Inför valet 2026 ställde Kvinnokraft 4.0 samma tre frågor till samtliga riksdagspartier. Frågorna handlar om religiösa normsystem och svensk lag, religiös barnundervisning och offentlig neutralitet.
Sju partier svarade. Vänsterpartiet gjorde det inte – trots påminnelser och trots att vi kan se att våra mejl har öppnats.
Det är anmärkningsvärt. Frågorna rör kvinnors och barns frihet, jämställdhet och skydd mot förtryck – områden där Vänsterpartiet profilerar sig starkt.
Vi har jämfört partiernas svar med vad de faktiskt har sagt och gjort. Tre saker sticker ut: hur partierna ser på de religiösa normerna bakom förtrycket, luckan kring religiös barnundervisning och skillnaden mellan ord och handling.
Men en fjärde fråga har tillkommit: Varför vill just Vänsterpartiet inte svara?
Alla ser inte normsystemet bakom förtrycket
Nästan alla partier vill bekämpa hedersförtryck när det blivit hot, tvång eller våld. Betydligt färre talar lika tydligt om de religiösa normer som kan ligga bakom kontrollen långt innan ett brott har begåtts.
SD är tydligast med att själva det religiösa normsystemet kan vara en del av problemet. KD talar om religiöst förtryck och har problematiserat slöja på små flickor. M beskriver kontroll genom familj, religiösa auktoriteter och socialt tryck. C och MP lägger större tyngd vid tvång, hedersförtryck och konkreta rättighetskränkningar.
Det leder till en obekväm men nödvändig fråga: Vad gör samhället med förtrycket innan det blivit ett brott?
Religiös barnundervisning faller mellan stolarna
Den kanske största gemensamma svagheten gäller religiös barnundervisning. Sverige har tillsyn över skolor och förskolor och kontrollsystem för verksamheter som får offentliga bidrag. Men vem granskar en helt fristående koranskola där barn undervisas på fritiden?
Här blir svaren tunna. M konstaterar själv att verksamheterna ”faller i dag mellan stolarna”, men presenterar ingen färdig nationell tillsynsmodell. Samma grundläggande lucka finns hos övriga partier.
(Illustrationsbild av koranundervisning. På tavlan står bland annat Koranen 96:1: ”Läs i din Herres namn, han som skapade.”)
Ord och handling skiljer partierna åt
M, SD, KD och L ger sammantaget starkast grund för förtroende i vår analys, men av olika skäl.
Under den moderatledda regeringen har bland annat oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp kriminaliserats, psykiskt våld kriminaliserats och ett särskilt jämställdhetspolitiskt delmål mot hedersrelaterat våld och förtryck införts. Flera reformer är resultat av Tidösamarbetet och ska inte tillskrivas M ensamt. SD och KD visar lång kontinuitet i sin problembeskrivning, medan L har lång historik i frågor om hedersförtryck och religiös kontroll.
För S uppstår en annan motsättning. Partiet har 2026 skärpt sin politik mot islamism och religiös påverkan. Samtidigt finns historiska och aktuella exempel som väcker frågor om konsekvens: Rapport 4/99 om organiserat samarbete med muslimska organisationer, hijaben i S Malmös kommunikation inför internationella kvinnodagen, Annika Strandhälls beskrivning av hijaben som ”i högsta grad en frivillig huvudbonad” och det könsuppdelade politiska mötet i Uppsala i augusti.
Vänsterpartiet ger svagast grund för förtroende i vår samlade bedömning. Partiet är det enda av riksdagens åtta partier som inte svarade på våra frågor, trots påminnelser. Vi kan se att mejlen har öppnats. Frågorna har alltså nått fram – men något svar har inte kommit. Det är särskilt anmärkningsvärt eftersom frågorna gäller områden där V profilerar sig starkt. Partiet har en tydlig feministisk politik och en historia av arbete mot hedersförtryck och kollektiv kontroll. Men den religiösa dimensionen är betydligt mindre framträdande i partiets problembeskrivning. Ett antal kandidater och företrädare för V har dessutom uppmärksammats för att ha hyllat Hamas, Hamasledare eller attacken den 7 oktober. Hamas är en islamistisk rörelse vars syn på kvinnor och familj präglas av fundamentalistiska tolkningar av islamisk lag.
För ett parti som definierar sig starkt genom feminism blir frågan därför svår att komma runt: hur konsekvent försvaras kvinnors frihet när kvinnoförtryck motiveras religiöst – och varför vill Vänsterpartiet inte svara på våra frågor om just detta?
Vad kan man som väljare dra för slutsatser?
M, SD, KD och L kommer sammantaget bäst ut i vår analys och S och V sämst. Men det viktigaste fyndet är kanske den gemensamma blindfläcken: svensk politik är betydligt bättre på att tala om konsekvenserna av förtrycket än om normsystemet och kontrollen som föregår dem.
Sverige har redan ett omfattande skydd för individens fri- och rättigheter och religionsfriheten innebär inte att religiösa regler står över svensk lag. Frågan är därför vem som ser problemen, vem som agerar och om de rättigheter som redan finns också försvaras i praktiken.
Inför valet finns därför tre frågor värda att ställa:
1. Vem ser de religiösa normerna bakom förtrycket – inte bara brottet när skadan redan är skedd?
2. Vem är beredd att täppa till luckan kring religiös barnundervisning utanför samhällets tillsyn?
3. Vem står fast vid kvinnors och barns lika fri- och rättigheter även när frågan blir politiskt obekväm eller kommer nära den egna organisationen?
Läs hela valenkäten och Kvinnokraft 4.0:s analys
De tre frågorna som ställdes
1. Religiösa normsystem och svensk lag
Anser ert parti att nuvarande svensk lagstiftning är tillräcklig för att skydda barn, unga flickor och kvinnor i miljöer där religiösa normsystem begränsar individens lagstadgade fri- och rättigheter?
☐ Ja
☐ Nej
Om ja: Hur säkerställer ert parti att befintlig lagstiftning upptäcker, förebygger och motverkar begränsningar som sker genom familj, grupptryck, religiösa auktoriteter eller social kontroll?
Om nej: Vilken ny lagstiftning eller vilka förstärkta åtgärder anser ert parti behövs?
2. Religiös undervisning och tillsyn
Anser ert parti att dagens tillsyn över religiös undervisning, koranskolor, studieverksamhet och andra informella utbildningsmiljöer är tillräcklig för att säkerställa att barns rättigheter, jämställdhet och svensk lag respekteras?
☐ Ja
☐ Nej
Om ja: Hur bedömer ert parti att staten i dag kan upptäcka och ingripa mot undervisning som motverkar barns rättigheter, jämställdhet eller individens frihet?
Om nej: Vem bör få ett tydligare tillsynsansvar och vilka åtgärder vill ert parti vidta?
3. Offentlig neutralitet
Enligt regeringsformen ska myndigheter agera sakligt och opartiskt.
Anser ert parti att myndigheter och offentligt finansierade verksamheter bör vara religiöst och politiskt neutrala i sin externa kommunikation?
☐ Ja
☐ Nej
Om ja: Vilka riktlinjer, granskningsrutiner eller andra åtgärder vill ert parti införa för att säkerställa att regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet efterlevs när religiösa eller ideologiska symboler används i kommunikation?
Om nej: Hur drar ert parti gränsen mellan inkludering, representation och myndigheters krav på saklighet och opartiskhet?
Valet 2026
Inför ett val är det lätt att säga rätt saker. Men hur väl lever partierna upp till det de säger? Vad har de sagt och gjort tidigare?
Vi lägger partiernas svar bredvid deras tidigare politik och agerande – motioner, propositioner, regeringsbeslut, myndighetsuppdrag, lagstiftning och andra dokumenterade handlingar – för att se hur väl orden stämmer med handlingarna. Jämförelsen bygger på den information vi har kunnat hitta i offentliga källor och på uppmärksammade händelser och ställningstaganden inför valet 2026. Den gör inte anspråk på att vara en fullständig genomgång av allt ett parti har sagt eller gjort.
Kvinnokrafts utgångspunkt
Kvinnokraft 4.0 är en folkbildningsrörelse som granskar hur islams och sharias normer och regler påverkar kvinnors och barns frihet och rättigheter i Sverige.
Vi utgår från det som gäller här: kvinnor och män har samma rättigheter, individen har rätt att bestämma över sitt eget liv och alla är lika inför lagen.
Vi granskar islams normer, lagar och praktik – inte människors personliga tro.
Så jämför vi partiernas svar
För att kunna jämföra partiernas svar har vi utgått från samma fem kriterier för samtliga partier:
1. Vad svarar partiet på Kvinnokrafts tre frågor?
2. Vad har partiet gjort tidigare? Propositioner, motioner, regeringsbeslut, budgetar, myndighetsuppdrag och andra dokumenterade handlingar.
3. Hur beskriver partiet problemet? Ser partiet religiösa och ideologiska normer som en del av problemet, eller främst följderna när kontrollen övergår i våld, hot, tvång eller andra rättighetskränkningar?
4. Motsägs partiets svar av dess eget agerande? Har partiet fattat beslut, bedrivit politik eller haft dokumenterade problem inom den egna organisationen som drar i motsatt riktning?
5. Använder partiet de rättigheter och rättsmedel som redan finns – eller efterfrågar det ny lagstiftning utan att visa varför dagens regelverk inte räcker?
Trovärdighet
Ett parti blir mer trovärdigt när ord och handling stämmer överens. Och förtroendet blir svagare när partiet har känt till problem utan att agera eller när den egna politiken och agerandet säger olika saker. För väljaren blir därför två frågor särskilt viktiga:
Vilket eller vilka partier har i praktiken visat störst vilja och förmåga att försvara de fri- och rättigheter som kvinnor och barn redan har när dessa kolliderar med religiösa eller ideologiska normer?
Och:
Vilket eller vilka partier ger analysen minst grund för förtroende i samma fråga – och varför?
Vad säger oss svaren?
Analysen som följer är inte en bedömning av partiernas politik i stort. Den utgår från de tre frågor vi ställt och jämför partiernas svar med deras tidigare politik och agerande inom dessa områden. I vår genomgång har vi tagit fasta på sådant i partiernas svar som vi själva reagerat på eller bedömt som särskilt relevant för de frågor Kvinnokraft ställt. Det innebär att sammanfattningen inte återger varje del av partiernas svar, utan lyfter fram skillnader, oklarheter och ställningstaganden som är viktiga för vår fortsatta analys. De fullständiga svaren finns därför tillgängliga på respektive partis sida.
Centerpartiet | Kristdemokraterna | Liberalerna | Miljöpartiet | Moderaterna | Socialdemokraterna | Sverigedemokraterna
Fråga 1. Religiösa normsystem och svensk lag
När anser partierna att samhället ska ingripa?
C har en konsekvent liberal linje: angrip tvånget och förtrycket, inte det religiösa klädesplagget. Det är principiellt sammanhängande men lämnar en svår fråga. Hur skyddas den flicka eller kvinna vars handlingsutrymme formas av familj, religion, skam och sociala sanktioner utan att någon uttalar ett konkret hot? Och hur bedöms situationen när klädkraven – exempelvis hijab, burka, niqab eller krav på långärmad och löst sittande täckande klädsel – utgör en del av kontrollen?
KD kommer också relativt nära själva normsystemet. Partiet använder begreppet religiöst förtryck och har bland annat problematiserat slöja på små flickor utifrån familjens och släktens påverkan.
L har en långvarig politik mot hedersförtryck och betonar individens frihet från familjens och kollektivets kontroll. I svaret ligger tyngdpunkten på konkreta åtgärder som stärkt polis- och skolarbete, hedersombud och utreseförbud.
M talar uttryckligen om flickor och kvinnor som lever under kontroll av familj, religiösa auktoriteter eller socialt tryck. Partiet pekar alltså inte bara på våld och konkreta brott utan också på den kontroll som kan omge kvinnan eller flickan.
MP skriver framför allt om hedersrelaterat våld och förtryck, bristande implementering, utreseförbud och omvändelseförsök. Religion som självständig normativ maktfaktor utvecklas inte särskilt.
S utgår i sitt svar främst från hedersrelaterat våld och förtryck och vill bland annat förbjuda religiösa friskolor och omvändelseterapi. I sin politik inför valet 2026 har partiet samtidigt blivit tydligare om islamism, extremism, religiös indoktrinering och religiös påverkan i skola och förskola.
SD är tydligast med att själva det religiösa normsystemet kan vara problemet. Partiet talar uttryckligen om religiösa normsystem, slöja, kontroll och kvinnlig underordning. Den linjen är inte ny inför valet utan har lång historik.
Vänsterpartiet besvarade inte enkäten. I partiets aktuella nationella politik mot hedersförtryck ligger tyngdpunkten på kön, sexualitet, makt, kulturella föreställningar, klass och segregation. Religion, islam och sharia ges mindre självständig plats. I äldre riksdagsarbete har V däremot också behandlat religiöst betingade levnadssätt och kontroll inom religiösa samfund.
Fråga 2. Religiös undervisning och tillsyn
Vem har ansvar för koranskolorna?
Partierna har omfattande politik för skolor, förskolor, konfessionella friskolor, folkbildning och offentliga bidrag. Men när vi frågar vem som ska kontrollera koranskolornas helt fristående religiösa barnundervisning som ligger utanför dessa system blir svaren betydligt tunnare.
C svarar nej till att dagens tillsyn räcker men hänvisar i sitt svar till det reglerade skolväsendet. Koranskolor och annan informell religiös undervisning försvinner ur Centerpartiets lösning.
KD säger att verksamheter som motverkar demokrati, jämställdhet, barns rättigheter eller svensk lag ska granskas hårt och stoppas. Men det konkreta tillsynsverktyg som anges är framför allt Skolinspektionen och därmed det reglerade skolväsendet. Koranskolor och annan religiös barnundervisning utanför detta system omfattas inte av någon utvecklad lösning.
L går längre och säger uttryckligen att myndigheternas ansvar behöver utredas och förtydligas. Men Liberalerna uppmärksammade koranskolorna redan 2022. Fyra år senare återstår fortfarande frågan vem som faktiskt ska ha ansvaret.
M sticker ut genom att uttryckligen identifiera problemet:
”Den informella undervisning som sker helt utanför skolsystemet, som koranskolor och viss studieverksamhet, faller i dag mellan stolarna…”
Men inte heller M presenterar en färdig nationell modell som anger ansvarig myndighet och dess befogenheter.
MP har tydlig politik för skolväsendet men anger inte heller någon tillsynsmodell för koranskolor och annan religiös barnundervisning utanför det.
S vill förbjuda konfessionella friskolor och förskolor och pekar också på demokratikriteriet för ideella organisationer och trossamfund som söker offentliga bidrag. Men partiet anger inte vem som ska ha tillsyn över koranskolor och annan religiös barnundervisning utanför skolväsendet och bidragssystemen.
SD pekar på skärpt tillsyn över konfessionella skolor, skolor med risk för extremism och islamism samt kontroll av folkbildning och offentliga bidrag. Partiet vill gå vidare med tydligare statlig kontroll, men anger inte heller vem som ska ansvara för tillsynen över helt fristående religiös barnundervisning.
Vänsterpartiet har inte besvarat enkäten.
I vår genomgång av partiets politik har vi inte heller funnit något tydligt svar på vem som bör ansvara för tillsynen över fristående religiös barnundervisning utanför skolväsendet. Frågan gäller alltså inte något enskilt parti. Tillsynen är tydligare för skolor och verksamheter som får offentliga bidrag. För fristående religiös barnundervisning är ansvaret mer oklart.
Det behöver samtliga partier kunna ge ett tydligt svar på.
Fråga 3. Offentlig neutralitet
Hur vill partierna tillämpa principen om att det offentliga ska vara religiöst neutralt? Skillnaderna mellan partierna syns inte alltid i deras ja- och nejsvar.
C svarar ja till religiös och politisk neutralitet i offentlig kommunikation, men utvecklar huvudsakligen andra frågor än myndigheters egen externa kommunikation. Något tydligt svar på hur religiösa eller ideologiska symboler ska hanteras i sådan kommunikation ges inte.
KD svarar ja men hänvisar framför allt till arbetsgivaransvar, anställdas uppträdande och befintliga kontrollorgan. Partiet föreslår inga nya riktlinjer och frågan om myndighetens eget symbolval förblir oklar.
L svarar ja och går längre genom att efterfråga tydliga riktlinjer och rutiner för hur religiösa och ideologiska symboler används. Partiet presenterar däremot inte hur dessa riktlinjer konkret ska utformas.
M svarar ja men bedömer att neutraliteten i stort redan respekteras. Brister ska enligt partiet i första hand hanteras genom befintliga rutiner. Den moderatledda regeringen har samtidigt gett Statskontoret i uppdrag att analysera myndigheters information och kommunikation i förhållande till bland annat kraven på saklighet och opartiskhet. Statskontorets rapport 2024:5 konstaterar att objektivitetsprincipen gäller även myndigheters information och kommunikation.
MP svarar ja och gör en tydlig principiell gränsdragning: offentlig verksamhet ska kunna spegla människor med olika tro och livsåskådning, men får inte uppfattas företräda en religion eller ideologi. Partiet anger däremot inga konkreta riktlinjer eller granskningsrutiner för hur den gränsen ska dras i praktiken.
S svarar ja och hänvisar till befintliga regler och granskning genom bland annat JO och DO. Partiet presenterar inga nya riktlinjer eller åtgärder för myndigheters användning av religiösa eller ideologiska symboler i extern kommunikation.
SD skiljer sig från övriga svarande partier genom att svara nej. Partiet hänvisar till kristendomens historiska ställning i Sverige och anser exempelvis att myndigheter kan och bör uppmärksamma jul och påsk. Samtidigt betonar SD att all myndighetsutövning ska vara saklig och opartisk.
Vänsterpartiet besvarade inte enkäten.
Det tydligaste resultatet är att nästan inget parti har en fullt utvecklad politik för den fråga Kvinnokraft faktiskt ställde: hur myndigheter själva ska förhålla sig till religiöst eller ideologiskt förknippade symboler i sin externa kommunikation. M skiljer dock ut sig genom att den moderatledda regeringen redan har låtit Statskontoret analysera den bredare frågan om myndigheters kommunikation och objektivitetskravet.
Ord och handling
Ett parti blir mer trovärdigt när ord och handling stämmer överens. Och förtroendet blir svagare när partiet har känt till problem utan att agera eller när den egna politiken och agerandet säger olika saker. Så hur förmår partierna genomföra sina ord?
M hör till de partier som har starkast dokumentation av faktisk handling. Under den moderatledda regeringen har omfattande lagstiftning genomförts mot hedersförtryckets konkreta uttryck, bland annat kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp samt stärkt straffrättsligt skydd mot psykiskt våld. Regeringen har dessutom infört ett särskilt jämställdhetspolitiskt delmål om att hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra. Flera av reformerna är resultat av Tidösamarbetet och ska därför inte tillskrivas Moderaterna ensamma.
Kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp – Riksdagens beslut Psykiskt våld kriminaliseras – Nytt jämställdhetspolitiskt delmål mot hedersrelaterat våld och förtryck.
M har samtidigt ett handlingsglapp kring tillsynen av fristående förskolor. Moderata riksdagsledamöter har under mandatperioden motionerat om att tillsynsansvaret bör flyttas, eller övervägas att flyttas, från kommunerna till Skolinspektionen. När Riksrevisionen 2025 pekade på brister i det nuvarande tillsynssystemet och rekommenderade regeringen att säkerställa en mer enhetlig och rättssäker tillsyn, exempelvis genom att ge Skolinspektionen ansvar för alla förskolor, bedömde den moderatledda regeringen att det för närvarande inte fanns skäl att vidta ytterligare åtgärder med anledning av rekommendationen. Moderaternas motion om tillsyn av fristående förskolor 2023/24 – Riksdagen Moderaternas motion om tillsyn av fristående förskolor 2024/25 – Regeringens svar på Riksrevisionens granskning av förskolans tillsyn
På ett annat område finns dock en tydlig kedja från princip till handling. Den moderatledda regeringen gav Statskontoret i uppdrag att kartlägga myndigheternas information och kommunikation till allmänheten och analysera hur den förhåller sig till kraven på legalitet, saklighet och opartiskhet. I rapporten konstateras att objektivitetsprincipen gäller även myndigheters information och kommunikation – samma princip som Kvinnokraft 4.0 återkommande hänvisar till i kontakten med myndigheter:
”Denna objektivitet ska prägla alla delar av myndigheters verksamhet.”
Statskontoret, rapport 2024:5, Myndigheternas arbete med påverkande information och kommunikation.
SD har också stark koppling mellan ord och handling. Partiets språk om hedersförtryck, slöja, islamism och religiös påverkan har motsvarigheter i motioner långt före valet 2026 och i reformer som SD medverkat till genom Tidösamarbetet. Vi har inte funnit någon större kursändring inför valet.
KD har lång historik kring hedersförtryck, slöja på små flickor, burka och niqab samt flera av de rättsliga åtgärder som partiet nu framhåller. Även här finns relativt stark kontinuitet mellan ord och politik.
L har stark historisk trovärdighet i heders- och frihetsfrågorna. Partiet har länge drivit frågor om religiösa friskolor, hedersförtryck och religiös indoktrinering. Men koranskolorna visar samtidigt ett genomförandeproblem: redan i december 2022 tog Robert Hannah (L) upp i riksdagen att svenska skattemedel hade gått till koranskolor. Fyra år senare säger partiet fortfarande att tillsynsansvaret behöver utredas och förtydligas. Riksdagens protokoll 14 december 2022
MP har en tydlig koppling mellan flera av sina nuvarande förslag och tidigare politik, och partiets hållning till konfessionella friskolor har skärpts över tid. Men när vi lämnar det reglerade utbildningssystemet och kommer till koranskolor och annan fristående religiös barnundervisning blir det betydligt tunnare med både ord och handling.
C drar en tydlig gräns vid tvång. Men religiös och social kontroll kan begränsa flickors och kvinnors frihet långt innan det går att visa att något olagligt tvång har förekommit. Hur partiet vill möta den formen av kontroll är mindre tydligt.
S har både en långvarig politik mot hedersförtryck och religiösa friskolor och en betydligt skarpare politik 2026 mot islamism och religiös påverkan. Partiet föreslår bland annat förbud mot religiösa skolor och förskolor, nationellt register över religiösa förskolor och riktad granskning av religiös påverkan. Det är konkreta politiska förslag. Socialdemokraterna: stoppa religiös påverkan i skolan och förskolan
V har också långvarig faktisk politik mot hedersförtryck och kollektiv kontroll. Men eftersom partiet inte besvarade Kvinnokrafts frågor kan vi inte jämföra ett aktuellt enkätsvar med tidigare handling på samma sätt som för övriga partier.
Motstridigt agerande
För flera partier har vi inte funnit någon större dokumenterad konflikt mellan den formella politiken och agerandet inom de områden våra frågor gäller. Det gäller KD, L, C och SD.
M skiljer sig något från denna grupp. Partiets politik och agerande pekar i huvudsak åt samma håll, men kring tillsynen av fristående förskolor finns ett tydligt genomförandeglapp: moderata ledamöter har lyft behovet av förändrad tillsyn samtidigt som den moderatledda regeringen inte har gått vidare med Riksrevisionens rekommendation. Det är ett handlingsglapp, men inte en motsättning mellan partiets uttalade värderingar och dess politiska inriktning.
MP är svårare att placera i samma grupp. Partiet har en tydlig politik mot hedersrelaterat våld och förtryck, men är samtidigt betydligt mer försiktigt med att problematisera religiösa normer och hijaben som en del av kvinnors och flickors villkor. Det skapar en spänning i förhållande till de frågor vår analys gäller, även om vi inte har funnit samma typ av konkreta motstridiga agerande som för S och V.
För S och V finns däremot dokumenterade ageranden inom eller nära den egna politiska organisationen som motiverar en närmare jämförelse med partiernas uttalade politik.
Det behöver samtliga partier kunna ge ett tydligt svar på.
Fråga 3. Offentlig neutralitet
Hur vill partierna tillämpa principen om att det offentliga ska vara religiöst neutralt? Skillnaderna mellan partierna syns inte alltid i deras ja- och nejsvar.
C svarar ja till religiös och politisk neutralitet i offentlig kommunikation, men utvecklar huvudsakligen andra frågor än myndigheters egen externa kommunikation. Något tydligt svar på hur religiösa eller ideologiska symboler ska hanteras i sådan kommunikation ges inte.
KD svarar ja men hänvisar framför allt till arbetsgivaransvar, anställdas uppträdande och befintliga kontrollorgan. Partiet föreslår inga nya riktlinjer och frågan om myndighetens eget symbolval förblir oklar.
L svarar ja och går längre genom att efterfråga tydliga riktlinjer och rutiner för hur religiösa och ideologiska symboler används. Partiet presenterar däremot inte hur dessa riktlinjer konkret ska utformas.
M svarar ja men bedömer att neutraliteten i stort redan respekteras. Brister ska enligt partiet i första hand hanteras genom befintliga rutiner. Den moderatledda regeringen har samtidigt gett Statskontoret i uppdrag att analysera myndigheters information och kommunikation i förhållande till bland annat kraven på saklighet och opartiskhet. Statskontorets rapport 2024:5 konstaterar att objektivitetsprincipen gäller även myndigheters information och kommunikation.
MP svarar ja och gör en tydlig principiell gränsdragning: offentlig verksamhet ska kunna spegla människor med olika tro och livsåskådning, men får inte uppfattas företräda en religion eller ideologi. Partiet anger däremot inga konkreta riktlinjer eller granskningsrutiner för hur den gränsen ska dras i praktiken.
S svarar ja och hänvisar till befintliga regler och granskning genom bland annat JO och DO. Partiet presenterar inga nya riktlinjer eller åtgärder för myndigheters användning av religiösa eller ideologiska symboler i extern kommunikation.
SD skiljer sig från övriga svarande partier genom att svara nej. Partiet hänvisar till kristendomens historiska ställning i Sverige och anser exempelvis att myndigheter kan och bör uppmärksamma jul och påsk. Samtidigt betonar SD att all myndighetsutövning ska vara saklig och opartisk.
Vänsterpartiet besvarade inte enkäten.
Det tydligaste resultatet är att nästan inget parti har en fullt utvecklad politik för den fråga Kvinnokraft faktiskt ställde: hur myndigheter själva ska förhålla sig till religiöst eller ideologiskt förknippade symboler i sin externa kommunikation. M skiljer dock ut sig genom att den moderatledda regeringen redan har låtit Statskontoret analysera den bredare frågan om myndigheters kommunikation och objektivitetskravet.
Ord och handling
Ett parti blir mer trovärdigt när ord och handling stämmer överens. Och förtroendet blir svagare när partiet har känt till problem utan att agera eller när den egna politiken och agerandet säger olika saker. Så hur förmår partierna genomföra sina ord?
M hör till de partier som har starkast dokumentation av faktisk handling. Under den moderatledda regeringen har omfattande lagstiftning genomförts mot hedersförtryckets konkreta uttryck, bland annat kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp samt stärkt straffrättsligt skydd mot psykiskt våld. Regeringen har dessutom infört ett särskilt jämställdhetspolitiskt delmål om att hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra. Flera av reformerna är resultat av Tidösamarbetet och ska därför inte tillskrivas Moderaterna ensamma.
Kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp – Riksdagens beslut Psykiskt våld kriminaliseras – Nytt jämställdhetspolitiskt delmål mot hedersrelaterat våld och förtryck.
M har samtidigt ett handlingsglapp kring tillsynen av fristående förskolor. Moderata riksdagsledamöter har under mandatperioden motionerat om att tillsynsansvaret bör flyttas, eller övervägas att flyttas, från kommunerna till Skolinspektionen. När Riksrevisionen 2025 pekade på brister i det nuvarande tillsynssystemet och rekommenderade regeringen att säkerställa en mer enhetlig och rättssäker tillsyn, exempelvis genom att ge Skolinspektionen ansvar för alla förskolor, bedömde den moderatledda regeringen att det för närvarande inte fanns skäl att vidta ytterligare åtgärder med anledning av rekommendationen. Moderaternas motion om tillsyn av fristående förskolor 2023/24 – Riksdagen Moderaternas motion om tillsyn av fristående förskolor 2024/25 – Regeringens svar på Riksrevisionens granskning av förskolans tillsyn
På ett annat område finns dock en tydlig kedja från princip till handling. Den moderatledda regeringen gav Statskontoret i uppdrag att kartlägga myndigheternas information och kommunikation till allmänheten och analysera hur den förhåller sig till kraven på legalitet, saklighet och opartiskhet. I rapporten konstateras att objektivitetsprincipen gäller även myndigheters information och kommunikation – samma princip som Kvinnokraft 4.0 återkommande hänvisar till i kontakten med myndigheter:
”Denna objektivitet ska prägla alla delar av myndigheters verksamhet.”
Statskontoret, rapport 2024:5, Myndigheternas arbete med påverkande information och kommunikation.
SD har också stark koppling mellan ord och handling. Partiets språk om hedersförtryck, slöja, islamism och religiös påverkan har motsvarigheter i motioner långt före valet 2026 och i reformer som SD medverkat till genom Tidösamarbetet. Vi har inte funnit någon större kursändring inför valet.
KD har lång historik kring hedersförtryck, slöja på små flickor, burka och niqab samt flera av de rättsliga åtgärder som partiet nu framhåller. Även här finns relativt stark kontinuitet mellan ord och politik.
L har stark historisk trovärdighet i heders- och frihetsfrågorna. Partiet har länge drivit frågor om religiösa friskolor, hedersförtryck och religiös indoktrinering. Men koranskolorna visar samtidigt ett genomförandeproblem: redan i december 2022 tog Robert Hannah (L) upp i riksdagen att svenska skattemedel hade gått till koranskolor. Fyra år senare säger partiet fortfarande att tillsynsansvaret behöver utredas och förtydligas. Riksdagens protokoll 14 december 2022
MP har en tydlig koppling mellan flera av sina nuvarande förslag och tidigare politik, och partiets hållning till konfessionella friskolor har skärpts över tid. Men när vi lämnar det reglerade utbildningssystemet och kommer till koranskolor och annan fristående religiös barnundervisning blir det betydligt tunnare med både ord och handling.
C drar en tydlig gräns vid tvång. Men religiös och social kontroll kan begränsa flickors och kvinnors frihet långt innan det går att visa att något olagligt tvång har förekommit. Hur partiet vill möta den formen av kontroll är mindre tydligt.
S har både en långvarig politik mot hedersförtryck och religiösa friskolor och en betydligt skarpare politik 2026 mot islamism och religiös påverkan. Partiet föreslår bland annat förbud mot religiösa skolor och förskolor, nationellt register över religiösa förskolor och riktad granskning av religiös påverkan. Det är konkreta politiska förslag. Socialdemokraterna: stoppa religiös påverkan i skolan och förskolan
V har också långvarig faktisk politik mot hedersförtryck och kollektiv kontroll. Men eftersom partiet inte besvarade Kvinnokrafts frågor kan vi inte jämföra ett aktuellt enkätsvar med tidigare handling på samma sätt som för övriga partier.
Motstridigt agerande
För flera partier har vi inte funnit någon större dokumenterad konflikt mellan den formella politiken och agerandet inom de områden våra frågor gäller. Det gäller KD, L, C och SD.
M skiljer sig något från denna grupp. Partiets politik och agerande pekar i huvudsak åt samma håll, men kring tillsynen av fristående förskolor finns ett tydligt genomförandeglapp: moderata ledamöter har lyft behovet av förändrad tillsyn samtidigt som den moderatledda regeringen inte har gått vidare med Riksrevisionens rekommendation. Det är ett handlingsglapp, men inte en motsättning mellan partiets uttalade värderingar och dess politiska inriktning.
MP är svårare att placera i samma grupp. Partiet har en tydlig politik mot hedersrelaterat våld och förtryck, men är samtidigt betydligt mer försiktigt med att problematisera religiösa normer och hijaben som en del av kvinnors och flickors villkor. Det skapar en spänning i förhållande till de frågor vår analys gäller, även om vi inte har funnit samma typ av konkreta motstridiga agerande som för S och V.
För S och V finns däremot dokumenterade ageranden inom eller nära den egna politiska organisationen som motiverar en närmare jämförelse med partiernas uttalade politik.
För S finns en tydligare motsättning mellan en skärpt nationell politik mot islamism och religiös påverkan och både historiska och nutida signaler inom den egna politiska rörelsen:
Rapport 4/99 visar hur Socialdemokraterna redan på 1990-talet bedrev ett organiserat arbete tillsammans med muslimska organisationer för att öka muslimskt medlemskap, politisk utbildning, kandidaturer och representation inom partiet. Rapporten diskuterar också modeller för fortsatt organisatorisk samverkan. Rapport 4/99 – Delaktighet, identitet & integration
Inför internationella kvinnodagen 2026 använde Socialdemokraterna i Malmö tillsammans med LO och ABF en hijabklädd kvinna som symbol i sin kommunikation. Kvinnokraft 4.0: Ett tydligt vägval när S visar hijabkvinna på kvinnodagen – Riks
S-kvinnors ordförande Annika Strandhäll har bl.a. beskrivit hijaben som ”i högsta grad en frivillig huvudbonad”. Carina Ohlsson, dåvarande ordförande för S-kvinnor, skrev 2016 att slöjor och täckande kläder kan användas för att förtrycka kvinnor och att klädsel kan styras av starka kulturella normer. Samtidigt försvarade hon kvinnors rätt att själva välja hijab. Aftonbladet.
I augusti 2026 rapporterade Aftonbladet om ett politiskt möte i Uppsala, arrangerat av den socialdemokratiske kommunpolitikern Mohammad Jashim Uddin, där kvinnorna satt i ett rum och männen i ett annat. Socialdemokraternas ordförande i Uppsala, Patrik Hedlund, reagerade på könsuppdelningen men genomförde sitt föredrag och sade efteråt att han borde ha markerat tydligare. Arrangören uppgav att uppdelningen inte var planerad eller religiöst motiverad. Aftonbladet: S-toppen höll möte med män och kvinnor uppdelade
Det väcker en fråga om konsekvens: hur tydligt försvarar partiet principen om kvinnors och mäns lika villkor när den i praktiken kolliderar med religiösa eller kulturella normer som gör skillnad mellan könen?
Fyra exempel som ingår i vår jämförelse: Annika Strandhälls uttalande om hijaben (2026), Socialdemokraterna i Malmös kommunikation inför internationella kvinnodagen (2026), överenskommelsen med Sveriges Muslimska Råd (Rapport 4/99) och det könsuppdelade politiska mötet i Uppsala (2026).”
Behöver Sverige verkligen fler lagar för att skydda barn och kvinnor?
Sverige har redan ett omfattande rättsligt skydd för individers fri- och rättigheter. Religionsfriheten innebär inte att religiösa normer och regler står över svensk lag. Lagstiftningen har dessutom successivt stärkts mot bland annat hedersförtryck, tvång, barnäktenskap, oskuldskontroller och psykiskt våld. Regeringens nationella strategi 2026–2035
Partiernas svar väcker därför frågan om det framför allt behövs fler lagar – eller om de lagar som redan finns behöver användas bättre. Regeringens nationella strategi beskriver hur hedersförtryck kan innebära begränsningar av individens handlingsutrymme och frihet genom kollektivt grundade hedersnormer. Frihet från våld, förtryck och utnyttjande
Det är också områden där islams rättstradition ställer särskilda krav på kvinnors klädsel, umgänge och handlingsutrymme, medan män och pojkar i flera avseenden har större frihet. Kvinnokraft 4.0: Islamisk lag
Vår samlade bedömning
Vilka partier ger starkast grund för förtroende?
När de fem kriterierna läggs samman framträder inte ett enda parti som starkast på allt. Men sammantaget ger M, SD, KD och L den starkaste grunden för förtroende i denna analys – men av olika skäl och med olika svagheter:
M har stark dokumentation av faktisk genomförandekraft under den senaste mandatperioden. Samtidigt ska flera genomförda reformer tillskrivas Tidösamarbetet och inte M ensamt, och handlingsglappet kring förskolans tillsyn kvarstår.
SD har den tydligaste och mest långvariga problembeskrivningen av själva det religiösa normsystemet och en stark kontinuitet mellan tidigare politik och partiets agerande under mandatperioden.
KD kombinerar långvarig probleminsikt med konkret agerande och identifierar också religiöst förtryck och social kontroll innan det utvecklats till ett straffrättsligt övertramp.
L har stark historisk trovärdighet i frågor om hedersförtryck, religiös kontroll och offentlig neutralitet. Genomförandeglappet kring koranskolorna drar dock ned bedömningen, även om den grundläggande tillsynsluckan delas med övriga partier.
Vilka partier ger minst grund för förtroende?
C och MP har en dokumenterad politik mot hedersrelaterat våld och förtryck, men problematiserar i mindre utsträckning det religiösa normsystemet som en självständig del av problemet. Det ger svagare svar på frågan om vad samhället gör när religiösa normkrav begränsar flickors och kvinnors handlingsutrymme innan det har blivit ett tydligt rättsligt övertramp.
För S ligger svagheten i motsättningen mellan den skärpta nationella politiken mot islamism och religiös påverkan och de historiska och nutida signaler inom den egna rörelsen som vi redovisat ovan. Det gör partiets långsiktiga konsekvens i dessa frågor svårare att bedöma.
För V är trovärdighetsproblemet ännu större. Partiet har en stark feministisk profil och en långvarig politik mot hedersförtryck, men besvarade inte Kvinnokrafts frågor. Till detta kommer de dokumenterade fallen av kandidater och företrädare som uttryckt stöd för Hamas eller Hamasledare eller hyllat attacken den 7 oktober. Partiledningen har agerat mot flera av de berörda, men motsättningen mot partiets feministiska politik kvarstår som en del av vår bedömning.
I den samlade bedömningen ger därför V den svagaste grunden för förtroende i den fråga vi analyserar.
Hijaben finns också på partiernas kandidatlistor
Vi har i denna analys valt att inte väga in att flera kvinnor kandiderar för svenska partier iklädda hijab. Hijaben ingår i ett könsspecifikt religiöst regelverk för klädsel med grund i islamisk rättstradition. I en muslimsk vägledning om sharia: Guiden för dig som ny i islam: Den generella regeln angående klädsel kan man bl.a. läsa:
Förbjudna typer av klädsel
Klädsel som visar de privata delarna. Muslimer är ålagda att dölja sina privata delar med lämplig klädsel. I Koranen sägs: Vi har sänt ned till er klädnad, som skyler er nakenhet. (Sura al-A‘rāf, 7:26)
Islam har fastställt anständighetsnormer för såväl män som kvinnor. För män gäller att området mellan naveln och knäna måste döljas. Kvinnor som är i närvaro av män utan nära släktband till dem måste dölja hela sina kroppar utom ansikte och händer.
Islam föreskriver också att klädseln ska vara tillräckligt löst sittande för att dölja kroppen ordentligt. Åtsittande och genomskinlig klädsel är därför inte tillåten i islam. Profeten b varnade de människor som inte klädde sig anständigt och kallade dem ”två kategorier människor i helveteselden” där en är ”kvinnor som är klädda men ändå nakna”.
Frågan är därför relevant ur ett jämställdhetsperspektiv. Men eftersom hijabbärande kandidater förekommer i mer än ett parti behandlar vi den inte som ett argument för eller emot något enskilt parti i denna jämförelse.
Vad kan man som väljare dra för slutsatser?
Partiernas svar och deras tidigare agerande visar tydliga skillnader. Det handlar inte bara om vem som vill stifta fler lagar, utan om vem som identifierar problemen, vem som faktiskt agerar och om de rättigheter Sverige redan har också försvaras i praktiken.
Inför valet finns därför tre frågor värda att ställa:
Vem ser de religiösa normerna bakom förtrycket – inte bara brottet när skadan redan är skedd?
Vem är beredd att täppa till luckan kring religiös barnundervisning utanför samhällets tillsyn?
Vem står fast vid kvinnors och barns lika fri- och rättigheter även när frågan blir politiskt obekväm eller kommer nära den egna organisationen?
Rapport 4/99 visar hur Socialdemokraterna redan på 1990-talet bedrev ett organiserat arbete tillsammans med muslimska organisationer för att öka muslimskt medlemskap, politisk utbildning, kandidaturer och representation inom partiet. Rapporten diskuterar också modeller för fortsatt organisatorisk samverkan. Rapport 4/99 – Delaktighet, identitet & integration
Inför internationella kvinnodagen 2026 använde Socialdemokraterna i Malmö tillsammans med LO och ABF en hijabklädd kvinna som symbol i sin kommunikation. Kvinnokraft 4.0: Ett tydligt vägval när S visar hijabkvinna på kvinnodagen – Riks
S-kvinnors ordförande Annika Strandhäll har bl.a. beskrivit hijaben som ”i högsta grad en frivillig huvudbonad”. Carina Ohlsson, dåvarande ordförande för S-kvinnor, skrev 2016 att slöjor och täckande kläder kan användas för att förtrycka kvinnor och att klädsel kan styras av starka kulturella normer. Samtidigt försvarade hon kvinnors rätt att själva välja hijab. Aftonbladet.
I augusti 2026 rapporterade Aftonbladet om ett politiskt möte i Uppsala, arrangerat av den socialdemokratiske kommunpolitikern Mohammad Jashim Uddin, där kvinnorna satt i ett rum och männen i ett annat. Socialdemokraternas ordförande i Uppsala, Patrik Hedlund, reagerade på könsuppdelningen men genomförde sitt föredrag och sade efteråt att han borde ha markerat tydligare. Arrangören uppgav att uppdelningen inte var planerad eller religiöst motiverad. Aftonbladet: S-toppen höll möte med män och kvinnor uppdelade
Det väcker en fråga om konsekvens: hur tydligt försvarar partiet principen om kvinnors och mäns lika villkor när den i praktiken kolliderar med religiösa eller kulturella normer som gör skillnad mellan könen?
Fyra exempel som ingår i vår jämförelse: Annika Strandhälls uttalande om hijaben (2026), Socialdemokraterna i Malmös kommunikation inför internationella kvinnodagen (2026), överenskommelsen med Sveriges Muslimska Råd (Rapport 4/99) och det könsuppdelade politiska mötet i Uppsala (2026).”
Behöver Sverige verkligen fler lagar för att skydda barn och kvinnor?
Sverige har redan ett omfattande rättsligt skydd för individers fri- och rättigheter. Religionsfriheten innebär inte att religiösa normer och regler står över svensk lag. Lagstiftningen har dessutom successivt stärkts mot bland annat hedersförtryck, tvång, barnäktenskap, oskuldskontroller och psykiskt våld. Regeringens nationella strategi 2026–2035
Partiernas svar väcker därför frågan om det framför allt behövs fler lagar – eller om de lagar som redan finns behöver användas bättre. Regeringens nationella strategi beskriver hur hedersförtryck kan innebära begränsningar av individens handlingsutrymme och frihet genom kollektivt grundade hedersnormer. Frihet från våld, förtryck och utnyttjande
Det är också områden där islams rättstradition ställer särskilda krav på kvinnors klädsel, umgänge och handlingsutrymme, medan män och pojkar i flera avseenden har större frihet. Kvinnokraft 4.0: Islamisk lag
Vår samlade bedömning
Vilka partier ger starkast grund för förtroende?
När de fem kriterierna läggs samman framträder inte ett enda parti som starkast på allt. Men sammantaget ger M, SD, KD och L den starkaste grunden för förtroende i denna analys – men av olika skäl och med olika svagheter:
M har stark dokumentation av faktisk genomförandekraft under den senaste mandatperioden. Samtidigt ska flera genomförda reformer tillskrivas Tidösamarbetet och inte M ensamt, och handlingsglappet kring förskolans tillsyn kvarstår.
SD har den tydligaste och mest långvariga problembeskrivningen av själva det religiösa normsystemet och en stark kontinuitet mellan tidigare politik och partiets agerande under mandatperioden.
KD kombinerar långvarig probleminsikt med konkret agerande och identifierar också religiöst förtryck och social kontroll innan det utvecklats till ett straffrättsligt övertramp.
L har stark historisk trovärdighet i frågor om hedersförtryck, religiös kontroll och offentlig neutralitet. Genomförandeglappet kring koranskolorna drar dock ned bedömningen, även om den grundläggande tillsynsluckan delas med övriga partier.
Vilka partier ger minst grund för förtroende?
C och MP har en dokumenterad politik mot hedersrelaterat våld och förtryck, men problematiserar i mindre utsträckning det religiösa normsystemet som en självständig del av problemet. Det ger svagare svar på frågan om vad samhället gör när religiösa normkrav begränsar flickors och kvinnors handlingsutrymme innan det har blivit ett tydligt rättsligt övertramp.
För S ligger svagheten i motsättningen mellan den skärpta nationella politiken mot islamism och religiös påverkan och de historiska och nutida signaler inom den egna rörelsen som vi redovisat ovan. Det gör partiets långsiktiga konsekvens i dessa frågor svårare att bedöma.
För V är trovärdighetsproblemet ännu större. Partiet har en stark feministisk profil och en långvarig politik mot hedersförtryck, men besvarade inte Kvinnokrafts frågor. Till detta kommer de dokumenterade fallen av kandidater och företrädare som uttryckt stöd för Hamas eller Hamasledare eller hyllat attacken den 7 oktober. Partiledningen har agerat mot flera av de berörda, men motsättningen mot partiets feministiska politik kvarstår som en del av vår bedömning.
I den samlade bedömningen ger därför V den svagaste grunden för förtroende i den fråga vi analyserar.
Hijaben finns också på partiernas kandidatlistor
Vi har i denna analys valt att inte väga in att flera kvinnor kandiderar för svenska partier iklädda hijab. Hijaben ingår i ett könsspecifikt religiöst regelverk för klädsel med grund i islamisk rättstradition. I en muslimsk vägledning om sharia: Guiden för dig som ny i islam: Den generella regeln angående klädsel kan man bl.a. läsa:
Förbjudna typer av klädsel
Klädsel som visar de privata delarna. Muslimer är ålagda att dölja sina privata delar med lämplig klädsel. I Koranen sägs: Vi har sänt ned till er klädnad, som skyler er nakenhet. (Sura al-A‘rāf, 7:26)
Islam har fastställt anständighetsnormer för såväl män som kvinnor. För män gäller att området mellan naveln och knäna måste döljas. Kvinnor som är i närvaro av män utan nära släktband till dem måste dölja hela sina kroppar utom ansikte och händer.
Islam föreskriver också att klädseln ska vara tillräckligt löst sittande för att dölja kroppen ordentligt. Åtsittande och genomskinlig klädsel är därför inte tillåten i islam. Profeten b varnade de människor som inte klädde sig anständigt och kallade dem ”två kategorier människor i helveteselden” där en är ”kvinnor som är klädda men ändå nakna”.
Frågan är därför relevant ur ett jämställdhetsperspektiv. Men eftersom hijabbärande kandidater förekommer i mer än ett parti behandlar vi den inte som ett argument för eller emot något enskilt parti i denna jämförelse.
Vad kan man som väljare dra för slutsatser?
Partiernas svar och deras tidigare agerande visar tydliga skillnader. Det handlar inte bara om vem som vill stifta fler lagar, utan om vem som identifierar problemen, vem som faktiskt agerar och om de rättigheter Sverige redan har också försvaras i praktiken.
Inför valet finns därför tre frågor värda att ställa:
Vem ser de religiösa normerna bakom förtrycket – inte bara brottet när skadan redan är skedd?
Vem är beredd att täppa till luckan kring religiös barnundervisning utanför samhällets tillsyn?
Vem står fast vid kvinnors och barns lika fri- och rättigheter även när frågan blir politiskt obekväm eller kommer nära den egna organisationen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar