Tonårsutvisningarna

 

Ann-Sofie Hermansson:

De tonårsutvisas av sina föräldrar

Det saknas närmare 100 elever varje år i svenska skolbänkar.

Förra mandatperioden visade det sig att unga människor riskerade att utvisas trots att deras föräldrar fått permanenta uppehållstillstånd. Tidöpartierna tog fram en så kallad ventil för att stoppa tonårsutvisningarna. De övriga partierna var eniga om det orimliga i att utvisa skötsamma unga människor mitt uppe i sina utbildningar till en osäker tillvaro i ett land de hade låg eller ingen anknytning till. Det är inte svårt att sympatisera med den åsikten. Det är en förlust för Sverige att utvisa dessa ungdomar.

Samtidigt saknas det närmare 100 elever varje år i svenska skolbänkar eftersom deras föräldrar har kidnappat dem och fört dem utomlands, utvisat dem skulle man kunna säga. Ofta för tvångsgifte eller könsstympning. Barn som förs ut ur landet av hedersrelaterade skäl går fortfarande under radarn. En kartläggning som SVT publicerade 2023 visade att minst 916 barn hade förts ut ur landet under en femårsperiod. Färre än en tredjedel hade återvänt.

Jag menar inte att de olika tvången ska ställas mot varandra, men det är slående hur tyst det är runt de fall där det är föräldrarna och inte den svenska staten som står för utvisningarna. I en mycket läsvärd artikel i Axess nr 6 i år skriver Sten Widmalm, professor i statskunskap vid Uppsala universitet, om hur rättsstatens legitimitet undermineras av kulturella skäl i en ”hedersrelaterad kontext” där de som drabbas hårdast är just barnen.

Widmalm har med anledning av sin forskningsbakgrund blivit anlitad vid brottsutredningar i fall där barn kan ha tvingats utomlands för att giftas bort. ”En hypotes är att de i skolor och förvaltningar som skulle kunna göra något för att motverka bortförandena i hederskontext är försiktiga eller räddhågsna inför att agera.” …”Politiker, forskare och kulturpersonligheter har i över två årtionden inte bara hävdat att problemet inte existerat då det bör betraktas som en konstruktion, utan även att begreppet syftar till att sprida rasistiska värderingar.”

Idag råder nog hygglig enighet om att det hedersrelaterade våldet existerar och att det ska motverkas. Men det är fortfarande såpass känsligt att rädslan för att göra fel är större än civilkuraget i att göra rätt. Det är en skam för Sverige att vi inte klarar av att skydda dessa unga människor. Och att man låter barnen ta smällen i stället för att tala klarspråk om det djupt omänskliga i att gifta bort eller könsstympa dessa ungdomar.

Vi borde inte göra skillnad på barn och unga. Det är vi vuxna som måste våga säga ifrån.

Det är inte rasism att ifrågasätta hedersförtryck.

Tvärtom visar det på respekt för både rättsstatens legitimitet samt för barnen.

Och menar man allvar med att stoppa tonårsutvisningarna borde detsamma gälla även de barn och unga som mot sin vilja utvisas av sina familjer.

Att tvinga unga skötsamma individer bort från sina studier, vänner och framtidsutsikter till en osäker framtid i främmande land är inte bara en personlig katastrof. Det är en förlust för Sverige. Oavsett om det är staten eller familjen som utvisar.