onsdag 30 oktober 2024
Episkopal vilsenhet
Biskopsmötet kom ut som opinionsbildare redan innan Andreas Holmberg använde ordet ”folkmord”. Att han ensam behöver stå för sitt uttalande stärker Svenska kyrkans episkopala struktur.
Biskopen i Stockholms stift, Andreas Holmberg, gjorde frågan om relationen mellan religion och politik aktuell när han i ett seminarium i riksdagen betecknade läget i Gaza som ett pågående folkmord, som KT tidigare rapporterat om.
Åsa Furuhagen, tidigare programledare för Människor och tro i P1, var i riksdagen och hörde honom skärpa retoriken i realtid, och intervjuade biskopen på plats inför ett reportage i Godmorgon, världen (P1 27/10).
Andreas Holmberg berättar i reportaget:
”När jag har satt mig in i definitionerna och läser om det som sker på marken, Svenska kyrkan har partner inne i Gaza som kan berätta och rapporterar till oss, så kan jag inte se annat än att det är ett pågående folkmord”.
Holmbergs agerande är intressant av flera anledningar.
Han är den enda svenska biskop som uttrycker sig mer explicit om kriget mellan Israel och Hamas än det samlade biskopsmötet.
Svenska kyrkans biskopar har gett allmänheten två pressmeddelanden angående kriget mellan Israel och Hamas, den 6 november 2023 på Svenska kyrkans egna hemsidor och i Kyrkans Tidning den 29 augusti i år.
I det första pressmeddelandet länkar biskopsmötet till Positionspappret för rättvis och hållbar fred mellan Israel och Palestina som kyrkostyrelsen antog 2022. Samma policy hänvisade ärkebiskop Martin Modéus till när han avböjde att medverka i P1:s reportage om Andreas Holmbergs uttalande i riksdagen.
Tystnaden från ärkebiskopen underminerar tyvärr den episkopala strukturen i Svenska kyrkan. Den cementerar bilden av att Svenska kyrkans biskopar har en gemensam, politisk officiell linje undertecknad Svenska kyrkans folkvalda, i stället för individuell frihet att undervisa med sin av kyrkan givna auktoritet.
Biskopsmötet är varken presstalespersoner eller valda för att föra gemensam politik. Formen för deras kommunikation gör däremot att det framstår som att så vore fallet.
Andreas Holmberg argumenterar på ett mer personligt plan än vad pressmeddelandets form gör möjligt. Genom att Andreas Holmberg själv tar ställning, och förklarar hur han har vägt sina ord, framträder han inte bara som en bland andra ämbetsbärare. Kanske gör han då det som biskopsmötet egentligen borde.
När biskopsmötet uttalar sig skriver de, måhända också med hjälp av ett antal tjänstepersoner, ett gemensamt ställningstagande som samtliga undertecknar. I samband med de uttalanden som biskopsmötet gett om kriget mellan Israel och Hamas har samma bild figurerat:
Biskoparna har gått ut från ärkebiskopsgården och står uppradade mot en vägg med bistra miner. De visar sig för omvärlden men samtalet mellan dem når aldrig ut.
Men det intressanta är inte den text som biskoparna lämnar ifrån sig, utan diskussionerna de har på vägen dit. Hur väljer de sina ord? Är alla biskopar ens överens om att det är nödvändigt att just de kommenterar världspolitik? Vad kan de enas om? Hur lyssnar de då på varandras perspektiv? Kyrkan som tolkande gemenskap framstår som stum när biskopsmötet kommunicerar med allmänheten som sin egen organisation i stället för att uppträda som individer.
En vanlig uppfattning i dag är att polariseringen mellan människor blir hjälpt av att ledare säger så lite som upprör som möjligt. Och visst, med de starka åsikter som finns i såväl kyrka som samhälle är risken att Andreas Holmberg nu idoliseras av ett läger och demoniseras av ett annat. Han har därför ett ansvar att efter sitt uttalande bemöta kritik och ställa sig till förfogande för samtal.
Men i en delad opinion finns också många som tvekar, som tystnar i det flöde som kombinerar groteska nyheter med en politiserad debatt. De behöver mer än formellt paketerade, och därför ofrånkomligt polerade, ställningstaganden. De behöver ett levande samtal där insatta parter är mindre rädda att komma på kant med någon makt än att argumentera från samvetet – oberoende vilka intressen som väljer att utnyttja deras ståndpunkter.
Genom sina pressutskick har biskoparna redan deklarerat att de gärna är opinionsbildare i frågan, att de som individer och Svenska kyrkan beblandar sig med politik. Och deras krav är inte anspråkslösa, det är däremot framtoningen när de tillsammans står på led – trots att biskopen är symbol för en enhet som överlever oenigheter.
Nästa gång biskopsmötet gör ett så kallat gemensamt uttalande, kunde detta vara ett framgångsrecept i stället för att konferera i det tysta:
Slå på micken, stryk manuset, släpp sargen, sänd! Låt sedan allmänheten komma med sina remisser.
måndag 28 oktober 2024
Dagens Trump 241028
lördag 26 oktober 2024
Imam Sami Al-Tameemi
Här hyllar imamen Hizbollah-ledaren under fredagsbönen i Malmö
Terrorstämplade Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah hyllas och kallas för martyr under en fredagsbön på den libanesiska kulturföreningen i Malmö av imamen Sami Al-Tameemi.
Hassan Nasrallah var från 1992 fram till sin dödsdag högste ledare för shiamilisen Hizbollah i Libanon. En grupp som helt är terrorklassad av USA och vars militära gren är terrorklassad av EU.
Han dödades i en israelisk attack i slutet av september.
Dold inspelning visar hyllning
Med hjälp av en dold inspelning kan SVT Nyheter Skåne visa att Hizbollah-ledaren hyllas på Libanesiska kulturföreningens fredagsbön den 4 oktober som en martyr och kallas för ”en klok och insiktsfull man med hög moral”.
”Trettio år av sitt välsignade liv ägnade han åt att försvara religionen, sekten och motståndet. Så det är verkligen en stor förlust för oss”, predikar imamen Sami Al-Tameemi inför ett hundratal besökare.
Ordföranden vill mörka
SVT Nyheter har besökt Libanesiska kulturföreningen efter inspelningen. Första gången nekar en man som uppger sig vara ordförande för föreningen att någon hyllning någonsin har skett.
Andra gången får vi tag i imamen Sami Al-Tameemi som tar på sig uttalandet men säger samtidigt att han inte visste att Hizbollah var terrorklassat.
– Jag hyllade Nasrallah som en shiamuslim, säger han när SVT Nyheter Skåne får tag i honom.
Kontroversiell hyllning
Mellanösternexperten Anders Persson anser att hyllningen av den döde Hizbollah-ledaren är problematisk.
– Framför allt är det en terrorglorifiering, säger Anders Persson, forskare vid Linnéuniversitetet till SVT Nyheter Skåne.
Demirok akt 4
onsdag 23 oktober 2024
Palestinska miljonärer
Palestinamiljonärernas förmögenheter räcker flera gånger om för att betala hela återställandet av Gazas förstörelse!
Hamaskramarna på svensk public Service SR & SvT bör göra ett djupgrävande reportage om hur det kommer sig att de palestinska ledarna har kunnat samla på sig enorma förmögenheter!
Tänk om SR&SvT hade rapporterat om vad Gazaremsan hade kunnat vara om den palestinska myndigheten:
• inte spenderat miljarder dollar i internationellt bistånd avsett för utveckling och välfärd, på underjordiska tunnlar och på missiler mot judiska civila
• istället för återkommande attacker mot Israel, byggt upp sitt samhälle och använt sin idylliska kustlinje för att utveckla kommersiell hamn och lukrativ turism.
Hur kan ledarna vara så ofantligt rika? Det vore intressant förstå. När folket i Gaza är så fattiga
Felet är västs okontrollerade bidrag!
tisdag 22 oktober 2024
Samidoun
USA terrorklassar Samidoun – Sverige förväntas följa efter
Tisdag 22 okt 2024USA:s och Kanadas regeringar terrorklassade den 11:e oktober nätverksorganisationen Samidoun, en av terrorgruppen PFLP:s viktigaste intäktsgeneratorer. Samidoun har sedan flera år ett etablerat samarbete med Vänsterpartiet och försvaras även av såväl SIDA som flertalet tjänstemän i den svenska utrikesförvaltningen. USA förväntar sig dock följsamhet i sitt beslut i alla frågor som rör terrorism.
Vänsterpartiets biträdande partisekreteraren Maria Forsberg meddelade för en tid sedan att partiets verkställande utskott beslutat inleda ett uteslutningsärende mot Kristofer Lundberg. Denne är just nu avstängd som ordförande för partiföreningen i Angered i Göteborg och suspenderad.
– Bakom beslutet ligger en samlad bedömning. Kristofer Lundberg har genom sitt agerande skapat stor otydlighet kring vad V står för i grundläggande frågor. Centralt är hans stöd till PFLP, som deltog i attacken den 7 oktober, motiverade Maria Forsberg beslutet.
Lokalföreningen i Angered är en av de föreningar som haft en öppen relation med den palestinska nätverksorganisationen Samidoun. Samidoun, eller Palestinian Prisoner Solidarity Network, är en skenbar välgörenhetsorganisation som fungerar som en internationell insamlingorganisation till terroristorganisationen Popular Front for the Liberation of Palestine (PFLP). PFLP använder Samidoun för att upprätthålla en aktiv insamlingsverksamhet i både Europa och Nordamerika.
Relaterat: Så finansierar Sverige anti-israeliska demonstrationer
Samidoun har genomfört aktiviteter tillsammans med Vänsterpartiet som agerat värd i bland annat Stockholm och Malmö.
Den 11:e oktober fattade dock de amerikanska och kanadensiska regeringarna ett gemensamt beslut som i praktiken förbjuder organisationen att verka i hela Nordamerika.
USA:s utrikesdepartementet konstaterade redan i oktober 1997 respektive oktober 2001 att PFLP använder sig av Samidoun för att upprätthålla insamlingsverksamhet i både Europa och Nordamerika. I samma beslut klassades den kanadensiske medborgaren Khaled Barakat som terrorist. Tillsammans spelar Samidoun och Barakat avgörande roller för extern insamling till PFLP.
Samidoun reagerade kraftigt på beslutet
Relaterat: Sverige fördjupar samarbetet med PFLP – trots Sidas garantier om motsatsen
Executive order från 2001 väcks till liv
Det amerikanska beslutet baseras på den Executive Order (E.O.) 13224 som fattades av den republikanske presidenten George W Bush i samband med terrorattentatet mot World Trade Center den 9:e september 2001.
Det kanadensiska beslutet är en justering av gällande brottsbalk genom ett tillägg av Samidoun som nätverksorganisation i terrorlagstiftningen. Den kanadensiska förteckningen syftar till att att identifiera en grupp eller individ som associerad med terrorism. Den kanadensiska strafflagen förbjuder vissa handlingar i relation till terroristgrupper, inklusive sådana som är relaterade till finansiering av terrorism, som att medvetet hantera någon egendom som tillhör en terroristgrupp.
“Organisationer som Samidoun maskerar sig som välgörenhetsaktörer som påstår sig ge humanitärt stöd till de behövande, men i verkligheten avleder medel för välbehövlig hjälp för att stödja terroristgrupper”
Det säger den tillförordnade undersekreterare för finansministeriet för terrorism och finansiell underrättelsetjänst Bradley T. Smed (D) som menar vidare att
“USA, tillsammans med Kanada och våra likasinnade partners, kommer att fortsätta att störa dem som försöker finansiera PFLP, Hamas och andra terroristorganisationer”.
Med likasinnade partners menas bland annat NATO. Tyskland terrorklassade Samidoun i november 2023 och EU samt Sverige förväntas nu följa efter och lägga in organisationen under motsvarande europeisk anti-terrorlagstiftning.
USA:s och Kanadas beslut kommer, när de väl genomförs i Sverige mötas med motstånd från främst Vänsterpartiet men även från de socialdemokratiska opolitiska tjänstemännen på det svenska utrikesdepartementet.
Relaterat: Dialoginstitutet – Schoris beställningsjobb
I synnerhet de tjänstemän från UD och Sida som arbetat med biståndsfrågor i allmänhet eller på annat sätt tjänstgjort på Generalkonsulatet i Jerusalem kommer lägga in sitt veto mot en svensk terrorklassning av Samidoun. Även de som tjänstgjort på Dialoginstitutet i Amman (f Alexandria) eller fredsforskningsinstitutet Sipri erfar Ledarsidorna.
Johan Westerholm
Stadshotellet i Enköping akt 3E
Enköping behöver varken åttavåningshus eller halvtomma hotell, skriver insändargruppen i det de kallar en vädjan om ett poltiskt omtag i hotellfrågan för stattomten.
Vi som skriver detta inlägg och vädjar till våra politiker att göra ett prestigelöst omtag är "Enköpingspatrioter" av lite olika slag. Några av oss har politisk bakgrund från fem olika partier, några har engagemang i föreningar som särskilt månar om Enköpings historia, några har erfarenhet och kunskap inom stadsplanering och kulturhistoria.
Vi vill peka på några misstag som skett under processen och som lett till den nuvarande polariserade situationen:
● 1. Förslaget om att bygga ett åttavåningar högt hus vid torget strider uppenbart mot den fördjupade översiktsplanen för staden som ett enigt kommunfullmäktige stadfäste så sent som 2016. I den slogs fast att småstadskaraktären ska bevaras i stadens centrum. Påståendet i det nya förslag till detaljplan som föreligger att detta inte avviker från översiktsplanen framstår därför som arrogant och i högsta grad som odemokratiskt. Sakliga invändningar mot kulturmiljöutredningen har tidigare publicerats i EP.
● 2. Att de politiska partierna tillsynes eniga har utgått ifrån att det ska återuppstå ett hotell på tomten är föga diskuterat och förefaller mycket ogenomtänkt. Det gamla Stadshotellet hade tjänat ut som fungerande hotell redan 1984, vilket blev akut när Signalregementet S 1 skulle flyttas från Uppsala till Enköping. Inför detta utsattes kommunen för påtryckningar om att ett nytt hotell måste komma till för det ökade behov som skulle uppstå från militärens sida. Byggföretaget Skanska anvisades tomten där Astoria nu finns och hotellet byggdes.
Situationen 2024 är helt annorlunda när det gäller behovet av ytterligare hotellkapacitet i Enköping.
Detta framstår som ett ödesdigert misstag.
Som vi inledde och vår slutsats: Vi vill Enköpings bästa. Det är ännu inte försent.
Eva Emanuelsson, Anna-Lena Eriksson, Kjell Grip, Monica Hallgren, Åke Hedén, Annika Hedermo, Mats O Karlsson, Tomas Lagerwall, Göran Sjögren, Staffan Stenvall, Bengt Svensson, Percy Westerlund, Marja Östring
Amun Abdullahi
Amun Abdullahi vågade berätta om det nya Sverige
Hon blev utfryst i Rinkeby efter att ha avslöjat Al-Shababs rekrytering i Rinkeby och ifrågasatt av kollegor på Sveriges radio. Men hennes arbete var viktigt för att förstå vad som höll på att hända i Sverige.
Journalisten Amun Abdullahi hittades i veckan död i norra Somalia. Hon hade blivit mördad av maskerade personer vars identitet ännu inte är känd. Abdullahi hade en bakgrund på bland annat Sveriges radios internationella redaktion där hon gjorde nyheter på både svenska och somaliska. 2010 fick hon Publicistklubbens yttrandefrihetspris till Anna Politkovskajas minne och var även nominerad till det journalistiska priset Guldspaden.
Vad som numera tycks bortglömt är hur Abdullahi såg på sin roll som journalist och hennes tilltro till journalistikens roll i Sverige.
Bland många andra nyheter om den svensk-somaliska gruppen som hon gjorde på SR var ett reportage 2009 tillsammans med Kajsa Norell om hur den somaliska islamistiska milisen Al-Shabab rekryterade medlemmar på en fritidsgård i Rinkeby.
Abdullahi som själv härstammade från Somalia och bodde i Rinkeby fick betala ett högt pris för sitt arbete. Hon fick höra att hon svartmålade somalier och muslimer i Rinkeby. Det ledde till att hon blev utstött i den egna gruppen. Flera år efter reportaget berättade Abdullahi för SVT att det hade spridits en uppfattning att hon hade ”sålt sig till svenska journalister och deras svartmålning av islam”
Abdullahi visste att det hon rapporterade om inte var okontroversiellt och att det skulle få konsekvenser för henne som privatperson – men hon gjorde det ändå.
Tyvärr så skulle inte känslan av utstötthet och hoten i Rinkeby vara det enda dråpslaget mot hennes journalistiska gärning. Ett drygt år efter reportaget så gjorde SR-programmet Konflikt ett reportage om rapporteringen från Rinkeby.
Tesen som drevs i reportaget var att nyheterna om moralpoliser i Rinkeby som förhindrat unga från att ta sig in på discon i stadsdelen var byggda på rena missuppfattningar. Att det skulle förekommit rekrytering till Al-Shabab ifrågasattes, uppgifterna byggde enligt Konflikt på hörsägen, rykten och motsägelsefulla vittnesmål.
I stort sett samtliga uppgifter – hävdade Konflikt – kunde härledas till en enligt dem suspekt festfixare, Khadaffi Hussein. Det var ”problematiskt” om politiker lutade sig mot sådana rykten, hette det. Samtidigt fylldes programmet med vittnesmål om hur missförstådd och skamfilad stadsdelen var.
Några år därefter pratade SVT med Abdullahi, som då hade lämnat Sveriges radio. Enligt Abdullahi hade Konflikts reportage lett till fler hot mot henne och att hon blev ännu mer utfryst i Rinkeby. ”De religiösa grupperna fick ett kvitto på att de hade rätt” och att Abdullahi hade fel. Dessutom så försvann hennes tilltro till journalistiken i Sverige: ”Jag trodde på journalistiken. Jag trodde på Sveriges Radio också. Och jag trodde på mig själv – väldigt mycket. Alla tre krossades samtidigt.”
Konflikts program skärskådades av Uppdrag Granskning som fann en rad felaktigheter. Det fanns helt enkelt inte fog för att ifrågasätta att rekrytering hade ägt rum. Konflikts program var tydligt tesdrivande. Deras tes var att Rinkeby, muslimer och somalier i Sverige misstänkliggjordes och skuldbelades, vilket utnyttjades av skrupelfria politiker.
Men Säpo bekräftade senare Abdullahis och Norells tes – det hade förekommit rekrytering till Al-Shabab på fritidsgården. Men då var skadan redan skedd.
I Rinkeby fortsatte Abdullahi att ifrågasättas. Hon berättar att ”Det var bara kört. Jag var en hemsk människa, en förrädare. Man ifrågasatte om jag var muslim och varför jag bar slöja.” Hon var förberedd på att hennes avslöjande om rekryteringen till Al-Shabab skulle väcka ont blod i stadsdelen men inte att Sveriges Radios samhällsprogram på tveksamma grunder skulle förvärra situationen.
När Abdullahi gjorde sitt reportage med Norell så var det ett pionjärarbete. Spridda uppgifter om att det förekom radikalisering och rekrytering till islamistiska grupper bemöttes ofta med misstänksamhet. Anklagelser om rasism, svartmålning och kollektivt skuldbeläggande var snarare regel än undantag.
Det här gjorde förstås stor skada – välbehövliga granskningar av ett land i förändring, som de Abdullahi gjorde, bestraffades, vilket skapade ett underskott på nyfikenhet, förståelse och förklaringar.
Theon of Alexandria
Avataren
Då visste jag inte att några av vår månes kratrar
Det här här fakta om den historiske Theon
Wiki
SvT och antisemitismen
Antisemitismen i Sverige frodas hos fjuniga och finniga nazist-fascister som mest vågar uttrycka sig på obskyra webforum samt hos vänsterns islamofiler som Sveriges Television och Sveriges Radio gullar med!
Stina Wollter är en person som i samband med och efter den sjunde oktober förra året spridit antisemitiska konspirationsteorier och Israelhat.
På Instagram har hon bland annat spridit att det finns en sionistisk plan på att utrota alla palestinier och att sionister har ett fotfäste i varje stort amerikanskt bolag och politiskt säte.
Hon har skrivit att ”Israel systematiskt tagit organ och hud från dödade palestinier” och att ”de ljugit om våldtäkt” i samband med den 7 oktober.
Stina Wollter har gjort ett försök till ursäkt, och förklarat att det antisemitiska innehållet kommit med då hon varit så upprörd över situationen i Gaza. Efter ursäkten har hon fortsatt sprida antisemitiskt innehåll.
Wollter har redan i dag en stor plattform med över 300 000 följare på sociala medier. I och med SVT:s planerade program kan den plattformen komma att växa ytterligare.
måndag 21 oktober 2024
Påskön – Easter Island
Easter Island Reveals Odd Insights Into Earth's Tectonic Plates And Mantle
From its prehistoric geology to its human history, Rapa Nui is full of mystery.
Rapa Nui, aka Easter Island, is most famous for its giant Moai stone statues.
Image credit: Skreidzeleu/Shutterstock.com
Extinct volcanoes that lurk around Rapa Nui, aka Easter Island, may challenge some parts of the standard explanation about how tectonic plates move around our planet.
It’s often taught that Earth’s rocky tectonic plates sit on top of a syrup-like bed of viscous rock, known as the mantle, that moves along with those plates like a conveyor belt. This is loosely the idea that started in 1912 when Alfred Wegener published a paper on his theory of continental drift. It proved highly controversial but eventually became accepted by the overwhelming majority of scientists by the latter half of the 20th century.
However, parts of this theory are still causing confusion and debate among scientists. One point of contention may have recently been unearthed at Rapa Nui, the iconic island 3,600 kilometers (2,237 miles) off the coast of Chile in eastern Polynesia that was formed by volcanic eruptions millions of years ago.
In 2019, a team of Cuban and Colombian geologists traveled to Rapa Nui to accurately date its volcanic origins using zircon. This mineral is particularly useful because it crystallizes as magma cools and can be dated based on the radioactive decay of uranium to lead.
While the team expected to find the island’s zircons formed around 2.5 million years ago, when the island's earliest lava deposits formed, they were surprised to discover the minerals dated as far back as 165 million years ago.
Chemical analysis of the zircon crystals revealed that all had broadly the same composition, indicating they came from magma with the same composition as today’s volcanoes. However, these volcanoes couldn’t have been active 165 million years ago – the plate below them is not even that old.
The most likely explanation, the team says, would be that the ancient minerals come from the source of volcanism in the Earth's mantle beneath the plate, long before the volcanoes were formed.
Mantle plume mechanics underneath Easter Island.
Image credit: Douwe van Hinsbergen
However, this explanation also raises problems. Rapa Nui is thought to be the product of a mantle plume, a giant column of hot molten rock that allows material to move from deep within Earth's mantle to the surface. It’s believed that mantle plumes remain in the same place as Earth's plates move over them, producing new volcanoes each time the plate shifts (as you can see in the diagram above).
For further insights, the team reached out to geologist Douwe van Hinsbergen from the University of Utrecht in the Netherlands, who added a large volcanic plateau to tectonic simulations of the region.
The findings imply that the Rapa Nui mantle plume could have potentially been there some 165 million years ago. The ancient zircon, therefore, could be remnants of earlier magmas that were “recycled” and brought to the surface from deep inside the earth, along with younger magmas in volcanic eruptions.
More questions remain, though. The researchers note that the traditional "conveyor belt theory" is hard to fit with the fact that mantle plumes remain stationary while everything else around them moves.
Likewise, with this new observation, it doesn’t make sense that the ancient zircon wasn’t carried off by currents in the mantle currents and moved far away from the location of Rapa Nui. One explanation could be that Earth’s mantle moves significantly slower than the plates that move over it.
The team's previous research on the Galapagos Islands and New Guinea has also hinted that Earth's mantle may be slower than expected, but further work is needed before it can be considered gospel.
The study, which is yet to be peer-reviewed, is published on the pre-print server ESS Open Archive.
söndag 20 oktober 2024
lördag 19 oktober 2024
fredag 18 oktober 2024
CUF är Candela i C
När Demirok & Ådahl avlägsnas ur ledningsgruppen finns det en möjlighet att återupprätta alliansen men inte förr.
Cuf: Antisemitismen i V gör samarbete omöjligt!
Publicerad 17 okt 2024
Antisemitismen som avslöjats inom Vänsterpartiet har rört upp starka känslor – i Centerpartiet.
Caroline von Seth, 25, ungdomsförbundets ordförande, kräver att C sätter totalt stopp för samröre med Nooshi Dadgostars parti.
– Här går vår röda linje, säger hon.
Och von Seth får stöd i sitt krav – av partiledaren Muharrem Demirok.
”Vänsterpartiet har ett genuint problem med strukturell antisemitism”, säger Cuf:s ordförande Caroline von Seth.
Den senaste tiden har en rad avslöjanden gjorts om antisemitism inom Vänsterpartiet. Två personer har lämnat V mot bakgrund av detta, och ett ärende om uteslutning av Kristofer Lundberg, partiets ordförande i Angered, pågår.
Samtidigt har V-ledaren tagit avstånd från antisemitiska uttalanden. Efter söndagens partiledardebatt i SVT:s Agenda, sa Nooshi Dadgostar:
– Det ligger i vår själ att aldrig ställa människa mot människa.
Men Caroline von Seth, som är ordförande i Cuf och sitter i partistyrelsen, tycker inte att V gjort tillräckligt för att rensa ut antisemitismen.
– Vänsterpartiet har ett genuint problem med strukturell antisemitism och det gör det omöjligt att på något sätt ha ett aktivt eller passivt samarbete med V, säger hon.
Vidare anser Caroline von Seth att det är tydligt att V inte tagit tag i problemen, utan försöker komma undan ”med fina ord om jämlikhet och rättvisa”. Först när medierna uppmärksammar problem agerar man, framhåller hon.
– När det har rapporterats om lokala företrädare som uttryckt sig antisemitiskt genom nidbilder, anklagelser och fördomar har det dröjt otroligt lång tid innan man sett någon form av uttalanden från Vänsterpartiet på nationellt plan, så det är uppenbart att de bara reagerar när det blir mediala påtryckningar.
Caroline von Seth efterlyser ”självrannsakan” i V.
– De bör ta ett helhetsgrepp och vara öppna med att de internt behöver utreda hur situationen ser ut och faktiskt vidta åtgärder och visa proaktivt vad de gör, säger hon.
Röd linje mot V
Men Caroline von Seth riktar också en uppmaning till sin egen partiledning om att vara tydlig och ta avstånd från V.
Att C och V ses som en del av S-ledaren Magdalena Anderssons regeringsunderlag inför valet 2026 kan inte få spela någon roll i detta, menar hon. Ungdomsförbundet har länge haft en kritisk inställning till ett framtida samarbete.
– Det är klart att Centerpartiet ska ha ambitionen att sitta med regeringsmakten, men vi kan inte gå med på vilken situation som helst, säger hon, och tillägger:
– Det här är en så tydlig röd linje för mig och Cuf att vi inte är beredda att varken kompromissa eller stötta en regering som har samröre med ett parti som har problem med rasism, oavsett om det är V eller SD.
Muharrem Demirok har pekat ut Magdalena Andersson som sin statsministerkandidat.
I en skiftlig kommentar till Expressen instämmer C-ledaren Muharrem Demirok i mycket av V-kritiken från von Seth:
”Att det tog så lång tid för Nooshi Dadgostar att markera mot medlemmar i hennes eget parti som givit uttryck för antisemitiska åsikter är för mig både obegripligt och oacceptabelt. Utöver Vänsterpartiets oförmåga att hantera antisemitism inom sitt eget parti och deras oförmåga att ta ansvar för Sveriges säkerhet genom att stå bakom det svenska Nato-medlemskapet, finns det flera uppenbara ideologiska svårigheter för seriösa partier att samarbeta med Vänsterpartiet”, skriver Demirok, och tillägger:
”Jag kan inte se hur något ansvarstagande parti skulle kunna samverka med Vänsterpartiet i en regering när det ges uttryck för den här typen av åsikter”.
måndag 14 oktober 2024
Det komplicerade islam
2024-10-14
Hon visar partiet på ett sunt förhållningssätt till islams dogmer
Magdalena Andersson bör ta chansen att vandra i Hjalmar Brantings fotspår. Gärna med Laila Naraghi som guide på färden.
Laila Naraghi skriver "befriande" om hur socialdemokratin bör förhålla sig till religiösa dogmer varifrån de än kommer. Laila är själv troende. Men att "tro" innebär att man "tror"; inte att man tvärsäkert vet, skriver hon i sin text i Tiden som Folkbladets Widar Andersson har läst.
Den 12 februari i år blev Jamal EL-Haj socialdemokraternas första politiska vilde. El-Haj föddes i Tripoli i Libanon 1960. Väl i Sverige och i S valde han att upprätthålla och utveckla relationerna med politiska islamister med kopplingar till terrorklassade organisationer.
Partiledaren Magdalena Andersson försvarade Jamal El-Haj in i det sista. I en partiledardebatt den 8 oktober 2023 hävdade Andersson att Jamal EL-Haj har "ägnat sitt politiska liv åt att bekämpa Hamas." Ett uttalande som väl inte åldrats särskilt väl.
I det senaste numret av tidskriften Tiden skriver riksdagsledamoten Laila Naraghi (S) om en "fråga som gnager" i samband med turbulensen runt El-Haj: "Hur kommer det sig att jag - som svensk socialdemokrat och feminist, fostrad i detta parti - under lång tid förväntades försvara en väletablerad man med en konservativ religiös agenda?"
Det är befriande att Laila Naraghi lättar på det gnagande trycket inom sig. Frågorna behöver besvaras. Socialdemokratin behöver utvecklas.
Laila Naraghi skriver långt och innehållsrikt om svenska partiers svårigheter med att "hantera religiös konservatism, inte minst kopplat till islam." Hon levererar också en gedigen "varudeklaration" över sig själv med syftet att förhoppningsvis slippa att slippa det misstänkliggörande som "hänger som en blöt filt över politiska samtal som tangerar etnicitet och religion i allmänhet och Mellanöstern i synnerhet."
Laila Naraghi föddes i Teheran i Iran 1982. Hennes morfar var en jude från Wien som tog sig till Sverige på 1930-talet. Som sakkunnig hos utrikesminister Margot Wallström var hon en stolt medarbetare då Sverige erkände Palestina. "Hela mitt liv har präglats av den islamiska republikens diktatur", skriver hon.
Laila Naraghi anknyter till den tidiga S-ledaren Hjalmar Branting och den unga socialdemokratins stora insatser i motståndet mot den kristna kyrkans dogmer visavi vanligt folk då det begav sig mot slutet av 1800-talet. Samma klarsyn behövs nu gentemot islamistiska dogmer. Konstigare än så är det inte.
Hon påminner om S gamla "hövding" Hjalmar Branting som tog emot böter och fängelsestraff för partitidningens uppmaning till svenskarna att överge kristendomens dogmer. Rätt då av S och lika rätt nu när det gäller islams dogmer.
Laila Naraghi erbjuder sitt parti ett mer sunt värderingsladdat förhållningssätt till människor som kommer från islamska länder. Istället för att "gå vilse" i blyghet inför främmande religioner och i ett värnande av det "förtroende som många av de här svenskarna visat oss vid valurnorna (--) så bör vi påminna oss att det finns många muslimer som inget hellre vill än att se ett slut på de religiösa dogmernas diktatur." Magdalena Andersson bör ta chansen att vandra i Hjalmar Brantings fotspår. Gärna med Laila Naraghi som guide på färden.
En lärdom från söndagskvällens partiledardebatt är hur fel det är att jämställa antisemitism med islamofobi. Begreppet islamofobi är sprunget ur en ambition att relativisera det politiska och strukturella hatet mot judar som bland inneburit fasansfulla utrotningsförsök drivna av nazister, pogromer drivna av kommunister och terrorattacker drivna av islamister. Så ser det ut.
Politisk islam är en stor fara för mänskligheten. Det är ingen sjuklig "fobi" av stater och organisationer att göra vad man kan för att slå till mot och begränsa den politiska islamismens våldskapital.
En annan lärdom från söndagens partiledardebatt i SVT är att Sverigedemokraternas partiledare nu tydligt inser att han leder ett stort parti med en mycket sammansatt väljarskara. Oavsett hur hårdvinklad eller ej som bröllopsgästaffären är så har Jimmie Åkesson slagit in på en defensiv linje där han beklagar, ber om ursäkt och inser allvaret. Det normala för SD/Åkesson har annars varit att gå till attack mot media med flera när det avslöjas konstigheter i partiet. Nu, med en eventuell regeringsmedverkan om några år i siktet, vill det till att anpassa sina göranden och låtanden till de breda uppfattningsstråken i samhället. Och de uppfattningarna kan väl tolkas som att den som är tuffast mot gängkriminella bör vara väldigt noga med sina bröllopsgäster.
En tredje lärdom från partiledarsammandrabbningen i Agenda är att medan samarbetet mellan de tre borgerliga partierna och SD har inbyggda möjligheter för en breddning av borgerligheten ut om vanligt folk så har Magdalena Andersson ett lite svårare läge med sina möjliga bundsförvanter i C, V och MP. Förvisso är det så som Magdalena Andersson sa under debatten att det "är långt till nästa val". Socialdemokraterna vill som vanligt inte gärna binda upp sig vid andra partier långt i förväg. Vilket i det här läget nog är klokt. Men internt bör nog förberedelsesamtalen mellan partierna skruvas upp i intensitet. Ett eventuellt samarbete mellan de fyra partierna behöver när och om det presenteras bygga på samsyn i tunga frågor istället för på hot och hugg och slag á la tidigare tvångsmässiga Jökar och Dökar.
En halv lärdom avslutningsvis. Mentometerknappar är till för publiken och inte för de åtta på scenen.