Putin 2

ANNA DAHLBERG Expressen 2022022
Nu måste den fria världen rädda sig själv

Nej, det är inte Ukraina som behöver ”av-nazifieras”. Det är Europa och USA som behöver ”av-putinifieras” – och det illa kvickt.

Det är många som nu anser sig ha fått rätt om Putins Ryssland efter den besinningslösa attacken mot Ukraina. Jag tillhör inte dem. Tvärtom var jag in i det sista övertygad om att Putin bluffade och använde den enorma mobiliseringen runt Ukraina som ett utpressningsmedel.

Den Putin som man har följt under 2000-talet agerar inte så här – med en storskalig invasion i öppen dager efter månader av mobilisering.

Den före detta spionen Putin har tvärtom framstått som en kyligt kalkylerande schackspelare. Han har använt överraskningsmomentet, bedrivit hybridkrigföring och mjukat upp sina motståndare med en palett av olika påverkansoperationer.

Inte minst har han investerat stort i att splittra och försvaga den fria världen. Med hjälp av trollfabriker och fejknyheter har Kreml velat så misstro i väst. Demokratiska processer har manipulerats för att påverka utgången – det mest uppmärksammade exemplet är inblandningen i det amerikanska presidentvalet 2016 för att försöka få Trump vald.

Mycket talar för att Kreml även var aktivt i Brexitomröstningen, även om den saken aldrig har undersökts på djupet. En parlamentsrapport konstaterar att rysk inblandning i brittisk politik är ”det nya normala”.

Den brittiska huvudstaden kallas i finanssammanhang för ”Londongrad”, eftersom den svämmar över av ryska oligarkpengar. Dessa pengar skapar en väv av inflytande via advokatfirmor, PR-byråer, medieförvärv, donationer och vänskapsband. Bland annat har regeringspartiet Tories tagit emot bidrag från personer som står Putinregimen nära och premiärminister Boris Johnson festar med en mediemogul som är son till en före detta KGB-agent.

Det visar att Kremls inflytande sträcker sig mycket längre än till högerextremister och populister. Runtom i Europa har makteliten uppvaktats med lukrativa styrelseuppdrag i ryska energibolag. Några av dem som har nappat är Tysklands tidigare förbundskansler Gerhard Schröder och Frankrikes före detta premiärminister François Fillon.

Det har varit en framgångsrik strategi. Kreml har korrumperat europeisk politik och skapat splittring i den fria världen. Putin lyckades flytta fronten in i våra egna länder, in i våra egna hjärnor.

Det är en betydligt mer sofistikerad form av krigföring än stridsvagnar som rullar mot Kiev i fullt dagsljus. Min stora farhåga var länge att Putin skulle lyckas upplösa Nato utan att ens ha avlossat ett skott.

Det hade kunnat räcka med en president Trump i Vita huset och en hybridattack mot Natos svagaste länk. Låt säga att soldater från något sydeuropeiskt land – Spanien eller Italien – skulle dödas under oklara omständigheter i Natos försvarsinsats i Baltikum. Länderna skulle i värsta fall svara med att kalla hem sina styrkor medan Trump hade kunnat avfärda det inträffade med att han inte har en aning om ”what the hell is going on”.

Vilken trovärdighet hade i så fall funnits kvar för Natos Artikel 5 om ömsesidiga försvarsgarantier?

Det är en typ av operation som man hade kunnat förvänta sig av den tidigare, rationelle Putin. Målet såg länge ut att vara just att försvaga den fria världen och urholka vår försvarsvilja till dess Nato och EU i praktiken upplöste sig själva.

Nu är allt detta ett överspelat kapitel. Putin har inlett det största kriget på den europeiska kontinenten sedan andra världskriget. Han har attackerat Ukraina utan ens några försök att dölja vad han håller på med.

Har den rationelle Putin förvandlats till ”Vlad the Mad”? Kanske. Eller så har han bara dragit slutsatsen att den nya världen tillhör diktaturerna med Ryssland och Kina i spetsen. De starka männen kan numera ta det de vill ha.

Demokratin befinner sig på global reträtt samtidigt som Putin och Xi Jinping bildar en ny, mäktig allians. Vrider man lite på jordgloben österut ser man att Europa inte är fullt så mäktigt som vi själva gärna vill tro.

Det är en otäck värld. Men den blir ännu otäckare om den fria världen inte ens förmår rädda sig själv.

I veckan förklarade Trump i en podcast hur imponerad han var av Putins agerande. ”Det här är genialt” slog han fast. Detta är alltså mannen som med största sannolikhet blir republikanernas kandidat i det amerikanska presidentvalet 2024.

En majoritet av de republikanska väljarna tror fortfarande att Biden vann presidentvalet genom fusk. Och partiet anser officiellt att stormningen av kongressen den 6 januari förra året var ett uttryck för ”en legitim politisk debatt”. I stället fördöms de två republikaner som är med och utreder händelsen.

Att skåda in i detta mörker i väster är på sätt och vis lika omskakande som Putins galenskap i öster. Utan USA som den fria världens ledare – utan USA som en fungerande demokrati – vilka är vi då?

Alla kvarvarande illusioner om Putinregimen måste nu överges, en gång för alla. I stället för eftergifter och dialog måste västvärlden satsa på avskräckning och att stärka den egna motståndskraften.

Den 24 februari 2022 kommer att skrivas in i historieböckerna som en brytpunkt. Vi bevittnar en europeisk katastrof i realtid med en akut känsla av maktlöshet. Men vi har faktiskt makten över vilka vi själva väljer att vara.

Västvärlden behöver nu genomgå ett reningsbad – en av-putinifiering om man så vill. De första tecknen på ett sådant har redan skådats. I Frankrike försöker flera presidentkandidater distansera sig från sitt tidigare Putin-svassande.

I såväl Tyskland som Österrike viner självkritikens piska. ”Jag är rasande på oss, eftersom vårt misslyckande är historiskt”, skrev exempelvis Tysklands förra utrikesminister Annegret Kramp-Karrenbauer på Twitter i veckan.

Flera före detta ledare – däribland Italiens Matteo Renzi och Finlands Esko Aho – har hoppat av sina styrelseuppdrag i ryska företag.

Alla kvarvarande illusioner om Putinregimen måste nu överges, en gång för alla. I stället för eftergifter och dialog måste västvärlden satsa på avskräckning och att stärka den egna motståndskraften.

Den röta som den ryska korruptionen har gett upphov till måste skrubbas ren. Beroendet av rysk gas måste upphöra och den ryska propagandan bemötas.

Västvärlden måste mobilisera för att rädda vad som räddas kan. Paradoxalt nog kan Putins val att dra upp en så synlig frontlinje mellan barbari och civilisation bli den chock som får den fria världen att vakna upp.