Dagarna i valstugan har visat att hälften av Centerpartiets lokala kandidater är vänstervridna och de övriga borgerliga.
Själv är jag högercenterpartist-
Om partiledningen under finaldagarna stöder de borgerliga får de min röst. Om inte blir det blankröst i riksdagsvalet men C i lokalvalet.
Valrörelsen 2026 har hittills varit som att se en film baklänges. Jaha, det var det, har känslan varit under våren. Som om det var över redan innan det hann börja.
Slutsatsen från experter, statsvetare och opinionsanalytiker har varit att den borgerliga regeringen förlorar och att Magdalena Andersson kommer att tillträda som Sveriges statsminister.
Utmaningen för henne har varit att få ihop sitt lag. Inte att besegra Ulf Kristersson. Eftervalsanalyserna har kommit innan förtidsröstningen ens har öppnat.
Det kan visa sig vara en felbedömning.
Sant är att den rödgröna sidan haft ett övertag i opinionsmätningarna. Sant är också att Liberalerna har legat under spärren med god marginal.
Men riksdagsval är inte som amerikanska romantiska komedier där alla förstår att tjejen kommer att bli kär i den störiga killen som visade sig vara hyvens. Magdalena Andersson tog ut segern i förskott även i förra valet.
På onsdagsmorgonen kom en nyhet som för Socialdemokraterna måste beskrivas, inte som en kalldusch, utan snarare ett hopp i en isvak – utan bastu.
Liberalerna: 3,3 procent. Socialdemokraterna: 25,8. Båda siffrorna är statistiskt säkerställda. Avstånd mellan blocken: 2,6 procentenheter. Det enligt en ny mätning från TV4/Novus.
En mätning är en mätning och det kan mycket väl komma nya opinionsundersökningar som visar annat. Men det lär ändå smällas i en och annan dörr på Sveavägen 68. För det är en katastrofsiffra för S.
Socialdemokraternas icke-strategi fungerar inte.
Med blott elva dagar kvar till valet kan man åtminstone slå fast följande.
Socialdemokraternas icke-strategi fungerar inte. Även om S hostar upp sig några snäpp från 25,8 till den 13 september skulle partiet göra sitt sämsta val sedan den allmänna och lika rösträttens införande. En mätning är en mätning, men den befäster trenden: Socialdemokraterna har långsamt men stadigt tappat i opinionsstöd under ett halvårs tid.
Det är inte så märkligt med tanke på att S planer är höljda i dunkel. Vilka ska S bilda regering med? V? C? Ingen vet. Centrala löften, som bankskatten, tycks man ha backat ifrån. Vilka grupper som kommer att få höjda skatter vill Andersson inte erkänna. S valslogan skulle kunna vara ”rösta på grisen i säcken”. Det går inte hem.
Likaså har det varit dumt av de borgerliga partierna att ge upp på förhand. Under de senaste veckorna har det varit dålig stämning hos Moderaterna och Sverigedemokraterna. Båda partierna tycks, likt experterna, tagit ut valresultatet i förskott. I stället för att fokusera på att vinna valet tycks det ha uppstått en kamp om att bli största oppositionsparti. Både Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson har ”varnat” sina väljare för att taktikrösta på Liberalerna.
Men som sagt. Ett riksdagsval följer inte ett förutbestämt manus.
6,3 procent av väljarna var i förra valet ”sena blockbytare”. Och kampen om dem vanns av Ulf Kristerssons sida i politiken, enligt Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet.
Valet 2026 är inte valet 2022. Allt kan hända, bollen är rund och så vidare.
Men valet är inte över. Borgerlighetens uppgift framöver är att lägga gnabbet åt sidan och fokusera på att vinna det. Det är match igen.
Valrörelsen 2026 har hittills varit som att se en film baklänges. Jaha, det var det, har känslan varit under våren. Som om det var över redan innan det hann börja.
Slutsatsen från experter, statsvetare och opinionsanalytiker har varit att den borgerliga regeringen förlorar och att Magdalena Andersson kommer att tillträda som Sveriges statsminister.
Utmaningen för henne har varit att få ihop sitt lag. Inte att besegra Ulf Kristersson. Eftervalsanalyserna har kommit innan förtidsröstningen ens har öppnat.
Det kan visa sig vara en felbedömning.
Sant är att den rödgröna sidan haft ett övertag i opinionsmätningarna. Sant är också att Liberalerna har legat under spärren med god marginal.
Men riksdagsval är inte som amerikanska romantiska komedier där alla förstår att tjejen kommer att bli kär i den störiga killen som visade sig vara hyvens. Magdalena Andersson tog ut segern i förskott även i förra valet.
På onsdagsmorgonen kom en nyhet som för Socialdemokraterna måste beskrivas, inte som en kalldusch, utan snarare ett hopp i en isvak – utan bastu.
Liberalerna: 3,3 procent. Socialdemokraterna: 25,8. Båda siffrorna är statistiskt säkerställda. Avstånd mellan blocken: 2,6 procentenheter. Det enligt en ny mätning från TV4/Novus.
En mätning är en mätning och det kan mycket väl komma nya opinionsundersökningar som visar annat. Men det lär ändå smällas i en och annan dörr på Sveavägen 68. För det är en katastrofsiffra för S.
Socialdemokraternas icke-strategi fungerar inte.
Med blott elva dagar kvar till valet kan man åtminstone slå fast följande.
Socialdemokraternas icke-strategi fungerar inte. Även om S hostar upp sig några snäpp från 25,8 till den 13 september skulle partiet göra sitt sämsta val sedan den allmänna och lika rösträttens införande. En mätning är en mätning, men den befäster trenden: Socialdemokraterna har långsamt men stadigt tappat i opinionsstöd under ett halvårs tid.
Det är inte så märkligt med tanke på att S planer är höljda i dunkel. Vilka ska S bilda regering med? V? C? Ingen vet. Centrala löften, som bankskatten, tycks man ha backat ifrån. Vilka grupper som kommer att få höjda skatter vill Andersson inte erkänna. S valslogan skulle kunna vara ”rösta på grisen i säcken”. Det går inte hem.
Likaså har det varit dumt av de borgerliga partierna att ge upp på förhand. Under de senaste veckorna har det varit dålig stämning hos Moderaterna och Sverigedemokraterna. Båda partierna tycks, likt experterna, tagit ut valresultatet i förskott. I stället för att fokusera på att vinna valet tycks det ha uppstått en kamp om att bli största oppositionsparti. Både Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson har ”varnat” sina väljare för att taktikrösta på Liberalerna.
Men som sagt. Ett riksdagsval följer inte ett förutbestämt manus.
6,3 procent av väljarna var i förra valet ”sena blockbytare”. Och kampen om dem vanns av Ulf Kristerssons sida i politiken, enligt Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet.
Valet 2026 är inte valet 2022. Allt kan hända, bollen är rund och så vidare.
Men valet är inte över. Borgerlighetens uppgift framöver är att lägga gnabbet åt sidan och fokusera på att vinna det. Det är match igen.
Dags för mittenväljare att lämna Centern
2 september 2026
Så där ja. Det tog sin lilla tid men till slut kom opinionsskiftet med de första höstvindarnas tillnyktrande kraft. Liberalerna skjuter upp mot riksdagsspärren och Socialdemokraterna rasar ned. Detta blir en jämn spurt i mål.
Liberalernas partiledare Simona Mohamsson (L), statsminister Ulf Kristersson (M), Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch (KD) och Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson (SD) när Tidöpartierna håller en pressträff för att presentera en nyhet kopplad till åtgärder mot organiserad brottslighet under onsdagen.
För att göra det riktigt klart: Liberalerna får 3,3 procent och behöver alltså inte ens en procentenhet till för att ta sig över riksdagsspärren. De behöver runt 45 000 röster till. Tidöpartierna som helhet behöver numera bara platta ut 2,6 procent i blockskillnad för att vinna valet.
Skulle de procenten tas direkt från oppositionspartierna är valsegern ett faktum. Vi vet fortfarande heller inte hur stor del det är av de hittills avvaktande väljarna som efter övervägande ger regeringen fortsatt förtroende. Sannolikt lutar majoriteten av dessa åt bifall för en Tidöregering.
Den moderate justitieministern Gunnar Strömmer tog under onsdagen tillfället i akt att peka på en central del av opinionsmatematiken: Centerns relativt starka stöd just nu beror sannolikt på att mittenväljare sökt sig dit med idén att om det nu måste bli en rödgrön majoritet, så bör i alla fall Centern stärkas på det att det finns en liberal motkraft. Men den tanken är förfelad på flera sätt.
Det bygger på antagandet att Magdalena Andersson faktiskt vinner valet men det är just nu en öppen fråga. Om dessa mittenväljare vill tillförsäkra liberalismen en fast position i en kommande regering är det i det här läget förnuftigare att lägga rösten på Liberalerna i stället, för att motverka en för stark högerkantring i en Tidöregering. De påverkar aktivt ett sådant skeende, för om Liberalerna blir kvar i riksdagen, vilket nu är realistiskt, och om det delvis sker just med hjälp av en överströmning av väljare från Centern till Liberalerna, avgör dessa liberalt sinnade väljare i princip valet. Fyra år till med en stabil regering, effektiv brottsbekämpning och goda statsfinanser.
Även ”riktiga” centerpartister, de som vanligen röstar på Centern, bör ta till sig detta. De kan med gott samvete rösta på Liberalerna i riksdagsvalet men fortsätta ge Centern rösten på kommunal och regional nivå.
Det som manifesterades under onsdagen var en händelse som såg ut som en tanke. Tidöpartiernas partiledare stod efter några dagars gnabb samlat uppradade på en gemensam presskonferens. De aviserade ett beslut att gå än hårdare fram mot den organiserade brottsligheten och göra det straffbart att över huvud taget vara medlem i ett kriminellt gäng. Vinner de valet kommer en sådan lag vara på plats 1 april nästa år.
Samtidigt deklararerade Centern att man tänker plocka fram den tidigare partiledaren Annie Lööf att kampanja med Elisabeth Thand Ringqvist. Samma Lööf som inför valet 2014 lovade alla att hon hellre skulle äta upp sin högra sko än att låta Centern bli stödhjul åt Socialdemokraterna. Det slutade med att Centern blev just ett stödhjul åt Socialdemokraterna och inte någon liberal garant för någonting.
En påminnelse precis i rätt tid för att understryka Strömmers iakttagelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar