Islamismen i Göteborg

Göteborg har ett massivt problem med islamism. Värre än nästan alla andra svenska städer.
Jag vet det, eftersom jag la tio år av mitt liv på att bevaka svenska jihadister. Jag gjorde bland annat den första granskningen av svenska terrorresenärer till Syrien och Irak för en vetenskaplig tidskrift. Göteborg var kraftigt överrepresenterat. Under Islamiska statens skräckvälde var Göteborgsregionen en av Västvärldens värsta leverantörer av utländska stridande.

Försvarshögskolans experter har larmat i två rapporter om salafism och salafistisk jihadism: “Göteborg har historiskt sett varit en tongivande plats för dessa miljöer, med ett högt antal radikaliserade individer och med flest IS-resenärer av samtliga svenska städer. Vidare har det i Göteborg även funnits en koncentration av viktiga radikala ledargestalter, salafistiska nätverk och moskéer, radikala föreningar, samt skolmiljöer (grundskola, förskola, och dagbarnvård) som har kontrollerats och drivits av radikal-islamistiska individer.”

Miljön lever kvar. Det är ingen slump att det är här som en tonårsflicka måste tvångsomhändertas, efter Säkerhetspolisens larm till socialtjänsten, när hon ingått religiöst äktenskap med en man med terroristkopplingar och dragits in djupt i extrema kretsar (TV4, 30/8).

Tyvärr är problemet bredare än att bara gälla jihad i främmande land. Redan bland Syrienresenärerna kunde man skönja ett slags fusion av hemodlad fundamentalism, territoriell förortsidentitet, vänsterideologi och antisemitisk Palestinaaktivism. En av grundarna till förortsföreningen Pantrarna i Göteborg dog i strid i Syrien 2014.

Detta amalgam av radikala hållningar är dödligt också på hemmaplan. Det visades i december 2017, efter en stor manifestation mot USA:s Palestinapolitik. Ett dussin män från demonstrationen attackerade Göteborgs synagoga med brandfacklor. En pogrom. I Göteborg. Tre dömdes.

Efter Hamas attack på Israel i oktober 2023 har denna ideologiska mutation formligen exploderat. I brist på bättre ord kan vi kalla den palestinism. Den syns nu regelbundet i demonstrationer till stöd för en global intifada. Den syns i förorternas politiska mobilisering. Den syns i moskeerna. Och den syns inte minst i Vänsterpartiet, som löpande har tvingats stryka extremister. Exempelvis i Angered, efter stöd till terrorgruppen PFLP.

Palestinismen förekommer såklart också i Malmö och Stockholm. Där har en av arrangörerna till lördagsdemonstrationerna åtalats för hets mot folkgrupp, efter ett antisemitiskt tal. Men i huvudstaden har man knappt flaggat för Hamas, Hizbollah eller islamiska regimen i Iran, vilket sker i Göteborg.

Det finns antagligen flera anledningar till att Göteborgsområdet är särskilt drabbat. Den etniska sammansättningen i förorterna. Den långa traditionen av vänsterextremism. Inriktningen i de tongivande moskéerna. Men också att politiken har gynnat, eller i alla fall haft överseende med, de extrema miljöerna. Somliga har till och med blivit rikskända för sina återkommande besök hos reaktionära muslimer.

Höstens val erbjuder en möjlighet att istället få fram tydliga krafter emot.