Kvartals granskning av SVT/SR och SOM-institutet vid Göteborgs universitet är fullständigt magisk. Detta är anledningen till att vi behöver fler och bättre medier.
SOM-institutet har överdrivit förtroendet för SVT/SR genom att medvetet låta kritiska högerväljare vara underrepresenterade.
SVT/SR har vetat om detta men ändå rapporterat okritiskt om sitt höga förtroende.
SVT/SR har slutat rapportera resultat från andra mätningar som är mer negativa för dem.
SVT/SR har betalat SOM-institutet utan att redogöra för det.
Samtiden:
SVT & SR i korruptionsskandal – betalade för sina höga förtroendesiffror
Tina von Schinkel
•
24 april 2026
Ska SVT och SR stänga ner alla politiska program fram till valet? Den frågan bör ställas efter att tidningen Kvartal har avslöjat att SVT och SR har använt sig av undersökningar som visat felaktigt höga siffror när det gäller folkets förtroende för public service. SVT och SR har dessutom känt till felet och betalat för de missvisande undersökningarna åtminstone sedan 2009. Hur mycket de sammanlagt har betalat under åren är okänt, men för det senaste året rör det sig om närmare en halv miljon kronor.
Hur SVT och SR har agerat under de år de vetat om att det framför allt var SD-väljare vars åsikter inte syntes i SOM-institutets förtroendeundersökningar vid Göteborgs universitet är oklart. Det vill säga om bortfallet av dessa väljare var en slump, eller om det skedde på uppdrag av SVT och SR.
Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, säger till Kvartal att det är ”korrupt” eftersom public service-bolagen har använt siffrorna som underlag till departement och politiker för att motivera sin finansiering. Genom att visa upp höga förtroendesiffror har public service också kunnat argumentera för ökade anslag – år efter år.
Uppsalaprofessorn Olle Lundin till Kvartal: – Det är vilseledande. Om man dessutom fattar beslut på siffror med skakig grund är det inte säkert att det blir de bästa besluten. Då får man ett beslut som är halvbra. Det är korrupt. Det var en brutal nyhet.
SVT har sedan Kvartals avslöjande lagt upp en förklarande text, dock inte som en nyhet. Där beskriver de SOM-institutet som både ”oberoende” och medger att SVT och SR ”bidrar ekonomiskt till att vissa frågor ställs”. Några siffror redovisas inte. Eftersom public service drivs i stiftelseform undgår de också offentlighetsprincipen som andra statligt finansierade institutioner lyder under.
Att förtroendet för SVT och SR bland SD- och högerväljare är lågt är väl känt hos public service. Förra året låg siffran, enligt det numera inte helt trovärdiga SOM-institutet, på 57 procent. I år är den nere på 47 procent, påstår samma institut. Men vem vet, kanske är den ännu lägre? Den låga siffran förklarade SVT med att det rör sig om personer som ändå inte gillar något som har med staten att göra. De visar samma låga förtroende för institutioner som försvaret, sjukvården och hovet, förklarade SVT:s vd Anne Lagercrantz. Det är en trend sedan 2010, menar SVT:s vd. (Red. anm: SD kom in i riksdagen 2010.)
Vi ska alltså förstå att dessa människor är lågt stående varelser som inte fattar någonting och som det allmänna ändå inte bör ta någon notis av. SVT och SR sätter här normen för vilka åsikter och värderingar som är acceptabla. Faller man utanför denna norm är man irrelevant, enligt SVT och SR:s synsätt.
Lagercrantz uttalande säger en hel del om hur tongångarna går på dessa statligt finansierade redaktioner. Hånfullheten och föraktet mot oliktänkande är slående. Att SVT och SR dessutom betalar för att sudda bort dessa människor från offentliga förtroendeundersökningar är absurt och skrämmande. De försöker helt enkelt radera bort verkligheten, inte för allmänhetens bästa utan för sitt eget. Bara det i sig ger goda grunder för att ifrågasätta SVT och SR:s existens. Var detta droppen? Är det dags att avsluta statens roll att driva tv och radio?
Och om de nu är så bra som de själva påstår borde de kunna privatfinansieras. Med så högt förtroende som de påstår sig ha borde många vara villiga att betala frivilligt för deras program. Eller?
SVT visste att de ljög
Kvartal har avslöjat att SOM-insitutet har överdrivit allmänhetens förtroende för SVT och SR. Dessutom menar de att SVT har vetat om detta men ändå fortsatt att rapportera de felaktiga siffrorna. Slutligen har de också valt att sluta rapportera Medieakademins siffror som är mer negativa för SVT. Något är ruttet i denna historia.
SOM-undersökningarna vid Göteborgs universitet har under lång tid haft problem med representativiteten. Vissa grupper, särskilt SD väljare, svarar i lägre grad och vägs inte upp på ett sätt som fullt ut kompenserar för bortfallet. Resultatet blir en systematisk snedvridning. När dessa siffror sedan används för att slå fast att förtroendet för Sveriges Television och Sveriges Radio är mycket högt skapas en bild som inte är sann.
Problemet förvärras av att detta inte varit okänt. Tvärtom pekar kritiken på att både redaktioner och ansvariga känt till bristerna men ändå fortsatt att presentera resultaten som robusta mått på allmänhetens förtroende. Här går man från slarv till något mer allvarligt. Man använder osäkra siffror för att stärka sin egen legitimitet.
Public service har ett särskilt uppdrag. Deras trovärdighet vilar på att de uppfattas som sakliga, transparenta och självkritiska. När de i stället framstår som beroende av en mätning som gynnar den egna bilden uppstår en förtroendeklyfta. Den klyftan är redan tydlig på högerkanten men riskerar nu att fördjupas ytterligare.
För många väljare som länge misstänkt att institutioner inte är neutrala blir detta ett konkret bevis. Det handlar inte längre om en känsla utan om ett mönster. Man ser hur statistik används selektivt hur kritik tonas ned och hur en positiv självbild reproduceras trots kända brister. Detta är exakt det som undergräver tillit. Högerväljarna gör ju rätt i att inte lita på institutionerna.
Förtroende kräver inte perfektion men det kräver hederlighet. Om man vet att ett underlag är skevt måste det sägas öppet och tydligt. Om man inte gör det signalerar man att slutsatsen är viktigare än sanningen. Och när den signalen väl nått fram är skadan svår att reparera.
Konsekvensen är att inte bara en undersökning ifrågasätts utan hela systemet SOM-institutet förlorar i auktoritet. Public service förlorar i trovärdighet. Och i förlängningen försvagas tilliten till samhällsinstitutioner i stort.
Detta är inte bara ett metodproblem. Det är ett legitimitetsproblem. Och det är ett problem som nu riskerar att cementera den bild som många redan har att de institutioner som ska stå över politiken i själva verket inte gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar