Hamasvalet

Nooshi Dadgostar borde skämmas

På valvakan förklarade en segerviss Nooshi Dadgostar att hon var stolt.

Om jag vore vänsterpartist hade jag inte jublat.

Jag hade skämts över det hat och den extremism mitt parti tolererat i jakten på regeringsmakten, skriver Daniel Schatz.

Daniel Schatz är doktor i statsvetenskap och författare aktuell med ”Från Stockholm till Jerusalem: Den okända historien om Sveriges Mellanösternpolitik”.


Vänsterpartiet gör ett starkt val trots återkommande skandaler kring kandidater som uttryckt terrorromantik, antisemitism och diktaturhyllningar.

Partiet ser ut att bli Sveriges fjärde största parti. I valdistrikt i Rosengård och Rinkeby fick V 45,7 respektive 60,3 procent – omkring 30 procent mer än 2022, enligt den preliminära rösträkningen. Partiet Nyans avgående partiledare Mikael Yüksel menar att Vänsterpartiet tog röster från hans parti.

Framgångarna kom efter en valrörelse där Vänsterpartiet gjorde Palestina till en central mobiliseringsfråga vid sidan av vård, skola och omsorg. Samtidigt ströks fler än 30 vänsterpartister från vallistorna sedan Expressen avslöjat kandidater som förnekat Förintelsen, uttryckt stöd för terrororganisationer och gett uttryck för homofobi och rasism. Det var inte partiledningen – utan journalister – som upptäckte extremisterna, trots att informationen låg öppet på sociala medier. Först därefter agerade V – efter passivitet och bortförklaringar.

Men varningssignalerna fanns långt tidigare. Samma dag som Hamas massakrerade israeliska civila den 7 oktober 2023 skrev Anfal Mahdi, ledamot av V:s partistyrelse och oppositionsråd i Malmö, att ”Gaza har just brutit sig ut ur fängelset”. Det kan knappast tolkas som annat än en hyllning till terror och massmord. Partiet reagerade inte. I stället ser hon ut att återväljas till Malmö kommunfullmäktige och sitter kvar i partiets ledning.

Även Nadja Awad ser ut att återväljas till riksdagen, trots att hon poserat framför kartor där Israel är utraderat, delat ett klipp med Hamasflaggor och hjärtemojis och deklarerat att V ska ta ”varje klanröst”.

Det är långt ifrån isolerade fall. Både Orwa Kadoura, då vice ordförande i Malmö och dåvarande V-riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas spred antisemitiska budskap. Först efter hårt massmedietryck krävde partistyrelsen Delgado Varas avgång. Då protesterade över 1000 medlemmar, 20 partiföreningar och flera riksdagsledamöter. I vilket annat riksdagsparti skulle en senfärdig markering mot rasism utlösa en sådan revolt?

En förklaring till motviljan att agera finns i partiets framgångar i EU-valet 2024 som Dadgostar utropade till ett ”Palestinaval”. Efter rekordresultatet – där partiet nästan fördubblade sin röstandel i städer som Malmö – menade V självt att Gazafrågan bidrog till valsuccén.

I årets val nådde V åter stora framgångar i distrikt där Palestinakonflikten varit en stark mobiliseringsfråga. Detta samtidigt som antisemitism och terrorromantik fått fäste i delar av Palestinarörelsen efter den 7 oktober. Slutsatsen ligger nära: rädslan för att stöta sig med den interna partiopinionen och äventyra valframgångarna vägde tyngre än viljan att hålla rent mot extremismen.

Från V:s kontakter med kommunistdiktaturer till dagens terrorromantik löper en röd tråd. När oförmågan att hålla rågång mot extremismen överlever namn- och partiledarbyten handlar det inte om enstaka misstag utan om en del av partikulturen. Ett sådant parti bör ingen regering använda som parlamentariskt underlag.

På valvakan förklarade en segerviss Nooshi Dadgostar att hon var stolt över resultatet. Om jag vore vänsterpartist hade jag inte jublat. Jag hade skämts över det hat och den extremism mitt parti tolererat i jakten på regeringsmakten.


🗳️ Rosengård centrum: +34,2%

🗳️ Hermodsdal: +25,8%

🗳️ Bellevuegården Ö: +23,7%

🗳️ Kroksbäck S: +22,2%

🗳️ Almgården: +14,2%