Kriminella släktnätverk infiltrerar myndigheter och politik
En ny utredning visar hur släktbaserade nätverk trängt in i myndigheter, banker och politik. Ändå möts detta hot mot det demokratiska samhället bara med fler kartläggningar och en nationell samordnare.
Under onsdagen kom till slut den statliga offentliga utredningen ”Parallella samhällsstrukturer – ett kunskapsunderlag för förbättrad integration och minskat utanförskap”. Det skedde utan fanfarer eller omfattande uppmärksamhet.
I utredningen kan man läsa att nästan en halv miljon människor bor i stadsdelar där det förekommer ”rättskipning mellan kriminella och boende i området”. En mindre grupp, 175 000 personer, lever i områden där det förekommer både parallell rättskipning och beskyddarverksamhet. Där finns bland annat ”medling” i tvister mellan boende och ”informella” bostadsförmedlingar.
Kanske beror den begränsade uppmärksamheten på att ämnet sedan tidigare har ägnats förvånansvärt lite intresse av både samhällsvetenskapen och det offentliga politiska samtalet.
En stor andel av utredningens källor härrör från Polisen eller drabbade kommuner, som Göteborgs Stad. De långa och detaljerade forskningsstudierna från våra många högskolor och universitet med samhällsforskning lyser med sin frånvaro i notapparaten.
Det är som ett samhälle inom samhället – ett annat Sverige där inflytelserika släkter och klaner samt organiserade gäng med förgreningar i klanerna upprättar parallella maktinstitutioner.
Men de parallella strukturerna stannar inte vid rättskipning, småbrottslighet eller knarkförsäljning. I detta parallella Sverige infiltreras myndigheter, förvaltningar och företag. Det handlar om en form av djup och för demokratin skadlig korruption.
Personer utan domar i registret används för att få inflytande över myndigheter. Kontrakterade byggbolag har brukats för att ta sig in i Polisens lokaler. Släktbaserade kriminella nätverk har ”även förekommit i andra samhällsviktiga miljöer, exempelvis hamnar, flygplatser och andra funktioner med betydelse för transport, logistik och införsel av varor.”
Den privata sektorn är alltså inte undantagen. I en stad i Mellansverige bedömer Polisen att ett släktbaserat nätverk har ”kontakter inom samtliga storbanker med kontor i staden”. Dessa kontakter bedöms vara behjälpliga i brottslig verksamhet.
Utredningen hänvisar även till uppgifter från Polisen om att ”kriminella nätverk har infiltrerat flera större myndigheter. Särskilt intressanta för nätverken är myndigheter och verksamheter som hanterar kontroll, tillstånd, utbetalningar och brottsbekämpning”.
Varför kriga på gatan när det finns betydligt mer trygga och förutsägbara kassakor som den offentliga förvaltningen? Utnyttjandet av den offentliga sektorn har blivit en stor affär för många av de kriminellt belastade släktnätverken.
Men infiltrationen når också politiken. ”Utredningen har tagit del av uppgifter om att ett släktbaserat kriminellt nätverk har haft inflytande i det politiska livet på både lokal nivå, genom kommunfullmäktige, och på nationell nivå, genom riksdagen.”
Det är en särskilt allvarlig form av infiltration. Att smyga in banktjänstemän, advokater eller handläggare på kommunen kan ge kriminella nätverk ekonomiska och praktiska fördelar. Inflytande över folkvalda institutioner underminerar däremot själva det demokratiska systemets styre.
Några ytterligare detaljer om vilka kommuner eller politiker det handlar om ges tyvärr inte, förutom en hänvisning till Polisens redan välkända rapport om släktnätverk i Sverige från 2022.
Utredningen visar också vad som håller dessa parallella strukturer samman och gör dem motståndskraftiga över tid. Många samhällsfenomen som kan tyckas lite disparata hänger egentligen tätt ihop.
Hedersnormer utgör exempelvis ett sammanhållande kitt i de parallella samhällsstrukturerna då de bidrar till ”att upprätthålla nätverkens brottslighet och föra den vidare mellan generationer.” I det ingår en tystnadskultur.
Kriminalitet som grundar sig i släktnätverk är, enligt utredningen, särskilt svår att bekämpa eftersom hedersstrukturen står i vägen. Människor som i sin kriminalitet är förenade av annat än kortsiktiga ekonomiska transaktioner avstår från att vittna av ytterligare ett skäl än rädsla för repressalier: en känsla av samhörighet, mening och ömsesidig lojalitet.
Även om utredningen inte skriver det rakt ut så framgår det ändå tydligt: de parallella samhällsstrukturerna som har etablerats är inte något spontant svenskt samhällsfenomen; det är en konsekvens av att människor kommit till Sverige och tillsammans bär upp hemlandets normer, kultur och rättskipning.
När Sverige blev destinationen för människor från länder med svag eller obefintlig stat, där släktens och klanens normer alltid varit centrala meningsbärande institutioner, så överfördes en del av dessa samhällen till Sverige.
Kriminalitet som grundar sig i släktnätverk är, enligt utredningen, särskilt svår att bekämpa eftersom hedersstrukturen står i vägen. Människor som i sin kriminalitet är förenade av annat än kortsiktiga ekonomiska transaktioner avstår från att vittna av ytterligare ett skäl än rädsla för repressalier: en känsla av samhörighet, mening och ömsesidig lojalitet.
Även om utredningen inte skriver det rakt ut så framgår det ändå tydligt: de parallella samhällsstrukturerna som har etablerats är inte något spontant svenskt samhällsfenomen; det är en konsekvens av att människor kommit till Sverige och tillsammans bär upp hemlandets normer, kultur och rättskipning.
När Sverige blev destinationen för människor från länder med svag eller obefintlig stat, där släktens och klanens normer alltid varit centrala meningsbärande institutioner, så överfördes en del av dessa samhällen till Sverige.
Inom oss bär vi med oss världar och vi återskapar dessa världar tillsammans med andra, även när vi emigrerar. Det är uppenbart att det i fallet med de parallella samhällssystemen inte nödvändigtvis handlar om en temporär övergångsfas. Hedersnormer gör att kriminella och korrupta fenomen förs vidare till nya generationer, födda och uppvuxna i Sverige.
Klanerna har hittat Sveriges svaga punkt
Sverige har varit naivt inför klanernas makt. En ny utredning blottlägger fem stora misstag – från infiltration till barn som föds in i kriminalitet.
Sverige måste skydda sig mot infiltration. Skandalen i Botkyrka visar problemet.
Klanerna har hittat Sveriges svaga punkt
I veckan kom utredningen om parallella samhällsstrukturer som L-ledaren Simona Mohamsson tog initiativ till. Det är skrämmande läsning. Närmare en halv miljon människor bor i områden där polisen ser allvarliga problem med privat rättskipning mellan kriminella och boende.
Utredningen visar också hur illa anpassade svenska institutioner är till klansamhällets logik. Här är fem stora misstag som Sverige gör i kampen mot klanerna.
1. Vi har blundat för infiltrationen
Svensk förvaltning bygger på tillit. Tjänstemän förväntas vara lojala med sitt uppdrag. Förmågan att hantera anställda som i stället sätter klanen främst är dock dålig.
Släktbaserade nätverk arbetar mer systematiskt med att skaffa sig inflytande och makt än andra grupperingar och har infiltrerat flera större myndigheter, enligt polisen. Problemet finns även på banker, försäkringsbolag och mäklare.
Det hela är mycket utstuderat. Kvinnliga släktingar kan medvetet hållas borta från öppen kriminalitet för att inte väcka misstankar hos arbetsgivare. Den som bara letar i belastningsregistret riskerar därmed att missa möjliggörare.
Det ställer Sverige inför ett dilemma. Hur skyddar sig ett individualistiskt samhälle mot klaner utan att börja behandla människor kollektivt?
2. Vi har trott att familjen alltid skyddar barnen
Bryt nyrekryteringen! Det är standardsvaret mot gängbrottsligheten. Socialtjänst och familjer förväntas arbeta tillsammans för att förhindra att barn dras in i kriminalitet.
Men i släktbaserade nätverk händer det att barn föds direkt in i brottslighet. Från Göteborg finns beskrivningar av hur pappor låter sina tonårspojkar följa med på kriminella aktiviteter för att lära sig.
Socialtjänstens vanliga metoder passar därför dåligt för den gruppen. Att lämna den kriminella banan innebär inte bara att bryta med kriminella kompisar utan med hela släkten. En kommun uppger att det ibland är svårt att ens omhänderta barn eftersom hotbilden och skyddsbehoven blir så stora.
Samhället måste hitta nya sätt att hjälpa de här barnen.
3. Vi har blundat för klanernas politiska makt
Utredningen innehåller häpnadsväckande uppgifter. Ett släktbaserat kriminellt nätverk i Mellansverige ska ha haft politiskt inflytande både i kommunfullmäktige och i riksdagen, enligt polisuppgifter.
Ett mindre nystartat parti ska också ha finansierats av flera nätverk. Enligt polismyndigheten kan partiets lokala framgångar delvis ha hängt ihop med stödet. I vissa klanmiljöer finns instruktioner eller förväntningar på hur människor ska rösta.
Ryssland, Iran och Kina försöker påverka Sverige. Det vet alla. Men partierna är svagt rustade för lokala odemokratiska maktstrukturer som arbetar på insidan. Det visar inte minst Socialdemokraternas skandalösa hantering av infiltrationen i Botkyrka.
4. Vi har trott att arbetslinjen räcker
Det politiska svaret på den höga arbetslösheten bland utrikesfödda kvinnor har varit utbildning och sänkta bidrag. Men arbetslinjen bygger på ett antagande som sällan uttalas: att kvinnan själv bestämmer om hon ska jobba.
Utredningen pekar på ett hinder som arbetsmarknadspolitiken knappt har studerat: negativ social kontroll, där maken hindrar sin fru från att ta ett arbete. Digitaliseringen kan dessutom göra det lättare för män att ta kontroll över kvinnans myndighetskontakter.
Staten är en del av problemet. Män i etableringsprogrammet erbjuds och deltar i fler arbetsnära insatser än kvinnor.
Det räcker därför inte med att införa bidragstak och jobbskatteavdrag. Insatserna måste ta hänsyn till att alla kvinnor i Sverige inte bestämmer över sitt eget liv.
5. Vi bekämpar klanerna i blindo
Det har gått drygt tio år sedan debatten om klaner och andra parallella samhällsstrukturer tog fart på allvar. Ändå är kunskapen mycket låg.
Det saknas vettig statistik och empiriska studier på omfattningen. Det finns inte ens någon vedertagen definition av ”parallella samhällsstrukturer”. Därmed är det otydligt vad samhället ska bekämpa. Arbetet riskerar att sakna riktning och mål. Det är ett recept för misslyckande.
På område efter område utnyttjar klanerna det svenska högtillitssamhällets grundantaganden: Att tjänstemannen är lojal med uppdraget. Att familjen sätter barnet främst. Att väljaren röstar självständigt. Att kvinnan bestämmer över sitt eget liv.
Sverige kan inte vara naivt längre!
Klanerna har hittat Sveriges svaga punkt
Sverige har varit naivt inför klanernas makt. En ny utredning blottlägger fem stora misstag – från infiltration till barn som föds in i kriminalitet.
Sverige måste skydda sig mot infiltration. Skandalen i Botkyrka visar problemet.
Klanerna har hittat Sveriges svaga punkt
I veckan kom utredningen om parallella samhällsstrukturer som L-ledaren Simona Mohamsson tog initiativ till. Det är skrämmande läsning. Närmare en halv miljon människor bor i områden där polisen ser allvarliga problem med privat rättskipning mellan kriminella och boende.
Utredningen visar också hur illa anpassade svenska institutioner är till klansamhällets logik. Här är fem stora misstag som Sverige gör i kampen mot klanerna.
1. Vi har blundat för infiltrationen
Svensk förvaltning bygger på tillit. Tjänstemän förväntas vara lojala med sitt uppdrag. Förmågan att hantera anställda som i stället sätter klanen främst är dock dålig.
Släktbaserade nätverk arbetar mer systematiskt med att skaffa sig inflytande och makt än andra grupperingar och har infiltrerat flera större myndigheter, enligt polisen. Problemet finns även på banker, försäkringsbolag och mäklare.
Det hela är mycket utstuderat. Kvinnliga släktingar kan medvetet hållas borta från öppen kriminalitet för att inte väcka misstankar hos arbetsgivare. Den som bara letar i belastningsregistret riskerar därmed att missa möjliggörare.
Det ställer Sverige inför ett dilemma. Hur skyddar sig ett individualistiskt samhälle mot klaner utan att börja behandla människor kollektivt?
2. Vi har trott att familjen alltid skyddar barnen
Bryt nyrekryteringen! Det är standardsvaret mot gängbrottsligheten. Socialtjänst och familjer förväntas arbeta tillsammans för att förhindra att barn dras in i kriminalitet.
Men i släktbaserade nätverk händer det att barn föds direkt in i brottslighet. Från Göteborg finns beskrivningar av hur pappor låter sina tonårspojkar följa med på kriminella aktiviteter för att lära sig.
Socialtjänstens vanliga metoder passar därför dåligt för den gruppen. Att lämna den kriminella banan innebär inte bara att bryta med kriminella kompisar utan med hela släkten. En kommun uppger att det ibland är svårt att ens omhänderta barn eftersom hotbilden och skyddsbehoven blir så stora.
Samhället måste hitta nya sätt att hjälpa de här barnen.
3. Vi har blundat för klanernas politiska makt
Utredningen innehåller häpnadsväckande uppgifter. Ett släktbaserat kriminellt nätverk i Mellansverige ska ha haft politiskt inflytande både i kommunfullmäktige och i riksdagen, enligt polisuppgifter.
Ett mindre nystartat parti ska också ha finansierats av flera nätverk. Enligt polismyndigheten kan partiets lokala framgångar delvis ha hängt ihop med stödet. I vissa klanmiljöer finns instruktioner eller förväntningar på hur människor ska rösta.
Ryssland, Iran och Kina försöker påverka Sverige. Det vet alla. Men partierna är svagt rustade för lokala odemokratiska maktstrukturer som arbetar på insidan. Det visar inte minst Socialdemokraternas skandalösa hantering av infiltrationen i Botkyrka.
4. Vi har trott att arbetslinjen räcker
Det politiska svaret på den höga arbetslösheten bland utrikesfödda kvinnor har varit utbildning och sänkta bidrag. Men arbetslinjen bygger på ett antagande som sällan uttalas: att kvinnan själv bestämmer om hon ska jobba.
Utredningen pekar på ett hinder som arbetsmarknadspolitiken knappt har studerat: negativ social kontroll, där maken hindrar sin fru från att ta ett arbete. Digitaliseringen kan dessutom göra det lättare för män att ta kontroll över kvinnans myndighetskontakter.
Staten är en del av problemet. Män i etableringsprogrammet erbjuds och deltar i fler arbetsnära insatser än kvinnor.
Det räcker därför inte med att införa bidragstak och jobbskatteavdrag. Insatserna måste ta hänsyn till att alla kvinnor i Sverige inte bestämmer över sitt eget liv.
5. Vi bekämpar klanerna i blindo
Det har gått drygt tio år sedan debatten om klaner och andra parallella samhällsstrukturer tog fart på allvar. Ändå är kunskapen mycket låg.
Det saknas vettig statistik och empiriska studier på omfattningen. Det finns inte ens någon vedertagen definition av ”parallella samhällsstrukturer”. Därmed är det otydligt vad samhället ska bekämpa. Arbetet riskerar att sakna riktning och mål. Det är ett recept för misslyckande.
På område efter område utnyttjar klanerna det svenska högtillitssamhällets grundantaganden: Att tjänstemannen är lojal med uppdraget. Att familjen sätter barnet främst. Att väljaren röstar självständigt. Att kvinnan bestämmer över sitt eget liv.
Sverige kan inte vara naivt längre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar