9:5 Then, when the sacred months have passed, kill the polytheists wherever you find them, capture them and besiege them, and lie in wait for them at every ambush. But if they repent, and maintain the prayer and give the zakāt, then let them alone. Indeed Allah is all-forgiving, all-merciful.
9:29 Those who do not believe in Allah and the Last Day - even though they were given the scriptures, and who do not hold as unlawful that which Allah and His Messenger have declared to be unlawful, and who do not follow the true religion - fight against them until they pay tribute out of their hand and are utterly subdued.
Den retorik samarbetsrådet använder sig av vilar på Islamiska Samarbetsrådets uttalande om motsvarande händelser i Jönköping från den 10 april i år i samband med Koranbränningen utanför Jönköpings Islamiska Församling. Samarbetsrådet, ISR, menar att
”Islamiska Samarbetsrådet (ISR) ser Koranbränningen som ett våldsuttryck mot muslimer som kollektiv”.
ISR består av de muslimska trossamfunden
Förenade Islamiska Föreningar i Sverige, FIFS
Islamiska Kulturcenterunionen i Sverige, IKUS
Bosniakiska Islamiska Samfundet, BIS
Sveriges Muslimska Förbund, SMF
Islamiska Shiasamfunden i Sverige, ISS
Islamiska Fatwabyrån i Sverige, IFBS
FIFS och SMF kontrolleras i praktiken genom personunioner av det Muslimska brödraskapet och IKUS domineras av den turkiska regimen samt den turkiska statliga myndigheten Diyanet. ISS äri huvudsak lojal gentemot den teokratiska diktaturen i Iran.
Formuleringen om ”våldsuttryck” innebär att de s.k. krigsverserna i Koranen kan användas till att legitimera våld och politiska krav som en inskränkning av vissa universella och mänskliga rättigheter.
Så länge inte ISM, eller något av de mer tongivande trossamfunden FIFS, SMF eller IKUS uttalar sig i en annan riktning än tidigare och blir en del av dialgen kommer den konflikt som blossat upp, fortsätta utvecklas med fortsatta oroligheter i de olika utanförskapsområdena runt om i Sverige.
Utanförskapsområden som visar allt större likheter med kutlurella enklaver separerade från Sverige i övrigt vilket är ett av de islamistiska organisationernas delmål.
Och sett till hur polisen i kanske främst Västra Götaland nu agerat genom att ifrågasätta legitimiteten i Yttrandefrihetsgrundlagen, både från regionledning och enskilda polisbefäl, samt har olika praxis beroende på vilken religion och vilka symboler som skall kritiseras är det inte orimligt att det finns substans i det narrativ som sprids i islamistiska miljöer.
Krigsverser legitimerar kravallerna
Islamiska Samarbetsrådets uttalande efter Koranbränningen i Jönköping ser ut att vara en av de komponenter som framkallat kravallerna under påskhelgen. Ett uttalande som går att koppla direkt till de s.k “Krigsverserna” i Koranen som kan ha använts för att få personer att lättare legitimera enskildas egen våldsanvändning mot det svenska våldsmonopolet.
Efter kravallerna och oroligheterna i Linköping, Norrköping, Örebro, Landskrona och Malmö under påskhelgen, i samband med Rasmus Paludan och det danska partiet Stram Kurs manifestation ställer sig allt fler frågan om hur mekanismerna bakom detta ser ut.
“Det finns många orsaker. En del kan vara upprörda över polisens beslut att ge tillstånd, men det kan också vara unga personer som hyser agg mot polisen av andra orsaker eller kriminella som använder detta som ett skäl att använda våld”, säger Calle Persson, presstalesperson vid Malmöpolisen till Sveriges Radio.
Men att det finns en religiös-politisk koppling till islamism bör anses vara otvisteligt. Det fascistiska Partiet Nyans partiledare ger sin bild av hur detta påverkar Sverige. Partiet Nyans erkänner inte den svenska yttrandefrihets- och tryckfrihetslagstiftningen i sin nuvarande form utan vill ha undantag för muslimer.
Partiet Nyans och dess partiledare Mikail Yüksel får stöd från Dramatens regissör America Vera-Zavala som förstärker bilden av en kollektiv attack mot muslimer.
Den retorik de två använder sig av vilar på Islamiska Samarbetsrådets uttalande om motsvarande händelser i Jönköping från den 10 april i år i samband med Koranbränningen utanför Jönköpings Islamiska Församling. Samarbetsrådet, ISR, menar att
”Islamiska Samarbetsrådet (ISR) ser Koranbränningen som ett våldsuttryck mot muslimer som kollektiv”.
FIFS och SMF kontrolleras i praktiken genom personunioner av det Muslimska brödraskapet och IKUS domineras av den turkiska regimen samt den turkiska statliga myndigheten Diyanet.
Formuleringen om ”våldsuttryck” innebär att de s.k. krigsverserna i Koranen kan användas till att legitimera våld och politiska krav som en inskränkning av vissa universella rättigheter. Exempelvis står det i vers 2:190:
”Strid för Guds sak mot dem som för krig mot er, men var inte de första som griper till vapen; Gud älskar sannerligen inte angripare”.
I vers 218 av samma kapitel står det:
”Och de kommer att fortsätta att strida mot er för att förmå er att avsvära er tro – om de kan”.
Striden som förs, en inte orimlig tolkning, är den kritik och granskning som sker med olika medel mot islam samt inte minst islamistiska organisationer. Någon proportionalitetsprincip eller våldstrappa regleras inte i Koranen utan öppnar dörren för våldsanvändning redan från början. Något som ser ut att ha utnyttjats av de aktörer som ligger bakom kravallerna.
Med vers 2:190 utlöses därmed, med ett svenskt sätt att se på rättstillämpning, någon form av nödvärnsrätt om ISR uttalande använts som grund till oroligheterna. Vilket det ser ut att ha gjort i någon mån.
Och i dessa krigsverser finns även andra skrivningar som går att härleda direkt till bland annat Partiet Nyans partiledares uttryckssätt i andra sammanhang. Att religionsfrihet innebär primärt religionsfrihet för Islam och inte några andra religioner (2:192-194).
Även om polisen bedömer att en del av de som attackerat polisen i dessa områden inte gör det primärt av religiösa skäl så kan detta samband inte uteslutas. Dessa ungdomars miljöer domineras även av religion och deras ursprungskulturer där religiösa uttalanden kan användas för att själva legitimera sina beslut inför sina grannar, föräldrar, vänner med mera som kommer från samma religiösa kluster.
Det går idag inte att utsesluta vilket ansvar som i detta fall ISR har för händelseutvecklingen.
Genom att ISR använder sig av en retorik som med viss lätthet kan tolkas som att det våld Sverige upplevt de senaste dygnen skulle vara någon form av legitimt självförsvar istället för en attack mot statens våldsmonopol och den svenska författningen går inte ansvarsfrågan att negligera.
Kränktheten är det öppna samhällets fiende
Enskilda människors kränkthet kan inte gå före det fria samhällets värden. Det är på tiden att vi börjar prata om de sociala och kulturella dimensionerna av integrationen, skriver Alice Teodorescu Måwe.
”Att bränna en koran ska vara ett hatbrott” ansåg 26 856 personer som på måndagsmorgonen hade skrivit under en namninsamling initierad av journalisten och författaren Atilla Yoldas. Att just en journalist, som så sent som i december i fjol skrev i Expressen, uppvisar så svaga demokratiska impulser är illavarslande. Det är dock symptomatiskt för många av de reaktioner som följt på de senaste dagarnas brutala upplopp runt om i landet.
I en demokrati får man bränna religiösa skrifter, skända flaggor, teckna karikatyrer av profeter och gudar och medvetet göra folk förbannade – trots att man vet att det kommer att såra och kränka. Det är just acceptansen av detta, själva axelryckningen, som avgör om man har med en demokrati eller inte att göra. Det betyder inte att människor inte kan uppröras, men det betyder att man inte tar till våld eller önskar förbjuda de uttryck som man av någon anledning ogillar.
Det innebär med andra ord att enkom förekomsten av en koranbränning, hur osmaklig den än månde vara och oavsett de bakomliggande motiven, bekräftar att den svenska demokratin är vid god vigör; ty såväl yttrandefriheten som religionsfriheten existerar enbart så länge som någon använder sig utav dem. En oundviklig konsekvens av att de demokratiska rättigheterna brukas blir, i praktiken, att någon kan komma att bli provocerad, kränkt eller förbannad. Den egna upprördheten blir således priset som det fria samhällets individer behöver betala för att själva kunna ta del av rättigheterna.
I dag är det koranbränningar som ska stoppas, vad blir det i morgon?
Här uppstår en konflikt som behöver adresseras, ty inget samhälle kan vara både öppet och fritt och samtidigt så reglerat att inga kränkande yttranden kan yppas. Att så många, så lättvindigt, kan dagtinga med denna för demokratin så grundläggande ingrediensen bör stämma till eftertanke. I dag är det koranbränningar som ska stoppas, vad blir det i morgon?
Att bränna böcker, oavsett om de rör sig om religiösa skrifter eller böcker av annat slag, är ett uttryck för barbarism. Samtidigt illustrerar de senaste dagarnas våldsamheter behovet av fler koranbränningar – om än rent bildligt.
Vittnesmålen från de utsatta poliserna, liksom de videosekvenser som visats i media, indikerar att det inte enbart rör sig om maskerade ungdomar; också äldre kvinnor och yngre barn deltog skrattandes i upploppen. Det bör tjäna som en påminnelse om ett Sverige i förändring, inte bara demografiskt utan också högst värderingsmässigt, som en följd av den förändrade demografin. Koranbränningarna blottar därmed diskrepansen i synen på yttrandefrihet och religionsfrihet mellan majoriteten och minoriteten i Sverige, såväl som att grovt våld och skadegörelse anses som legitima uttryck för en självupplevd kränkthet i delar av minoriteten.
Socialdemokraterna älskar makten – men inte ansvaret
Detta är särskilt illavarslande ur ett integrationsperspektiv då de svenska ansträngningarna särskilt tagit fasta på ekonomisk integration (som också till stor del misslyckats) och duckat för de kulturella och sociala dimensionerna. Utgångspunkten har varit att ett arbete leder till integration. Den som arbetar och är självförsörjande har integrerats, samtidigt som förekomsten av ett arbete betraktas som ett bevis på att integrationen de facto har uppnåtts. Självklart är arbete viktig men bör snarare ses som ett mått på etablering än på anpassning eller integration.
De våldsamma upploppen belyser ånyo att framgångsrik integration inte kan åstadkommas om synen på sådant som yttrandefrihet och religionsfrihet avviker alltför radikalt från majoritetsuppfattningen – oavsett hur mycket den invandrade arbetar och tjänar varje månad.
Att fortsätta förneka detta faktum och istället, av rädsla för konsekvenserna, beskära allas våra liberala fri- och rättigheter i syfte att undvika konflikter med en våldsbenägen minoritet är en farlig återvändsgränd som inte bör beträdas. Det är således inte majoriteten som ska anpassa sig till minoritetens ofrihetliga värderingar utan minoriteten som ska förstå att ett liv i en demokrati innebär acceptans också för andra människors rätt att häda.
På Twitter talar ambassadören Jens Odlander, som jobbat under flera socialdemokratiska statsministrar senast under Stefan Löfven, klarspråk kring vad som i praktiken behöver göras:
De som attackerar polisen, mordbränner bussar, förstör egendom ska filmas, identifieras, lagföras. Därutöver bör vräkningar ske, bostads- och andra bidrag dras in, uppehållstillstånd annulleras, familjeinvandring stoppas pga vandelsbrist. Snabblag om indragning av medborgarskap nu.
Också stora böter, ryck tv, parabol, bilar. Vid alla dessa åtgärder bör föräldrar göras medansvariga. En diskussion måste också inledas om straff, böter, utvisningar också kan gälla ”horisontellt” över storfamiljer/klaner eftersom detta är förövarnas modus operandi. Notera att sabotage mot blåljuspersonal har livstid i straffskalan. Det bör utdömas flera individer under Påskupproret.
Staten bör tillsätta en task force bestående av Polis, Skatteverk, kommuner, hyresvärdar, socialtjänst och Migrationsverket och genomföra de åtgärder som jag nämnde ovan. Kanske behövs även Säpo.
Statsminister Magdalena Andersson och hennes regering har återkommande sagt sig vilja vända på varenda sten för att komma åt segregationen. Frågan är om de vågar agera på den information de finner? Om de har mod att sätta hårt mot hårt på det vis som Odlander efterfrågar, att visa våldsverkarna vem det är som bestämmer. Att återta våldsmonopolet, och därigenom den demokratiska kontrollen, för att prata socialdemokratiska.
Det som skedde i helgen har kunnat ske för att staten låtit det ske.
Det som skedde i helgen har kunnat ske för att staten låtit det ske. Att vända skutan är ingen enkel sak, efter decennier av passivitet och relativisering, men det får numera anses oundgängligt om Sverige inte ska bli ett än mer splittrat och farligt land. Konflikträdslan och oviljan att markera vad som gäller i Sverige måste få ett slut.
De krigsliknande scenerna – med skadade poliser, kapade polisfordon, vandaliserad egendom, en buss med passagerare i brand – vittnar om en reell maktkamp, om territorium och om värderingar. Om staten, och mer exakt Polisen, inte kan upprätthålla våldsmonopolet och därigenom trygga medborgarna, vem ska då göra det? Vi är på väg att etablera ett samhälle där makt går före rätt, där människor tystnar av rädsla. Från ett sådant samhälle finns ingen återvändo.
Det är rasismens och klassklyftornas fel! (V),
Det är invandringen! (SD),
Det handlar om skolan! (L),
Det behövs strängare straff och hårdare tag! (S, M, KD),
Vi vet inte vad det beror på. Men det har i alla fall inget med invandringen att göra. (C, MP).
Carolin Dahlman: Skyll inte upplopp på kriminella
SIGNERAT
UPPDATERAD: 2022-04-23 09:00
PUBLICERAD: 2022-04-23 06:00
De maskerade unga killar som kastar jättestora gatstenar är toppen på ett isberg, och vi måste våga se hela isberget. Och börja hantera det med bestämd röst, skriver Carolin Dahlman.FOTO: KICKI NILSSON/TT
Det verkliga hotet mot vår trygghet och frihet är att det i Sverige finns människor som inte accepterar våra grundläggande fri- och rättigheter, skriver Carolin Dahlman.
När politiker säger att stenkastarna är ”kriminella individer” missar de en viktig utmaning. Problemet är mycket större än så. ”Det finns starka kopplingar till gängkriminella”, sa justitieminister Morgan Johansson (S) i Aktuellt, som förklaring till upploppen under påsk (19/4). För Aftonbladet förklarade han att de skyldiga ”är i grunden kriminella individer” (17/4).
NWT presenterar: Carolin Dahlman – ny krönikör
Men förklaringen skaver. Det handlar inte bara om enstaka knarklangare som surnat till över att polisen vill störa deras lukrativa verksamhet. Problemet är betydligt större än så.
Åklagaren i Linköping kände att attackerna i Östergötland var synkroniserade (TV4 19/4). Och på onsdagen meddelade justitieministern att det fanns skäl att tro att upploppen underblåsts av utländska islamister. Aktörer i Mellanöstern ska via sociala medier ha försökt sätta en bild av Sverige som anti-muslimskt (Aftonbladet 20/4).
Att bara prata om ”kriminella” eller ”individer” är alltså att förenkla och förminska problematiken. Det kan också leda till att man vidtar ineffektiva åtgärder.
Just nu pratar många om att polisen ska få vattenkanoner och gummikulor. Men det räcker inte med att med polisiärt våld bemöta de hatande vilddjur som går till attack mot poliser med järnrör, stenar, sparkar och slag. De maskerade unga killar som kastar jättestora gatstenar är toppen på ett isberg, och vi måste våga se hela isberget. Och börja hantera det med bestämd röst.
Det verkliga hotet mot vår trygghet och frihet är att det i Sverige finns människor som inte accepterar våra grundläggande fri- och rättigheter. De är äldre, kvinnor och betydligt fredligare än gängkriminella tonåringar.
Det finns oroväckande många som demonstrerar vilt och anser att vi är islamofober för att socialtjänsten tar hand om barn som far illa. Det är oerhört viktigt att vi inte låter oss skrämmas av anklagelserna, utan istället ger demonstranterna mothugg. Sverige står ju på barnens sida och ska göra så med rak rygg.
Tyvärr har allt för många i dagarna böjt sig för kraven från de muslimer som provoceras av Rasmus Paludans koranbränning. Av rädsla för fler upplopp eller för att kallas rasister backar en efter en fegt för påtryckningarna.
Kommundirektörerna i Linköping och Norrköping meddelade polisen att de inte vill att Stram kurs ska få fler demonstrationstillstånd. Linda Westerlund Snecker (V) ifrågasatte att polisen gav tillstånd att demonstrera. Nooshi Dadgostar (V) hintade att det går ”att vägra tillstånd för allmän sammankomst”. Även Märta Stenevi (MP) pekade på att vissa regioner anvisat demonstrationerna till annan plats. Som små rädda möss anpassade de sig.
Enligt polisen Nadim Ghazale blir muslimer ”uppriktigt ledsna, sårade och uppgivna över de provokationer som genomförs under missbrukandet av yttrandefriheten”. Han tyckte att det var fel att någon fick tillstånd att bränna koranen. Svensk lag skulle istället ”skydda vissa utsatta folkgrupper” (Expressen 19/4).
Expressens krönikör Atilla Yoldas, har startat en namninsamling för att det ska klassas som hatbrott att bränna en koran. Till och med justitieministern landade i diket. ”Provokationer och våld av detta slag har ingen plats i det svenska samhället”, skrev han till Ekot. (15/4). Till Aftonbladet sa han att ”högerextremisten också ett stort ansvar, genom att driva på detta” (17/4).
Men det är enorm skillnad mellan att bränna en bok och att bränna polisbilar. Våld ska självklart fördömas – men varför säger en minister att provokation inte har plats i det svenska samhället?
Hur utmanande åsikter får man ha i Johanssons Sverige? Vad får man göra? Har tjejen i den korta kjolen ansvar för om hon blir våldtagen? Ska den som flashar en lyxig klocka få bannor om hen utsätts för rån?
När justitieministern vill gå de kränkta till mötes – och till och med jämställa provokation med riktigt våld – sviker han svenska värderingar. Det är en farlig väg att gå in på. Muslimer som bor i Sverige måste istället lära sig acceptera öppenheten, toleransen och friheten som vi älskar så. De får vänja sig vid att deras profet blir förnedrad eller bok bränd.
Utan rätten att förnedra är yttrandefriheten bara ett fint tomt ord. Utan den blir vi så tysta till slut.
Carolin Dahlman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar