"Smittskyddsjuntan" önskar jag att jag hade kommit på efter all min irritation över virushysterin.
JOHAN HAKELIUS: Politikerna vågar inte leda – och vi har slutat tänka
Publicerad 14 aug 2021 kl 09.05
Statsminister Stefanh Löfven (S) och Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson under torsdagens presskonferens om coronarestriktioner.
Vi åkte till Italien, eller snarare Venedig.
De var alltid skeptiska till att kliva in i en stat, annan än sin egen, venetianarna. Nu finns det knappt några venetianare längre. Bara en spillra av den gamla sjörepublikens folk. De jönsiga paddlar gondol, de snitsiga kör mahognyglänsande vattentaxi och de med stoltheten kvar är på väg mot viktiga uppgifter i vanliga motorbåtar, fulla av skottkärror, sopsäckar och byggmaterial.
I övrigt turister. Man försöker undvika dem, men det slutar i existentiell masochism: man kan inte fly från sig själv. I någon längre stund.
Det är åtminstone möjligt att åka hit. När vi släpps in i USA nästa gång vet ingen.
Det är inte svårt att lista ut vad just det handlar om. Inte om att européer i allmänhet är smitthärdar av oamerikanska mått. Inte – åtminstone inte främst – om amerikanernas hygienångest: den som får dem att döda sin ost, klorera dörrhandtag och spola underlivet i tid och otid.
Det handlar om politik.
Någon stackars jävel kommer ju att insjukna, smittad av en europé på besök, efter att inreserestriktionerna lyfts. Gissa om det kommer att utkrävas politiskt ansvar då.
Fegheten ligger tvärs över hela fältet.
Det är så vi har det nu. Politiker vågar inte leda längre. De vill kunna slå ifrån sig, säga att de gjort som ”experterna” vill, eller bara vänta. De vill följa. Det är det som gör att vår egen regering förlänger pandemilagen, en gång till, trots att sjukhusen inte alls är fulla med döende medborgare.
Regeringen har en gång givit makten till smittskyddsjuntan. Den är som alla andra kotterier: helt fixerad vid just sin specialitet. Den ser alltid nya möjliga hot och tänkbara katastrofer, för det är sådant den sysslar med. Nu har det blivit politiskt omöjligt att ta tillbaka makten. Hur skulle regeringen motivera det?
Det skulle förresten inte ha varit särskilt annorlunda med en borgerlig regering, eller ens en SD-regering. Fegheten ligger tvärs över hela fältet.
Nu har vi, lagförlängningen inräknad, hållit på i snart två år med det här. Vaccinationen skulle lösa allt, men det gällde bara tills vi fick den. Flockimmuniteten skulle etablera sig, men det gällde bara till vi fick Delta. Nu behöver vi en spruta till. Eller kanske två. Varför inte tre? Varför inte en varje år?
Alla spelar med. Ingen vill vara kättare.
Varför inte permanent rädsla? Varför inte undantagstillstånd som regel?
Pandemin har gjort det tydligt att politik är en verksamhet för hala fegisar. Oss andra har den förvandlat till osjälvständiga härmapor, som räds vårt eget omdöme.
Venedig är precis som alla andra ställen. Det finns regler om vaccinpass, munskydd och allt möjligt annat. Det finns ingen logik. Man ska ha munskydd på sig inomhus, fast inte om man sitter på en restaurang. Sitter man på konsert, däremot, är det jätteviktigt. Medicinska munskydd sägs fylla sin funktion i en kvart, sedan ska de bytas. Det sker inte. Ingen bryr sig. Och munskydden är förresten oftast bara en vanlig tyglapp, kanske av någon designer. Den åker upp och ned dagarna i ända. De flesta inser att det är helt meningslöst, kanske rent av skadligt. Alla spelar med. Ingen vill vara kättare.
Som vanligt är det ytterkanterna som får press: det skrivs om konspirationsstollar och vaccinhatare dagligen. Men här i mitten, där vi befinner oss, finns politiker som inte vågar fatta beslut och medborgare som slutat tänka.
Är inte det värre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar