Hotet från vänstern

Vänsterpartiet är farligt

Många företrädare för Vänsterpartiet uppvisar en terrorromantik som är en fara för demokratin.

Måtte Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar aldrig bli minister.

Sofie Löwenmarks senaste avslöjande på Expressens ledarsida (3/8) om att riksdagsledamoten Ilona Szatmári Waldau hyllat en ledare för al-Aqsamartyrernas brigader och skrivit ett brev till stöd för den fängslade terroristen är inte en tillfällighet. Det följer ett mönster.

Nu senast har riksdagsledamöter skickat stödbrev till palestinska fångar – däribland personer dömda för självmordsbombningar, kidnappning och mord. En ledamot hyllade en man som organiserat attentat där barn dödades. Partiets gruppledare skrev till en livstidsdömd mördare. När sanningen kom fram skyller partiledningen på ”fel i faktagranskningen” och raderade inlägg. Det är symptomatiskt. För det finns ett mönster av aktivism och militant antisionism i Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet har länge odlat en farlig romantisk syn på våld som befrielsekamp. Många inom partiet, från topp till tå, ursäktar, relativiserar och i värsta fall hyllar terror mot judar och Israel. Antisemitiska utsagor har dykt upp både bland kandidater och ledande företrädare.

Partiledningen med Nooshi Dadgostar i spetsen har också reagerat sent, motvilligt och med minimal självkritik. Partiet har rensat bort namn på sina listor först när media avslöjat att många kandidater är olämpliga – inte för att det principiellt tar avstånd från antisionism och våldsbejakande extremism.

Detta är inte att respektera parlamentarisk demokrati. Det är gatans parlament. Vänsterpartiet fungerar ofta mer som en förlängning av aggressiva demonstrationståg och aktivistnätverk än som ett parti som tar ansvar för Sveriges säkerhet och rättsstat. V prioriterar symboliska solidaritetsgester med dömda terrorister framför att försvara de demokratiska värden partiet påstår sig stå för.

Vänsterpartiets återkommande skandaler visar att problemet är strukturellt – det handlar inte om enstaka rötägg.

Detta är oacceptabelt. Demokrati bygger på att skilja mellan protest och våld, mellan saklig kritik och hatfulla utfall. Slagorden om ”inga sionister på våra gator” vittnar om en antisemitism där just judar inte skulle få ha en stat till skillnad från svenskar, indier och japaner.

Israel är den enda demokratin i Mellanöstern och har rätt att försvara sina medborgare mot våldsamma grupper som öppet strävar efter landets förstörelse. Att sympatisera med dem som mördar judar – oavsett hur man paketerar det som ”motstånd” – är att svika både humanismen och realpolitiken.

Partiledningen visar dock ingen riktig styrka att få bort extremismen i partileden. Nooshi Dadgostar ställer däremot ett ultimativt krav på att hon ska bli minister i nästa S-ledda regering, men vägrar att göra upp med de krafter inom partiet som dras till våldsromantik och antisemitism. Det är inte bara omdömeslöst. Det är farligt.

Ett parti som inte kan hålla rent internt kan inte anförtros att skydda det öppna samhället. Vänsterpartiets återkommande skandaler visar att problemet är strukturellt – det handlar inte om enstaka rötägg.

Sverige behöver partier som försvarar demokratin, inte sådana som flörtar med dess fiender.

Måtte Vänsterpartiet aldrig hamna i regeringsställning. De som funderar på att rösta på något av de rödgröna partierna bör ha detta i åtanke den 13 september.

Och Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet måste klargöra före valdagen om de är beredda att ge Noodhi Dadgostar och hennes aktivister ministerposter.

Hittat på X:

Har Socialdemokraterna en väpnad gren?

Socialdemokraterna har under lång tid betraktat Fatah som sitt palestinska "systerparti". Båda partierna är medlemmar i Progressiva alliansen och Socialistinternationalen.

Att Socialdemokraterna behåller Fatah som systerparti måste anses djupt problematiskt och oförståeligt. Luktar terror-romatik lång väg.

Har Vänsterpartiet blivit Socialdemokraternas väpnade gren?

Tanken är egentligen genial i sin enkelhet.

När Socialdemokraterna vill framstå som statsbärande, mogna och redo att ta ansvar för rikets finanser, klär sig partiledningen i prydliga kostymer och talar allvarligt om stram budgetdisciplin. Men politik handlar ju också om att slåss. Och det är då man skickar fram Vänsterpartiet – iförda fotriktiga skor, palestinasjalar och en retorik skarp nog att skära igenom vilken Expressen redaktion som helst.

Där Socialdemokraterna skickar en artig reprimand i en riksdagsdebatt, skickar Vänsterpartiet en verbal klusterbomb. Eller möjligt, en näve ruttna tomater som automateld. De blockerar gator, startar stormiga ”brev till terrorist” kampanjer och bjuder in terrorister till riksdagens talarstol för att försvara just, vadå?

Det är ett perfekt uppdelat gerillakrig: S sköter de diplomatiska förhandlingarna i fikarummet, medan V sköter skyttegravskriget i medierna.

Så glöm Al-Aqsa martyrernas brigader och gamla exilorganisationer. Det nya politiska landskapet i Sverige kräver siamesiska lösningar. Vänsterpartiet står redo med plakat som vapen och slagord som ammunition. De tar smällarna, de skrämmer borgerligheten, och när krutröken väl lagt sig kan Socialdemokraterna lugnt kliva fram, borsta av axlarna och ta över regeringsmakten igen. Vänsterpartiet har även lösningen på judefrågan. Dock lägger Socialdemokraterna näsan i samma sionblöt i Stockholms stad.

Det kallas för ett strategiskt partnerskap. Eller som man säger på Sveavägen 68, ett helt vanligt samarbete på den progressiva sidan. Den militära beteckningen är antagligen växeleldställning med stormtrupper.

En annan gren

Religionskrigets första linje i den socialdemokratiska armén, utkämpas av den ”väpnade grenen” Tro & Solidaritet (tidigare Broderskapsrörelsen), som är ett förbud inom S-koncernen.

Tro & Solidaritet har kopplingar till islamistiska rörelser, däribland det Muslimska brödraskapet eller dess svenska svans (såsom studieförbundet Ibn Rushd).

Muslimska brödraskapet är terrorklassat i ett antal länder, b la USA.
Terrorforskare varnar för kopplingar till extrema grupper som Muslimska brödraskapet. En fransk rapport hävdar att svenska Socialdemokraterna är brofästet för den muslimska integrationen/infiltrationen i Europa.