Brott och vänstern

Miljöpartiet och Vänsterpartiet ser ut att värna mera om brottslingar än om brottsoffer om de förstnämnda kommer från Afghanistan,

De så kallade ensamkommande barnen som oftast var unga män är nära på helgonförklarade hos Hirvonen et consortes.

Det kom 36000 unga män från Afghanistan 2015. En stor del av dem kallades ensamkommande barn vilket framkallade berättigat löje utanför regeringen och nyhetsredaktionerna.

Normalt kallas oväntade kostnader för oroväckande när det handlar om miljarder men när det gäller de unga männen från Afghanistan mörkades kostnaderna av politiker och nyhetsredaktörer.

Det handlar om mer än 50 miljarder kronor!

Bilderna i tidigare inlägg talar för sig själva.

Kalkyl

Här är våldsmännen vänstern inte vill utvisa

Publicerad 10 maj 2026

Artikeln

Att utvisa brottslingar till Afghanistan är kontroversiellt, enligt vänstern. Men brottsoffren tvingas gömma sig om gärningsmännen blir kvar i Sverige.

Tre av de 196 brottsdömda afghaner som regeringen vill utvisa.

Tamim Sultani knivhögg sju slumpmässigt utvalda personer i Vetlanda.

Khader Amiri mördade sin unga fru och dumpade kroppen i ett kärr.

Taher Amini dömdes för att ha våldtagit en kvinna och kastat ned henne i ett gruvhål.

Kvinnan lämnades att dö i ett 24 meter djupt gruvhål vid Långgruvan. Ett dygn senare hittades hon mirakulöst vid liv.


Sofie Löwenmark


För några år sedan skrev jag om en afghansk man som gång på gång dömts för våld och hot mot sin egen familj. Grov kvinnofridskränkning, misshandel och dödshot. På grund av våldet hade han vid flera tillfällen fått kontaktförbud mot både exfrun och de fem barnen. Ändå dömdes han inte till utvisning, eftersom hans familjeanknytning ansågs hindra det. Familjen var just de människor som han i alla år terroriserat och därför inte ens fick träffa.

Fallet är talande för hur restriktivt utvisningar döms ut. Stor hänsyn tas till gärningsmannens situation. Hedersplågaren i fråga levde dessutom parallellt i Afghanistan och Sverige så något skyddsbehov fanns inte.

Detta och många liknande fall står i skarp kontrast till hur det låter i debatten om utvisningar.

Nyligen möttes vi av braskande rubriker om att ”Kristersson vill dricka te med talibanerna”, som Aftonbladets ledarsida formulerade det.

Frågan handlar om att Sverige och EU-kommissionen ska försöka förmå Afghanistan att ta emot sina medborgare. Specifikt personer som dömts till utvisning efter grova brott.

Enligt uppgifter från polisen ska 101 personer, som antingen avtjänar eller ska avtjäna fängelsestraff, utvisas till Afghanistan på grund av brott. Därtill finns 95 personer som redan har avtjänat sina straff men där utvisningen till Afghanistan fortfarande inte har verkställts.

När jag läser rapporteringen, bland annat i Dagens ETC, slås jag av vad som saknas. Ingenstans nämns gärningsmännens brott. Brottsoffren ägnas inte en rad. I stället får Amnesty förklara att samtliga utvisningar till Afghanistan är fel, även när det gäller grova brottslingar. Hotbilden mot kvinnor och ”västerniserade personer” lyfts fram.

En som efter avtjänat straff ska utvisas är Taher Amini. Efter att en kvinna avvisat hans frieri våldtog han henne och kastade ner henne i ett 24 meter djupt gruvhål. Där låg hon svårt skadad i över ett dygn innan hon mirakulöst kunde räddas.

För brottsoffren i hedersrelaterade fall kan en verkställd utvisning vara livsavgörande. Det är skillnaden mellan att behöva leva gömd och att få en chans till ett liv i frihet.

En annan, Khader Amiri, levde redan som gift i Sverige när han tog hit en andra hustru. Hon fördes hit som ensamkommande och registrerades som 16 år. Vänner berättade att hon var livrädd för den drygt tjugo år äldre mannen. Så försvann hon – tills hennes döda kropp hittades nedgrävd i ett kärr i Hökarängen.

Tamim Sultani, som knivhögg sju slumpmässigt utvalda människor i Vetlanda, ska även han utvisas efter avtjänat straff. Domen berättar att han mått dåligt och ville tillbaka till Afghanistan. Den utösande faktorn för dådet var Sultanis vilja att straffa hädare – han hade mött en man som sagt att gud inte finns.

Resonemanget om talibaner och ”västerniserade personer” skaver. I många av fallen handlar det inte om män som riskerar förföljelse på grund av sin livsstil. De har i stället utövat våld, förtryck och religiöst motiverad kontroll.

Bland de dömda finns ännu fler fall av hedersrelaterat våld och grova övergrepp mot närstående. Ändå kokas frågan ner till att enbart beakta gärningsmannens väl och ve. För brottsoffren i hedersrelaterade fall kan en verkställd utvisning vara livsavgörande. Det är skillnaden mellan att behöva leva gömd och att få en chans till ett liv i frihet.

Det har krävts mycket för att åklagare ska yrka på utvisning och domstolarna tillämpar reglerna restriktivt. Därtill visar en ny analys från Brå att mindre än hälften av samtliga brottsutvisningar faktiskt verkställs, även om antalet gått upp de senare åren.

Självklart måste Sverige se till att fler brottsutvisade faktiskt lämnar landet, både till Afghanistan och till andra länder som inte vill ta emot sina medborgare. Därför är det viktigt att regeringen driver på.

Men den svenska debatten är ofta bakvänd.

Här kräver vänstern skydd från talibanernas kvinnosyn – för gärningsmän

som utövar den här.