Om grundlagen tolkas så att koranbränning blir förbjuden får det oöverblickbara konsekvenser.
Det innebär att regeringen sprider uppfattningen att muslimer är intoleranta och inte accepterar yttrandefriheten.
Det är redan uppenbart att de frimärken som symboliserar det svenska demokratiska systemet är i farozonen och att den politiska underkastelsen inför islams tvångssystem är inledd!
IKO som nämns i slutet heter egentligen OIC Länk
OIC består av 57 muslimska länder. Medlemslista
Budskap till OIC: Varför reagerar ni inte på att kvinnorna i Iran straffas om de inte bär slöja?
Kvinnors frihet att slippa heltäckande mörka
kläder under heta sommardagar är något
som kanske främst gäller unga flickor som
lever i en skamkultur a.k.a. hederskultur.
Att den här diskussionen över huvud taget förs ger en bild av att muslimer är farliga människor som inte kan kontrollera sina känslor utan tar till våld när de upplever att deras heliga bok skändas.
Adam Cwejman: Det är den muslimska världen som ska skämmas för sin brist på yttrandefrihet!
UD och utrikesministern ska inte ursäkta svenska lagar och hur privatpersoner utnyttjar den svenska yttrandefriheten.
I Iran, Saudiarabien och Brunei (bland många andra) muslimska länder är det belagt med dödsstraff för en man eller kvinna att utöva samkönat sex. Detta straff är blott ett av många exempel på barbari som förekommer i länder som styrs helt eller delvis av muslimska religiösa sharialagar.
Oppositionella torteras, fängslas och avrättas även i dessa länder. Fri press, yttrandefrihet och fungerande demokratiska institutioner förekommer inte. Det är svårt att hitta någon del av världen där samtliga uttryck för vad som utgör ett civiliserat och modernt samhälle är så frånvarande som i det band av länder som sträcker sig från Nordafrika till sydöstra Asien.
Nästan samtliga av de förmoderna länder vars befolkningar lider av brist på minoritetsrättigheter eller religionsfrihet råkar också vara medlemmar av organisationen Organisation for Islamic cooperation (OIC), en mellanstatlig organisation som enligt egen utsago utgör ett gemensamt språkrör för den muslimska världen.
Inför denna samling länder anser utrikesdepartementet (UD) och utrikesminister Tobias Billström (M), att det är lämpligt att kräla i stoftet. Med anledning av upprepade koranbränningar i Sverige, senast en utförd i Stockholm under veckan, gjorde UD ett uttalande i vilket de ”fördömer starkt dessa handlingar, som inte på något sätt återspeglar den svenska regeringens åsikter”.
Detta uttalande kan tolkas som ett svar på den ordrika protest som OIC formulerade i vilken de åberopar varenda upptänklig mänsklig rättighet för att fördöma det som har skett i Sverige. Ironin i att samtliga rättigheter som de åberopar saknas i medlemsländerna som skrivit under protesten passerar tyvärr OIC obemärkt.
De handlingar som åsyftas utfördes av enskilde privatpersoner i Sverige, helt utan koppling till den svenska staten. Men enligt en auktoritär logik existerar inga oberoende privatpersoner. Således är det rimligt att betrakta enskilda personers handlingar i Sverige som symboler för hela Sverige och därmed även den svenska statens ansvar. Därför bestraffas Sverige kollektivt. Genom att ursäkta sig gör UD misstaget att acceptera denna logik.
På sätt och vis skapar UD en sedvänja genom sitt svar. För börjar man att ta ansvar för och ursäkta privatpersoners handlingar (som inte ens strider mot våra lagar) slutar det inte här. Ska UD och utrikesministern även fortsatt skriva förnedrande pressmeddelanden när svenskar gör något som väcker anstöt i utlandet?
Men inte bara det. Man kommenterar även ingående vad den enskilda handlingen innebär. UD och Billström hävdar att ”brännandet av koranen, eller någon annan helig skrift, är en kränkande och respektlös handling och en tydlig provokation.” Sedan när börjar UD recensera hur enskilda medborgare brukar sin grundlagsfästa yttrandefrihet?
Dessutom, av okänd anledning, lägger man till självklarheten att ”Uttryck för rasism, främlingsfientlighet och därtill kopplad intolerans har inte någon plats i Sverige eller i Europa”. En sådan märklig brasklapp legitimerar förstås anklagelsen att förstörelse av religiösa skrifter är uttryck för rasism – vilket OIC hävdar.
Det talas mycket i Sverige om vår demokratiska värdegrund och hur viktigt det är att upprätthålla den i alla möjliga situationer. Här har vi ett utmärkt tillfälle på när den svenska staten kan visa att de där handlingsplanerna som varje myndighet och kommun behöver ta fram betyder något.
UD borde inte svara undergivet, utan torrt och sakligt. UD ska helt undvika att kommentera inrikespolitiska händelser på det sätt som nu har skett. Svaret till OIC bör i stället ha varit: ”I Sverige har vi demokratiskt stiftade lagar. Dessa lagar medför en långt gången yttrandefrihet. Den åtnjuter alla i Sverige och anpassas inte på grund av internationellt tryck. Den svenska regeringen kommenterar inte privatpersoners agerande i Sverige.”
I ett demokratiskt land tillåts människor vara provocerande och säga dumheter. Det är inget vi ska ursäkta eller skämmas för. Det är motparten, i detta fall OIC:s medlemsländer, som borde skämmas för att de in på 2000-talet fortfarande inte har grundläggande demokratiska fri- och rättigheter.
Utrikesminister Tobias Billström (M) försökte sig på akut brandsläckning i helgen.
Sveriges regering ska inte krypa för länder som knappt kan stava till tolerans.
Tumultet efter förra veckans koranbränning har vuxit i styrka. Senast ut att kritisera Sverige är påven Franciskus som känner ”ilska och avsky”.
Men det som fick regeringen att börja darra som ett asplöv var söndagens kritik från IKO, Islamiska konferensorganisationen, där 57 muslimska stater ingår.
UD gick ut och förkunnade att regeringen starkt fördömer de ”islamofobiska handlingar” som förekommit, samt att ”brännandet av Koranen, eller någon annan helig skrift, är en kränkande och respektlös handling och en tydlig provokation.”
IKO kunde knappt ha sagt det bättre själv – och det är djupt beklagligt. Sveriges regering ska självklart inte be om ursäkt för att det i detta land är tillåtet att manifestera och demonstrera sina åsikter, även om någon känner sig kränkt eller ropar ”Islamofobi!”
I sin protest talar IKO högtidligt om ”internationell rätt” och vikten av att motverka ”hatbrott med religiös grund”. Men detta är ingen rättrådighetens organisation, utan en som har berömt Kina för dess behandling av muslimska minoriteter!
Kina, som har låst in runt en miljon uigurer i omskolningsläger ”som kan liknas vid koncentrationsläger”, enligt FN. Det har vittnats om slavarbete och tvångssteriliseringar. Tusentals moskéer har förstörts.
Det är barockt att ett sådant land sätter sig till doms över Sverige.
Men detta kulturella folkmord, som det har kallats, hindrade inte IKO från att åka på bjudresa till Kina 2018 och sedan leverera en rapport där Peking hyllades för att ”ta väl hand om sina muslimska medborgare”, påpekar kinamedia.se.
Så, tummen upp för Kina – men Sverige är ett stort problem?!
För den som värnar om religionsfrihet är Sverige självklart inte ett problem; vi rankas högt i internationella jämförelser. Det kan inte sägas om alla de 57 länderna i IKO:
Ta Saudiarabien som på söndagen kallade upp Sveriges ambassadör till sitt utrikesdepartement. I Saudiarabien är det förbjudet att framföra ateistiska åsikter, visa upp andra religiösa symboler än islamiska och att offentligt tillbe andra gudar än Allah. Muslimer får inte konvertera och andra religioner inte missionera.
Det är barockt att ett sådant land sätter sig till doms över Sverige och kräver ett stopp för handlingar som ”motsäger internationella ansträngningar för att sprida värderingar om tolerans, sans och förkastande av extremism”.
Andra IKO-medlemmar, som Iran, Afghanistan och Pakistan, är inte heller berömda för religiös måttfullhet och vidsyn.
Självklart är regeringen enormt pressad just nu. Den vill föra Sverige in i Nato – och ett svenskt Nato-medlemskap är en säkerhetspolitisk ödesfråga.
Men Sveriges regering måste stå upp för svenska demokratiska principer och rättigheter och inte be omvärlden om ursäkt för svensk tolerans. För den existerar på riktigt och ska fortsätta göra det. Även om utrikesminister Tobias Billström i helgen försökte låtsas som något annat i sin iver att blidka halv- och helauktoritära regimer.
Ändamålet helgar inte alltid medlen.
Frimärken som är viktiga i Sverige men
röda skynken i de muslimska länderna.
Efter den senaste koranbränningen har en stor och aggressiv utländsk desinformationskampanj mot Sverige blossat upp, främst på sociala medier. Bland annat om att staten och polisen stödjer händelserna.
Den kampanj som startat nu har sin utgångspunkt i koranbränningen utanför Stockholms moské vid Medborgarplatsen på Södermalm under onsdagen.
Enligt desinformationen som sprids stöds händelsen av svenska staten och polisen. Ett annat påstående är att det bara är Koranen bland de heliga skrifterna som får brännas.
– Det är effektiva berättelser som delas mycket för att människor upprörs. Det är tydliga offer och förövare i den: den svenska staten mot Koranen som betyder så oerhört mycket för många människor, säger Mikael Östlund, kommunikationschef vid Myndigheten för psykologiskt försvar (MPF), till TT.
Enligt honom drivs desinformationskampanjen av två faktorer; dels medveten spridning av aktiva aktörer, dels det som brukar kallas för missinformation, alltså information som människor sprider för att man tror att den är sann.
– Det gör vi oss alla säkert skyldiga till ibland. Men vi i Sverige har ju rätt att gå omkring och säga vad vi vill som är osant. Vår yttrandefrihet är ju väldigt långtgående på det sättet, men när det får de här följderna utomlands är det ju olyckligt, säger han.
Syftet med kampanjen nu är, precis som vid den tidigare så kallade LVU-kampanjen, att skapa medvetna falska historier för att skada Sverige, angripa det svenska samhällssystemet och så misstro mellan folk och myndigheter samt mellan samhällsgrupper, berättar Östlund.
– Man får komma ihåg att Sverige är extremt i andras ögon. Vi är liberala, har långtgående rättigheter för många människor och har ett grundlagsskydd för det. Det är inte normen i världen och då är vi extrema och man kan klistra på budskap på det.
Desinformationen sprids också av både kända aktörer, som varit aktiva tidigare, men det har dykt upp nya konton och sammantaget är de också fler. På så sätt har spridningen blivit större.
– Följare till konton kommer ju alltid att vara fler än de som driver kampanjerna, men hur många de är som driver och följer i det stora hela är svårt att säga. Det fria ordet kommer alltid att segra, det är min fasta övertygelse, men innan det kan den svenska bilden påverkas och många kan hinna uppröras.
Det är heller inte bara mängden desinformation som sticker ut, även tongångarna har blivit mer aggressiva, menar han.
Vad för hotbild som kan riktas mot Sverige i samband med kampanjerna vill Östlund däremot inte gå in på.
– Jag gör inga sådana bedömningar eller gissningar, det är en fråga för Säpo. Men vi kan ju se att det uttalas uppmaningar även om vi inte tittar konkret på det.
Han tillägger att MPF:s uppdrag handlar om att analysera vilka sårbarheter som finns, som exempelvis en redan existerande oro och en misstro till myndigheter.
En lång rad länder och organisationer har kritiserat Sverige för koranbränningen i förra veckan. IKO, en samarbetsorganisation mellan muslimska länder, har gått hårt åt Sverige. Problemet är inte den svenska yttrandefriheten utan det sätt som medborgare i IKO:s medlemsstater behandlas. Att Iran, Afghanistan eller Saudiarabien försöker läxa upp Sverige om hur någon – muslimsk eller annan – behandlas är helt enkelt absurd. Bulletin har därför hjälpt utrikesministern med att skriva ett svar till IKO.
4 jul 2023 06:00 Klas Hjort
Förra veckans koranbränning har ekat över världen. Det är ovanligt att svenska händelser, eller kanske hädelser, får så mycket uppmärksamhet. Påven, USA och många andra har kritiserat.
Islamiska Konferensorganisationen, IKO, har framfört mycket kritik. Det är en religiös organisation baserad i Saudi med 57 medlemsstater. Inte direkt demokratiska länder eller på något sätt förebilder. Märkligt nog är Ryssland observatörsmedlem. Organisationen har till och med sina egna mänskliga rättigheter.
Deklarationen kallas för Kairodeklarationen och är, beroende på perspektiv, ett komplement eller alternativ till de traditionella rättighetsförklaringarna. Några av skillnaderna är att Kairodeklarationen utgår från familjen och inte individen som grund för samhället, den har en syn på kvinnan grundad på koranen, och inte minst avviker den i syn på religionsfrihet och yttrandefrihet. Att krisera Islam är no-no och grunden för hela deklarationen är sharia.
De här typerna är alltså jättearga på att Sverige har yttrandefrihet och tycker att vi borde skärpa oss. Afghanistan, Iran, Irak, Jordanien, Saudiarabien och en radda till. Det är en udda samling länder att läxa upp oss om mänskliga rättigheter. Särskilt som det rör en bränd bok och inte människor som har skadats.
Deras kritik förtjänar ett svar och det är viktigt att ha en dialog. Bulletin har därför skrivit ett utkast åt utrikesministern, som svar på kritiken från IKO och som stöd för de ambassadörer som kallats upp för konsultation.
Kära IKO,
Sverige har uppmärksammat den kritik som ni har fört fram och beaktat den. Den svenska regeringen har noterat att 57 regeringar har framfört kritik mot svensk yttrandefrihet men också noterat att nästan inga av länderna företräder sina befolkningar utan har grava demokratiska problem. Liksom problem med mänskliga rättigheter.
Det är från svenskt håll förvånande att IKO fäster mer uppmärksamhet vid en bok som bränns i Sverige än situationen som medborgarna i IKO:s medlemsländer lever i. För att ta några exempel misshandlas kvinnor till döds i Iran, i fjol hade Saudiarabien en helg då 81 personer avrättades och situationen för mänskliga rättighet under ryskt styre ska inte ens nämnas. Listan över era övergrepp går att göra lång. Mycket lång.
När ni har accepterat grundläggande mänskliga rättigheter som demokrati, lika rättigheter för kvinnor, yttrandefrihet, basala rättigheter för homosexuella och andra, tillsammans med andra centrala frågor som bygger grunden för ett civiliserat samhälle, är vi mer än villiga att diskutera andra frågor. Men bollen ligger hos er. Det är inte Sverige som är ett problem.
Sverige noterar också att den svenska kritiken mot flera av de länder som är medlemmar inte delas av IKO utan att det är Sverige som värnar era medborgares rättigheter och inte ni. Vi skulle skulle därför vilja erinra om att börja med medlemsländerna.
Behandling av kvinnor som inte vill böra slöja i Iran är ett verkligt problem. Behandling av homosexuella, inte minst i de länder som har dödsstraff, är ett problem, behandling av opposition och demokrater är ett problem.
Att Sverige har yttrandefrihet är däremot inte ett problem.
Sverige vill därmed uppmana er att skifta fokus till riktiga problem, där människor skadas, dödas eller plågas, och lösa dem.
Vi bistår mer än gärna med stöd och hjälp till er om hur ni går från brutala diktaturer till att bli demokratier som behandlar era befolkningar på ett civiliserat sätt. Humanism, om man föredrar det begreppet.
Tills ni är beredda att släppa diktaturen och bry er om era medborgares, oftast muslimers, väl och ve, kommer vi däremot inte överväga att ändra någon lagstiftning.
Problemet är inte svensk yttrandefrihet eller ens Sverige utan era diktaturer och ert ointresse för vad medborgarna i era medlemsstater vill och far väl av.
Så låt mig stiga av från protokoll för ett ögonblick och tala klarspråk. Huvuddelen av era medlemstater är skitländer som inte bryr sig ett vitten om de muslimer och andra som är medborgare. Muslimer som dagligen plågas, förnedras och berövas grundläggande mänskliga rättigheter. Ska det riktas kritik mot att inte behandla muslimer med respekt är det mot era länder kritiken ska riktas. Låt era medborgare bli just medborgare och inte undersåtar. Låt era medborgare få mänskliga rättigheter i stället för att kritisera oss för att vi ger våra medborgare mänskliga rättigheter.
Högaktningsfullt
Sveriges utrikesminister
Tyvärr kommer inte utkastet att användas i någon form. I stället för att stå upp för de muslimer, kristna, judar och framförallt människor som bor i de medlemsstaterna kommer Sverige fega. Ytterligare en gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar