Jamal el-Haj om slöja på småflickor

HANIF BALI

Socialdemokraten Jamal el-Haj har rätt om slöja på barn

SOCIALDEMOKRATERNA

Publicerad 21 jan 2024

Socialdemokraten Jamal el-Haj menar att tjejer som inte tvingas bära hijab som barn riskerar att nobba plagget när de fyller 18 år. Det har han helt rätt i.

I dagarna skickade Göteborgs kommun ett utskick till föräldrar vars barn under året fyller sex år och därmed ska göra sitt skolval. På en bild bär en av småttingarna en tätt åtsittande hijab – en muslimsk slöja.

Detta är inte något nytt fenomen. Kommunen har använt liknande bilder även tidigare och år 2019 illustrerade Svenska dagbladet ”löparglädje” med ett foto på en elvaårig flicka i hijab.

Samma år publicerade Riksidrottsförbundet en bild på en ung flicka i strikt hijab. När Simförbundets ordförande Ulla Gustavsson kritiserade det materialet tvingades hon bort från sin post.

Svenska institutioner bidrar på så sätt till en långsam normalisering av hijab på barn.

Debatten om detta fenomen hamnar dock ofta på villovägar. Vissa fastnar i ståndpunkten att den enbart skulle vara ett klädesplagg, andra att den är en symbol för kvinnoförtryck. Men det är sällan man lyfter vad hijaben har för funktion och vad den ger för effekt.

Hijaben är ett effektivt kyskhetsverktyg, det är ingen slump att islamsk doktrin föreskriver introduktion av slöjan vid 9 år, alltså den ålder då Islams profet Muḥammad enligt vissa påstås ha ”konsumerat” sitt äktenskap med barnbruden Aisha, eller vid puberteten.

Hijaben skapar också ett hinder för parbildning utanför bärarens etniska och religiösa grupp. Det ger familjen ökad kontroll över döttrarnas familjebildning. Alldeles oavsett vad man tycker om hijaben är den ett användbart verktyg för dem som vill behålla kontrollen över sina döttrars sexualitet.

I en tid när Socialdemokraterna skriver rapporter om vikten av att ”blanda upp” befolkningen är det värt att notera att det enligt SCB är långt vanligare för män födda i Sverige med utomeuropeiska föräldrar att gifta sig med svenskfödda än vad det är för deras systrar. Särskilt bland dem med föräldrar från Mellanöstern och Afrika.

Enligt islamsk doktrin får män gifta sig med icke-muslimer, som kristna eller judar, men muslimska kvinnor har inte denna rätt. Hijaben är en form av garant för detta.

Noterbart är också att det inte finns ett enda fall av hedersmord på en ung hijabbärare i Sverige, trots att vi vet att många av dem lever i en starkt hederskulturell kontext. Hijab, som bokstavligen betyder ”barriär”, tycks alltså vara så pass effektiv mot spontan kärlek att att hederskulturen inte behöver resultera i hedersvåld.

Själv har jag inte landat i någon klar åsikt i frågan om hijaben bör förbjudas. Å ena sidan riskerar ett förbud att radikalisera grupper att bli ännu mer hijabistiska. Å andra sidan skulle det kunna hjälpa kvinnor att bilda familj efter eget huvud.

Att små barn bär hijab är ovanligt även i de mest muslimska länder.

Men i alla avseenden är det viktigt att hijaben förblir ett perifert fenomen.

När ”Tjejers rätt i samhället” gjorde en kartläggning om hederskultur bland unga Uppsalabor fann de att 60 procent av flickorna med utomnordisk bakgrund hade starka kyskhetsnormer hemifrån.

Av dessa hade 44 procent krav på sig att en eventuell partner skulle ha samma religion och etnicitet som de själva medan 28 procent inte fick ha några kärleksrelationer alls. En eventuell parbildning skulle arrangeras av familjen.

Om en pursvensk idéströmning hade propagerat för kyskhet och arrangerade äktenskap bara med rätt religion och ras, samt pressat detta på sex av tio pursvenska flickor, skulle det offentliga Sverige ha revolterat omedelbart.

Men när samma sak sker inom invandrargrupper går kommuner, idrottsförbund och mediehus ut och normaliserar det viktigaste verktyget för denna kontroll.

Men att små barn bär hijab är ovanligt även i de mest muslimska länder. Varför förekommer det då så ofta i Sverige att diverse organisationer känner sig nödgade att återge det i sin kommunikation?

Svaret är att det är en form av kulturellt självförsvar. I hemländerna vet man att samhället kommer att tvinga eller indoktrinera flickorna att bära hijab senast vid puberteten. I det fria Sverige kommer många däremot att välja bort den. Därför måste man börja tidigt, mycket tidigare än vad religiösa urkunder föreskriver.

Om ni inte tror mig kan ni få höra det ur hästens mun. I augusti 2018 talade den socialdemokratiska riksdagsledamoten Jamal el-Haj vid ett valmöte i shiamoskén Aldorr. Där bad han, på arabiska, om röster för att kunna motarbeta en riksdagsmotion om förbud mot hijab på minderåriga barn. Han sa:

”Föräldrar kommer inte att ha någon rätt att sätta på sin dotter hijab förrän hon blir 18 år och är fri att själv besluta huruvida hon ska bära den eller inte. Ni vet mycket väl att om de inte lär sig att bära hijab i tidig ålder kommer många att avvisa hijab när de fyller 18, eftersom de aldrig vant sig vid den.”

Jamal el-Haj har rätt. Frågan är bara varför Göteborgs kommun väljer att hjälpa honom.