Det säger något om hur samhället hukar i rädsla för kränkta muslimer!
Läs avhandlingen här
Sameh Egyptson försvarade sin avhandling inför en stor publik i Lund. Nu kan hans avhandling kanske ligga till grund för ett bättre samhällsbygge i Sverige.
I fredags eftermiddag var jag i Lund för att närvara då Sameh Egyptson försvarade sin avhandling "Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige."
Detta är en ledarkrönika. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Egyptson har från och till arbetat med sin avhandling under mer än tjugo år. Den trehövdade betygsnämnden godkände hans avhandling med två röster mot en. I förordet till den över 700 sidor långa avhandlingen sammanfattar Sameh Egyptson sitt uppdrag: "I avhandlingen försöker jag besvara frågan om det svenska Islamiska förbundet (IFiS), med dess mångfacetterade organisatoriska nätverk, eventuellt kan vara det transnationella Muslimska brödraskapets svenska organisation eller gren. Det är en kontroversiell fråga och ett kontroversiellt ämne, såväl i den politiska som i den akademiska debatten i Sverige."
Den stora frågan är varför en akademisk avhandling om det Muslimska brödraskapet (bildades i Egypten 1928) har blivit ett så kontroversiellt politiskt och akademiskt ämne i det sekulära Sverige? Svaret är väl, som det mesta inom politiken de senaste 15 åren, att det beror på Sverigedemokraterna. I oktober 2009 publicerade Aftonbladet en debattartikel av SD: s partiledare Jimmie Åkesson. Sverigedemokraterna laddade då för valrörelsen 2010 som skulle föra in partiet i riksdagen. Artikeln gavs rubriken "Muslimerna är vårt största utländska hot" och i texten gick Åkesson till storms mot hur och varför "dagens mångkulturella svenska maktelit är så totalt blind för farorna med islam och islamisering."
Åkessons debattartikel fick enormt genomslag. Artikeln fördömdes närmast unisont av det officiella Sverige medan den delades och gillades starkt bland det mer inofficiella Sveriges allt bredare kretsar av väljare som flockades runt SD.
SD drog inga skarpa gränser mellan vanliga muslimer och det Muslimska brödraskapets bokstavstroende politiska islamism. Omvänt gjorde det officiella Sveriges partier, press och myndigheter samma misstag; det fanns bara ett slags muslimer och de var goda. Vilket gjorde Sverige vidöppet för islamistiska moralpoliser, IS-krigare, skolor, hedersförtryck och för (parti)politisk infiltration.
Sameh Egyptson försvarade sin avhandling inför en stor publik i Lund. Nu kan hans avhandling kanske ligga till grund för ett bättre samhällsbygge i Sverige.
Sameh Egyptson politiska och akademiska bedrift ger framtidshopp för Sverige. Hans insats gör det lättare att lägga nostalgin åt sidan - det Sverige som har varit, har varit - för att istället tänka framåt. Rikta in krafterna på ett samhällsbygge där islamism hålls lika kort som andra totalitära läror och där tron på islam, likt andra trosriktningar, är en andlig privatsak i en liberal demokrati.
Det var mer eller mindre fullsatt i aulan då Sameh Egyptson disputerade på sin avhandling om politisk islam i Sverige. Efter betygsnämndes beslut godkändes avhandlingen och Sameh Egyptson är nu doktor i teologi.
Han kommer att hjälpa det offentliga och privata Sverige att bli lite mindre ängsligt och vekt och göra Sverige till ett bättre invandrarland med en bättre fungerande integration.
På fredagseftermiddagen den 10 februari på Lunds universitet försvarade Sameh Egyptson sin doktorsavhandling "Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige." Jag var där. Mika Vähäkangas har varit förste handledare för Egyptson och satt ordförande för disputationen som genomfördes inför en ovanligt stor publik. I söndags (5 februari) publicerade DN ett långt reportage av Niklas Orrenius inför fredagens disputation i Lund. Vähäkangas är professor i missionsvetenskap och ekumenik och arbetar som forskningschef vid Åbo Akademi i Finland. I DN: s reportage säger Mika Vähäkangas: "Jag vet att Samehs arbete kommer att användas för politiska mål som är rakt motsatta till min egen politiska övertygelse. Men jag skulle bli en dödgrävare av akademisk frihet om jag lät politisk hänsyn styra mina handlingar som professor.” Sådana kloka och trygga ord får hjärtat att banka lite extra varmt. Och visst kommer säkert Sameh Egyptsons avhandling att användas av en och annan som vill sprida hat om muslimer. Sådana finns dock alldeles oavsett Egyptson. Framförallt så tror jag faktiskt att Egyptsons fantastiska kartläggning och faktainsamling kommer att hjälpa det offentliga och privata Sverige att bli lite mindre ängsligt och vekt och göra Sverige till ett bättre invandrarland med en bättre fungerande integration.
Sameh Egyptsons grundläggande mission i sin tjocka avhandling är dels att förstå och förklara hur det har gått till när det Islamiska förbundet i Sverige blev en gren av det Muslimska brödraskapets globala och mycket konservativa islamism och att problematisera hur svenska politiker och myndigheter har låtit Islamiska förbundet - och ett antal andra dotterorganisationer - få status som något slags officiella företrädare för alla muslimer.
Dessa frågor har legat och guppat i sin egen åsiktskorridor under i vart fall ett par decennier. Då och då har det tagits lite mer samlade initiativ för att få upp frågorna på mer offentliga agendor. I takt med att den kraftigt ökande invandringen till Sverige mer och mer präglas av invandring från muslimska länder har de blivit såväl alltmer angeläget som känsligt att ta upp islamska organisationers rätt att kollektivt företräda alla muslimers intressen i Sverige. Sameh Egyptsons mycket omfångsrika avhandling - 743 sidor - ger nu oss chansen att backa ut från den återvändsgränd där mycket av invandringsdebatten har parkerat under alltför lång tid. Sameh Egyptson säger det självklara: Han har under mer än tjugo års arbete med avhandlingen letat efter den "andliga och liberala muslimen" i Sverige som likt andra religiösa personer betraktar sin tro som en individuell relation och inte som en del av en kollektiv relation med staten. Dessa "andliga och liberala muslimer" låter utan problem sin tro utvecklas och påverkas av samhällsutvecklingen i stort. Man räds inte moderniteten eller yttrandefriheten. Man begär inte och förväntar sig inga kollektiva rättigheter just för muslimer. Men Sameh Egyptson hittade inte vad han letade efter. Utrymmet för "andliga och liberala muslimer" är begränsat i Sverige.
Att Sverige, detta individualistiska och sekulära land inte på ett tydligt sätt har bejakat och uppmuntrat även människor från muslimska länder att betrakta religionen som en andlig privatsak; det är i sanning märkligt. Än märkligare är att politiken i istället under årens lopp har lagt miljarder på statsbidrag till islamistiska organisationer, moskéer och skolor i tron att de är företrädare för muslimer i stort. Eller det har man nog inte trott; om vi ska vara ärliga. Den egna kristna statskyrkan avvecklades ju redan för snart ett kvarts sekel sedan....
En disputation innebär att doktoranden får försvara sin avhandling visavi både en opponent och svara på frågor från ledamöterna i en betygsnämnd. Khaled Salih var opponent vid Egyptsons disputation. Såväl Salih och de tre ledamöterna i betygsnämnden ställde intressanta och tunga frågor till Egyptson. Under utfrågningen visade Sameh Egyptson att han verkligen behärskar sitt ämne. Många av frågorna handlade om områden och begrepp som inte finns med i hans avhandling. Gång på gång betonade Egyptson att hans ämne var avgränsat till hur det Muslimska brödraskapets organisation, ideologi och politik har kunnat implementeras i Sverige genom det Islamiska förbundet.
Opponenten Khalid Salih har sina rötter i Kurdistan och har erfarenhet från undervisning och disputationer vid universitet i Danmark, Irak och Sverige. Med skärpa, ömsinthet och varm humor tog han sig an Sameh Egyptsons akademiska livsuppgift. I sina slutord sade han sig hoppas att doktoranden dragit i gång "en process som är nyttig för Sverige som demokrati."
Sameh Egyptson är en ovanlig doktorand och han har skrivit en mycket ovanlig doktorsavhandling som nu har godkänts av en oenig betygsnämnd. Också det är ovanligt, hävdar vissa. Disputationen var ovanlig i sig själv. I pausen efter nästan tre timmar så talade jag med flera glada människor som sade saker som att "äntligen kan vi prata om sådana här saker på ett vettigt sätt." Jag håller med. Ibland krävs det väldigt ovanliga händelser, universitet och människor för att få bollen i rullning. Den här fredagskvällen kan vara en sådan händelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar