Analfabetism

Wiki


Ingen tänkte på analfabeterna

Johnny Patterson har skrivit en bok som bland annat förklarar naiviteten kring invandring och integration Skärmdump från X

Johnny Patterson har skrivit en bok som bland annat förklarar naiviteten kring invandring och integration Skärmdump från X

Hur kunde människor vara så naiva att de trodde att all invandring var lönsam och att integrering skulle gå lätt som en plätt? En ny bok kommer med en förklaring.

5 jul 2026 

Dan Korn

I torsdags flög jag från Göteborg till Manchester. När jag satt mig tillrätta och passagerare letade efter sina platser, kom en ur kabinpersonalen fram till mig och bad att få se mitt boardingkort. Det visade sig pinsamt nog att jag hade satt mig på fel plats. I stället för plats 11F satt jag på 12F. Orsaken till det missödet berodde på att när jag kom in i planet var rad 11 redan fullsatt, så jag tittade inte så noga, utan utgick från att min plats var på raden bakom.

Kabinpersonalen frågade därför även familjen som satt där jag skulle sitta efter deras boardingkort. Det blev ganska snart tydligt att familjen, en mor och hennes barn, inte var läskunniga, utan hade chansat och hamnat nästan rätt. Två av dem skulle sitta på andra sidan mittgången, men en kanske tolvårig pojke skulle sitta för sig själv några rader längre fram. Men eftersom han inte kunde läsa sig till var sätet 7A var, fick kabinpersonalen lotsa honom dit.

En familj av analfabeter. Varifrån de kom vet jag inte, men det bör ha varit utanför Europa. Med tanke på resrutten är väl det troligaste att de antingen bor i Sverige eller i Storbritannien.

Statistiska Centralbyråns siffror säger det tydligt och klart. Bland dem med stora läs- och skrivsvårigheter är de flesta utlandsfödda. Hälften av de utlandsfödda i ”områden med stora socioekonomiska utmaningar”, som det så vackert heter, har dessa svårigheter. Men de räknar brett. Ungefär 780 000 personer i åldrarna 16-65 år har ”otillräckliga läsfärdigheter”. Eftersom detta innebär allt ifrån dem som inte kan se skillnad på ett A och ett F, som i fallet med familjen på flygplanet, till människor som har ”mycket svårt att förstå mer avancerade texter” är det svårt att veta hur många rena analfabeter som finns.

När jag försöker ta mig igenom en text av Heidegger, Wittgenstein eller Hegel känner jag att jag också kan räknas till gruppen som har ”mycket svårt att förstå mer avancerade texter”. Men det är givetvis inte det som avses. Vad det handlar om är att människor som inte kan förstå skriven text inte kan få arbeten där läskunnighet är nödvändigt.

Hur var det nu igen? Skulle inte invandringen medföra ett enormt kunskapslyft, men horder av läkare och akademiker som skulle berika Sverige? Talade någon om analfabeter?

Tänkte inte på det.

Samma morgon läste vi om ett stort slagsmål i Limhamn där folk pucklade på varandra med tillhyggen, så att flera fick föras till sjukhus. Polisen hade fullt upp och uppgifterna om vad som hände var därför oklara. Var det två familjer som slogs med varandra, eller var det en släkt, där folk bråkade? Ja säg det. Det var inte på svenska de skrek på varandra, så det var inte lätt för polisen att avgöra.

Polisbevakningen fortsatte på sjukhuset, så att inte nya slagsmål skulle utbryta där. När kostnaderna för invandringen utreds, tas dessa kostnader med i beräkningen? För ingen kan väl påstå att familjerna Andersson, Pettersson och Lundström brukar puckla på varandra på detta vis?

Tänkte inte på det.

Samma natt i samma stad blev en 37-årig man skjuten till döds av en jämnårig. Båda var, som det brukar heta, ”kända av polisen”. Båda hade utländsk bakgrund. När invandringens kostnader beräknas, hur beräknar man då lidandet för detta slags händelser? Kostnaderna för skjutningen i sig, med allt från polisingripanden till fängelse och dessvärre begravning, är ju en sak. Men hur beräknar man den ökade otryggheten i kronor och ören? Enbart genom att studera de sjunkande fastighetspriserna i områden med ”utmaningar”?

Tänkte inte på det.

Men vad tänkte man då?

Man brukar halvt på skämt tala om alla de människor, inte minst på ledande befattningar, som tycks ha trott att invandrare omedelbart vill bli som svenskar så fort de passerar gränsen. Sådana finns förvisso, men de som medvetet arbetar på att förhindra integration, exempelvis genom att bli noggrannare med anständigt uppträdande och klädsel än man var i hemlandet, finns också. Men hur kan man vara så naiv att man med Annie Lööf tror att trettio miljoner invandrare ”kan svenska” och med Åsa Romson menar att det räcker med att åka tunnelbana i Stockholm för att bli svensk?

I den nyutkomna boken ”The age of reconstruction” ger Johnny Patterson en förklaring. När järnridån föll och Sovjet kollapsade menade många att Västvärldens samhällssystem med demokrati och mänskliga rättigheter hade segrat. Alla ville bli som Väst. Francis Fukuyama myntade i en tidningsartikel och senare i en bok begreppet ”The end of history”. Historien tog slut, därför att enligt Hegels idé om tes, antites och syntes var historien en ständig kamp mellan dessa fenomen. Nu hade kampen upphört och världen höll på att förvandlas till idel demokratier av västerländskt snitt. Alla diktaturer, som exempelvis Kina, hade visserligen inte upphört, men genom en naiv tolkning av Adam Smith, som sannolikt hade gjort Smith själv rasande, trodde man att om vi bara handlade tillräckligt mycket med Kina så skulle landet bli demokratiskt av sig själv.

Demokratin skulle bli den enda styrelseformen, marknadsekonomin en världsekonomisk lösning, liberalismen den enda ideologin. Hela livet var en glad operett. Du härliga tid, ljuva nittiotal!

Man var så övertygad om förträffligheten i Västvärldens livsstil att man utgick från att alla ville bli som oss. Folk skulle behålla lite skojiga danser och spännande maträtter, så mångkultur var jättebra. Men ideologiskt skulle vi alla bli lika. Och när verkligheten inte överensstämde med denna underbara karta, följde man kartan och brännmärkte dem som hade fräckheten att avslöja diskrepansen.

Francis Fukuyama nyktrade snart till och tog avstånd från sina tidigare idéer. I sitt tvåbandsverk om Political Order (2011-2014) ställer han sig frågan hur ett land kan bli som Danmark. Svaret är en lång och mödosam vandring genom historien, där en viktig ledtråd är att Danmark, liksom Sverige, hade en i huvudsak läskunnig befolkning redan vid 1500-talets slut, tack vare reformationens tanke om att alla borde kunna läsa Bibeln.

Många har ännu inte vaknat upp ur 1990-talets drömvärld och det finns de som fortfarande brännmärker dem som ser att det inte blev som de trodde. Andra är fortfarande övertygade om att man kan räkna ut invandringens lönsamhet – åtminstone på sikt. Men när en svensk polis på besök i Köpenhamn blir ihjälslagen när han hejar på Norge i en fotbollsturnering, av ett gäng som hejar på Elfenbenskusten, kanske någon kommer till insikt om att detta är en fråga som handlar om mer än kronor och ören.