värderingar som ligger till grund för de islamska lagarna och normerna. Deklarationen framhåller att mänskliga rättigheter och friheter ska tolkas genom ett islamiskt perspektiv, där Sharialagar och islamiska värderingar står i centrum. Den betonar också att vissa rättigheter, särskilt vad gäller kvinnor och familj, måste ses i ljuset av islamiska traditioner och läror.
På så sätt fungerar Kairodeklarationen som en vägledning för hur islamiska samhällen och länder tolkar och tillämpar internationella människorättsdokument, med utgångspunkt i de specifika värderingar som islamska lagar förmedlar.
Mänskliga rättigheter är ett fundamentalt område som berör alla individer oavsett nationalitet, religion eller kön. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 fastställer universella principer om individens frihet och jämlikhet. I kontrast till detta har Kairodeklarationen, som representerar de islamiska ländernas gemensamma syn på mänskliga rättigheter, en annan grundsyn som tillämpar islamiska värderingar och sharialagar som överordnade dessa principer.
Detta skapar en konflikt, särskilt i frågor om kvinnors rättigheter, yttrandefrihet och minoriteters skydd. I detta kapitel undersöks Kairodeklarationens innehåll, dess implementering i praktiken i olika länder och de globala konsekvenserna av dess inflytande. Vi ser också på de pågående debatterna om hur dessa deklarationer påverkar länder som Sverige, där universella mänskliga rättigheter är grundpelare för lagstiftning och samhällsstruktur.
Kairodeklarationen
Islamska värderingar bygger på sharialagar, som hämtar sitt material från Koranen, Haditherna och Sunna. Kairodeklarationen, antagen 1990 av medlemsländer i Organisationen för Islamiskt Samarbete (OIC), definierar mänskliga rättigheter enligt islamska principer. Den fastslår att alla rättigheter är underställda sharialagar, vilket innebär att grundläggande friheter som yttrandefrihet och jämställdhet kan begränsas om de anses strida mot islamiska normer.
Kairodeklarationen kontra FN:s människorättsdeklaration
Till skillnad från FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (1948), som bygger på universella principer om individens frihet och jämlikhet oavsett kön, religion eller etnicitet, utgår Kairodeklarationen från en teokratisk rättssyn där sharialagar styr tolkningen av rättigheter.
Exempel på artiklar i Kairodeklarationen som strider mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter
Artikel 22(a): "Alla ska ha rätt att fritt uttrycka sin åsikt, såvida den inte strider mot sharialagarnas principer."
Artikel 24: "Alla rättigheter och friheter som föreskrivs i denna deklaration är underställda de islamiska sharialagarna."
Artikel 25: "De islamiska sharialagarna är den enda referenskällan för förklaring eller förtydligande av någon av artiklarna i denna deklaration."
Detta innebär att yttrandefrihet, religionsfrihet och kvinnors rättigheter kan begränsas om de står i konflikt med islamiska lagar, vilket skiljer sig från FN:s deklaration där dessa rättigheter är ovillkorliga.
Konsekvenser och betydelse
Skillnaderna mellan de två deklarationerna speglar grundläggande skillnader i synen på mänskliga rättigheter. FN:s deklaration är sekulär och bygger på individens frihet, medan Kairodeklarationen utgår från en religiös rättsordning där islamiska lagar har företräde. I ett internationellt sammanhang innebär detta att medlemsländer i OIC kan hänvisa till Kairodeklarationen som en alternativ syn på mänskliga rättigheter, vilket kan påverka globala förhandlingar om fri- och rättigheter, inklusive kvinnors och minoriteters ställning.
Kairodeklarationen och dess globala konsekvenser
Kairodeklarationen, som antogs av medlemmarna i Organisationen för Islamiskt Samarbete (OIC) 1990, har haft en betydande inverkan på hur mänskliga rättigheter tolkas och tillämpas i flera delar av världen. Medan FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna fastställer universella rättigheter för alla människor, oavsett kön, etnicitet eller religion, har Kairodeklarationen avvikande ståndpunkter, särskilt i frågor som rör kvinnors rättigheter, yttrandefrihet och religiösa minoriteter. Nedan följer en fördjupning om några av de mest påtagliga effekterna av Kairodeklarationen.
Sharialagar i praktiken: Saudiarabien, Iran och Pakistan
Saudiarabien är ett av de länder som tillämpar sharialagar direkt, och därmed begränsas kvinnors rättigheter på flera områden. Kvinnor får inte resa utan en manlig förmyndare, och deras rörelsefrihet, tillgång till utbildning och arbetsmarknad är starkt begränsad. Yttrandefriheten är också starkt begränsad, och kritik mot regeringen eller religiösa auktoriteter kan leda till fängelsestraff eller ännu värre.
Iran, som också styrs enligt sharialagar, har länge varit en kritiserad aktör när det gäller kvinnors rättigheter. Här gäller strikta klädkoder, och kvinnor kan fängslas för att inte bära den obligatoriska hijaben. Dessutom är det vanligt att oppositionella röster, särskilt bland kvinnorättsaktivister, tystas genom arresteringar och fängelsestraff.
Pakistan har också hävdat att vissa av sina hädelselagar är i linje med Kairodeklarationen. Dessa lagar kan leda till allvarliga konsekvenser för dem som anklagas för blasfemi, och många har dödats eller fängslats efter att ha anklagats för att ha kränkt religionen. I vissa fall har anklagelser om blasfemi utnyttjats för att tysta oppositionella eller religiösa minoriteter.
OIC och yttrandefrihet: Försök att kriminalisera religionskritik
Organisation of Islamic Cooperation (OIC) har under flera år försökt driva igenom FN-resolutioner för att bekämpa "förtal av religioner", vilket av kritiker har betraktats som försök att kriminalisera religionskritik. Ett av de största problemen med denna typ av lagstiftning är att den kan användas för att tysta dissidenter, människorättsaktivister och andra som talar ut om orättvisor i samhällen där religionen har en dominerande politisk roll.
Mellan 1999 och 2010 antogs flera sådana icke-bindande resolutioner av FN:s generalförsamling och människorättsråd.
Den 24 mars 2011 antog FN:s människorättsråd enhälligt Resolution 16/18, som fokuserade på att bekämpa intolerans, negativa stereotyper och stigmatisering baserat på religion eller tro. Denna resolution betonade skyddet av individer snarare än religioner och uppmanade medlemsstater att främja religiös tolerans och skydda religionsfriheten.
Sverige 3 februari 2025 döms en person för hets mot folkgrupp på grund av Koranbränningar och uttalanden om religionen islam. Den andre som också deltagit mördades dagen innan domen skulle meddelas.
Sharialagar i Europa: En växande debatt
I Europa har frågan om religiösa lagar, särskilt sharialagar, blivit en allt viktigare debatt, särskilt i länder med stora muslimska minoriteter. Diskussionen handlar om hur dessa lagar påverkar rättssystem och samhällsnormer, särskilt i frågor om kvinnors rättigheter, familjerätt och yttrandefrihet.
I Storbritannien och Tyskland har det rapporterats om förekomsten av shariadomstolar, vilket har väckt debatt om parallella rättssystem och deras inverkan på samhällsnormer och rättigheter. Tre artiklar beskriver hur de som lever inom sharias rättssystem kräver att få ha egna lagar i stater som inte har sharia, jämför om en svensk, tysk eller engelsman hade krävt detsamma i Iran, Irak, Pakistans eller Saudiarabien?
1. "85 shariadomstolar i Storbritannien"
Denna artikel från Världen idag 2009 rapporterar att det finns minst 85 shariadomstolar verksamma i Storbritannien. Dessa domstolar hanterar bland annat äktenskapsfrågor och arvstvister enligt islamisk rätt.
2. "Storbritannien granskar shariadomstolar"
Enligt en artikel i Dagen 2016 har Storbritannien inlett en oberoende granskning av informella domstolar där sharialagar används, med fokus på eventuell diskriminering av kvinnor.
3. "Muslimska domstolar på frammarsch i väst"
Denna debattartikel i Göteborgs-Posten 2023, diskuterar hur shariadomstolar blivit vanligare i västvärlden, särskilt i Storbritannien där det finns ett 90-tal sådana domstolar som fattar beslut i familjerättsliga frågor.
Dessa artiklar ger en inblick i hur shariadomstolar fungerar i Europa och de pågående diskussionerna kring deras roll i samhället.
Kvinnors rättigheter är en central punkt i denna debatt. I flera europeiska länder, såsom Storbritannien och Frankrike, har det funnits diskussioner om användningen av sharialagar för att lösa familjerättsliga tvister. Kritiker menar att detta kan leda till diskriminering av kvinnor och att sharialagar står i konflikt med europeiska principer om jämställdhet.
Familjerätt: I vissa europeiska länder har domstolar tillåtit parallella rättssystem där sharialagar tillämpas i familjerättsliga ärenden, vilket kan innebära att kvinnor får mindre rättigheter än män i frågor som skilsmässa och föräldraförmåga.
Hur bör Sverige bemöta argumentet om "kulturella tolkningar" av mänskliga rättigheter?
Sverige, liksom andra västerländska demokratier, har förbundit sig att skydda de universella rättigheterna som fastställs i FN:s människorättsdeklaration (ett annat ord för "FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna"). När det gäller frågor om "kulturella tolkningar" av dessa rättigheter ställs ofta den svenska modellen av individens rättigheter mot andra länders tolkningar, där religiösa eller kulturella värderingar kan påverka hur rättigheterna tillämpas.
Utmaningarna för Sverige: Hur ska Sverige hantera argumenten om att mänskliga rättigheter inte är universella utan beroende av kultur eller religion? Kan Sverige, som har ett starkt sekulärt rättssystem, tillåta religiösa lagar att påverka rättsliga beslut inom vissa grupper utan att undergräva sina egna grundläggande värderingar om jämställdhet och individens frihet?
Sveriges ansvar: Sverige bör stå fast vid sina åtaganden för mänskliga rättigheter och arbeta för att säkerställa att alla som lever i Sverige respekterar dessa principer. Samtidigt behöver landet ha tydliga riktlinjer och krav att personer från andra kulturer förstår och väljer att leva efter svenska lagar oavsett religiös eller kulturell bakgrund.
Islamsk hederskultur
Heder är en central del av den islamska identiteten och avgörande för acceptans inom både släkt och församling. Denna aspekt är svår att förstå och acceptera för dem som är vana vid västerländska värderingar, eftersom det för många som följer islams läror är en grundläggande princip att leva enligt dessa normer, även när de bosätter sig i västerländska samhällen.
Två begrepp är särskilt viktiga i detta sammanhang:
Írd: Relaterat till kvinnans oskuld, som anses vara ouppnåelig om den en gång har förlorats. Detta leder till strikt familjekontroll, där exempelvis flickor övervakas av sina bröder och inte får vara ensamma med en fästman.
Sharaf: En mer allmän heder som kan återvinnas, vilket exempelvis kan ske genom reaktioner på det som uppfattas som hädelse, som i fallet med Muhammedkarikatyrerna, där starka reaktioner som upplopp och bilbränder blev följden.
Heder fungerar som en grund för etik i många samhällen där islamska shariatraditioner dominerar. Reaktioner på upplevd hädelse eller kritik, särskilt kring västerländska värderingar som yttrandefrihet, är ofta starka.
För de som följer islams läror och vill försvara dessa hedersprinciper kan det innebära ett avståndstagande från västerländska normer och en vägran att anpassa sig till lokala lagar, till exempel genom att bära hijab eller niqab. Detta kan resultera i social segregering och, i vissa fall, radikalisering, särskilt i kontexter som muslimska friskolor där traditionerna kan förstärkas.
Källor
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (1948) Fastställer universella rättigheter som gäller för alla människor, oavsett religion eller kön.
Kairodeklarationen om de mänskliga rättigheterna i Islam (1990) Islamisk version av mänskliga rättigheter där alla friheter är underställda sharia. Betonar kollektiva rättigheter och religiös lag.
GP Debatt Europarådet (2019) – Konstaterar att Kairodeklarationen och sharia är oförenliga med den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, särskilt i frågor om yttrandefrihet och jämställdhet.
Organisationen för Islamiskt Samarbete (OIC) Internationellt samarbete mellan 57 muslimska länder som stöder Kairodeklarationen och anser att islamiska rättsprinciper bör styra mänskliga rättigheter.
Pew Research Center (2013) Visar att en majoritet av muslimer globalt stödjer sharialagar som rättslig grund, med variation mellan olika regioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar